Flexibilitet - ja. Missbruk - nej.

Etiketter: arbetsrätt, Ekot, EU-kommissionen, SKTF, sven-otto littorin, tidsbegränsad anställning, visstidsarbete

Ekot uppmärksammar idag EU-kommissionens kritik mot de svenska reglerna för tidsbegränsade anställningar. Kommissionen har i en formell underrättelse till den svenska regeringen dragit slutsatsen att dagens regler strider mot EU:s direktiv om visstidsarbete eftersom de inte ger ett tillräckligt starkt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställning.

I Ekots intervju försöker arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin att avfärda Kommissionens kritik med att missbruk av den typ som EU-kommissionen beskriver “säkert kan förekomma i något enstaka fall”. Det är dock ett goddag-yxskaft-svar då frågan handlar om de svenska reglernas förenlighet med EU-rättens krav, inte hur utbrett missbruket har hunnit bli. Frågan är kvalitativ, inte kvantitativ.

Littorin ger även ett politiskt svar på frågan varför han inte tänker ändra reglerna med mindre än att EU tvingar honom genom en fördragsbrottstalan. I intervjun säger han “att det är bra med lite flexibilitet för att få till exempel unga och personer med utländsk bakgrund att lättare kunna ta sig in på arbetsmarknaden”.

Det är det bara att instämma i. Men när regelverket gör att en arbetsgivare kan ha samma person anställd mer än fyra år i streck, och med lite trixande obegränsad tid, är det inte fråga om “att lättare kunna ta sig in på arbetsmarknaden”. Det vi ser är istället att arbetsgivare, när en person närmar sig tidsgränsen för rätt till tillsvidareanställning, till exempel har arbetat nästan två år på olika vikariat, vid nästa förlängning byter benämning på anställningen till allmän visstidsanställning. Då börjar en ny tidsgräns löpa, ch arbetsgivaren undviker att någonsin behöva tillsvidareanställa. Det var just det som drabbade den SKTF-medlem som intervjuades i Ekots reportage.

EU-kommissionen, TCO och andra kritiker av de svenska visstidsreglerna vill inte förbjuda eller ens kraftigt begränsa möjligheterna till tidsbegränsade anställningar. TCO:s anmälan och EU-kommissionens formella underrättelse handlar om en specifik fråga: avsaknaden av skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar hos samma arbetsgivare. Det är det missbruket vi vill förhindra.

Repressionens nya verktyg

Etiketter: arbetsrätt, FN, ILO, papperslösa, sjukvård, sten heckscher, vårdförbundet

I en debattartikel i dagens SvD varnar Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund och tre andra företrädare för vårdens professioner för att direktivet till utredningen om vård för asylsökande och papperslösa på ett farligt sättbalndar samman rätten till vård med migrationspolitiken.

Tyvärr är detta en trend runtom i Europa. I takt med att attityden mot irreguljära migranter hårdnar handlar represssionen inte längre bara om om skärpta gränskontroller och ökade polisiära insatser. Genom att neka irreguljära migranter rätt till sjukvård, rätt till utbildning för sina barn och rätt till skydd mot utnyttjande från oseriösa arbetsgivare ska reas tillvaro försvåras så till den grad att de självmant väljer att lämna landet. Om detta kan man bland annat läsa i en rapport från den ansedda tankesmedjan Centre for European Policy Studies.

Rättsligt kan detta vid en första anblick tyckas rimligt. Varför ska den som inte har rätt att vistas i ett land komma i åtnjutande av den samhällsservice och det rättsliga skydd som detta land erbjuder sina medborgare och andra som vistas legalt i landet?

Vårdprofessionernas företrädare visar tydligt i sin artikel de orimliga konsekvenserna av en strikt tillämpning av den principen på vårdområdet.

Ett annat område där irreguljöra migranters rättigheter ifrågasätts är på arbetsmarknaden. I de flesta länder däribland Sverige, är det förbjudet såväl att anställa en person som saknar arbetstillstånd som att arbeta utan ett sådant tillstånd. I flera länder har man därför kommit fram till att det därför inte kan finnas något anställningsavtal dem emellan, vilket i sin tur leder till att den som saknar arbetstillstånd även saknar skydd mot utnyttjande från sin arbetsgivare.

