Problemen i sjukförsäkringen bara fortsätter och fortsätter och…

Etiketter: adriana lender, arbetsförmedlingen, cristina husmark-pehrson, försäkringskassan, sjukförsäkring

Problemen med regeringens sjukförsäkring tycks aldrig ta slut. Varje vecka berättas om medborgare som råkat illa ut på grund av den s.k. rehabiliteringskedjan. En del Allianssympatisörer tvekar, på grund av regeringens sjukförsäkringspolitik, när det gäller om/hur de skall rösta i höstens val. Olika experter uttrycker, numera med jämna mellanrum, allvarlig kritik mot lagstiftningen på området.

Nyligen konstaterade exempelvis Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender (DN Debatt 9/2) att det finns fortsatta oklarheter, trots regeringens senaste förtydliganden, angående hur lagstiftningen ska tolkas. Det handlar bland annat om när det ska anses ”oskäligt” att hänvisa sjukskrivna till arbete och vem som är så ”allvarligt sjuk” att vederbörande har rätt till sjukpenning utan tidsgräns.

Lenders DN-debattartikel ledde till att t.o.m. Svenskt Näringsliv, som ändå var en av de mer positiva instanserna i en flod av i övrigt mycket kritiska remissinstanser när den nya lagen infördes, krävde att den nya luddiga sjukförsäkringen måste förtydligas.

Idag går också Fackförbundet ST ut med en synnerligen allvarlig kritik mot det s.k. sista steget i rehabiliteringskedjan (det introduktionsprogram på AF dit de utförsäkrade hänvisas). Man grundar sin kritik på en enkät gjord bland 3.500 medlemmar anställda på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Bilden är mycket tydlig.

“Reformen fungerar inte som det var tänkt och regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjuka“, skriver Annette Carnhede och Roger Syrén idag på DN-debatt. Regelverket och Arbetsförmedlingens insatser är helt enkelt inte anpassade efter de sjukskrivnas behov, konstaterar artikelförfattarna.

Trots de stora problemen och störtfloden av invändningar mot regeringens sjukförsäkringspolitik tar socialförsäkriningsministern det kyligt. “Vänta och se, tids nog kommer nog också ni att inse att vi gjort rätt”, så kan ministerns svar till fackförbundet ST och andra kritiker sammanfattas (se dagens DN).

Problemet är bara att under tiden som Cristina och regeringen väntar så far många medborgare med ohälsa  väldigt illa. Den fråga som socialförsäkringsminisern borde ställa sig är nog snarare “har jag råd att avstå från att lyssna in kritiken?”

Vi blir fler och fler för varje dag som går som inser att det enda raka i sjukförsäkringsfrågan är att göra ett tillfälligt ”utförsäkrings-stopp” och samtidigt ordentligt se över de orimliga tidsgränserna. “Hellre rätt än snabbt” borde då devisen vara. Inte tvärtom…

Myter och felaktigheter fortsättar att frodas i sjukförsäkringsdebatten

Etiketter: arbetsförmedlingen, forskning, sjukförsäkring, sven-otto littorin, tco

“Majoriteten av de som nu lämnar sjukförsäkringen och går över och får den här introduktionen på Arbetsförmedlingen. De kommer faktiskt att få lite mer i plånboken än man hade när man var sjukskriven“, så sade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin strax före jul.

Nu visar det sig, efter en granskning av Försäkringskassan (FK) som Dagens Eko tagit del av, att så inte blev fallet: “Av de 11 500 personer som hittills har flyttats över till arbetsförmedlingen var det 73 procent, eller över 8 300 personer som fick lägre ersättning i januari, än de fick som sjukskrivna /…/ Visserligen är det flera tusen utbetalningar som fortfarande är preliminära, och många kommer att få högre ersättning nästa månad. Men redan nu står det ändå klart att arbetsmarknadsministerns påstående att en majoritet skulle få högre ersättning är felaktigt.”

FK:s granskning och det utfall man pekat på ligger helt i linje med slutsatserna i en TCO-rapport, som  presenterades strax före jul förra året. Då varnade vi just för att många av de som utförsäkras från sjukförsäkringen vid årsskiftet riskerar att få en lägre ersättningar när de skrivs in på introduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen (läs mer och ladda ned aktuell TCO-rapport här).

