125% subventionsgrad?

Etiketter: ALMEGA, arbetsmarknad, bidrag, jobb, RUT, skatt, sysselsättning

Arbetsgivarorganisationen ALMEGA publicerade nyligen en rapport om effekten av införandet av subventionering av hushållsnära tjänster, vilken diskuterats tidigare här på Utredar-bloggen. Det s.k. RUT-avdraget innebär att hälften av arbetskostnaden för hushållsnära tjänster kan räknas av från inkomstskatten.

Ingenstans i rapporten nämns hur många nya jobb som tillkomit till följd av införandet av avdraget. Dock uppskattas att ca hälften av jobben - sammanlagt 5 600 jobb - skulle försvinna om avdraget för hushållsnära tjänster avskaffades, vilket kanske kan tolkas som en försiktig uppskattning av avdragets sysselsättningseffekter.

Frågan är om detta är en stor effekt eller inte. Enligt ALMEGA:s rapport hade 75% av de nyanställda i branschen tidigare varit arbetslösa. Detta öppnar för möjligheten att sysselsättningen i denna bransch redan är subventionerad via olika former av anställningsstöd riktade till arbetsgivaren.

Men är det verkligen möjligt att kombinera anställningsstöd med RUT-avdrag?

För att få svar på min fråga ringde jag runt bland ett tiotal handläggare på Arbetsförmedlingen, Arbetsmarknadsdepartementet, Finansdepartementet och Skatteverket. Överallt var svaret “vet ej”. Ingen tycks ha tänkt på detta förrut. Skatteverket sov på saken och svarade sedan att det inte fanns några hinder att kombinera anställningsstöd med RUT- eller ROT-avdrag. 

Om den anställde nyligen har fått uppehållstillstånd berättigar detta till anställningsstöd som s.k. instegsjobb, vilket innebär att arbetskostnaden redan är subventionerad till 75% för arbetsgivaren. Vilket medför, om jag räknar rätt, att den totala subventiongraden, för både arbetsgivare och hushåll, av jobbet är 125%. Kanske ännu mer, eftersom RUT-avdraget beräknas på den arbetskostnad som kunden debiteras, inte den kostnad som arbetsgivaren faktiskt betalar för utfört arbete.

Om den anställde har varit utanför arbetsmarknaden i minst 12 månader (arbetslös, sjuk, fått socialbidrag, mm.) berättigar detta till anställningsstöd som s.k. nystartsjobb, vilket innebär att arbetskostnaden är subventionerad till 45% (dvs. knappt 63% av den egentliga lönen) för arbetsgivaren. Det innebär att jobbet totalt sett är subventionerat till 95%.

Jag vet naturligtvis inte hur många jobb i denna bransch som faktiskt är subventionerade till närmare 100%, eller ännu mer. ALMEGA:s uppskattning att 75% av de nyanställda i branschen tidigare hade varit arbetslösa antyder dock att antalet knappast är försumbart. 

Därför kan det tyckas märkligt, givet den mycket höga subventionsgraden, att antalet nya jobb inte har blivit ännu fler.

Anders Borgs glädjekalkyl

Etiketter: anders borg, arbetslöshet, arbetsmarknad, konjunktur, produktivitet, sysselsättning

Idag presenterade finansminister Anders Borg sin senaste prognos för svensk ekonomi på ett seminarium i riksdagshuset. Den bild som presenterades var betydligt ljusare än för bara ett par månader sedan. Vilket inte är att förvånas över. Såväl de utfallsdata som olika indikatorer som trillat in den senaste tiden har över lag varit starkare än förväntat. De flesta prognosmakare reviderar nu upp sina prognoser.

Jämfört med den prognos som gjordes i Budgetpropositionen i september i fjol, har finansministern reviderat upp tillväxten med sammanlagt 2,3 procent för de tre kommande åren (2010-12), vilket kanske är rimligt. Samtidigt har han reviderat ner arbetslösheten med hela 3,3 procent år 2012, vilket förefaller vara i mesta laget. Och när man läser detaljerna blir man faktiskt lite bekymrad.

