Försäkringsmässighet - ett begrepp som allt oftare urholkas och missbrukas

Etiketter: Björn Johnson, dagens nyheter, folksam, försäkringar, forskning, hanne kjöller

Hanne Kjöller och andra ledande debattörer använder med jämna mellanrum ordet “försäkringsmässighet” för att skänka trovärdighet åt sina politiska åsikter. Också de nya sjukreglerna (rehabiliteringskedjan) infördes för att man, som regeringen sade, ville skapa en ökad “försäkringsmässighet”.

Mot denna bakgrund blir det naturligtvis lite paradoxalt när Folksam i sin välfärdsrapport konstaterar att staten systematiskt år efter år bryter mot en av de försäkringsmässiga grundprinciperna, d.v.s. att det som förs in i försäkringen ska motsvara det som betalas ut.

Sedan 2003 har sjukförsäkringen genererat årliga miljardöverskott. Pengar som s-ministrar tagit och använt till olika välfärdsstatsningar och Alliansministrar för att sänka inkomstskatten. Under de senaste åren har överskotten i sjukförsäkringen ökat mer än någonsin.

Vi förs alltså allt längre bort från de försäkringsmässiga grundprinciperna, samtidigt som de ansvariga politikerna och de ledande debattörerna allt oftare talar om vikten av ökad “försäkringsmässighet”.

Kjöllers och regeringens “försäkringsmässighet” tycks dessutom hämta sin förebild från hur de privata marknadsförsäkringarna fungerar. De ses som förebildliga och socialförsäkringarna borde enligt dem fungera på ungefär samma sätt. Vad man missar med ett sådant synsätt är att marknadsförsäkringar och socialförsäkringar faktiskt inte är samma sak, inte minst när det gäller frågan om riskutjämnande eller riskdifferentierade avgifter. I ett tidigare blogginlägg har jag försökt ringa in just dessa grundläggande skillnader (du kan läsa mer om detta här). 

Kjöller och regeringen motiverar även de hårdare reglerna och skärpta villkoren i den s.k. rehabiliteringskedjan med att dessa gör sjukförsäkringen mer “försäkringsmässig”. Därför blir det återigen lite paradoxalt när man inser att de privata försäkringsbolagen idag faktiskt ofta gör mer generösa bedömningar av t.ex. arbetsförmågan än vad Försäkringskassan gör (se bl.a en artikel i gårdagens Metro om detta).

Detta faktum leder naturligtvis vidare till ett antal frågor. Har villkoren och reglerna i dagens allmänna sjukförsäkring stramats åt så till den milda grad att de till och med passerat den gräns som de privata försäkringsbolagen anser bör gälla för god “försäkringsmässighet”? Om Kjöller och regeringen nu tycker att marknadsförsäkringarna verkligen är så förebildliga borde inte detta faktum i så fall stämma dem till viss eftertanke? Dags att moderera de strama och hårda sjukreglerna kanske?

Forskaren Björn Johnson har om den senaste tidens regelskärpningar i sjukförsäkringen (rehabiliteringskedjan) sagt: “Sjukförsäkringen har förvandlats till en kravförsäkring som på administrativ väg friskförklarar människor, i stället för att varsamt lotsa dem tillbaka till arbetslivet.” Jag delar den bedömningen.

Det är visserligen lätt att förstå varför Hanne Kjöller har svårt att ta till sig dessa forskarord. Lite svårare är det däremot att förstå varför regeringen, som ju ändå ofta säger sig utgå från evidens och forskningsresultat, väljer att slå dövörat till när forskningen för fram resultat som borde stämma den till djupare eftertanke och självkritik.

Läge att vara försiktig med rubrikerna

Etiketter: brors, dagens nyheter, demokrati, rödgröna

Jag surfar och kollar reaktionerna på de rödgrönas budget och stöter då på Henrik Brors analys av budgetmotionen. Rubriken på analysen är “Jobb kontra bidrag, precis som förra gången”. Och detta inom citattecken. Men när jag letar i texten hittar jag inte att Henrik Brors skulle sagt det i artikeln. Det är en rubrik som tydligen felaktigt citerar Brors. 

