Så enkelt var det inte - regeringen tvingas be EU om uppskov

Etiketter: EU-kommissionen, Luciano Astudillo, sven-erik österberg, sven-otto littorin, tidsbegränsad anställning, visstidsarbete

Som jag tidigare har skrivit om har EU-kommissionen, efter en anmälan från TCO, skickat en formell underrättelse till den svenska regeringen om att LAS regler om tidsbegränsade anställningar inte lever upp till kraven i EUs direktiv om visstidsarbete. I underrättelsen gavs Sverige två månader på sig att svara EU-kommissionen och om möjligt undvika ett motiverad yttrande och en fördragsbrottstalan i EU-domstolen.

Ställd inför kommissionens kritik valde Arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin först att vara tyst. En politisk tjänsteman fick istället svara luddigt på pressens frågor. En interpellation i riksdagen tvingade honom dock att tala. Från riksdagens talarstol sa han: “Självfallet ska vi försöka undvika att Sverige blir stämt i EU-domstolen. Vi har nu till den 21 maj på oss att bemöta vad kommissionen har anfört. Min förhoppning är att vi kommer att övertyga kommissionen om att våra regler lever upp till kraven i visstidsdirektivet.” [Läs riksdagsprotokollet här]

Men så enkelt var det tydligen inte. Enligt källor i regeringskansliet har regeringen nu begärt, och beviljats, en månads uppskov med sitt svar.

Det visar att regeringen är pressad och har problem med att formulera ett övertygande svar till EU-kommissionen. Det är föga förvänande då regeringen under de två år som EU-kommissionens utredning pågått haft flera tillfällen på sig att förklara de svenska reglernas innebörd. I ett av breven var regeringen till och med så fräck att den försökte vilseleda EU-kommissionen om gällande svensk rätt. Men då fick den smäll på fingrarna av TCO.

Skillnad på EU-rätt och EU-fel

Etiketter: eu, EU-domstolen, EU-kommissionen, lavaldomen, LO, tidsbegränsad anställning, utstationeringsdirektivet, visstidsarbete

Igår sände radions Studio Ett ett reportage som dels handlade om EU-kommissionens kritik mot de svenska reglerna om tidsbegränsade anställningar, dels om den svenska fackföreningsrörelsen förhållande till EU. Den första frågan bloggade jag om redan igår. Även den andra frågan förtjänar emellertid en kommentar.

Den underliggande frågan i reportaget är om det inte är inkonsekvent av det svenska facket att protestera mot EU-rättens påverkan på den svenska arbetsmarknaden när det gäller Lavaldomen, men samtidigt använda sig av EU för att få till stånd förändringar i lagen om anställningsskydd. Bakgrunden till EU-kommissionens formella underrättelse till den svenska regeringen om bristerna i skyddet för tidsbegränsat anställda är ju en anmälan från TCO.

Tyvärr fick, konstigt nog, ingen representant från svensk fackföreningsrörelse komma till tals i programmet. Jag ska därför här förklara skillnaden mellan de två situationerna och varför det är helt logiskt att i det ena fallet kritisera EU:s inblandning i nationell arbetsrätt och i det andra välkomna samma sak.

TCO:s anmälan till EU-kommissionen av reglerna för tidsbegränsade anställningar bygger på EU:s direktiv om visstidsarbete. Ur fackligt perspektiv är visstidsdirektivet ett praktexempel på hur EU ska skapa regler för arbetsmarknaden. För det första är det ett minimidirektiv – det är alltså tillåtet för medlemsstaterna att ha en högre skyddnivå än den som direktivet anger. Poängen med ett minimidirektiv är att den sätter ett golv som förhindrar att länder konkurrerar sinsemellan med dåliga arbetsvillkor. För det andra rör direktivet ett område där det inte råder något tvivel om att EU har behörighet att besluta (se nuvarande Art 153 i Fördraget om EU:s funktionssätt) För det tredje lämnar visstidsdirektivet stort utrymme för medlemsstaterna att själva bestämma hur de ska uppfylla direktivets krav. För det fjärde är visstidsdirektivet tillkommet genom avtalsförhandlingar mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå. Avtalet har därefter antagits av medlemsstaternas regeringar i Rådet.