Högre tillväxt leder visserligen normalt till lägre arbetslöshet, men det finns ganska mycket “läckage” på vägen. När efterfrågan tar fart brukar även produktiviteten och medelarbetstiden stiga, vilket innebär att företagen kan öka produktionen av varor och tjänster utan att behöva öka arbetsstyrkan. Med stigande sysselsättning ökar också normalt arbetskraftsdeltagandet, vilket innebär att arbetslösheten inte faller lika mycket som sysselsättningen stiger. När det blir lättare att få jobb söker sig helt enkelt fler till arbetsmarknaden.

Finansministerns ändrade bedömning sedan september i fjol framgår av följande tabell:

Det mest iögonfallande med denna revidering är att produktiviteten har reviderats ner med nästan 2 procent samtidigt som efterfrågan har reviderats upp med lika mycket. Det är heller inga marginella revideringar vi talar om.

Jag tror aldrig att jag har sett en sådan prognosrevidering under de närmare 20 år jag ägnat mig åt konjunkturprognoser på Riksbanken och Konjunkturinstitutet. Om någon av bloggens läsare kan komma på något liknande lappkast ombedes denne lämna en kommentar nedan.

Den extremt svaga produktivitetsutvecklingen är alltså förklaringen till att arbetade timmar har reviderats upp nästan dubbelt så mycket som BNP. Det är mycket svårt att göra produktivitetsprognoser. Även om denna revidering är svårförklarad kan ju fortfarande den senaste prognosen vara bättre än den förra. Men det tycks faktiskt inte vara så.

Finansministern bedömer att produktiviteten kommer att öka förhållandevis starkt i år (drygt 3 procent) men att den därefter kommer att öka med trendmässiga 1,7 procent åren 2011-14. Detta är märkligt svagt med tanke på det enorma fall i produktiviteten som vi har sett de senaste tre åren. Delvis kan nog denna nedgång betraktas som strukturell och därmed bestående. Delvis är den dock med stor sannolikhet konjunkturell. Företagen har inte gjorts sig av med personal i samma omfattning som efterfrågan har fallt. Det innebär att produktionen av varor och tjänster kan ökas utan att företagen behöva nyanställa.

Även efter den förra, betydligt mildare, lågkonjunkturen 2002-2004 ledde stigande efterfrågan till en början främst till stigande produktivitet. Detta föranledde också en debatt om s.k. “jobless growth”, dvs. varför hög tillväxt inte tycktes skapa några nya arbeten. Först med några års eftersläpning började sysselsättningen till slut ta fart.

Finansministern tror dessutom att medelarbetstiden kommer att falla de kommande åren och att sysselsättningen därmed kommer att öka ännu snabbare än arbetade timmar. Arbetskraften bedöms nu öka med 1,7 procentenheter snabbare än tidigare antagit, vilket kanske är rimligt om det vore en rent konjunkturell effekt.

Dessa bedömningar är framför allt märkligt svaga givet den högst betydande utbudseffekt, till följd av den ekonomiska politiken, som Finansdepartementet vanligtvis räknar med. På lång sikt bedöms arbetade timmar komma att öka med 5,4 procent, fördelat både på ökad sysselsättning och ökad medelarbetstid (se tabell 15, sid 48, här). Samtidigt tror inte längre finansministern att denna lågkonjunktur kommer att få några signifikanta negativa varaktiga effekter på sysselsättningen.

Detta vore naturligtvis mycket välkommet om utbudseffekterna verkligen skulle bli så stora. Problemet, vilket möjligen bara är ett politiskt sådant, är att ett ökat arbetsutbud i det nuvarande konjunkturläget endast skulle skapa högre arbetslöshet. De mycket modesta prognoserna för arbetskraftsdeltagande och medelarbetstid antyder dock att man inte har beaktat några större sådana effekter för de kommande åren.

Det Finansministern signalerar är att faran är över. Nu har det vänt för svensk ekonomi, tillväxten tar fart, arbetslösheten faller och riskbilden är balanserad. Inom några få år är vi tillbaka i balans igen utan några allvarligare blessyrer.

Personligen tror jag att det kommer att gå betydligt trögare, åtminstone på arbetsmarknaden, och att risken för allvarligare bakslag är högst påtaglig.

Rätt arbetslinje i efterkris-politiken

Etiketter: a-kassan, a-kasseavgift, arbetsförmedlingen, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, arbetstidsreglering, kompetensutveckling, konjunkturpolitik, krisen, littorin, obetalt arbete, produktivitet, regeringen, social trygghet, sysselsättning, utanförskap

Arbetsförmedlingen presenterar en optimistisk prognos som visar att arbetslösheten snart når sin topp och börjar vända nedåt. Det antyder att en positiv utveckling på arbetsmarknaden sker snabbare än vad jag trodde. Det är givetvis glädjande.

