Läge att vara försiktig med rubrikerna

Etiketter: brors, dagens nyheter, demokrati, rödgröna

Jag surfar och kollar reaktionerna på de rödgrönas budget och stöter då på Henrik Brors analys av budgetmotionen. Rubriken på analysen är “Jobb kontra bidrag, precis som förra gången”. Och detta inom citattecken. Men när jag letar i texten hittar jag inte att Henrik Brors skulle sagt det i artikeln. Det är en rubrik som tydligen felaktigt citerar Brors. 

I en valrörelse så bör Sveriges största tidning vara försiktigare på redaktionell plats. DN har ett folkbildningsuppdrag där det gäller att vara saklig i debatten. Annars riskerar man att hamna på en brittisk eller amerikansk nivå där media öppet och på redaktionellt utrymme tar parti för ett parti. Det mår inte demokratin bra av.

Hotar spekulanterna demokratin?

Etiketter: demokrati, finanskris, grekland, medelklassen, portugal

Krisen i Grekland är den allvarligaste som Euroområdet har upplevt sedan starten för drygt tio år sedan. Det som händer liknar ett svartepetter-spel där ingen, och framför allt inte Tyskland, vill ta i problemet. Jag har bott i Grekland och vet av egna erfarenheter att den svarta ekonomin inte är obetydlig. När man tankar bilen kan man glömma att få ett kvitto, detsamma gäller en taxiresa eller en stor del av de hushållsnära tjänsterna. Grekland måste naturligtvis ta tag i hur de sköter sin egen ekonomi, annars hjälper inget stödpaket i världen.   

Men samtidigt handlar detta också om EU-samarbetet i stort och demokratin. Ett av syftena med euron är att försvåra en dominoeffekt där ett land utsätts för spekulation mot valutan, den valutan faller och spekulationerna fortsätter mot nästa svaga land. Det var det som hände när i början av 1990-talet mot t.ex. Storbritannien och Sverige. Enligt sajten Euractiv sprids nu skuldkrisen genom att Portugal och Spanien och fått sina ekonomier nedgraderade. Nästan alla länder har fått sina statsfinanser försvagade därför att de försökt mildra de sociala effekterna av den finansiella krisen och är därför mer utsatta för spekulationer än före krisen.

Och nu slår samma aktörer som orsakade krisen till igen - och vill avsluta jobbet genom att spekulera i att länderna inte klarar sig genom krisen. Inser de vad som är på spel och bryr de sig?

Le Monde rapporterar att i Portugal märks nu också krisen bland medelklassen. Efter att ha gått igenom en budgetsanering och fått näsan ovanför vattenytan för två år sedan drabbas nu Portugals medelklass av arbetslöshet och risk för fattigdom. Då är det också viktigt att komma ihåg att erfarenheterna från den svenska krisen på 1990-talet är att en stor andel av arbetskraften någon gång drabbades av arbetslöshet. För många blev arbetslösheten en återkommande händelse som sammantaget kunde vara i flera år. Ju mer arbetslöshet man upplevde desto släpar löner och livsvillkor efter. De sociala effekterna märks decennier efter en kris har tagit slut. Om detta också innebär att om människors, och då framför allt medelklassens, framtidshopp släcks då är demokratin i fara.

Demokratins legitimitet bygger på att den förmår kanalisera människors förhoppningar och drömmar om en bättre framtid. Och om det inte är möjligt, att fördela bördorna rättvist tills dess ekonomin kan återhämta sig. Medelklassen är central i att bära upp demokratin. Det finns otaliga exempel på att de ekonomiska kriser som slår mot medelklassen också leder till risker för demokratin, därför att människors tro om en bättre framtid, om att deras barn skall få det bättre än de själva inte ser realistiska ut. Vi ser det i Ungern där det främlingsfientliga Jobbik fick framgångar i valet. Vi ser det i Italien där framlingsfientligheten ökar och demokratin blivit en mediocracy.

Att rädda Grekland är därför inte bara en fråga om att att rädda euron. Det är i förlängningen en fråga om att försvara demokratin och inte ge spekulanterna öppet mål än en gång.

Liberalisering till “the bitter end”

Etiketter: abf, demokrati, EG-domstolen, eu

Är EU ett medel för liberalisering och avreglering? Hur demokratiskt är egentligen EU och hur skall denna demokrati yttra sig? På dessa teman arrangerade ABF igår ett välbesökt seminarium med professor Fritz W Scharpf, en av Tysklands mest välrenommerade statsvetenskapliga forskare. Scharpfs tes är att det finns ett dubbelt demokratiskt underskott.