Det kan tyckas logiskt. Problemet är att konsekvensen är att den arbetsgivare som bryter mot ett regelverk - migrationsrättens bestämmelser om arbetstillstånd, får rätt att utan sanktioner bryta mot ett annat - arbetsrätten. För oseriösa arbetsgivare, som då inte längre hotas av arbetsrättsliga sanktioner, skulle det innebära att den risk de tar skulle minska och därmed den kalkylerade ekonomiska vinsten av deras utnyttjande öka.

I det internationella arbetet med mänskliga rättigheter och rättigheter på arbetsmarknaden har man därför tagit tydligt avstånd från olika länders försök att förvandla arbetsrätten till ett instrument för migrationskontroll. FN:s arbetsmarknadsorgan ILO publicerade nyligen en rapport där de listade alla de rättigheter som internationella konventioner, såväl ILO:s egna och FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ger även den arbetstagare som saknar uppehållstillstånd.

Även denna fråga är nu föremål för en statlig utredning. Regeringsrådet Sten Heckscher utreder just nu genomförandet i Sverige av EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer utan uppehållstillstånd. I hans uppdrag ingår att “analysera vilket arbetsrättsligt skydd som finns för en tredjelandsmedborgare som har arbetat utan föreskrivet arbetstillstånd”. Eftersom frågan aldrig ställts på sin spets i Sverige kommer utredningen att få stor betydelse. Ska även arbetsrätten inordnas i den repressiva arsenalen, eller ska alla som arbetar ha rätt till skydd mot exploatering?

Det måste bli möjligt att utkräva ansvar av beställarföretagen

Etiketter: arbetsgivare, arbetsrätt, arena, entreprenörskedjor, hamburgare, HRF, skatter, städning, svartjobb, svt, uppdrag granskning

Igår sände SVT:s Uppdrag granskning en uppföljning till sitt numera klassiska reportage från 2007 om hur de stora hambugerkedjorna anlitar skumma städbolag där utländska studenter, nyanlända invandrare och papperslösa betalas löner långt under kollektivavtalsnivå, mestadels svart, för många timmars nattligt arbete.

I samband med 2007 års avslöjande lovade hamburgerkedjorna att avsluta kontrakten med de oseriösa städföretagen och själva anställa städarna. Så skedde också, i vart fall till en början. Två års senare tycks dock det mesta har återgått till det normala. Städningen har lagts ut på oseriösa städföretag som saknar respekt för såväl skatteregler som arbetsrätt. Återigen lovar hamburgerkedjorna bot och bättring.

I reportaget får även facket en släng av sleven. Trots att Hotell- och restaurantfackets (HRF) egna beräkningar visade att arbetsgivaren var skyldig den tidigare anställde nästan 600 000 kronor i utebliven lön och semesterersättning beslutade man att inte driva fallet vidare. Förbundets beslut har sin naturliga förklaring - en sådan process hade varit meningslös då arbetsgivaren inte längre hade några pengar.

Det är ofta så det ser ut. Ett välrenommerat och på ytan seriöst företag (eller kommun eller statlig myndighet) lägger ut en del av sin verksamhet på entreprenad till ett annat företag (vilket ibland i sin tur anlitar ett tredje företag). En förutsättning för det låga pris som beställarföretag erbjuds är i praktiken att entreprenören eller dennes underentreprenör betalar hela eller delar av lönerna svart, samt att man rundar t ex arbetstids- eller arbetsmiljöbestämmelser. Om det hela uppdagas visar det sig ofta att det oseriösa företaget längst ut i kedjan har tömts på sitt innehåll och varken kan betala innestående löner eller obetalda skatter och avgifter. Beställarföretaget kan två sina händer genom att hänvisa till att det är underentreprenörens ansvar, samtidigt som de drar nytta av det lägre priset.