Det finns dock faktorer som riskerar att ta knäcken på den positiva utvecklingen. En sådan är det starkt ökande övertidsuttaget. Risken är uppenbar att arbetsgivare använder sig av övertid istället för att nyanställa. På så sätt blir arbetslösheten högre än vad den behöver vara. Uppenbarligen finns det stora möjligheter för arbetsgivare att lägga ut mycket övertidsarbete, trots gällande lagregler. Den dolda övertiden exploderar nu, särskilt bland män inom privata tjänstenäringar. Regeringen bäddar för att detta blir ett än större problem genom att, i förenklingssyfte, tillåta att företag utan kollektivavtal i realiteten får ta ut 350 timmars övertid.

En annan osäkerhet gäller kvaliteten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna.  Arbetsförmedlingens nya satsning kallas Lyft. Regeringen sätter stort hopp till att denna satsning skall trycka ut många arbetslösa i jobb under innevarande år. Men då vill det till att praktikinslagen inom Lyft blir av hög kvalitet. Det måste finnas ordentligt med resurser för handledning. Programmet måste också bygga på lärande och kompetensutveckling. Det är de nya framväxande jobben som Lyft-deltagarna skall kunna ta, inte de gamla ty de är försvunna för alltid.

Diskussionen om arbetslinjen, eller snarare arbetslinjerna, blir akut efterhand som vi går ur krisen. Det finns nämligen åtminstone två arbetslinjer. Den första handlar om att gamla jobb med lågt kunskapsinnehåll och låga löner försvinner. De som blir arbetslösa får genom utbildningsystemet och arbetsmarknadspolitiken hjälp att komma vidare och ta de nya jobben med mer komplicerat innehåll och högre lön. A-kassan är så utformad att den premierar aktivt jobbsökande. Den här arbetslinjen är alltså en utbildnings- och kompetenslinje.

Så har vi den arbetslinje som regeringen för idag. Den handlar om två saker. Korttidsarbetslösa skall ta första bästa jobb oavsett kvalifikationer och utbildning. Det kallas matchning. Kostnaderna för arbetslösheten sjunker då kortsiktigt men det gör tyvärr också produktiviteten. Detta uppnås genom att försämra arbetslöshetsförsäkringen så till den grad att den inte går att klara sig på. Vidare ska de långtidsarbetslösa sättas i arbete. Men eftersom de inte kan klara komplicerade jobb så måste det skapas en låglönearbetsmarknad där de kan jobba. Det vill regeringen åstadkomma genom försämrad anställningstrygghet och möjligheter för arbetsgivare att pressa lönerna. Den här arbetslinjen är alltså en otrygghets- och låglönelinje.

Den viktiga frågan framöver är hur låg arbetslösheten kan förmås att bli i den kommande högkonjunkturen. Regeringen kommer att hävda sin arbetslinje, alltså otrygghets- och låglönelinjen, för att bringa ned arbetslösheten. Jag tror inte på den metoden. Utbildnings- och kompetenslinjen har historiskt visat sig framgångsrik i vårt land. Det finns ingen skäl att ändra på det.

SNS om etnisk och resursbaserad segregation

Etiketter: arbetsmarknad, integration, utbildning

Skans och Åslund har skrivit SNS välfärdsrapport 2009 om segregation i storstäderna som presenterades på DN-debatt igår. På SNS hemsida återfinns rapporten under rubriken ”Segregationens negativa effekter saknas forskningsstöd”. Det är dock inte det som Skans och Åslund vill säga, även om de menar att etnisk segregation i sig inte är det som är mest problematiskt, utan att det är den resursbaserade segregationen som är huvudproblemet. De menar att svårigheterna att bryta fattigdomen enligt forskningen förstärks av att omgivningen också är fattig, men som regel inte av omgivningens etniska sammansättning.