Lavaldomen är i många stycken motsatsen. För det första innebar domstolens tolkning att de så kallade utstationeringsdirektivet förvandlades från det minimidirektiv det enligt dess lydelse var tänkt att vara, till ett maximidirektiv. För det andra innebar domen att EU-domstolen, trots att det tydligt står i fördraget att EU saknar behörighet att reglera ”löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lock-out”, gav sig på just dessa områden. För det tredje innebar domen ett ingrepp i hur medlemsstaterna reglerar sin arbetsmarknad genom att den kraftigt begränsar rätten att vidta fackliga rättigheter och dessutom dikterar vad avtal som gäller utstationerade arbetstagare får innehålla. För det fjärde är Lavaldomen ett tydligt exempel på en situation där domare i en domstol, istället för valda lagstiftare eller arbetsmarknadens parter, skapar rätt.

I programmet framförde även advokat Ulf Öberg tesen att det var Lavalmålet som fick den svenska fackföreningsrörelsen att ”gå med i EU”, att det var först då som vi skulle fått upp ögonen för EU och EU-rättens hot och möjligheter. Det är emellertid fel, i vart fall vad TCO beträffar. Som ett exempel på motsatsen kan nämnas att TCO redan 1999, mer än ett halvt decennium innan Laval un partneri ens satt sin fot i Vaxholm, anmälde den dåvarande socialdemokratiska regeringen till EU-kommissionen med anledning av att förändringar i arbetsskadeförsäkringen. Efter att regeringen på eget initiativ ändrat den svenska lagstiftningen återkallades den anmälan.

Det är skillnad på EU-rätt och EU-rätt. Eller snarare på när EU gör rätt och när EU gör fel. EU-domstolens dom i Lavalmålet följdes dessutom upp av en mycket kritiserad dom i samma mål i den svenska Arbetsdomstolen. LO har idag offentliggjort att de (eller snarare Byggnads och Elektrikerförbundet) på grund av allvarliga brister i AD:s dom kommer att ansöka om resning och besvär över domvilla till Högsta domstolen, vilket är exceptionellt.

Flexibilitet - ja. Missbruk - nej.

Etiketter: arbetsrätt, Ekot, EU-kommissionen, SKTF, sven-otto littorin, tidsbegränsad anställning, visstidsarbete

Ekot uppmärksammar idag EU-kommissionens kritik mot de svenska reglerna för tidsbegränsade anställningar. Kommissionen har i en formell underrättelse till den svenska regeringen dragit slutsatsen att dagens regler strider mot EU:s direktiv om visstidsarbete eftersom de inte ger ett tillräckligt starkt skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställning.

I Ekots intervju försöker arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin att avfärda Kommissionens kritik med att missbruk av den typ som EU-kommissionen beskriver “säkert kan förekomma i något enstaka fall”. Det är dock ett goddag-yxskaft-svar då frågan handlar om de svenska reglernas förenlighet med EU-rättens krav, inte hur utbrett missbruket har hunnit bli. Frågan är kvalitativ, inte kvantitativ.

Littorin ger även ett politiskt svar på frågan varför han inte tänker ändra reglerna med mindre än att EU tvingar honom genom en fördragsbrottstalan. I intervjun säger han “att det är bra med lite flexibilitet för att få till exempel unga och personer med utländsk bakgrund att lättare kunna ta sig in på arbetsmarknaden”.

Det är det bara att instämma i. Men när regelverket gör att en arbetsgivare kan ha samma person anställd mer än fyra år i streck, och med lite trixande obegränsad tid, är det inte fråga om “att lättare kunna ta sig in på arbetsmarknaden”. Det vi ser är istället att arbetsgivare, när en person närmar sig tidsgränsen för rätt till tillsvidareanställning, till exempel har arbetat nästan två år på olika vikariat, vid nästa förlängning byter benämning på anställningen till allmän visstidsanställning. Då börjar en ny tidsgräns löpa, ch arbetsgivaren undviker att någonsin behöva tillsvidareanställa. Det var just det som drabbade den SKTF-medlem som intervjuades i Ekots reportage.

