Ansvarsfull krispolitik? Lyssna på Obama!

Etiketter: anders borg, Barack Obama, efterfrågan, kris, stimulanspaket

“Det farligaste man kan göra är att allt för tidigt dra tillbaka stimulansåtgärderna“, varnar finansminister Ander Borg idag i DN. Och visst har Borg rätt.

Problemet är bara att de svenska stimulansåtgärderna, i ett internationellt perspektiv, är otillräckliga. Detta har också många initierade internationella ekonomiska bedömmare påpekat.

När den amerikanske ekonomen Richard B Freeman var i landet senast (15 oktober) lyfte han fram just bristen på svensk stimulanspolitik som ett problem: “It is horrifying that the Swedish budget deficit is only 1 % of GDP during the worst recession since 1930s”, sade Freeman bland annat.

Skulle Borg lyssna till den ekonomiska vetenskapen, och i högre utsträckning än idag basera sin politik på evidens, skulle han alltså dra på ännu mer nu i lågkonjunkturen.

Det handlar då om att se till att Sverige inte bara profiterar på Obamas och Browns mer expansiva krispolitik, utan att vi också genom ett större stimulanspaket hjälper till så att hjulen i världsekonomin kan fås att snurra igen.

En av de viktigaste krisåtgärderna hade då naturligtivis varit att reparera trygghetsförsäkringarna (a-kassan och sjukförsäkringen), så att människor i högre utsträckning än idag känner trygghet och vågar börja konsumera.

Här har Borg fortfarande mycket att lära av Obama, som ju exempelvis ser sin sjukvårdsreform som en viktig del av krispolitiken. Den medverkar till att sprida tilltro, hopp och trygghet i en tid när detta är viktigare än någonsin.

Hade Borg och Reinfeldt tagit till sig detta mer moderna amerikanska synsätt hade också deras föutsättningar att driva en ansvarsfull krispolitik ökat, såväl nationellt som internationellt.

Barack Obama tror på distansutbildningar

Etiketter: Barack Obama, distansutbildning, högre utbildning, studieavgifter, studielån, usa

Nyligen fick USA:s förre president Bill Clinton frågan om vad han ansåg vara den viktigaste okända statistiken. Hans svar: “De senaste åtta åren har USA gått från första till tionde plats bland länderna med högst andel 25-34-åringar med högskoleexamen.” Han fortsatte med att peka på de snabbt ökande studieavgifterna i USA, som nu stiger med åtta procent årligen, som ett hot mot USA:s framtid som kunskapsnation. Sedan 1982 har avgifterna för högre utbildning i USA ökat med 439 procent, under det att den amerikanska medianfamiljens inkomst har ökat med 147 procent.

USA:s president Barack Obama har också insett problemets allvar och bestämt sig för att göra något åt det. Ett av de viktigaste verktygen i det arbetet är distansutbildningar. USA:s konventionella högskolesystem har inte kapacitet att utbilda så många personer som krävs, och det är dessutom så dyrt att studera att många helt enkelt inte har råd.

Precis som i Sverige har distansutbildningarna i USA vuxit enormt det senaste decenniet, precis som i Sverige studerar nu omkring var fjärde amerikansk student via webben, och precis som i Sverige är många av dessa äldre än genomsnittsstudenten.

Distansundervisning är inte bara ett billigt och effektivt sätt att göra högre utbildning tillgänglig för människor som av olika anledningar inte kan studera på campus. Det är dessutom utmärkt ur ett pedagogiskt perspektiv. Det amerikanska utbildningsdepartementet konstaterade i en studie tidigare i år att personer som studerar via webben nådde minst lika bra, ibland bättre, resultat jämfört med studenter i vanlig salsundervisning. Särskilt bra resultat gav kombinationen av olika undervisningsmetoder.

Distansutbildningen kan antagligen lösa många problem kring den nödvändiga utbyggnaden av högskolan också i Sverige.

Hur man bränner all krut

Etiketter: Barack Obama, europeiska rådet, finanskris, reinfeldt

British jobs for British workers and Buy American

Etiketter: Barack Obama, finanskrisen, lavaldomen, protektionism, strejk

Det kommer allt fler tecken på att protektionismen är på väg tillbaka. Obama har en buy American klausul i sitt ekonomiska räddningsprogram.

I Storbritannien pågår just nu en vild strejk vid flera raffinaderier och andra produktionsställen. Man protesterar mot att ett italienskt företag har fått ett kontrakt och planerar att ta in italienska löntagare. UNITE, fackförbundet som organiserar medlemmar vid raffinaderiet, ställer sig officiellt inte bakom strejken, men samtidigt vill de att Total (som äger raffinaderiet) också tar hänsyn till att britter ska få jobb.

Gordon Brown som på Labours kongress 2007 ville ha British jobs for British workers säger sig förstå de strejkande.