Hur kan man då komma åt det här? Efter Uppdrag gransknings förra hamburgerreprotage skrev jag ett bidrag till tankesmedjan Agoras årsbok för 2007 (Agora heter numera Arena Idé). Kapitlet hade rubriken “När ansvaret förskingras - Om arbetsgivarbegreppet”. Med exempel från svensk. fransk och brittisk rätt visade jag hur företagens fragmentering har försvårat det arbetsrättsliga ansvarsutkrävandet. Allt fler saknar idag en fullvärdig arbetsgivare - en fysisk eller juridisk person som kan ta det ansvar som rättsordningen förutsätter att någon tar.

Den lösning som jag då föreslog är fortfarande relevant. Lagstiftningen bör ändras så att det blir möjligt att utkräva ansvar - i form av betalning av skatter och avgifter, innestående löner och eventuella skadestånd - från företag högre upp i entreprenörskedjan. Om ett företag har fått en tjänst till ett billigt pris, och förstått eller borde ha förstått att en förutsättning för det billiga priset som underentrepenören erbjöd var att denne åsidosatte skatte- och arbetsrättsliga regler, ska beställarföretaget, om underentrepenören inte kan betala, kunna hållas ansvarigt.

En sådan lösning skulle förbättra såväl beställarföretagens incitament för att se till att underentreprenörerna ha rent mjöl i påsen som statens och enskilda arbetstagares möjlighet att få betalt.

SvD, AB, Exp

Vad tycker integritetsombudsmannen om övervakning på jobbet?

Etiketter: arbetsrätt, Den Nya Välfärden, integritet, kontroll, övervakning, Pär Ström, PUL, superarbetskraft

I den annonsbilaga från tankesmedjan Den Nya Välfärden som följde med dagens tidning har organisationens egen integritetsombudsman Pär Ström fått en helsida. Han är uppenbarligen kunnig på området och beskriver på ett lättfattligt sätt det storebrorssamhälle som han anser är under framväxt.

Det underliga är att han helt utlämnar ett område - personlig integritet i arbetslivet - trots att det är på detta område som det just nu är mest aktuellt med ny lagstiftning. Remissrundan av utredningen Integritetsskydd i arbetslivet SOU 2009:44 har just avslutats och regeringen funderar nu som bäst på om de ska gå vidare med en proposition.

Från TCO:s sida kräver vi en lag om personlig integritet i arbetslivet och ser därför positivt på utredningens förslag, även om vi har invändningar mot vissa enskildheter.  Svenskt Näringsliv, SKL och Arbetsgivarverket vill däremot inte ha någon lagstiftning och försökte till och med stoppa utredningens förslag från att publiceras.

Men var står Pär Ström och Den Nya Välfärden? Det brukar inte saknas debattglädje, men nu är det märkligt tyst. Pär Ström har tidigare, bland annat i en intervju i dåvarande HTF:s tidning Lön&Jobb, varnat för ändamålsglidning i arbetslivet, det vill säga att arbetsgivare samlar in information för ett syfta och sedan använder det för ett annat. Man var står han nu? Behövs det en anpassning av PUL till arbetslivet i linje med utredningens förslag? Ska det räcka med samtycke eller ska det även krävas objektivt godtagbara skäl för elektronisk övervakning av anställda?

Och hur ser han på andra former av potentiellt integritetskränkande åtgärder? Ska arbetsgivare ha rätt att begära att få se utdrag ur Försäkringskassans register över sjukfrånvaro och VAB? Är det OK att fråga en arbetssökande om de planerar att skaffa barn? Ska arbetsgivare kunna kräva drogtester av vilken anledning som helst och utan att motivera varför?

