Mitt hjärta klappar för Gertten!

Etiketter: civilkurage, demokrati, Gertten, multinationella företag, yttrandefrihet

Ett glädjande besked inför helgen rör Fredrik Gerttens film “Bananas“, som skildrar hur multinationella bolag plundrar miljön och kränker fattiga männiksors rättmätiga krav på rimliga arbetsvillkor. Allt i den heliga vinstmaximeringens namn.

Nu meddelar nämligen bananjätten Dole att man drar tillbaks sin stämmningsansökan mot Gertten. Kritiken och opionsbildningen blev helt enkelt för mycket för Dole.

Gerttens arbete är en murbräcka i arbetet för att försvara yttrandefriheten och demokratin.

Fredrik Gertten, du har mitt stöd och min respekt! Grattis!

Försenat aprilskämt?

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, demokrati, yttrandefrihet

När jag läste DN i morse trodde jag att det fortfarande var 1 april. Där berättas om en tidigare Volovoanställd som från sin A-kassa fått beskedet att han blir utan arbetslöshetsersättning om han fortsätter att blogga.

Tyvärr visade det sig, när jag gnidit förvåningen och sömnen ur ögonen, att 1 april var igår. Uppenbarligen är det inte bara facken, utan också vissa a-kassor, som behöver förändras.

När erfarenheten talar gör man klokt i att lyssna…

Etiketter: demokrati, erfarenheter, ohälsa, sjukförsäkring, välfärd

Ibland önskar jag att jag kunde instifta och dela ut ett pris till försvar för det fria ordet och den seriösa samhällsdebatten. Priset skulle gå till människor som har mod och civilkurage och dessutom ett viktigt budskap att förmedla.

Många av de TCO-förbundsmedlemmar som numera ringer till mig, och talar om sin kamp mot sin egen ohälsa och de problem som dagens sjukförsäkring ställer till med, är just sådana människor. De är många. Tyvärr.

Men jag har också förstått att en hel del av dem som drabbats av ohälsa håller inne med sina erfarenheter och inte vill träda fram i offentligheten. De är oftast, som en av dem sade till mig, rädda för att stämplas som “arbetsovilliga bidragstagare”. Det är lätt för mig att förstå denna rädsla, samtidigt som jag ställer mig frågan: vad är det för samhällsklimat vi skapat, när sjuka skäms för att de är sjuka?

En som ändå ger röst åt dessa viktiga erfarenheter är Jenny Fjell. Hon är läkare och har tagit på sig uppgiften att förmedla erfarenheter från den verklighet som många med ohälsa lever under. Jenny har bland annat varit med och startat resursbloggen.

Idag delar Jenny Fjell med sig av sina erfarenheter i Dagens Nyheter. Läs mer om hennes kloka tankar och viktiga budskap här.

Press: DN1, DN2, DN3, SvD1, AB1. Fattigbloggen,

Samhällsdebatten tar time-out…

Etiketter: demokrati, massmedia, monarki, socialpsykologi, statskunskap

Från och med igår eftermiddag verkar det som om allt som rör ekonomin, krisen eller globaliseringen lagts åt sidan. Efter Daniels och Viktorias “kioskvältande” presskonferens tycks allt detta med ens sopats bort från tidningsspalterna. Aftonbladets ovanligt tunna nyhetsdel var exempelvis instucken i ett betydligt tjockare och färgrikare alster, där vi kunde läsa och se allt om kungafamiljen och Daniels ursprung.

Statsministern tycktes också vara märkbart lättad över att äntligen på en presskonferens slippa svara på journalisternas frågor om krisen, kommunernas ekonomi, SAAB eller statsbudgeten. Jag hade nästan glömt bort hur han ser ut när han leer.

De nya moderaternas “PR-geni”, Per Schlingmann, hade säkerligen inte heller något emot att statsministerns “sammetsbruna ögon” och den vita tandraden äntligen fick exponeras på bästa sändningstid.