Helt uppenbart har det den senaste tiden spridits en rad felaktigheter och myter i sjukförsäkringsdebatten. För inte så länge sedan skrev jag exempelvis ett blogginlägg om den seglivade myten “att svenskarna som är världens friskaste folk för några sedan också var det mest sjukfrånvarande folket.” En myt som även forskaren Björn Johnson punkterat i en debattartikel i Sydsvenskan.

När Björn Johnson och utredaren Jan Rydh nyligen debatterade med DN:s ledarskribent Hanne Kjöller krossades fler myter, inte minst gäller detta den av Kjöller omhuldade myten om att sjuk- och ohälsotalens ökning under 90-talet berodde på attitydförändring eller på att folk då började överutnyttja sjukförsäkringen. Nu ligger hela denna intressanta debatt ute på nätet. Du kan också läsa ett spänstigt referat från debatten i Sydsvenskan.

Det vore synnerligen välgörande för det demokratiska samtalet om fler initierade forskare “tog bladet från munnen” och gav sig in i den av myter impregnerade sjukförsäkringsdebatten.

Man kan bara önska att när det framtida sjukförsäkringssystemet utformas kommer större hänsyn än hittills att tas till forskning och beprövad erfarenhet. En politik som styrs av devisen “hellre snabbt än rätt“ håller inte i längden.

Privatiseringen av Arbetsförmedlingen

Etiketter: Annie Johansson, arbetsförmedlingen, Centern, centerpartiet, privata aktörer, privatisering

Regeringen har skickat ut en skrivelse om valfrihetssystem hos Arbetsförmedlingen. Regeringen vill tillåta Arbetsförmedlingens kunder att fritt välja leverantör av de tjänster som Arbetsförmedlingen sysslar med. Det hela skall börja gälla från halvårsskiftet 2010 är det tänkt. Många, inklusive undertecknad, gjorde den reflektionen att detta förslag handlar om privatisering av Arbetsförmedlingen, föredetta AMS. Den föreställningen stärktes minsann av Centerpartiets utspel som presenterades idag. Centern vill införa en jobbpeng, inskränka Arbetsförmedlingens ansvar till myndighetsutövningen och införa fri etableringsrätt i övrigt.

Privatisering av Arbetsförmedlingen kanske ger en massa positiva effekter, såsom högre effektivitet och lägre kostnader. Men det vet vi inte idag. Och det är det som är poängen. Regeringen borde ta reda på det genom en djuplodande utredning i saken. Arbetsmarknadsutskottets ordförande Hillevi Engström (M) sade igår vid ett seminarium om saken, att “nu är tid att agera, inte utreda”. Inget kunde vara mer felaktigt. Vill regeringen privatisera Arbetsförmedlingen så måste det föregås av en utredning som belyser de problem som kan uppkomma med bland annat myndighetsutövningen, kvaliteten i tjänsterna och kundernas rättigheter och valmöjligheter. Görs inte det så riskerar man att genomföra något som man återigen tvingas backa ifrån eller rätta till. Jag och utredarkollegor på TCO har den  senaste tiden försökt hjälpa regeringen genom att peka på behovet av ytterligare utredning på så viktiga områden som sjukförsäkringen och a-kassan. Tyvärr har regeringen inte lyssnat på våra råd vilket inneburit svårigheter för såväl regering själv såväl som sjukskrivna och arbetslösa.

Det finns ytterligare ett skäl till att regeringen måste agera på ett annat sätt. En privatisering av Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken är en så betydande förändring av det svenska samhället, att det krävs politiskt ansvarstagande. Regeringsskrivelsen föreslår att  Arbetsförmedlingen tillåts (alltså om den så önskar) införa valfrihetssystem. Införs det så sker det alltså genom ett myndighetsbeslut, inte genom ett politiskt beslut. Inget politiskt ansvar kan dåutkrävas om det skulle gå åt pipan. Det är orimligt. Skall Arbetsförmedlingen privatiseras så måste det ske genom att regeringen lämnar en proposition om saken till riksdagen, vilken skall baseras på en utredning om saken.

Alltså; jag avvisar inte idén men säger bordlägg, utred och återkom i ärendet. Det blir bäst för alla, inklusive regeringen.