En fotnot full med sanning - Svensk arbetsrätt bland de mest liberala

Etiketter: arbetsrätt, budget, finansplanen, företagarna, oecd, svenskt näringsliv

I en faktaruta i finansplanen avhandlar regeringen frågan varför arbetslösheten tenderar att bita sig fast, så kallad persistens. Rutan innehåller inget som man inte hört förr. Det avslutande avsnittet om anställningsskyddet känns även det aningen nattståndet - fram till sista meningen som avlutas med en fotnot:
“4) En OECD rapport (OECD, DELSA/ELSA/WP5(2009)3, Employment Protection: Legislation and Beyond) visar en delvis ny bild av arbetsrätten i Sverige. Sverige tillhör de länder som genomfört störst förändringar (tillsammans med Portugal), och har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark, den mest liberala arbetsrätten (plats nr 9 av 31 jämförda länder). Sverige har dessutom underlättat mest för små-företagare (Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området). ”

Vi tar det igen:
1. Sverige är tillsammans med Portugal det land som genomfört de största förändringarna av arbetsrätten.
2.  Sverige har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark den mest liberala arbetsrätten.
3. Sverige har underlättat mest för småföretagare.
4. Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området.

Resultaten som sådana är inte särskilt förvånande. Alla som har bemödat sig att lära sig lite om hur arbetsmarknaden regleras i andra länder har länge vetat att det förhåller sig så. Det förvånande är snarare att detta inte gett större avtryck i den svenska debatten.

Förvisso är det bara en fotnot i Finansplanen. Men förhoppningsvis ger det anledning för Svenskt näringsliv, Företagarna och de politiker som fått för sig att ett försämrat anställningsskydd är patentlösningen på arbetslösheten.  Rapporten från OECD är väl värd att läsa. Sen kan vi börja diskutera arbetslösheten verkliga orsaker och verksamma motåtgärder.

Europadomstolen stärker fackliga rättigheter - och regeringen bör lyssna

Etiketter: arbetsrätt, Demir och Baykara, EG-domstolen, Europadomstolen, lavaldomen, mänskliga rättigheter

EG-domstolens dom i Lavalmålet, avkunnad i december 2007, fick av naturliga skäl stor uppmärksamhet redan när den kom, och har kommenterats och analyserats såväl i media som av experter. Slutsatsen har varit att domen innebär en allvarlig inskränkning av fackliga rättigheter.

Ett knappt år efter Lavaldomen, i november 2008, kom en dom från den andra domstolen på Europanivå, Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg – Demír och Baykara mot Turkiet – som fick betydligt mindre uppmärksamhet i media, men som experterna i takt med att domen analyserats och bekräftats av domstolen i senare domar nu anser kan få större betydelse än Lavaldomen.

Omständigheterna i målet – som rör turkiska kommunaltjänstemäns rätt att tillhöra en fackförening, förhandla och teckna kollektivavtal – är inte uppseendeväckande. Det som väkt den juridiska expertisens intresse är att Europadomstolen medvetet och tydligt vidareutvecklade sin föreningsfrihetspraxis. Domstolen uttalade för första gången att rätten att tillhöra en fackförening även inbegriper rätten att förhandla kollektivt. För denna slutsats lutade sig domstolen mot andra internationella organ, främst FN:s arbetsmarknadsorgan ILO. Enligt Europadomstolen måste Europakonventionens artikel 11 om föreningsfrihet vad gäller fackföreningar tolkas i ljuset av ILO:s konvention nr 98 och den praxis som utvecklats kring denna.

En av de experter som intresserat sig för domen är professor Keith Ewing från Kings College i London. Idag höll han ett i det närmaste bejublat föredrag vid den pågående Världskongressen i arbetsrätt där han beskrev Europadomstolens nya praxis som ”det bästa sättet att hantera den soppa som EG-domstolen skapat genom Viking- och Lavaldomarna”. De begränsningar som EG-domstolen ställt upp för rätten att vidta fackliga stridsåtgärder accepteras inte av Europadomstolen. Medan EG-domstolen ”försöker ta oss tillbaka till 1800-talet” utvecklar Europadomstolen mänskliga rättigheter.

En blogg är, av utrymmesskäl, inte det rätta stället att analysera varken EG- eller Europadomstolens praxis. Men så mycket kan sägas att den svenska regeringen, när den ska ta ställning till de förslag som den svenska utredningen med anledning av Lavalmålet lagt fram, har minst lika stor anledning att analysera Europadomstolens domar, och den ILO-praxis som domarna i Strasbourg utgått från, som själva Lavaldomen.