I en valrörelse så bör Sveriges största tidning vara försiktigare på redaktionell plats. DN har ett folkbildningsuppdrag där det gäller att vara saklig i debatten. Annars riskerar man att hamna på en brittisk eller amerikansk nivå där media öppet och på redaktionellt utrymme tar parti för ett parti. Det mår inte demokratin bra av.

DN blandar medvetet ihop social- och marknadsförsäkringar?

Etiketter: anna hedborg, dagens nyheter, privatisering, socialbidrag, socialförsäkring

Dagens ledare i DN argumenterar för att göra om dagens socialförsäkringar så att de blir “riktiga försäkringar”. Bakom DN:s formuleringar skymtar tanken att “riktiga försäkringar” är synonymt med de privata marknadsförsäkringarna (man exemplifierar med hemförsäkringen). Där är det minsann “raka rör” mellan avgift och ersättning, anser man.

DN:s analys och beskrivning är dock både försåtlig och förvirrande. Någon tydlig gränslinje mellan marknadsförsäkringar och socialförsäkringar dras inte upp i texten. Tvärtom. Istället för man ett ovanligt luddigt resonemang som leder fram till att marknadsförsäkringarna görs till en eftersträvansvärd förebild för socialförsäkringarna. Här skiljer sig DN:s ledarskribent tydligt från exempelvis Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning, som ju annars brukar citeras flitigt av DN:s olika skribenter.

I den första skriften som kom från Hedborgs Socialförsäkringsutredning var titeln just Vad är försäkring? I denna skrift görs några grundläggande och viktiga distinktioner mellan de olika försäkringsformerna, något som helt saknas i DN-ledaren. Socialförsäkringsutredningen formulerar sig så här: 

“Försäkringsmässiga socialförsäkringar måste bygga på ett för socialförsäkringar relevant försäkringsbegrepp /…/ “Den grundläggande skillnaden mellan marknadsförsäkringar och socialförsäkringar handlar om riskdifferentierade eller riskutjämnade avgifter. I en marknadsförsäkring är strävan att varje individ skall betala en premie som exakt speglar den individuella risken.”/…/

“I en socialförsäkring strävar man i stället normalt efter att utjämna avgifter mellan individer. Alla får betala samma premie som andel av inkomsten och försäkringstagare med låga risker kommer då att subventionera dem med höga. Ingen skall heller nekas att delta i försäkringen beroende på alltför hög risk. Alla skall få vara med och alla skall behandlas lika, dessa två ambitioner kan sägas utgöra det grundläggande motivet för socialförsäkringarna.”

Bakgrunden till dessa viktiga distinktioner är att när våra socialförsäkringssystem byggdes upp var syftet också att de skulle medverka till att hålla ihop samhället. Detta grundläggande perspektiv tycks DN:s ledarredaktion ha glömt bort eller övergivit.

Med Socialförsäkringsutredningens nödvändiga och viktiga disktinktioner i ryggen kan vi ändå konstatera att det finns goda skäl till att göra våra socialförsäkringar mer försäkringsmässiga än de är idag. TCO och andra har länge krävt just detta. Det handlar då framförallt om att slå fast två grundläggande principer och sedan ta konsekvenserna av dem:

1. En försäkringsmässig socialförsäkring bör vara ekonomiskt självbärande. Sett över tid skall plus och minus gå ihop. Det betyder konkret att det som tas in i sjukförsäkringsavgift också återförs till sjukförsäkringssystemet, alltså att fiansminister Anders Borg (eller vid ett regimskifte Thomas Östros) förhindras att dra in “överskottet” till statskassan för att sedan finansiera annat.
2. I en försäkringsmässig socialförsäkring bör i princip premien/avgiften relateras till storleken på skadan/inkomstbortfallet – avgift skall bara betalas för den del av inkomsten som också ligger till grund för ersättning. Det handlar då bland annat om att successivt höja inkomsttaken i försäkringen, så att också tjänstemän och akademiker får det inkomstskydd de betalat för.