Det gör jag också.

Skall människor känna sig trygga i en föränderlig värld behövs det solida och generösa välfärdssystem. Utan dessa ökar oron och motståndet mot förändringar som kanske är nödvändiga. Storbritanniens välfärdssystem kan knappast betecknas som generösa.

Fri rörlighet av människor och löntagare är i grunden något bra. Det skapar i bästa fall tillväxt, utbyten och en mer fredlig värld. Men om inte människor känner sig trygga och säkra ökar risken för främlingsfientlighet och protektionism.

Tyvärr har EU del i att dessa risker ökar. Med Lavaldomen förändrades spelreglerna på den inre marknaden och löntagare konkurrerar inte på samma villkor. Genom att löntagare kan konkurrera ut inhemsk arbetskraft genom lägre löner och sämre villkor ökar risken för konfilkter mellan länder och grupper i samhället.

Skall den globala ekonomin inte sjunka ner i ett svart hål måste vi handla med varandra och vi får inte införa handelshinder och öka protektionismen. Men samtidigt måste vi sopa rent framför egen dörr och göra så att människor med tillförsikt kan omfamna framtiden. Det gör man inte genom att försämra villkor och utsätta löntagare för orättvis konkurrens.

Ett svajigt korthus, som snart riskerar att rasa samman…

Etiketter: Barack Obama, ekonomi, finanskris, lågkonjunktur, usa

Igår visade SvT en mycket intressant dokumentär: den Oscarsnominerade “Superskulden”. Tittarna fick där en skrämmande inblick i hur det står till med de amerikanska statsfinanserna.

Med en statsskuld på över 8 biljoner dollar och ett skenande budgetunderskott tecknades bilden av USA:s ekonomi som ett svajigt ”korthus”, som när som helst riskerar att rasa samman.  Pedagogiken i dokumentären var lika bländande som verkligheten var skrämmande.

Den amerkanska ekonomiska politiken har, framför allt under Bush-eran, handlat om att konsumera andras överskott och i gengäld producera dollar. Skattesänkningar och utgiftsökningar (bl.a. till olika krigsinsatser) har inte täckts upp av motsvarande inkomstförstärkningar.

Detta är naturligtvis ohållbart i längden. Men det fungerar hjälpligt så länge som andra är intressererade av att köpa dollar (d.v.s. amerikanska statspapper). Hittills har många varit intresserade av detta, främst asiater och förmögna oljemiljardärer. Men korthuset börjar redan nu svaja betänkligt. Vad händer om den ekonomiska krisen leder till att asiaterna inte längre kan/vill fortsätta att köpa amerikanska statspapper?

Problemet är dessutom att det i nu rådande ekonomiska läge, med en kraftig lågkonjunktur i USA och hela världsekonomin, knappast varken är önskvärt eller möjligt att “strama åt” de amerikanska statsfinanserna. Effekterna skulle i så fall bli förödande och medverka till att dra USA och världsekonomin än djupare in i lågkonjunkturen.

Barack Obamas och USA:s framtida utmaningar är sannerligen tuffa. På kort sikt måste efterfrågan stimuleras, för att den ekonomiska krisen effektivt ska kunna motverkas. Men på lång sikt måste budgeten stramas åt, för att “rätta mun efter matsäcken”. En synnerligen svår balansakt, där det långsiktigt nödvändiga inte är möjligt på kort sikt.

Vilken väg Obama än väljer så kommer detta, i vår globaliserade värld, att påverka förutsättningarna för politiken i Sverige och övriga världen. Mycket tyder alltså på att vi har en tuff ekonomisk-politisk verklighet att hantera, också när den nu pågående lågkonjunkturen är över…

Identitet och valet

Etiketter: Barack Obama, Sarah Palin

Varför röstar folk som de gör? Den frågan kommer många att ställa sig efter det amerikanska presidentvalet. Å ena sidan är det ovedersägligt att det har betydelse att Barack Obama är svart och att han därmed lockade väljare från den afroamerikanska minoriteten att för första gången gå till valurnorna. Å andra sidan är det ovedersägligt att han inte blev vald för att han svart, utan för att han är en extraordinär politiker som lyckats samla amerikanerna bakom en politiskt budskap om att det är dags för en förändring.

Man kan också säga att det var bra för jämställdheten att både Hillary Clinton och Sarah Palin fanns med i leken om kampen om Vita Huset. Det var bra för att visa att kvinnor är med i kampen om de främsta ämbetena.

- Identitetspolitiken är viktig att diskutera, säger Dana Friedman och Anna Goldstein, journalister och feminister, dagen efter valet. Det är också identitetspolitik när exempelvis John Kerry åkte ut och jagade i sin valrörelse. Det handlade om att apellera till det vita manliga USA.