För det första genom att den komplicerade beslutsprocessen ökar riskerna för att frågor kör fast. Beslut tenderar därför att fattas i där medlemsstaterna har konvergerande och gemensamma intressen t.ex. på den inre marknaden medan på mer kontroversiella områden, t.ex. socialpolitiken, är mycket svårare att komma överens. Detta kallade han integration by politics.

Det andra demokratiska underskottet är att fördraget (med medlemsstaternas mycket goda minne) lägger mycket stor makt på kommissionen, Europeiska centralbanken och EU-domstolen. Syftet har varit att lägga makt på neutrala instutituioner som kan stå över nationella intressen. Scharpf menade att domstolen genom att tillerkänna företag och individer individuella rättigheter också utvidgar EUs kompetensområde. Ett exempel han nämner är Laval-målet där företagets rätt att bedriva verksamhet i Sverige också innebar att EU-domstolen reglerade strejkrätten, något som är i fördraget är en exklusiv kompetens för medlemsstaterna. Domstolen är dessutom per definition integrationistisk och därmed är det sällan eller aldrig en medlemsstat utvidgar sin kompetens i domslut. Detta kallas integration by law.

Så längt är det andra forskare forskare som håller med, t.ex. Simon Hix och Andreas Follesdal fokuserar på det politiska demokratiska underskottet. Medan andra såsom Giandomenico Majone menar att med politisk demokrati kommer att förstöra syftet med EU nämligen att EU är ett effektivt sätt för medlemssaterna att samarbeta kring gemensamma frågor.

Scharpfs vidare resonemang är dock att denna exekutiva makt bara kan riva ner nationella lagar och därmed liberalisera och avreglera. Den kan inte skapa medborgerliga rättigheter inom respektive stat, det som varit huvudfokus för medborgerliga strävanden sedan industrialismen. Därför måste, enligt Scharpf, mer makt ges till medlemsstaterna för att de skall kunna skydda väsentliga intressen och välfärdssystem.

Jag tycker Scharpf för ett mycket intressant resonemang som är väl värd att ta fasta på. Det finns enligt min mening ett demokratiskt underskott och en juridifiering som inte förbättrar insynen i besluten som EU tar. Men om inte de nationella politikerna vill ta tag i problemet, vem skall då göra det? Om politikerna lever efter det som Luxemburgs premiärminister Junker påstås ha sagt- Alla politiker vet vad som skall göras, problemet är att bli återvald efter det- då är EU en bra syndabock.

Fler spruckna myter och faktoider i sjukförsäkringsdebatten

Etiketter: demokrati, faktoider, hanne kjöller, massmedia, myter, otrygghet, trygghet, vetenskap

I senaste nummret av Läkartidningen skriver företagsläkaren Åke Thörn en mycket läsvärd artikel om sjukfrånvarodebatten och om hur värderingar systematiskt omvandlats till “vetenskap”. I artikeln avslöjar Thörn en rad medvetet snedvridna slutsatser och livs levande faktoider (d.v.s. föreställningar som hålls för sanna, men som i själva verket är felaktiga).

Thörns tunga kritik av den nya sjukförsäkringen som Cristina Husmark Pehrson sjösatte sommaren 2008, men också av olika rapporter som utredaren Anna Hedborg producerat och artiklar som Hanne Kjöller skrivit, är både välformulerad och väl underbyggd. Hans varningsord, liksom statsvetaren Björn Johnsons forskning, borde därför leda till en självkritisk omprövning på såväl regerings- som oppositionssidan. Thörn skriver: 

“De senaste årens förändringar av sjukförsäkringens regler och anvisningar har skett utifrån överutnyttjandedefinitionens perspektiv och resulterat i en rigid och fyrkantig tillämpning. De framställs ofta av förespråkarna som vore de nödvändiga av helt neutrala, vetenskapliga skäl./…/Det är farligt när argumenten för en förändrad sjukförsäkring ges en förment vetenskaplig neutralitet. De viktigaste frågorna, de som utgår från värderingar, döljs nämligen och försvinner.”

Thörn avslutar sin analys med följande ord: ”Fejkad vetenskaplighet fördunklar och förhindrar vik­tiga diskussioner om våra trygghetsförsäkringar, som är uppbyggda med värderingar i botten. En konstruktiv debatt om sjukförsäkringen och dess utformning bör därför föras utifrån öppet redovisade värderingar. Det utesluter naturligtvis inte att den gärna kan hämta argument från kvalitetsmässigt god vetenskap.”