Den våldsamma eskapismen i press och media har naturligtvis en socialpsykologisk förklaring. Det verkar finnas gränser för hur mycket elände vi orkar med. När vi (journalistkåren?) mitt i det kompakta ekonomiska mörkret fick en liten möjlighet att fly undan den “onda verkligheten” togs den chansen snabbt tillvara. Medialogiken och mediadramaturgin, med dess flock- och drevbeteende, blev tydligare än kanske någonsin tidigare igår.

För egen del måste jag nog erkänna att det inte var helt fel med en liten “time-out”. Jag hann faktiskt med att läsa ut en av mina böcker, medan TV-bilden fladdrade i bakgrunden likt lågorna från en värmande öppenspis. Fast värmekänslan var förstås/tyvärr en chimär…

Press: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6

Några ord om politikens förytligande…

Etiketter: a-kassa, demokrati, sjukförsäkring, statliga utredningar

“Dagens utredningar ska hellre åstadkomma förändringar än lösa problem, eftersom förändringsvilja är en dygd i sig i den politiska världen. /…/ De ska därtill genomföras snabbt, och därför bör ledamöterna i en utredning hellre vara samspelta än bärare av motstridiga uppfattningar.”

Så formulerar sig den förre kulturministern och demokratiutredaren, Bengt Göransson, i en intressant debattartikel i Dagens Nyheter.

För oss som den senaste tiden följt utvecklingen när det gäller våra trygghetsförsäkringar (a-kassan och sjukförsäkringen) är det inte svårt att hålla med Göransson. Studerar man dessa två politikområden blir det så tydligt att ledstjärnan de senaste åren varit “hellre snabbt än rätt!“.

Frågan är bara hur långt förytligandet måste gå innan det blir relevant att tala om en demokratisk kris? Är vi rent av där idag? Är Bengt Göranssons insikt oss till någon hjälp när vi exempelvis skall försöka förstå varför en parlamentarisk socialförsäkringsutredning hittills inte blivit av, trots att löftet om denna formulerades redan i regeringsförklaringen 2006?

Ska sjuka skämmas?

Etiketter: demokrati, facket, försäkringskassan, massmedia, sjukförsäkring

De senaste veckorna har jag dagligen tagit emot telefonsamtal från medborgare med ohälsa som upplever sig orättvist behandlade eller föräldralediga och pensionärer som drabbats av förseningarna på Försäkringskassan (FK). Det de har gemensamt är att de vill förmedla en vrede över hur FK fungerar idag. Jag har dock noterat att det finns viktiga skillnader mellan de olika kategorierna som hör av sig till mig.

De som fått sin föräldraförsäkring eller sin pensionsutbetalning för sent har i regel inga problem med att föra sina vittnesmål vidare till offentligheten. Däremot säger nästan undantagslöst alla som är beroende av ersättning från sjukförsäkringen att de inte vill “skylta med sitt namn”.

När jag frågar varför anonymiteten är så viktig för dem blir det tydligt att många känner skam eller skuld för att de är sjuka och/eller att de inte vill bli stämplade som “bidragstagare”. Att vittna offentligt om problemen med sjukförsäkringen skulle, har jag insett efter dessa samtal, riskera att försämra deras framtida arbetsmarknadsvärde.

Kanske är också detta förklaringen till varför de flesta av vittnesmålen rörande sjukförsäkringen, i exempelvis dagens Aftonbladet, är anonyma? Finns det också här något som förklarar varför fokuseringen i de senaste dagarnas Försäkringskassedebatt har legat på de försenade utbetalningarna (”Förseningskassedebatten”) och inte på dem som drabbats eller kommer att drabbas av de hårdare och stramare reglerna i sjukförsäkringen? Det är helt enkelt svårare för journalister att få den senare kategorin att visa sitt ansikte i offentligheten…

Några frågor som allt oftare pockar på uppmärksamhet är dessa; vad är det för samhällsklimat, som håller på att växa fram, när sjuka människor skäms för att de är sjuka? Vilka problem göms undan i vårt medielandskap, där den rådande logiken är “jag syns, alltså finns jag!”? Vem ger idag röst åt dem som blir orättvist behandlade, men som inte själva vågar synas med sitt ansikte i tidningen eller i TV? Vilket ansvar har facket för dem? Talar facket för de medlemmar som drabbats av ohälsa i tillräckligt hög utsträckning?