Tar vi steg i den riktning som dessa två grundprinciper stakar ut tar vi samtidigt steg i riktning mot en mer försäkringsmässig socialförsäkring, såväl på samhälls- som individnivån. Vi får en socialförsäkring som bättre kan lösa de uppgifter den rimligen bör klara av, vilket naturligtvis stärker dess långsiktiga legitimitet.

Men med den typ av “försäkringsmässighet” som DN hittills förordat i arbetslöshets- och sjukförsäkringen blir däremot välfärdsstaten, totalt sett, allt mindre försäkringsmässig och allt mer bidragstung. Allt fler överförs från de generella trygghetsförsäkringarna till det individuellt behovsprövade socialbidraget. Allt fler riskerar därmed att permanent låsas fast i ett “verkligt utanförskap”, samtidigt som taken i trygghetsförsäkringarna hålls så låga att de förhindrar en växande skara från att få ett fullgott inkomstskydd vid arbetslöshet och sjukdom.

Denna utveckling är något som på sikt hotar tilltron till välfärdsstaten, såväl bland dem som är mest utsatta för sociala risker som bland de akademiker och tjänstemän som idag betalar in avgifter som sedan inte ger dem motsvarande försäkringsskydd.

Slutsatsen av ovanstående resonemang är glasklar; vad vi behöver är inte socialförsäkringar som fungerar som marknadsförsäkringar, utan istället mer försäkringsmässiga socialförsäkringar.

Myten om “världens mest sjukfrånvarande folk” saknar vetenskapligt stöd

Etiketter: bidragsfusk, dagens nyheter, överutnyttjande, sjukdag, sjukförsäkring

Idag skriver forskaren Björn Johnson en synnerligen intressant debattartikel i Sydsvenskan, där han ifrågasätter ”sanningen” om att svenskarna skulle ha haft världens högsta sjukfrånvaro. Denna ”sanning” var inte sann ens då de svenska sjuk- och ohälsotalen ökade eller låg på topp i början av 2000-talet.

Förklaringen är - som andra forskare tidigare visat - att ytliga internationella jämförelser oftast inte är systemneutrala, vilket gör att det är ”äpplen och päron” som jämförs.

Björn Johnsson skriver:

“I Finland, Frankrike, Nederländerna och Storbrittanien, fyra av de länder man brukar jämföra med, begränsas sjukskrivningsperioderna till högst ett år. Därefter åker man ur försäkringen, vare sig man är frisk och arbetsför eller inte. Detta innebär med stor sannolikhet att dessa länder har en dold sjukfrånvaro, som göms undan i andra socialförsäkringar och pensionssystem, framför allt arbetslöshetsförsäkringarna.”

När man gör seriösa internationella jämförelser rörande sjukfrånvaro bör man dessutom beakta att länderna skiljer sig åt när det exempelvis gäller kvinnlig förvärvsfrekvens samt sysselsättningsgrad bland de äldre.

Tidigare har bland andra företagsekonomen Paula Liukkonen påpekat att Sverige är ett av få länder som öppet redovisar långtidssjukfrånvaron, och att påståendena om att svenskarna skulle vara mer sjukfrånvarande än andra européer var en myt.

Liukkonen påpekade även att när äldre personer med ohälsa i Sverige efter 90-talskrisen hamnade i sjukförsäkringen (långtidssjukrivning eller “förtidspension”) så pensionerade samtidigt finländarna mer systematiskt och medvetet bort den äldre arbetskraften som drabbats av ohälsa (dessa finländare hamnade därmed i pensionsstatistiken). Ska man göra jämförelser mellan ländernas sjukfrånvaro bör man ta hänsyn till denna typ av statistik- och systemskillnader, något som också Försäkringskassans statistiker har anledning att bättre beakta i sina länderjämförelser.

Det är glädjande att seriösa akademiska forskare, som Björn Johnson, nu ger sig in i den synnerligen vildvuxna och av myter impregnerade sjukförsäkringsdebatten. Det stärker förutsättningarna för att de idag omänskliga och orimliga sjukförsäkringsreglarna på sikt ska kunna förändras.

Fortfarande väntar vi dock på svaret på den väl underbyggda kritik mot DN:s ledarsida (Hanne Kjöller) som Björn Johnson nyligen levererade på DN-debatt.