EU-kommissionen, TCO och andra kritiker av de svenska visstidsreglerna vill inte förbjuda eller ens kraftigt begränsa möjligheterna till tidsbegränsade anställningar. TCO:s anmälan och EU-kommissionens formella underrättelse handlar om en specifik fråga: avsaknaden av skydd mot missbruk av upprepade tidsbegränsade anställningar hos samma arbetsgivare. Det är det missbruket vi vill förhindra.

Svagt regeringssvar på EU-kommissionens kritik av visstidsregler

Etiketter: EU-kommissionen, LAS, sven-otto littorin, tco, tidsbegränsad anställning, visstidsarbete

Efter att ha avböjt att medverka i Aktuellt i torsdags kväll har den svenska regeringen nu kommit med sin första offentliga kommentar till EU-kommissionens formella underrättelse om att de svenska reglerna för tidsbegränsade anställningar inte lever upp till kraven i EU:s direktiv om visstidsarbete.

Arbetsmarknadsministern tiger dock fortfarande. Istället skickar han fram en underordnad politiskt anställd tjänsteman. TIll SVT meddelar denne att regeringen inte tänker ändra i reglerna om tidsbegränsade anställningar eftersom de anser att de situationer som TCO:s anmälan och Kommissionens formella underrättelse tar sikte på är “teoretiska”.

Kommentaren är anmärkningsvärd. Bara i SVT:s reportage i torsdags redovisades tre konkreta fall från statens eget område, Kustbevakningen. Problemet är inte teoretiskt. Så lätt kommer regeringen inte undan.

EU-kommissionen ger TCO rätt om LAS - tidsbegränsat anställda måste skyddas

Etiketter: anställningsskydd, EU-kommissionen, LAS, tco, tidsbegränsad anställning

I den allmänna debatten framstår det ofta som att Lagen om anställningsskydd (LAS) inte har genomgått några förändringar de senaste decennierna. Det är inte sant. Reglerna om tidsbegränsade anställningar har gradvis förändrats och luckrats upp. 2007 genomfördes en välbehövlig förenkling av reglerna och den vilda flora av former för tidsbegränsade anställningar som växt fram under 1990- och 2000-talen ansades kraftigt och en ny form, allmän visstidsanställning, infördes. Det nya med allmän visstidanställning var att arbetsgivaren till skillnad mot tidigare former inte behöver motivera varför anställningen ska vara tidsbegränsad istället för en tillsvidareanställning.

Problemet med förändringarna var att de samtidigt gjorde det möjligt för arbetsgivare att genom att växla mellan olika former av tidsbegränsade anställningar - t ex allmän visstidsanställning och vikariat - undvika den skyldighet de annars hade haft att ge den anställde en tillsvidareanställning.

Från TCO hävdade vi redan innan förändringarna beslutade att dessa stred mot EU:s direktiv om visstidsarbete. När den nya lagstiftningen trätt i kraft anmälde TCO beslutet till EU-kommissionen. Anmälan registrerades och Kommissionen inledde en skriftväxling med den svenska regeringen för att få reda på mer om den svenska regleringen. På grund av den svenska offentlighetsprincipen har vi haft möjlighet att följa skriftväxlingen och göra egna inlagor när vi tyckt att regeringens beskrivning av svensk rätt inte riktigt stämt med verkligheten. Min kollega Ingemar Hamskär har gjort en sammanställning över hela förloppet.

Häromdagen kom så Kommissionens beslut i form av en formell underrättelse till den svenska regeringen. Kommissionens slutsats gav med all önskvärd tydlighet TCO rätt:

“Europeiska kommissionen anser att i) avsaknaden av en tydlig övre tidsgräns för flera på varandra följande visstidsanställningar rörande allmän visstidsanställning och vikariat, och ii) den fullständiga avsaknaden av åtgärder för att förhindra missbruk av visstidsanställningar för säsongsarbete och för arbetstagare som har fyllt 67 år, innebär att kravet att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningar [i EU:s direktiv om visstidsarbete] inte har uppfyllts.”