Se där exempel på några smärtsamma frågor som tränger sig på allt oftare…

Det kärnfackliga uppdraget blir allt mer gränsöverskridande!

Etiketter: arbetstagare, demokrati, ekonomi, facket, finanskris, mänskliga rättigheter

Det senaste dygnet har en rad rapporter strömmat in med en stark koppling till det vi brukar kalla “det kärnfackliga uppdraget” (att värna och utveckla de fackliga, demokratiska och mänskliga rättigheterna):

• Rapport berättade igår om att det internationella vårdbolaget Attendo Care avskedar en anställd, som påtalat missförhållanden och varnat för bristande kvalitetet vid ett äldreboende utanför Göteborg.
• På DN-debatt skriver Ekobrottsmyndighetens generaldirektör, Gudrun Antemar, om en växande organiserad och internationell ekonomisk brottslighet i kölvattnet av finanskrisen.
• I DN och SvD har Bror Perjus m.fl. rapporterat om hur finanskrisen lett till att de anti-fackliga och odemokratiska krafterna stärkt sitt grepp över världsekonomin. Ett av de finansbolag som klarat finanskrisen bäst är exempelvis, det av den kinesiska staten ägda, Blackstones. I andra bolag, som JP Morgan Chase och Goldman & Sachs, flätas samtidigt de västerländska eliterna allt intimare ihop med ledare för olika diktaturstater. Oljestaten Abu Dabi går dessutom in som storägare i Citigroup, en av världens största banker med kontor i över 100 länder.

Att Gordon Brown nyligen försökte få oljestaterna i mellanöstern att i ökad utsträckning bidra med kapital till IMF - för att på den internationella scenen kraftfullare kunna motverka finanskrisen - måste ses i ljuset av denna utveckling. Det är nämligen där som kontrollen över en växande del av det internationella kapitalet idag finns.

Ingen kan idag påstå att vi som kämpar för mänskliga, demokratiska och fackliga rättigheter saknar utmaningar. Samtidigt är det tydligt att det kärnfackliga uppdraget måste bli allt mer gränsöverskridande.

Ska vi lyckas flytta fram positionerna och stärka de utsattas rättigheter måste vi knyta allt tätare fackliga och institutionella band tvärs över nationsgränserna. Gör vi inte detta klarar vi inte av kampen mot de odemokratiska och anti-fackliga krafterna.

Argentinas demokrati fyller 25 år

Etiketter: Argentina, demokrati, finanskris, Latinamerika

Idag fyller den argentinska demokratin 25 år. Det har varit 25 turbulenta år med såväl politiska som ekonomiska kriser och mycket som hände under diktaturen är fortfarande oläkta sår i det argentinska samhället. Men demokratin har överlevt. Dessutom tycks den Argentinska ekonomin klara finanskrisen hyfsat. Visst, centralbanken stödköper pesos, men det är ingen kris av det snitt som brukar förknippas med latinamerikanska ekonomier.

Oavsett vad man tycker om den sittande argentinska regeringen var det ändå skönt att se den folkvalda Cristina Fernandéz de Kirchner på dagens Iberoamerikanska toppmöte, där hon med stort självförtroende talade om staten som en del av lösningen på den ekonomiska krisen. Delvis handlade det givetvis om att marknadsföra det planerade förstatligandet av visst privat pensionssparande, men också om utbildning som ett grundläggande offentligt åtagande för att ge fler av latinamerikas unga möjlighet att ta sig ur fattigdom. Allt detta hade varit omöjligt att tänka sig för tre decennier sedan, då juntan ledde ett blodigt nyliberalt experiment.