Vad tycker integritetsombudsmannen om övervakning på jobbet?

Etiketter: arbetsrätt, Den Nya Välfärden, integritet, kontroll, övervakning, Pär Ström, PUL, superarbetskraft

I den annonsbilaga från tankesmedjan Den Nya Välfärden som följde med dagens tidning har organisationens egen integritetsombudsman Pär Ström fått en helsida. Han är uppenbarligen kunnig på området och beskriver på ett lättfattligt sätt det storebrorssamhälle som han anser är under framväxt.

Det underliga är att han helt utlämnar ett område - personlig integritet i arbetslivet - trots att det är på detta område som det just nu är mest aktuellt med ny lagstiftning. Remissrundan av utredningen Integritetsskydd i arbetslivet SOU 2009:44 har just avslutats och regeringen funderar nu som bäst på om de ska gå vidare med en proposition.

Från TCO:s sida kräver vi en lag om personlig integritet i arbetslivet och ser därför positivt på utredningens förslag, även om vi har invändningar mot vissa enskildheter.  Svenskt Näringsliv, SKL och Arbetsgivarverket vill däremot inte ha någon lagstiftning och försökte till och med stoppa utredningens förslag från att publiceras.

Men var står Pär Ström och Den Nya Välfärden? Det brukar inte saknas debattglädje, men nu är det märkligt tyst. Pär Ström har tidigare, bland annat i en intervju i dåvarande HTF:s tidning Lön&Jobb, varnat för ändamålsglidning i arbetslivet, det vill säga att arbetsgivare samlar in information för ett syfta och sedan använder det för ett annat. Man var står han nu? Behövs det en anpassning av PUL till arbetslivet i linje med utredningens förslag? Ska det räcka med samtycke eller ska det även krävas objektivt godtagbara skäl för elektronisk övervakning av anställda?

Och hur ser han på andra former av potentiellt integritetskränkande åtgärder? Ska arbetsgivare ha rätt att begära att få se utdrag ur Försäkringskassans register över sjukfrånvaro och VAB? Är det OK att fråga en arbetssökande om de planerar att skaffa barn? Ska arbetsgivare kunna kräva drogtester av vilken anledning som helst och utan att motivera varför?

En fotnot full med sanning - Svensk arbetsrätt bland de mest liberala

Etiketter: arbetsrätt, budget, finansplanen, företagarna, oecd, svenskt näringsliv

I en faktaruta i finansplanen avhandlar regeringen frågan varför arbetslösheten tenderar att bita sig fast, så kallad persistens. Rutan innehåller inget som man inte hört förr. Det avslutande avsnittet om anställningsskyddet känns även det aningen nattståndet - fram till sista meningen som avlutas med en fotnot:
“4) En OECD rapport (OECD, DELSA/ELSA/WP5(2009)3, Employment Protection: Legislation and Beyond) visar en delvis ny bild av arbetsrätten i Sverige. Sverige tillhör de länder som genomfört störst förändringar (tillsammans med Portugal), och har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark, den mest liberala arbetsrätten (plats nr 9 av 31 jämförda länder). Sverige har dessutom underlättat mest för små-företagare (Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området). ”

Vi tar det igen:
1. Sverige är tillsammans med Portugal det land som genomfört de största förändringarna av arbetsrätten.
2.  Sverige har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark den mest liberala arbetsrätten.
3. Sverige har underlättat mest för småföretagare.
4. Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området.

Resultaten som sådana är inte särskilt förvånande. Alla som har bemödat sig att lära sig lite om hur arbetsmarknaden regleras i andra länder har länge vetat att det förhåller sig så. Det förvånande är snarare att detta inte gett större avtryck i den svenska debatten.

Förvisso är det bara en fotnot i Finansplanen. Men förhoppningsvis ger det anledning för Svenskt näringsliv, Företagarna och de politiker som fått för sig att ett försämrat anställningsskydd är patentlösningen på arbetslösheten.  Rapporten från OECD är väl värd att läsa. Sen kan vi börja diskutera arbetslösheten verkliga orsaker och verksamma motåtgärder.

Europadomstolen stärker fackliga rättigheter - och regeringen bör lyssna

Etiketter: arbetsrätt, Demir och Baykara, EG-domstolen, Europadomstolen, lavaldomen, mänskliga rättigheter

EG-domstolens dom i Lavalmålet, avkunnad i december 2007, fick av naturliga skäl stor uppmärksamhet redan när den kom, och har kommenterats och analyserats såväl i media som av experter. Slutsatsen har varit att domen innebär en allvarlig inskränkning av fackliga rättigheter.

Ett knappt år efter Lavaldomen, i november 2008, kom en dom från den andra domstolen på Europanivå, Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg – Demír och Baykara mot Turkiet – som fick betydligt mindre uppmärksamhet i media, men som experterna i takt med att domen analyserats och bekräftats av domstolen i senare domar nu anser kan få större betydelse än Lavaldomen.