Den svenska regeringen har nu två månader på sig att svara Kommissionen hur de tänker ändra reglerna. Om de inte gör det, eller om svaret inte är tillfredställande kan EU-kommissionen gå vidare och i slutändan väcka en fördragsbrottstalan i EU-domstolen.

Men så långt ska det inte behöva gå. Lösningen är nämligen mycket enkel: Inför en gemensam tidsgräns för alla former av tidsbegränsade anställningar. TCO:s förslag är att alla som arbetat på en eller flera tidsbegränsade anställningar mer än tre år hos samma arbetsgivare under en femårsperiod ska ha rätt till en tillsvidareanställning. Tid i olika former av tidsbegränsade anställningar ska läggas samman, så att arbetsgivare inte kan komma undan genom att växla mellan t ex vikariat och allmän visstidsanställning. En enkel och tydlig regel för att förhindra missbruk.

EU kritiserar Borg för “överoptimism”

Etiketter: arbetslöshet, arbetsmarknad, borg, EU-kommissionen

Enligt SvD kritiserar EU-kommissionen 14 länder, däribland Sverige, för att ha tillhandahållit “överoptimistiska tillväxtprognoser” och därigenom presenterat en alltför optimistisk bild av de offentliga finanserna.  

Jag håller med kommissionen om att Finansdepartementets tillväxtprognos för Sverige är väl optimistisk. Men det gäller de flesta prognosmakare just nu. Detta intryck förstärktes av det oväntat mycket svaga BNP-utfallet som publicerades för några veckor sedan.

Däremot skulle jag inte kalla prognosen för “överoptistisk”. Det är inte alls omöjligt att tillväxten faktiskt blir så hög som finansdepartementet anger. Problemet är att prognososäkerheten är ovanligt stor just nu och att det finns betydande risker för att tillväxten blir betydligts svagare än så. Prognosmakare tenderar att bortse från dessa nedåtrisker i sina huvudscenarior.

Såväl Finansdepartementet som Riksbanken måste dock även ta hänsyn till denna osäkerhet när man utformar den ekonomiska politiken.

Jag har tidigare kritiserat finansministerns arbetsmarknadsprognos för att vara en “glädjekalkyl”. Denna kritik gick dock ut på att Borgs prognos för arbetslösheten var alldeles för optimistisk givet den tillväxt man prognosticerat. Skulle tillväxten visa sig bli svagare blir Borgs arbetslöshetsprognos än med orealistisk.

Ett konstruktivt arbete för Europa

Etiketter: Barroso, dagens arena, EU-kommissionen, eu-parlamentet

Igår bekräftade EU-parlamentet Barroso som ordförande för nästa EU-kommission. Barroso sträckte ut en hand till fackföreningsrörelsen och socialisterna genom att åta sig att presentera en striktare tolkning av utstationeringsdirektivet och vid behov revidera direktivet. Detta i linje med de krav som bland annat Europafacket har lagt fram efter Laval-målet.

Idag kritiserade Per Wirtén på Dagens arena  valet av Barroso och uppmanade den socialdemokratiska gruppen att bestämma sig för oppositionspolitik och inte gräva ner sig i koalition med de konservativa.

Det är fel politik av minst två skäl. Det första skälet är trovärdighet. Om Barroso sträcker ut en hand till sociallisterna och fackföreningsrörelsen vore det dumt att inte syna den före man för en oppositionspolitik som skulle kunna förhindra att vi får en bättre situation.

Det andra skälet är att maktfördelningen är annorlunda i EU än i Sverige.  EU-parlamentet delar beslutsmakten tillsammans med ministerrådet till skillnad från i Sverige där riksdagen endast har en kammare. Flera länder i ministerrådet, däribland Sverige, vill inte ha en revidering av direktivet och skall en revidering bli av eller situationen förbättras måste den borgerliga gruppen och socialistgruppen samarbeta för att skapa ett tryck mot medlemsländerna. Det inbegriper naturligtvis också kompromisser i andra frågor.