Uttryck på ett annat sätt, så bedömer Skans och Åslund att segregationen har huvudsakligen två problematiska aspekter. Dels finns det mycket trovärdig evidens för att diskriminering är en bidragande faktor till att segregation uppstår. I detta avseende är segregationen att betrakta som ett symptom på ett allvarligt samhällsproblem. Den andra negativa aspekten är att segregationen i vid bemärkelse indikerar stora underliggande skillnader i resurser. Dessa skillnader kan många gånger vara alarmerande och föranleda särskilda insatser från samhället. Däremot förefaller inte detta fattigdomsproblem att i någon större utsträckning förstärkas av den rumsliga segregationen mellan olika befolkningsgrupper i sig.

Skans och Åslund har en mycket god poäng när de framhåller att politiken därmed bör inriktas på de underliggande problemen: “Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar. I vissa områden finns uppenbarligen också bostäder i ett skick som inte skulle godtas i andra sammanhang.” De förordar därmed interventioner inom introduktions-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och ett arbete mot diskriminering, då detta kan motverka både den resursbaserade och den etniska segregationen.

Skans och Åslund ifrågasätter därmed också den politik som går ut på att invandrade inte ska ha rätt att bosätta sig var de vill. De menar att erfarenheterna från den tidigare utplaceringspolitiken tyder på att den invandrade fattar bättre beslut än statsmakterna för att nå framgång på arbetsmarknaden – de som själva valde var de ville bo valde regioner som erbjöd större möjligheter till jobb. Även om den etniska segregationen orsakar splittringar i samhället som minskar tilltron mellan grupper i samhället så är det inte rimligt att de invandrade ska bära den fulla bördan genom att de ska hindras att bosätta sig var de vill. Och särskilt anmärkningsvärt blir detta om man tror att diskriminering från majoritetsgrupperna är en drivande faktor bakom de underliggande mönstren. Jag har tidigare bloggat om rätten för invandrade att bosätta sig var de vill.

Spänd väntan för många med ohälsa…

Etiketter: anna hedborg, arbetsmarknad, cristina husmark-pehrson, regeringen, sjukförsäkring

Snart, strax före jul- och nyårshelgerna, lägger regeringen fram sin proposition rörande åtgärder för dem som utförsäkras från sjukförsäkringen efter årskiftet. Nästa år rör det sig om ca 54 000 personer. På tre års sikt handlar det om ca 92 000 personer.

Idag berättar Sydnytt om hur dessa regler påverkar de skåningar som dras med ohälsa. Såväl enskilda försäkrade, som läkare och socialsekreterare för fram oro och hård kritik mot hela processen.

Enligt det nya regelssystem som regeringen är på väg att genomföra, eller redan har sjösatt, kommer det att vara mycket svårt att i framtiden få sjukersättning. De nya reglerna ger i princip endast rätt till sjukersättning för den som överhuvudtaget inte kan arbeta mer under sitt liv.

Enligt regeringens egen utredare Petter Odmark, som är utredningssekreterare i Anna Hedborgs arbetsförmågeutredning, har Sverige i ett internationellt perspektiv extremt hårda regler just när det gäller sjukersättning. Det gör att ovanligt många långvarigt sjuka riskerar att, från och med årsskiftet och mitt i lågkonjunkturen, hamna i en mycket besvärlig försörjningssituation.

Om regeringen väljer att lyssna in kritiken från medborgare, handläggare vid myndigheterna, remissinstanserna, handikapprörelsen, läkare och sina egna utredare återstår att se. Snart får vi svaret…

ESO-rapport hårt kritiserad

Etiketter: arbetsmarknad, integration

Idag presenterade ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) en rapport om invandringen och de offentliga finanserna. På presentationen av rapporten kommenterades den av bland annat av statssekreterare Christer Hallerby som kritiserade rapporten hårt för att på den bara tar hänsyn till invandringens effekter på de offentliga finanserna och att den inte alls tittar på de dynamiska effetkerna av invandring, t ex vad invandringen betyder för tillväxten, nyföretagande och utrikeshandeln. Hallerby har helt rätt. Invandringens rent ekonomiska förtjänster eller kostnader blir inte rättvisande om de mäts på det sätt som författaren Jan Ekberg gör.