Rädda oss från ”prekära jobb” – språkligt och politiskt

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, arbetsrätt, Australien, deltidsarbete, Prekära jobb, språk, Sydney, tidsbegränsad anställning, visstidsarbete

Att hitta svenska motsvarigheter till utländska, företrädesvis engelska, termer är en verksamhet som förtjänar större uppskattning. Förutom det rent estetiska – tänk på hur fult det kan låta när någon stoppar in ett engelskt ord mitt i en mening – så är själva processen att hitta en svensk motsvarighet till en främmande term ofta långt ifrån bara språklig. För att hitta ett svenskt ord eller kombination av ord krävs såväl en analys av den verkliga innebörden av den utländska termen som av de svenska företeelser och förhållanden som den ska fånga.

Inför den pågående 19e Världskongressen i arbetsrätt fick jag uppdraget att vara en av Sveriges nationella rapportörer. En av de frågor som generalrapportören ställde till de nationella rapportörerna var om uttrycket ”precarious work” eller något annat uttryck med motsvarande innebörd används i respektive land.

Mitt svar var att ingen svensk term används på det sätt som precarious work, precarité, precarietá eller precariedad används i engelskan, franskan, italienskan eller spanskan, som benämning på en bred grupp anställningsförhållanden vilka karaktäriseras inte bara av att de inte är traditionella heltids- och tillsvidareanställningar utan även av låga löner och exkludering från såväl avtalade som lagstadgade förmåner.

Förklaringen är att de flesta atypiskt anställda traditionellt har åtnjutit rättigheter som i vart fall till viss del lindrat de negativa konsekvenserna av deltids- och visstidsarbete. Deltidsarbetande har haft rätt till arbetslöshetsersättning för de timmar de inte arbetar, åtminstone om de försökt öka antalet arbetade timmar. På samma sätt har personer som växlat mellan korta tidsbegränsade anställningar och likaledes korta perioder av arbetslöshet kunnat få arbetslöshetsersättning för de dagar eller veckor som de inte arbetar.

De senaste åren utvecklingen har dock gjort att det kanske är dags att hitta ett svenskt ord för ”precarious work”. Arbetslöshetsförsäkringen har försämrats för deltidsarbetande. Först genom att arbetsvillkoret skärptes från 70 till 80 timmar i månaden, vilket ställt många som arbetar halvtid eller mindre utanför försäkringen, därefter genom att rätten att stämpla på deltid minskats från 300 till 75 dagar med konsekvensen att personer som arbetar i branscher där heltidsjobben inte längre kan dryga ut sin ofrivilliga deltid med arbetslöshetsersättning.

”Prekära jobb” vore dock såväl ett språkligt som ett politiskt misslyckande. Genom en förbättrad och mer inkluderande arbetslöshetsförsäkring och med ökade satsningar på den aktiva arbetsmarknadspolitiken skulle det kunna undvikas.

Ni som är riktigt intresserade av ämnet kan läsa min rapport Regulatory Frameworks and Law Enforcement in New Forms of Employment - Sweden. Den innehåller även annat matnyttigt, som varför den svenska motsvarigheten till det engelska begreppet ”informal economy” – informell ekonomi eller informell sektor – nästan uteslutande används om andra länder.

Jag stör mig på Ella Bohlin

Etiketter: anställningsskydd, arbetsrätt, arbetstidsdirektiv, arbetstidsreglering, Ella Bohlin, EU-val, LAS, marknad

Jag har gjort det en tid, men tänkt att jag inte skall dissa nån i onödan. Men gårdagens EU-debatt fick bägaren att rinna över. Ella Bohlin säger att EU inte lägga sig i folks arbetstider och bestämma att man skall jobba 38 timmar. För det första har EU bestämt att arbetstiden får vara max 48 timmar i veckan, inte 38 som Bohlin påstår. Dessutom godkänner EU att den genomsnittberäknas vilket gör det lagligt för arbetsgivaren att lägga ut en veckoarbetstid 78 timmar. För det andra har EU hittills varit mest marknadsintegration. Det är självklart att när arbetsmarknader olika länder integreras så måste det till några gemensamma minimiregler, i detta fall avseende veckoarbetstid. Annars blir EU bara marknad och kommer att sakna en social dimension.