Wirtén vill att parlamentet skall få ha flera kandidater att välja mellan så att det klart syns att valet till kommissionsordförande är ett parlamentariskt val. Jag är för en sådan ordning- men det innebär också ökad federalism.

Barrosso i limbo- första prövningen för det svenska ordförandeskapet

Etiketter: Barroso, EU-kommissionen, eu-parlamentet, reinfeldt

Spelet om Barrosso blir allt mer komplicerat. För det första så har Europeiska rådet ännu inte nominerat Barrosso formellt. Enligt den engelska versionen av rådets slutsatser så kom stats- och regeringscheferns överens om att de “intend to nominate” Barrosso. Den svenska versionen är annorlunda och talar om att nominera Barrosso. Den svenska versionen är förmodligen felaktig.

Men först skall man ha konsultationer med parlamentet. Reinfeldt inbjöd därför parlamentsgrupperna till Stockholm för att diskutera detta. Men läget i parlamentet är oklart. Socialistgruppen är emot Barrosso. Likaså är de Gröna emot att Barrosso blir kommissionsordförande. ALDE (liberalerna) är delade. De franska, brittiska och tyska liberalerna vill inte se Barrosso som ordförande. Reinfeldts inbjudan föll därför platt till marken.

Men diskussionerna har också att göra med under vilket fördrag man skall välja Kommission. I det nya Lissabonfördraget får parlamentet större roll och därför vill flera aktörer att man skjuter upp nomineringen till Lissabonfördraget har ratificerats och trätt i kraft.

Den svenska regeringens önskan om en snabb hantering av valet av den nya Kommissionen lär inte uppfyllas.

Alla för sig själva- Ett andra räddningspaket behövs!

Etiketter: bilkrisen, eu, EU-kommissionen, Frankrike, ifmetall, Tyskland

IF Metall har gjort det som vi svenska fackliga organisationer sagt aldrig skulle ske. Det som vi varnat för, det som vi pekat finger åt. Det som vi sa aldrig skulle hända därför att vi hade starka fackliga organisationer och tilltro till strukturomvandling och omställning. Det som IGMetall i Tyskland gör, men inte vi.

Det är ett tecken så gott som något för vad som håller på att hända, och som Stefan Löfven sa i radions Studio Ett- “alla måste ta ansvar för sin situation”. Det vill säga var och en räddar sitt eget skinn. Varje anställd, varje företag, varje sektor, varje land måste ta ansvar för sitt. Men var är det gemensamma ansvarstagandet?

Det är inte bara i Sverige vi ser sammanbrottet för det som borde vara ett gemensamt åtagande. Frankrike har gett miljardlån till den bilindustri som finns inom landets gränser. Den franska statsekreteraren hävdade (mycket riktigt) i en artikel Le Monde att lånet också kommer utlandsägda företag till godo (t.ex. Volvo) och att det är självklart att om industrin får statligt stöd så skall det också finnas motprestationer och de skall inte förvärra arbetsmarknadsläget genom uppsägningar.

Men, det är klart att i en tid när världens bilindustri lider av överkapacitet får den franska bilindustrin en given fördel och de franska bilarbetarna fick förmodligen ett bättre deal än de svenska! EU-kommissionen har förresten godkänt det franska bilstödet.  

Andra länder är inte sena att utnyttja orättvis konkurrens till sin fördel. De nya medlemsländerna i Öst- och Centraleuropa möttes timmarna innan EU-toppmötet i går för att snacka sig samman och för att slå fast att utstationeringsdirektivet inte skall förändras. Det gör att dessa företag i länder fortfarande kan konkurrera med sämre villkor för utstationerade arbetstagare. Och öka osäkerheten i ekonomin.