Omständigheterna i målet – som rör turkiska kommunaltjänstemäns rätt att tillhöra en fackförening, förhandla och teckna kollektivavtal – är inte uppseendeväckande. Det som väkt den juridiska expertisens intresse är att Europadomstolen medvetet och tydligt vidareutvecklade sin föreningsfrihetspraxis. Domstolen uttalade för första gången att rätten att tillhöra en fackförening även inbegriper rätten att förhandla kollektivt. För denna slutsats lutade sig domstolen mot andra internationella organ, främst FN:s arbetsmarknadsorgan ILO. Enligt Europadomstolen måste Europakonventionens artikel 11 om föreningsfrihet vad gäller fackföreningar tolkas i ljuset av ILO:s konvention nr 98 och den praxis som utvecklats kring denna.

En av de experter som intresserat sig för domen är professor Keith Ewing från Kings College i London. Idag höll han ett i det närmaste bejublat föredrag vid den pågående Världskongressen i arbetsrätt där han beskrev Europadomstolens nya praxis som ”det bästa sättet att hantera den soppa som EG-domstolen skapat genom Viking- och Lavaldomarna”. De begränsningar som EG-domstolen ställt upp för rätten att vidta fackliga stridsåtgärder accepteras inte av Europadomstolen. Medan EG-domstolen ”försöker ta oss tillbaka till 1800-talet” utvecklar Europadomstolen mänskliga rättigheter.

En blogg är, av utrymmesskäl, inte det rätta stället att analysera varken EG- eller Europadomstolens praxis. Men så mycket kan sägas att den svenska regeringen, när den ska ta ställning till de förslag som den svenska utredningen med anledning av Lavalmålet lagt fram, har minst lika stor anledning att analysera Europadomstolens domar, och den ILO-praxis som domarna i Strasbourg utgått från, som själva Lavaldomen.

Rädda oss från ”prekära jobb” – språkligt och politiskt

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, arbetsrätt, Australien, deltidsarbete, Prekära jobb, språk, Sydney, tidsbegränsad anställning, visstidsarbete

Att hitta svenska motsvarigheter till utländska, företrädesvis engelska, termer är en verksamhet som förtjänar större uppskattning. Förutom det rent estetiska – tänk på hur fult det kan låta när någon stoppar in ett engelskt ord mitt i en mening – så är själva processen att hitta en svensk motsvarighet till en främmande term ofta långt ifrån bara språklig. För att hitta ett svenskt ord eller kombination av ord krävs såväl en analys av den verkliga innebörden av den utländska termen som av de svenska företeelser och förhållanden som den ska fånga.

Inför den pågående 19e Världskongressen i arbetsrätt fick jag uppdraget att vara en av Sveriges nationella rapportörer. En av de frågor som generalrapportören ställde till de nationella rapportörerna var om uttrycket ”precarious work” eller något annat uttryck med motsvarande innebörd används i respektive land.

Mitt svar var att ingen svensk term används på det sätt som precarious work, precarité, precarietá eller precariedad används i engelskan, franskan, italienskan eller spanskan, som benämning på en bred grupp anställningsförhållanden vilka karaktäriseras inte bara av att de inte är traditionella heltids- och tillsvidareanställningar utan även av låga löner och exkludering från såväl avtalade som lagstadgade förmåner.

Förklaringen är att de flesta atypiskt anställda traditionellt har åtnjutit rättigheter som i vart fall till viss del lindrat de negativa konsekvenserna av deltids- och visstidsarbete. Deltidsarbetande har haft rätt till arbetslöshetsersättning för de timmar de inte arbetar, åtminstone om de försökt öka antalet arbetade timmar. På samma sätt har personer som växlat mellan korta tidsbegränsade anställningar och likaledes korta perioder av arbetslöshet kunnat få arbetslöshetsersättning för de dagar eller veckor som de inte arbetar.

De senaste åren utvecklingen har dock gjort att det kanske är dags att hitta ett svenskt ord för ”precarious work”. Arbetslöshetsförsäkringen har försämrats för deltidsarbetande. Först genom att arbetsvillkoret skärptes från 70 till 80 timmar i månaden, vilket ställt många som arbetar halvtid eller mindre utanför försäkringen, därefter genom att rätten att stämpla på deltid minskats från 300 till 75 dagar med konsekvensen att personer som arbetar i branscher där heltidsjobben inte längre kan dryga ut sin ofrivilliga deltid med arbetslöshetsersättning.

”Prekära jobb” vore dock såväl ett språkligt som ett politiskt misslyckande. Genom en förbättrad och mer inkluderande arbetslöshetsförsäkring och med ökade satsningar på den aktiva arbetsmarknadspolitiken skulle det kunna undvikas.

Ni som är riktigt intresserade av ämnet kan läsa min rapport Regulatory Frameworks and Law Enforcement in New Forms of Employment - Sweden. Den innehåller även annat matnyttigt, som varför den svenska motsvarigheten till det engelska begreppet ”informal economy” – informell ekonomi eller informell sektor – nästan uteslutande används om andra länder.