Jobbkrisen fördjupas, men det finns en arbetsmarknad

Etiketter: a-kassa, a-kassan, arbetslinjen, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetsförsäkringen, arbetsmarknad, lågkonjunktur, littorin, rörlighet, trygghet i förändringen

Vi har nu passerat det magiska 100 000-strecket. Över 100 000 fler öppet arbetslösa i september i år jämfört med september 2008, visar Arbetsförmedlingen. Varslen är fortsatt höga, men ökningstakten är lägre. Ungdomsarbetslösheten visar inga tecken på att avta. Men Arbetsförmedlingen förmedlade också jobb till 48 000 personer under september i år, ungefär lika många som under september förra året. Det finns alltså en arbetsmarknad där ute, trots jobbkrisen. Det finns anledning att tro att den arbetsmarknaden framförallt avser professionella och välutbildade personer, det vill säga TCO:s medlemsgrupper. Jobbpolitiken måste utformas så att den stödjer denna fortfarande dynamiska del av arbetsmarknaden. Då krävs två saker. För det första bör man avstå från att “låsa in” professionella och välutbildade i alltför långa arbetsmarknadspolitiska program. De måste vara tillgängliga för arbetsgivare som behöver deras insatser. För det andra måste inkomsttryggheten för denna grupp förbättras genom ett högre tak för a-kassan. Ett högre tak faller ut i att den arbetslöse ges en något längre tid på sig att finna rätt jobb i förhållande till sin utbildning och kompetens. Genom ett högre tak undviker man att professionella och välutbildade, som råkar vara tillfälligt arbetslösa, måste börja jaga jobb som man inte är skickad för. Rätt person på rätt plats på arbetsmarknaden. Det är vettig arbetsmarknadspolitik.

Folkpartiet fortsätter att fiska i grumliga vatten

Etiketter: arbetsmarknad, integration, rasism

Folkpartiet försvarar idag återigen sitt förslag om språktest för nya medborgare. De har flera gånger tidigare dammat av detta förslag och kallat det för integrationspolitik och menat att det kommer att minska den etniska segregationen. Kristdemokraterna har dock vid tidigare tillfällen sagt blankt nej och kallar folkpartiets krav för att ”fiska i grumliga vatten”.

För det är inte fokus på mer krav på dem som blir nya medborgare i Sverige som kommer att skapa jämlikhet mellan vita och icke-vita i Sverige. Folkpartiet som ansvarar för integrationspolitiken i regeringen borde inrikta sin kraft på att tillsammans med arbetsmarknadens parter komma åt de rasistiska strukturerna på arbetsmarknaden som utestänger både kort- och långutbildade icke-vita. Det är genom att förändra hur den svenska arbetsmarknaden, den svenska bostadsmarknaden och många fler arenor fungerar som icke-vita kan få samma chanser som den vita delen av befolkningen. Därigenom kan Sverige gå från att vara ett segregerat till att bli ett integrerat samhälle.

Problemen i sjukförsäkringen och FK uppenbara för alla - utom regeringen?

Etiketter: arbetsmarknad, försäkringskassan, rättigheter, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag

I helgen berättade DN att JO-anmälningarna mot Försäkringskassan (FK) har ökat med 80 procent under årets fyra första månader, jämfört med samma tid i fjol. Allt fler som kommer i kontakt med FK tycks uppleva att rättsäkerheten brister.

En av de främsta orsakerna till situationen är de omfattande regelförändringar som regeringen beslutat om inom framförallt sjukförsäkringen. Att dessa krångligt formulerade och svårtolkade regler skulle ställa till med problem på FK borde inte komma som någon överraskning för regeringen. En rad remissinstanser varnade just för detta, innan regeringen fattade sitt beslut. Men regeringen valde att inte lyssna till de kritiska synpunkterna.

Försäkringskassan konstaterade själv i sitt remissvar att “det krävs mer tid för en grundlig analys av Försäkringskassans möjligheter att administrera det föreslagna regelverket. För att Försäkringskassan skall kunna tillämpa reglerna krävs även att andra aktörers insatser sker i tid. Faller deras insatser blir de föreslagna tidsgränserna inte möjliga att hålla. Risken är att den enskilde hamnar i kläm.”