Rätt arbetslinje i efterkris-politiken

Etiketter: a-kassan, a-kasseavgift, arbetsförmedlingen, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, arbetstidsreglering, kompetensutveckling, konjunkturpolitik, krisen, littorin, obetalt arbete, produktivitet, regeringen, social trygghet, sysselsättning, utanförskap

Arbetsförmedlingen presenterar en optimistisk prognos som visar att arbetslösheten snart når sin topp och börjar vända nedåt. Det antyder att en positiv utveckling på arbetsmarknaden sker snabbare än vad jag trodde. Det är givetvis glädjande.

Det finns dock faktorer som riskerar att ta knäcken på den positiva utvecklingen. En sådan är det starkt ökande övertidsuttaget. Risken är uppenbar att arbetsgivare använder sig av övertid istället för att nyanställa. På så sätt blir arbetslösheten högre än vad den behöver vara. Uppenbarligen finns det stora möjligheter för arbetsgivare att lägga ut mycket övertidsarbete, trots gällande lagregler. Den dolda övertiden exploderar nu, särskilt bland män inom privata tjänstenäringar. Regeringen bäddar för att detta blir ett än större problem genom att, i förenklingssyfte, tillåta att företag utan kollektivavtal i realiteten får ta ut 350 timmars övertid.

En annan osäkerhet gäller kvaliteten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna.  Arbetsförmedlingens nya satsning kallas Lyft. Regeringen sätter stort hopp till att denna satsning skall trycka ut många arbetslösa i jobb under innevarande år. Men då vill det till att praktikinslagen inom Lyft blir av hög kvalitet. Det måste finnas ordentligt med resurser för handledning. Programmet måste också bygga på lärande och kompetensutveckling. Det är de nya framväxande jobben som Lyft-deltagarna skall kunna ta, inte de gamla ty de är försvunna för alltid.

Diskussionen om arbetslinjen, eller snarare arbetslinjerna, blir akut efterhand som vi går ur krisen. Det finns nämligen åtminstone två arbetslinjer. Den första handlar om att gamla jobb med lågt kunskapsinnehåll och låga löner försvinner. De som blir arbetslösa får genom utbildningsystemet och arbetsmarknadspolitiken hjälp att komma vidare och ta de nya jobben med mer komplicerat innehåll och högre lön. A-kassan är så utformad att den premierar aktivt jobbsökande. Den här arbetslinjen är alltså en utbildnings- och kompetenslinje.

Så har vi den arbetslinje som regeringen för idag. Den handlar om två saker. Korttidsarbetslösa skall ta första bästa jobb oavsett kvalifikationer och utbildning. Det kallas matchning. Kostnaderna för arbetslösheten sjunker då kortsiktigt men det gör tyvärr också produktiviteten. Detta uppnås genom att försämra arbetslöshetsförsäkringen så till den grad att den inte går att klara sig på. Vidare ska de långtidsarbetslösa sättas i arbete. Men eftersom de inte kan klara komplicerade jobb så måste det skapas en låglönearbetsmarknad där de kan jobba. Det vill regeringen åstadkomma genom försämrad anställningstrygghet och möjligheter för arbetsgivare att pressa lönerna. Den här arbetslinjen är alltså en otrygghets- och låglönelinje.

Den viktiga frågan framöver är hur låg arbetslösheten kan förmås att bli i den kommande högkonjunkturen. Regeringen kommer att hävda sin arbetslinje, alltså otrygghets- och låglönelinjen, för att bringa ned arbetslösheten. Jag tror inte på den metoden. Utbildnings- och kompetenslinjen har historiskt visat sig framgångsrik i vårt land. Det finns ingen skäl att ändra på det.

Problem kvarstår med nya sjukförsäkringen

Etiketter: arbetsförmedlingen, försäkringskassan, sjukförsäkringen

Under en lång följd av år efter 90-talskrisen ökade den svenska sjukfrånvaron dramatiskt. Från att inga ansvariga politiker tog detta på allvar började en mängd utredningar att föreslå åtgärder på rad under tidigt 2000-tal. Ohälsotalen började gå ned från 2003 men är fortfarande ett omfattande samhällsproblem.

Regeringens ambition att minska ohälsotalen och pröva arbetsförmågan hårdare hos de personer som hade olika typer av sjukersättning är därför i grunden lovvärd. Men från ambition till praktiskt genomförande gick det väldigt snett.