Om DN:s ledarredaktion tror att de kan tiga ihjäl den seriösa kritiken, och forsätta sprida sina dåligt underbyggda myter om att svenskarna blivit ett folk som överutnyttjar trygghetssystemen, då tror de nog fel. DN:s (Kjöllers) tystnad rörande Johnsons kritik och tidningens fortsatt luftiga sjukförsäkringsretorik riskerar på sikt att leda till att tidningen förlorar i trovärdighet.

När fler av tidningens läsare upptäcker att ledarsidans retoriska luftbubblor i sjukförsäkringsfrågan saknar grund i den seriösa forskningen blir det tufft för tidningen att återvinna förtroendet.

Dagens Nyheter slarvar i sin utbildningsbevakning

Etiketter: dagens nyheter, högre utbildning, högskoleverket, utbildningskvalitet

Under de fyra år som jag var chefredaktör för TCO:s tidning Studentliv, Sveriges största tidning för högskolestudenter, brukade vi på redaktionen sucka tungt över alla de fel som florerade, och fortfarande florerar, i andra mediers utbildningsbevakning. Jag har aldrig riktigt förstått om de här ganska vanliga felen beror på okunskap, tidsbrist eller rent ointresse från journalister och redaktörer. Det sistnämnda vore särskilt allvarligt. Utbildning är ett centralt politikområde med såväl direkta konsekvenser för individen som mer långsiktiga fördelningspolitiska, tillväxtpolitiska och demokratiska effekter på samhället. Ändå tycks de flesta medier i Sverige sköta utbildningsbevakningen med vänsterhanden, till skillnad från medier i andra länder.

Ett färskt exempel är en artikel i dagens Dagens Nyheter (ännu ej på webben). Där skriver Josefine Hökerberg om Högskoleverkets (HSV) nya förslag för hur högskoleutbildningars kvalitet ska utvärderas de kommande fyra åren. Förutom det faktum att det i strikt nyhetsvärderingshänseende inte är en nyhet (jag bloggade till exempel om det för fyra dagar sen), innehåller artikeln fel som lätt hade kunnat undvikas.

Av artikelns placering och den sena publiceringen att döma har DN inte värderat denna nyhet särskilt högt. Man kan ha olika uppfattningar om det korrekta i den bedömningen, men såvitt jag vet är det inte skäl att  slarva med faktakollen. Eller? Är feltoleransen omvänt proportionell mot nyhetsvärderingen?

Felen? Det ena gäller de indikatorer som ingår i utvärderingen, och här lyckas DN få till tre fel av tre möjliga. I artikeln står det att indikatorerna är “Utbildningens utformning och examination”, “Studentens färdigheter” och “Tidigare studenters erfarenheter”. Detta illustreras med stapeldiagram ovanför artikelns rubrik. I själva verket är indikatorerna “Lärandemål och examination”, “Läranderesultat” och “Studenternas erfarenheter”. Felen i artikeln kan inte bortförklaras som olika benämningar på indikatorerna, utan förmedlar helt enkelt ett felaktigt innehåll. Detta är alltså centrala delar av det nya utvärderingssystemet som ju hela artikeln handlar om, och de är tydligt redovisade i HSV:s rapport, med grafik och allt.

Det andra felet gäller vad som händer med en utbildning som får det lägsta betyget i skalan: “Ej godtagbar kvalitet”. I DN:s artikel står det att dessa utbildningar “bör få sitt examenstillstånd indraget”, men det stämmer inte. Det HSV föreslår är i stället samma sak som redan sker i dag med utbildningar vars kvalitet bedöms vara oacceptabel, nämligen att examenstillståndet först ifrågasätts och lärosätet får ett år på sig att åtgärda bristerna. Därefter utvärderas de ifrågasatta delarna av utbildningen igen och först då kan examenstillståndet dras in om HSV fortfarande finner att kvaliteten är “ej godtagbar”. Teknikaliteter, kan man tycka, men om de tas med i artikeln ska de väl redovisas korrekt? Eller? Sänks ribban för faktakontroll när en artikel inte bedöms vara tillräckligt intressant?