I en DN-intervju härförleden noterar jag att Ella Bohlin inte längre anser att LAS skall avskaffas eller att vi skall ha lagstiftade minimilöner i Sverige. Det tyckte hon som ordförande i KDU. Även om jag delar hennes nya uppfattning, undrar jag vad som i sak har ändrats på arbetsmarknaden, för att Bohlin skall komma till denna nya ståndpunkt? Svaret är inget, bara att hon blivit kandidat till EU-parlamentet och måste sansa sig. En sådan kovändning i en viktig fråga skapar inte tillit och respekt hos mig. Det gör heller inte hennes ståndpunkt i den gamla frågan om tro och vetande. I samma DN-intervju säger Bohlin, med bakgrund hos LIvets Ord, att “Skapelseberättelsen(..) hör hemma i religionsundervisning. På naturvetenskapen håller vi oss till det som är forskning och vetenskap”. Hallå Ella, all kunskap som förmedlas i skolor skall stå på vetenskaplig grund, så även religionsundervisningen.

Jag kommer inte att kryssa Ella Bohlin i morgondagens EU-val och uppmanar heller ingen att göra det.

Se upp så att inte oturen är framme!

Etiketter: anställningsskydd, arbetsrätt, regeringen, sjukförsäkring

Det blir inte bara allt mer uppenbart att försämringarna av a-kassereglerna är orimliga. Också inom sjukförsäkringen börjar konsekvenserna av den senaste tidens regelförändringar bli synliga.

I dag vittnar exempelvis en av de medborgare som drabbats av regeringens nya sjukskrivningsregler i Dagens Nyheter. Av artikeln framgår att de konsekvenser som sjukskrivningsreglerna ställer till med är både omänskliga och orimliga.

Inte blir det bättre av lyssna till hur en del arbetsgivare tänker. I senaste numret av tidningen Chef är rubriken till en kort artikel: Snart okej att sparka sjuka?.

Artikeln fortsätter: “Att säga upp någon på grund av sjukdom har hittills varit näst intill omöjligt. Men det kan bli ändring på det. De nya sjukförsäkringsreglerna från 1 juli 2008 gör det lättare för Försäkringskassan att utförsäkra långtidssjuka. De måste då gå tillbaka till sina jobb, men om de inte kan jobba riskerar de att bli utan lön och uppsagda. ´Jag är inte så säker på om rättsläget är fullt så klart längre´, säger Mikael Koch, arbetsdomstolens ordförande till Lag&Avatal.”

Vad säger detta om de signaler som politikerna sänt ut rörande arbetsgivarnas arbetsmiljöansvar? Vad säger detta om anställningstryggheten idag?

Vi lever onekligen numera i en tid där det blir allt viktigare att se till att man inte har oturen att drabbas av arbetslöshet eller sjukdom…

Täby kommun tvingas ordna MBL-dag

Etiketter: arbetsrätt, avknoppning, medbestämmande, utbildning

Lärarnas Tidning berättade igår om en uppgörelse mellan Täby kommun och Lärarförbundet (LF). 100 000 kronor och ett löfte om att ordna en MBL-dag tvingades Täby kommun gå med på i en förlikning.

Bakgrunden är att LF stämt kommunen inför Arbetsdomstolen (AD), för att de inte getts möjlighet att företräda sina medlemmar när avknoppning av två skolor i Täby diskuterades.

Man kan bara hoppas att MBL-kursen leder fram till att Täby kommun i fortsättningen lever upp till “en väl fungerande dialog mellan parterna”, så som man formulerat sig i uppgörelsen med LF.

Ännu bättre vore det givetvis om kommunen samtidigt såg till att de privata företag som driver förskole- och hemtjänstverksamhet med kommunala medel bättre lever upp till lagstiftningen och utvecklar goda partsrelationer, något som det hittills visat sig vara lite si och så med…