Det är välgörande för demokratin, inte minst inför den kommande valrörelsen, att forskare som Åke Thörn och statsvetaren Björn Johnson ger sig in i sjukförsäkringsdebatten. Denna kan sannerligen inte sägas ha präglats av särskilt hög grad av evidensbaserad kunskap de senaste åren. Där saknas m.a.o. knappast ömmande tår att trampa på. För de forskare som, i likhet med Thörn och Johnson,  vill ta den s.k. tredje uppgiften på allvar finns därför tyvärr fortfarande mycket kvar att göra…

Mitt hjärta klappar för Gertten!

Etiketter: civilkurage, demokrati, Gertten, multinationella företag, yttrandefrihet

Ett glädjande besked inför helgen rör Fredrik Gerttens film “Bananas“, som skildrar hur multinationella bolag plundrar miljön och kränker fattiga männiksors rättmätiga krav på rimliga arbetsvillkor. Allt i den heliga vinstmaximeringens namn.

Nu meddelar nämligen bananjätten Dole att man drar tillbaks sin stämmningsansökan mot Gertten. Kritiken och opionsbildningen blev helt enkelt för mycket för Dole.

Gerttens arbete är en murbräcka i arbetet för att försvara yttrandefriheten och demokratin.

Fredrik Gertten, du har mitt stöd och min respekt! Grattis!

Försenat aprilskämt?

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, demokrati, yttrandefrihet

När jag läste DN i morse trodde jag att det fortfarande var 1 april. Där berättas om en tidigare Volovoanställd som från sin A-kassa fått beskedet att han blir utan arbetslöshetsersättning om han fortsätter att blogga.

Tyvärr visade det sig, när jag gnidit förvåningen och sömnen ur ögonen, att 1 april var igår. Uppenbarligen är det inte bara facken, utan också vissa a-kassor, som behöver förändras.

När erfarenheten talar gör man klokt i att lyssna…

Etiketter: demokrati, erfarenheter, ohälsa, sjukförsäkring, välfärd

Ibland önskar jag att jag kunde instifta och dela ut ett pris till försvar för det fria ordet och den seriösa samhällsdebatten. Priset skulle gå till människor som har mod och civilkurage och dessutom ett viktigt budskap att förmedla.

Många av de TCO-förbundsmedlemmar som numera ringer till mig, och talar om sin kamp mot sin egen ohälsa och de problem som dagens sjukförsäkring ställer till med, är just sådana människor. De är många. Tyvärr.

Men jag har också förstått att en hel del av dem som drabbats av ohälsa håller inne med sina erfarenheter och inte vill träda fram i offentligheten. De är oftast, som en av dem sade till mig, rädda för att stämplas som “arbetsovilliga bidragstagare”. Det är lätt för mig att förstå denna rädsla, samtidigt som jag ställer mig frågan: vad är det för samhällsklimat vi skapat, när sjuka skäms för att de är sjuka?

En som ändå ger röst åt dessa viktiga erfarenheter är Jenny Fjell. Hon är läkare och har tagit på sig uppgiften att förmedla erfarenheter från den verklighet som många med ohälsa lever under. Jenny har bland annat varit med och startat resursbloggen.

Idag delar Jenny Fjell med sig av sina erfarenheter i Dagens Nyheter. Läs mer om hennes kloka tankar och viktiga budskap här.

Press: DN1, DN2, DN3, SvD1, AB1. Fattigbloggen,

Samhällsdebatten tar time-out…

Etiketter: demokrati, massmedia, monarki, socialpsykologi, statskunskap

Från och med igår eftermiddag verkar det som om allt som rör ekonomin, krisen eller globaliseringen lagts åt sidan. Efter Daniels och Viktorias “kioskvältande” presskonferens tycks allt detta med ens sopats bort från tidningsspalterna. Aftonbladets ovanligt tunna nyhetsdel var exempelvis instucken i ett betydligt tjockare och färgrikare alster, där vi kunde läsa och se allt om kungafamiljen och Daniels ursprung.

Statsministern tycktes också vara märkbart lättad över att äntligen på en presskonferens slippa svara på journalisternas frågor om krisen, kommunernas ekonomi, SAAB eller statsbudgeten. Jag hade nästan glömt bort hur han ser ut när han leer.

De nya moderaternas “PR-geni”, Per Schlingmann, hade säkerligen inte heller något emot att statsministerns “sammetsbruna ögon” och den vita tandraden äntligen fick exponeras på bästa sändningstid.