Det finns tre viktiga skäl till det misslyckandet med sjukförsäkringen:

1. Regeringens övertygelse om att det räcker med att sätta press på de sjuka och införa skarpa tidsgränser, i princip oavsett sjukdomshistorik. Kompletterande satsningar på medicinsk och arbetsplatsförlagd rehabilitering har inte prioriterats.

2. Beslutsunderlagen har varit ofullständiga och skyndats fram till priset av stora kvalitetsbrister. Svåra avvägningar och förändringar som berör väldigt många sjuka, men också anställda på Försäkringskassan, har skyndats fram utan konsekvensanalyser.

3. Man har inte brytt sig om utomstående experters varningar och remissinstansernas allvarliga invändningar och kritik. Istället har de som kritiserat de tuffa tidsgränserna och den hårda bedömningen av arbetsförmåga negligerats.

Regeringen avsåg nog aldrig att förslagen skulle få så allvarliga konsekvenser, men borde ha lyssnat på alla som förde fram kritik och inte bara avfärdat alla som särintressen.

Problemet är nu att de föreslagna förändringarna inte löser alla andra problem som bl.a. TCO har pekat på. Risken är att våren kommer att kantas av nya “tänkte-inte-på-det-heller” konsekvenser. Detta risker att leda till ökad rättsosäkerhet för den enskilda som drabbas och sämre förutsättningar at göra ett bra jobb för anställda på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Länk till artikel av Roger Mörtvik om detta på makthavare.se

Det verkliga utanförskapet tonar fram ur statistiken

Etiketter: arbetsförmedlingen, arbetslöshet, arbetsmarknadspolitik, littorin, superarbetskraft, sysselsättning, utanförskap, utbildningslinjen

Vi var några som idag fick en förhandsinformation om Arbetsförmedlingens senaste arbetsmarknadsrapport. Där finns några saker som borde göra regeringen bekymrad och föranleda en omprövning av politiken.

1. Den så kallade Jobbchanskvoten har ökat från 0,57 i september 2006 till 0,66 i augusti 2009. Jobbchanskvoten mäter spridningen i sannolikheten för sökandegrupper med olika arbetslöshetstider att få ett jobb. Att kvoten har ökat indikerar att personer med korta arbetslöshetstider har ökad sannolikhet att få ett jobb jämfört med de med långa arbetslöshetstider.
2. Matchningsindikatorn sjunker nu snabbt sedan hösten 2008. Matchningsindikatorn mäter avvikelsen mellan det faktiska antalet matchningar (av de som söker jobb med lediga platser) och det förväntade antalet matchningar. I rapporten anges att det teoretiskt kan bero på minskad sökaktivitet och högre kvalifikationskrav från arbetsgivarna. På annat ställe i rapporten förvånas man över den fortsatt höga sökaktiviteten. Slutsatsen blir att ökade krav på att få ett jobb i kombination med de humankapitalförluster som långa arbetslöshetstider innebär är förödande.
3. Första kvartalet 2007 hade 40 procent av de inskrivna vid Arbetsförmedlingen inte blivit anvisade en enda plats inom ett år. I rapporten säger man att “det kan ha varit svårt att hitta lediga platser att anvisa till denna grupp.” I gruppen finns en överrepresentation av funktionshindrade, lågutbildade och äldre. Vidare framhåller man att om arbetsgivare får många ansökningar från arbetslösa som inte har de kvalifikationer som krävs, så tappar arbetsgivarna förtroendet för Arbetsförmedlingen.

Det är ur denna statistik som de människor som är i verkligt utanförskap tonar fram. Och de har inte blivit färre med regeringens jobbpolitik. Ej heller har deras möjligheter att få ett jobb ökat nämnvärt under den högkonjunktur som rådde till för ett år sedan. I den jobbkris som kommer att vara under ytterligare ett antal år kommer dessa människors möjligheter att bli allt sämre om inte en mer relevant jobbpolitik förs.

Välfärdspolitiskt myndighetshaveri mitt i lågkonjunkturen…

Etiketter: arbetsförmedlingen, cristina husmark-pehrson, försäkringskassan, jobbcoacher, ohälsa, sjukförsäkring, sven-otto littorin

De två viktigaste statliga myndigheterna för dem som mitt i lågkonjukturen är mest socialt och ekonomiskt utsatta har gått in i en djup kris.