Lektion i nyspråk: “Studieavgifter är bra för jämlikheten på högskolan”

Etiketter: dagens nyheter, högre utbildning, ratio, studieavgifter, usa

Det politiska nyspråket har spritt sig till ledarsidorna. I dag beskriver Dagens Nyheters ledarsida studieavgifter för högskolestudenter som en “kraft för utjämning av sociala skillnader”. Man tar sig för pannan.

Stora delar av DN:s resonemang bygger på nationalekonomen Andreas Berghs artikel i Ratios två år gamla antologi “Den Fria Akademin”. Argumenten är märkliga och inkonsekventa. Man påstår att avgifter inte skulle minska andelen studenter från underrepresenterade grupper eftersom det finns andra kostnader som är mycket större, nämligen de inkomster som studenterna “skulle ha kunnat få om de i stället ägnat studietiden åt arbete”. Men är lösningen då att skyffla över ännu mer av kostnaderna på de enskilda studenterna? Att tvingas bära en större ekonomisk börda än man redan måste i dag skulle knappast göra högre studier mer attraktiva för studenter med små ekonomiska medel.

Att anföra USA som föregångsland i det här avseendet, vilket såväl DN som Andreas Bergh gör, är minst sagt problematiskt. Dels har sannerligen inte studieavgifter i USA lett till högre studiekvalitet överlag, vilket DN indirekt påstår. Det amerikanska systemet för högre utbildning är extremt differentierat, med lärosäten av mycket varierande kvalitet. Dels har USA en enorm flora av stipendier och fonder med syftet att vaska fram de allra mest begåvade ur alla samhällsskikt, inte att utjämna de sociala skillnaderna.

Att införa studieavgifter, dessutom på den höga nivå som skulle krävas för att innebära ett betydande tillskott till kvaliteten, skulle leda till en ökad differentiering av de svenska lärosätena och dessutom en differentiering av studentpopulationen på de olika lärosätena. Med andra ord skulle kvalitetsskillnaderna mellan lärosäten öka markant och de bästa universiteten skulle bli tillgängliga för de bäst bemedlade studenterna och för ett litet fåtal ytterst begåvade studenter från lägre samhällsklasser. Precis som i USA. Det skriver också Andreas Bergh klart och tydligt i sin artikel. Men vill vi ha det så i Sverige?

På en punkt är jag dock beredd att ge både Andreas Bergh och DN rätt. Snedrekryteringen bekämpas bäst i grundskolan, och därför behövs ökade resurser till den.

Medicinsk expertis föreslår slopad karensdag

Etiketter: dagens nyheter, karensdag, regeringen, sjukdag, sjukförsäkring

Nu får TCO:s förslag om att temporärt, under svininfluensatiden, slopa karensdagen stöd av kvalificerad medicinsk expertis. Det är Stockholms försäkringsmedicinska kommitté som ställer sig bakom kravet (se artikel i Dagens Nyheter).  

I ett förslag, som man riktar till generaldirektörerna vid såväl Försäkringskassan som Socialstyrelsen, anser den Försäkringsmedicinska kommittén även att intygsfrihet ska gälla under de första två veckorna i samband med sjukfall. Det ska alltså räcka med att den sjuka själva ringer sig sjuk.

Trots de glädjande uppgifterna, i gårdagens media, om att svininfluensan tycks sprida sig långsammare än väntat är försäkringsmedicinska kommitténs förslag värt att ta på allvar. Inte minst handlar det om att i framtiden upprusta vår krisberedskap. I lägen med pandemier, eller andra smittsamma sjukdommar, är det viktigt att vår samhällsorganisation har kapacitet till snabba beslut och flexibilitet. Då kan inte ideologiska låsningar eller beslutsvånda förhindra beslut som är viktiga för samhällsekonomin och folkhälsan.

Nu återstår bara att de två viktigaste politiska aktörerna i denna fråga, SKL och regeringen, lyssnar till expertisen och visar prov på nödvändig handlingskraft och ansvarstagande.

Den form av “management by watching” som hittills visats upp i frågan, från exempelvis socialdepartementet, kan knappast ses som ett uttryck för det ansvartagande som statsministern i sin regeringsförklaring menade vägleder hans och regeringens arbete…

Press: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5,