Den våldsamma eskapismen i press och media har naturligtvis en socialpsykologisk förklaring. Det verkar finnas gränser för hur mycket elände vi orkar med. När vi (journalistkåren?) mitt i det kompakta ekonomiska mörkret fick en liten möjlighet att fly undan den “onda verkligheten” togs den chansen snabbt tillvara. Medialogiken och mediadramaturgin, med dess flock- och drevbeteende, blev tydligare än kanske någonsin tidigare igår.

För egen del måste jag nog erkänna att det inte var helt fel med en liten “time-out”. Jag hann faktiskt med att läsa ut en av mina böcker, medan TV-bilden fladdrade i bakgrunden likt lågorna från en värmande öppenspis. Fast värmekänslan var förstås/tyvärr en chimär…

Press: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6

Några ord om politikens förytligande…

Etiketter: a-kassa, demokrati, sjukförsäkring, statliga utredningar

“Dagens utredningar ska hellre åstadkomma förändringar än lösa problem, eftersom förändringsvilja är en dygd i sig i den politiska världen. /…/ De ska därtill genomföras snabbt, och därför bör ledamöterna i en utredning hellre vara samspelta än bärare av motstridiga uppfattningar.”

Så formulerar sig den förre kulturministern och demokratiutredaren, Bengt Göransson, i en intressant debattartikel i Dagens Nyheter.

För oss som den senaste tiden följt utvecklingen när det gäller våra trygghetsförsäkringar (a-kassan och sjukförsäkringen) är det inte svårt att hålla med Göransson. Studerar man dessa två politikområden blir det så tydligt att ledstjärnan de senaste åren varit “hellre snabbt än rätt!“.

Frågan är bara hur långt förytligandet måste gå innan det blir relevant att tala om en demokratisk kris? Är vi rent av där idag? Är Bengt Göranssons insikt oss till någon hjälp när vi exempelvis skall försöka förstå varför en parlamentarisk socialförsäkringsutredning hittills inte blivit av, trots att löftet om denna formulerades redan i regeringsförklaringen 2006?

Ska sjuka skämmas?

Etiketter: demokrati, facket, försäkringskassan, massmedia, sjukförsäkring

De senaste veckorna har jag dagligen tagit emot telefonsamtal från medborgare med ohälsa som upplever sig orättvist behandlade eller föräldralediga och pensionärer som drabbats av förseningarna på Försäkringskassan (FK). Det de har gemensamt är att de vill förmedla en vrede över hur FK fungerar idag. Jag har dock noterat att det finns viktiga skillnader mellan de olika kategorierna som hör av sig till mig.

De som fått sin föräldraförsäkring eller sin pensionsutbetalning för sent har i regel inga problem med att föra sina vittnesmål vidare till offentligheten. Däremot säger nästan undantagslöst alla som är beroende av ersättning från sjukförsäkringen att de inte vill “skylta med sitt namn”.

När jag frågar varför anonymiteten är så viktig för dem blir det tydligt att många känner skam eller skuld för att de är sjuka och/eller att de inte vill bli stämplade som “bidragstagare”. Att vittna offentligt om problemen med sjukförsäkringen skulle, har jag insett efter dessa samtal, riskera att försämra deras framtida arbetsmarknadsvärde.

Kanske är också detta förklaringen till varför de flesta av vittnesmålen rörande sjukförsäkringen, i exempelvis dagens Aftonbladet, är anonyma? Finns det också här något som förklarar varför fokuseringen i de senaste dagarnas Försäkringskassedebatt har legat på de försenade utbetalningarna (”Förseningskassedebatten”) och inte på dem som drabbats eller kommer att drabbas av de hårdare och stramare reglerna i sjukförsäkringen? Det är helt enkelt svårare för journalister att få den senare kategorin att visa sitt ansikte i offentligheten…

Några frågor som allt oftare pockar på uppmärksamhet är dessa; vad är det för samhällsklimat, som håller på att växa fram, när sjuka människor skäms för att de är sjuka? Vilka problem göms undan i vårt medielandskap, där den rådande logiken är “jag syns, alltså finns jag!”? Vem ger idag röst åt dem som blir orättvist behandlade, men som inte själva vågar synas med sitt ansikte i tidningen eller i TV? Vilket ansvar har facket för dem? Talar facket för de medlemmar som drabbats av ohälsa i tillräckligt hög utsträckning?

Se där exempel på några smärtsamma frågor som tränger sig på allt oftare…