Arbetsförmedlingen (AF) försöker just nu hantera haveriet med regeringsförslaget om “jobbcoacher”. Krismötena i AF-ledningen avlöser varandra just nu, samtidigt som rapporterna om lurendrejeri och oseriösa coachföretag strömmar in. Att man har en hel del att fundera över vittnar de reportage som Aftonbladet gjort den senaste tiden om jobbcoachbranschen.

Försäkringskassan (FK) försöker samtidigt hantera regeringens nya och krångliga regelverk rörande sjukförsäkringen. Även här hopar sig problemen. SVT:s Rapport meddelade exempelvis i fredags att anmälningarna till Justitieombudsmannen (JO) hittills i år ökat med nästan 50 procent. Väntetiderna för att få ut ersättning för enskilda personer är i vissa fall fortfarande orimligt långa.

FK:s ledning varnar dessutom för ett ännu större kaos, med ökad rättsosäkerhet och uteblivna utbetalningar, till följd av det regelverk som regeringen planerar att driva igenom vid årsskiftet.

Situationen är synnerligen allvarlig för regeringen. Man har tidigare tydligt och på olika sätt markerat vikten av “förnyelse” inom dessa två politikområden. Bland annat har regeringen avsatt två “sossestämplade” generaldirektörer och ersätt dem med mer lojala personer; AF:s förre chef Bo Bylund fick lämna sin plats till Angeles Bermudez-Svankvist, Curt Malmborg ersättes med Adriana Lender.

Detta gör att det blir svårt för regeringen att enbart skylla ifrån sig och peka på myndigheterna när de kritiska frågorna nu kommer. Utrymmet för “Svarte-Petterspel” om ansvaret har onekligen minskat för ministrarna Littorin och Husmark-Pehrsson.

De som, mitt i en av djupaste lågkonjukturerna i modern tid, får betala priset för myndighetskaoset är av allt att döma de som redan är mest utsatta; de arbetslösa och sjuka.

Det är nog många med mig som ställer sig frågorna: Vad kommer att ske från och med årsskiftet, då drygt 92 000 personer med ohälsa fram till 2012 ska börja föras över från FK till AF? Hur ska dessa människor kunna känna sig trygga i att samarbetet mella dessa två myndigheter kommer att fungera bra, när det verkar som att inte ens myndigheterna själva har den tilltron? Vilka kommer de mänskliga och sociala kostnaderna att bli om systemen kraschar? Vem bär det yttersta ansvaret för att se till att människor inte hamnar i käm och att sjuka och långtidsarbetslösa inte lämnas utan chans till försörjning?

Frågorna hopar sig…och väntar på svar…

Hård remisskritik vid offentlig utfrågning om sjukförsäkringen

Etiketter: arbetsförmedlingen, cristina husmark-pehrson, försäkringskassan, regeringen, sjukförsäkring, välfärd

Igår (torsdagen 5 november) var jag med som TCO:s representant på socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågningen rörande det sista steget i den s.k. rehabkedjan. Det handlar alltså om vad som skall hända med de 92 700 som fram till 2012 beräknas utförsäkras till följd av de nya tidsgränserna i rehabkedjan.

De remissinstanser som var närvarande var, liksom TCO, genomgående mycket oroande över att regeringen stressat fram en så stor och viktig förändring utan att lämna utrymme för eftertanke, kvalitetssäkring och analys.

Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lednder varnade för att “stora grupper av långtidssjuka riskerar att få perioder helt utan ersättning när de lämnar sjukförsäkringen nästa år“. Detta “riskerar att skada tilltron till socialförsäkringarna“, menade Lender enligt LO-tidningen.

Julia Pietrek från LO/TCO-Rättskydd lyfte fram konsekvenserna för vissa personer med  sjuk- och aktivitetsersättning som förlorat sin SGI. De står under karenstiden, som är på tre månander, helt utan försäkringsskydd vid sjukdom. “Om du som arbetssökande bryter båda benen och inte kan arbeta, så får du ingen sjukpenning. Den möjlighet att återkvalificera sig som införs vid årsskiftet råder inte bot på det“, säger Julia till LO-tidningen.