Jag stör mig på Ella Bohlin

Etiketter: anställningsskydd, arbetsrätt, arbetstidsdirektiv, arbetstidsreglering, Ella Bohlin, EU-val, LAS, marknad

Jag har gjort det en tid, men tänkt att jag inte skall dissa nån i onödan. Men gårdagens EU-debatt fick bägaren att rinna över. Ella Bohlin säger att EU inte lägga sig i folks arbetstider och bestämma att man skall jobba 38 timmar. För det första har EU bestämt att arbetstiden får vara max 48 timmar i veckan, inte 38 som Bohlin påstår. Dessutom godkänner EU att den genomsnittberäknas vilket gör det lagligt för arbetsgivaren att lägga ut en veckoarbetstid 78 timmar. För det andra har EU hittills varit mest marknadsintegration. Det är självklart att när arbetsmarknader olika länder integreras så måste det till några gemensamma minimiregler, i detta fall avseende veckoarbetstid. Annars blir EU bara marknad och kommer att sakna en social dimension.

I en DN-intervju härförleden noterar jag att Ella Bohlin inte längre anser att LAS skall avskaffas eller att vi skall ha lagstiftade minimilöner i Sverige. Det tyckte hon som ordförande i KDU. Även om jag delar hennes nya uppfattning, undrar jag vad som i sak har ändrats på arbetsmarknaden, för att Bohlin skall komma till denna nya ståndpunkt? Svaret är inget, bara att hon blivit kandidat till EU-parlamentet och måste sansa sig. En sådan kovändning i en viktig fråga skapar inte tillit och respekt hos mig. Det gör heller inte hennes ståndpunkt i den gamla frågan om tro och vetande. I samma DN-intervju säger Bohlin, med bakgrund hos LIvets Ord, att “Skapelseberättelsen(..) hör hemma i religionsundervisning. På naturvetenskapen håller vi oss till det som är forskning och vetenskap”. Hallå Ella, all kunskap som förmedlas i skolor skall stå på vetenskaplig grund, så även religionsundervisningen.

Jag kommer inte att kryssa Ella Bohlin i morgondagens EU-val och uppmanar heller ingen att göra det.

Se upp så att inte oturen är framme!

Etiketter: anställningsskydd, arbetsrätt, regeringen, sjukförsäkring

Det blir inte bara allt mer uppenbart att försämringarna av a-kassereglerna är orimliga. Också inom sjukförsäkringen börjar konsekvenserna av den senaste tidens regelförändringar bli synliga.

I dag vittnar exempelvis en av de medborgare som drabbats av regeringens nya sjukskrivningsregler i Dagens Nyheter. Av artikeln framgår att de konsekvenser som sjukskrivningsreglerna ställer till med är både omänskliga och orimliga.

Inte blir det bättre av lyssna till hur en del arbetsgivare tänker. I senaste numret av tidningen Chef är rubriken till en kort artikel: Snart okej att sparka sjuka?.

Artikeln fortsätter: “Att säga upp någon på grund av sjukdom har hittills varit näst intill omöjligt. Men det kan bli ändring på det. De nya sjukförsäkringsreglerna från 1 juli 2008 gör det lättare för Försäkringskassan att utförsäkra långtidssjuka. De måste då gå tillbaka till sina jobb, men om de inte kan jobba riskerar de att bli utan lön och uppsagda. ´Jag är inte så säker på om rättsläget är fullt så klart längre´, säger Mikael Koch, arbetsdomstolens ordförande till Lag&Avatal.”

Vad säger detta om de signaler som politikerna sänt ut rörande arbetsgivarnas arbetsmiljöansvar? Vad säger detta om anställningstryggheten idag?

Vi lever onekligen numera i en tid där det blir allt viktigare att se till att man inte har oturen att drabbas av arbetslöshet eller sjukdom…

Täby kommun tvingas ordna MBL-dag

Etiketter: arbetsrätt, avknoppning, medbestämmande, utbildning

Lärarnas Tidning berättade igår om en uppgörelse mellan Täby kommun och Lärarförbundet (LF). 100 000 kronor och ett löfte om att ordna en MBL-dag tvingades Täby kommun gå med på i en förlikning.

Bakgrunden är att LF stämt kommunen inför Arbetsdomstolen (AD), för att de inte getts möjlighet att företräda sina medlemmar när avknoppning av två skolor i Täby diskuterades.

Man kan bara hoppas att MBL-kursen leder fram till att Täby kommun i fortsättningen lever upp till “en väl fungerande dialog mellan parterna”, så som man formulerat sig i uppgörelsen med LF.

Ännu bättre vore det givetvis om kommunen samtidigt såg till att de privata företag som driver förskole- och hemtjänstverksamhet med kommunala medel bättre lever upp till lagstiftningen och utvecklar goda partsrelationer, något som det hittills visat sig vara lite si och så med…