Etiketter: demokrati, massmedia, monarki, socialpsykologi, statskunskap
Från och med igår eftermiddag verkar det som om allt som rör ekonomin, krisen eller globaliseringen lagts åt sidan. Efter Daniels och Viktorias “kioskvältande” presskonferens tycks allt detta med ens sopats bort från tidningsspalterna. Aftonbladets ovanligt tunna nyhetsdel var exempelvis instucken i ett betydligt tjockare och färgrikare alster, där vi kunde läsa och se allt om kungafamiljen och Daniels ursprung.
Statsministern tycktes också vara märkbart lättad över att äntligen på en presskonferens slippa svara på journalisternas frågor om krisen, kommunernas ekonomi, SAAB eller statsbudgeten. Jag hade nästan glömt bort hur han ser ut när han leer.
De nya moderaternas “PR-geni”, Per Schlingmann, hade säkerligen inte heller något emot att statsministerns “sammetsbruna ögon” och den vita tandraden äntligen fick exponeras på bästa sändningstid.
Den våldsamma eskapismen i press och media har naturligtvis en socialpsykologisk förklaring. Det verkar finnas gränser för hur mycket elände vi orkar med. När vi (journalistkåren?) mitt i det kompakta ekonomiska mörkret fick en liten möjlighet att fly undan den “onda verkligheten” togs den chansen snabbt tillvara. Medialogiken och mediadramaturgin, med dess flock- och drevbeteende, blev tydligare än kanske någonsin tidigare igår.
För egen del måste jag nog erkänna att det inte var helt fel med en liten “time-out”. Jag hann faktiskt med att läsa ut en av mina böcker, medan TV-bilden fladdrade i bakgrunden likt lågorna från en värmande öppenspis. Fast värmekänslan var förstås/tyvärr en chimär…
Press: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6