Anne Carlsson från Reumatikerförbundet varnade för hur det nya regelverket kommer att drabba Reumatikerförbundets medlemmar: ” Många av våra medlemmar arbetar på halvtid. Hittills har de kunnat komplettera med sjukpenning på halvtid. När de nu fasas ut ur sjukförsäkringen försvinner den möjligheten. Den gruppen har glömts bort, och det är djupt olyckligt.”

Detta är bara ett litet axplock ur den strida ström av kritik som vällde fram under utfrågningen. Regeringen har onekligen fått något att fundera över. Frågan just nu är om man, trots den kvalificerade och omfattande remisskritiken, vågar driva igenom sina förslag.

I december fattar riksdagen beslut och från och med 1 januari skall det nya regelverket, enligt regeringens nuvarande planer, börja gälla. Detta naturligtvis förutsatt att man väljer att helt ignorera vad remissinstanserna sagt..

Bråttom, bråttom, bråttom…

Etiketter: arbetsförmedlingen, bråttom, försäkringskassan, regeringen, remissvar, sjukförsäkring

Ibland går det snabbt i politiken. Detta gäller inte minst inom sjukförsäkringssfären, där stora regelförändringar drivits igenom ovanligt snabbt den senaste tiden.

Regeringen förnekar sig inte heller när det gäller det introduktionsprogram via Arbetsförmedlingen, som man planerar införa för att fånga upp de ca 54 000 som utförsäkras under 2010. Så här ser tågordningen ut:

• Departementsskrivelsen i frågan kom den 14 september,
• 5 oktober var sista dagen för remissvar,
• Propositionen ska enligt planerna lämnas den 23 oktober,
• 5 november hålls en utfrågning i socialförsäkringsutskottet om propositionen,
• Riksdagen fattar beslut den 17 december,
• Två veckor senare (1 januari) ska förändringarna träda i kraft…

Inte är det väl konstigt om Försäkringskassan, som man själv skriver i sitt remissvar, kommer att få svårt att förbereda förändringarna och informera de försäkrade på det sätt man anser skulle behövas?

Visst är det bra att regering visar handlingskraft, men lite bekymrad blir man nog ändå när man drabbas av känslan att beslutsprocessen styrts av devisen “hellre snabbt än rätt”…

Om ändå ungdomsarbetslösheten kunde falla lika snabbt som myterna om den

Etiketter: arbetsförmedlingen, LAS, statistik, turordningsregler, ungdomsarbetslöshet

Att med darr på stämman konstatera att “var fjärde ung svensk är arbetslös” har blivit comme-il-faut bland politiker, krönikörer och andra debattörer det senaste halvåret. Alla med minsta kunskap om arbetsmarknadsstatistikens utformning har dock vetat att så inte var fallet. På dagens DN Debatt skriver Arbetsförmedlingens GD och analyschef att sättet som arbetslösheten mäts på, där många studerande räknas som arbetslösa, ger en missvisande bild och riskerar att dölja de ungdomar som har verkligt stora problem på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen har rätt. Det råder inget tiviel om att ungas arbetslöshet är ett stort samhällsproblem, och att Sverige brottas med en högre relativ ungdomsarbetslöshet många andra jämförbara länder. Men det sätt på vilket statistiken är utformad riskerar att leda till felaktiga slutsatser om ungdomsarbetslöshetens orsaker och därmed om vilka insatser som bör göras för att bekämpa den.

Ett annat problem har varit mytbildningen om ungdomsarbetslöshetens orsaker. Ett otal debattörer, men även många forskare, har hävdat att turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS) leder till hög ungdomsarbetslöshet. Det kan låta logiskt att en regel som säger att den som är sist anställd är den som först får lämna sitt jobb vid arbetsbrist skulle leda till hög ungdomsarbetslöshet. Med hjälp av statistik från Statistiska centralbyrån har vi från TCO dock lyckats visa att detta är en myt. Våra beräkningar visar att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna var utan jobb på grund av personal- eller driftsinskränkningar, dvs situationer där turordningsreglerna kunde ha aktualiserats.

Igår publicerade Aftonbladet en debattartikel av Roger Mörtvik och mig där vi förutom ovanstående även visade att de ungdomar som blivit uppsagda från en tillsvidareanställning snabb lämnar arbetslöshet. Arbetsförmedlingens är i sin artikel inne på samma spår.

Man kunde bara önska att ungdomsarbetslösheten föll lika snabbt som myterna om den.