Det borde vara dags för EU att kliva in och ta ansvar. Det första räddningspaketet var nominellt på 1,5 procent av BNP men var enligt Europafacket i realiteten på ca 0,5 procent. Det behövs nu ett andra, massivt räddningspaket utöver det åtgärder som redan är presenterade. Ett paket som kan ge arbetstagarna tillbaka förtroendet för ekonomin, få medlemsstaterna att sluta gynna enbart sin egen industri och få till stånd en vettig, hållbar och mer smärtfri omstrukturering i Europa.

Annars finns det risk att detta kommer att så misstro och split i EU-samarbetet också i framtiden. På arbetstagarnas bekostnad.

Ps: Hur passiv kan den svenska regeringen egentligen vara utan att få rött kort?

Beggar thy neighbour

Etiketter: EU-kommissionen, euron, Europafacket, krisen, regeringen

Vi har just nu inne i, enligt EU-kommissionen, den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget. EUs och medlemsländernas svar på krisen kommer avgöra om vi kan gå ur krisen stärkta eller om de sociala konsekvenserna blir omfattande och långvariga. EU-kommissionen tog tillsammans med medlemsländerna fram en krisplan på ca 1,5 procent av BNP i slutet av förra året. Men enligt Europafacket är den reella stimulansen 0,5 procent. Detta därför att medlemsländerna ofta räknar in åtgärder som redan beslutats. Den svenska regeringen har t.ex. hänvisat till jobbskatteavdraget som en stimulansåtgärd, trots att den vara beslutad före krisen och trots att den fokuserar på grupper som förmodligen kommer spara snarare än att konsumera.

Att inte krisåtgärderna är tillräckliga eller att de inte är rätt balanserade ser vi också på de omfattande protester som finns i flera EU-länder. Det finns en stor risk att vanliga människor är de som får bära kostnaderna för krisen, trots att det var fondmäklare och bankirer är de som genom sin girighet startade den finansiella krisen. Lettlands regering föll, Islands ekonomi är i spillror, vi ser strejker i Storbritannien på grund av osäkerhet om vilka regler som gäller på EUs arbetsmarknad.  

Nu senast demonstrerade 100 000 människor på Dublins gator mot den irländska regeringens krisåtgärder. Enligt det irländska facket ICTU vill regeringen göra besparingar i välfärdssystemen, bland annat i pensionerna, för att finanisera stöd till banksektorn. Man säger också att trepartsavtalet som reglerar löneökningar inte respekteras och att lönerna sänks. 

Enligt ICTU är dessa åtgärder en effekt av Irlands medlemskap i Euron. Eftersom inte valutan kan justeras och ge exportindustrin en välkommen skjuts när det är kris måste nu Irland sänka lönerna, försämra pensionerna och urholka välfärdssystemet för att bli mer konkurrenskraftigt. I praktiken är det löntagarna, de arbetslösa och pensionärerna som får betala för bankirernas excesser.

Förutom att den irländska situationen kan ge lite reflektion kring vad som kan hända vid ett eventuellt svenskt medlemsskap i eurosamarbetet så kastar det också ljuset på de fullständigt otillräckliga reurser det finns för stilumlansåtgärder på EU-nivå. EUs budget bestäms i förhandlingar och löper under en sjuårsperiod. Men det finns inga reserver för att stödja medlemsländer i kris. Istället är möjligheterna mycket begränsade som t.ex. lån i Europeiska investeringsbanken eller att flytta fram investeringar av infrastrukturåtgärder eller utgifter i regional och socialfonderna.

Det skulle istället behövas en speciell krisbudget och ett mer samordnat agerande där medlemsländerna skjuter till pengar, men där EU också kan låna upp pengar för att finansiera stimulansåtgärder över hela unionen. Det är speciellt viktigt i euroområdet där länderna inte kan devalvera sin valuta. Annars blir effekten vad som kallas “beggar-thy-neighbour”, dvs. att ett lands åtgärder för att stimulera ekonomin genom t.ex. lönesänkningar får negativa följder på grannländernas konkurrenskraft. Precis det som händer i Irland nu.