Idag är det just detta som sker. Vi får fler och fler exempel på hur enskilda “hamnar i kläm”:

• I dagens Aftonbladet berättas om Marit Karhapää, som fått sin sjukersättning indragen av FK och hänvisats till att söka jobb via Arbetsförmedlingen. Detta trots att hon har läkarintyg som visar att hon ska opereras och att läkare avråder henne från att jobba.
• I förra veckan berättade Aftonbladet om Emilie, som hamnat i en liknande situation. Trots att Emilie har ett jobb och väntar på en operation, som ska göra henne frisk från en allvarlig ögonsjukdom, drog Försäkringskassan (FK) in hennes sjukpenning. Nu tvingas Emilie vända sig till a-kassan för att klara sitt uppehälle.
• Vittnesmålen från människor som på tveksamma grunder fått avslag på sin ansökan till FK eller inte fått ut sin ersättning i tid, och därför tvingas uppsöka socialen eller kyrkans välgörenhet, är idag allt för många. En del av anmälningarna till JO handlar om att de försäkrade upplever att de fått en kränkande behandling av en allt för stressad och pressad FK-personal. Andra blir så desperata, när de nekas ersättning från sjukförsäkringen, att de hotar personalen eller hotar att ta livet av sig själva.
• Ett stort antal kommuner, med olika partipolitisk politisk färg, konstaterar att regelförändringarna i sjukförsäkringen är en av de viktiga förklaringarna till de ökande socialbidragskostnanderna osv, osv…

Detta leder fram till några frågor: När ska regeringen, och socialförsäkringsministern, inse att allt inte är frid och fröjd inom sjukförsäkringen och på Försäkringskassan? När ska regeringen och socialförsäkringsministern ta vittnesmålen från verkligheten på allvar och börja göra något åt situationen? När skall regeringen hörsamma kravet på en ordentlig översyn av sjukförsäkringens nya regelverk? 

Övrig press: Västerbottens Kuriren, Sydsvenskan, Dagens Industri

Två steg bakåt och ett halvt steg fram…

Etiketter: arbetsmarknad, arbetsmiljö, forskning, ohälsa, regeringen, sjukförsäkring

I senaste nummret av TCO-tidningen berättas om en arbetslivsforskning på reträtt. Unga forskare flyr forskningsområdet. Detta forskningsfält, som bland annat analyserar ohälsoutvecklingen och orsakerna till denna, har de senaste åren sannerligen “avlövats” ordentligt.

Regeringen har sänkt anslagen med ca 100 miljoner kronor årligen och dessutom lagt ned Arbetslivsinstitutet (ALI). Idag finns därför inte någon samlad kraft för kunskapsöverföring mellan forskningen och arbetslivet, när det gäller arbetsmiljö- och ohälsofrågorna.

Konsekvensen har blivit att vi idag vet mindre än tidigare om varför det exempelvis finns skillnader beroende på kön, ålder, yrke, arbetsgivare och socio-ekonomisk bakgrund när det gäller ohälsotal och återgång till arbete. Den forskning som är relevant har ofta åtminstone några “år på nacken”.

Denna politiskt framkallade kunskapslucka gör det naturligtvis inte heller lättre, för ansvariga på arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet, att hitta fram till effektiva insatser och åtgärder för att komma till rätta med ohälsoproblemen. 

Såväl facken som arbetsgivarna har därför varit starkt kritiska till nedrustningen. Svenskt Näringslivs Bodil Mellblom ansåg till exempel, när hon kommenterade forskningspropositionen, att “det var tråkigt att regeringen inte gjorde en strategisk satsning på arbetsmiljöforskningen”.

Nu tar ändå regeringen ett halvt steg framåt när jämställdhetsministern och socialförsäkringsministern aviserar extra resurser (+16 miljoner i ett engångsanslag) till KI och IFAU, så att de bättre kan studera skillnaderna mellan könen när det gäller sjukfrånvaron. Dessutom avsätter man 25 miljoner till Försäkringskassan för rehabiliteringsprojekt för att få långtidssjukskrivna kvinnor tillbaks till arbete.

Dessa insatser är naturligvis bra. Men fortfarande återstår en lång väg att vandra, om regeringen har för avsikt att reparera de skador man hittills åsamkat arbetsmiljö- och ohälsoforskningen. För att öka insikterna om “de bakomliggande orsakerna” till sjukfrånvaron och ohälsan krävs betydligt kraftfullare och mer stadigvarande insatser än de som nu presenterats.

Dessutom kan man undra när den, redan i regeringsförklaringen 2006 aviserade, parlamentariska socialförsäkringsutredningen kommer igång? Kanske får vi veta mer om detta senare, när vårpropositionen presenteras i sin helhet?

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1,