Ett konstruktivt arbete för Europa

Etiketter: Barroso, dagens arena, EU-kommissionen, eu-parlamentet

Igår bekräftade EU-parlamentet Barroso som ordförande för nästa EU-kommission. Barroso sträckte ut en hand till fackföreningsrörelsen och socialisterna genom att åta sig att presentera en striktare tolkning av utstationeringsdirektivet och vid behov revidera direktivet. Detta i linje med de krav som bland annat Europafacket har lagt fram efter Laval-målet.

Idag kritiserade Per Wirtén på Dagens arena  valet av Barroso och uppmanade den socialdemokratiska gruppen att bestämma sig för oppositionspolitik och inte gräva ner sig i koalition med de konservativa.

Det är fel politik av minst två skäl. Det första skälet är trovärdighet. Om Barroso sträcker ut en hand till sociallisterna och fackföreningsrörelsen vore det dumt att inte syna den före man för en oppositionspolitik som skulle kunna förhindra att vi får en bättre situation.

Det andra skälet är att maktfördelningen är annorlunda i EU än i Sverige.  EU-parlamentet delar beslutsmakten tillsammans med ministerrådet till skillnad från i Sverige där riksdagen endast har en kammare. Flera länder i ministerrådet, däribland Sverige, vill inte ha en revidering av direktivet och skall en revidering bli av eller situationen förbättras måste den borgerliga gruppen och socialistgruppen samarbeta för att skapa ett tryck mot medlemsländerna. Det inbegriper naturligtvis också kompromisser i andra frågor.

Wirtén vill att parlamentet skall få ha flera kandidater att välja mellan så att det klart syns att valet till kommissionsordförande är ett parlamentariskt val. Jag är för en sådan ordning- men det innebär också ökad federalism.

Barrosso i limbo- första prövningen för det svenska ordförandeskapet

Etiketter: Barroso, EU-kommissionen, eu-parlamentet, reinfeldt

Spelet om Barrosso blir allt mer komplicerat. För det första så har Europeiska rådet ännu inte nominerat Barrosso formellt. Enligt den engelska versionen av rådets slutsatser så kom stats- och regeringscheferns överens om att de “intend to nominate” Barrosso. Den svenska versionen är annorlunda och talar om att nominera Barrosso. Den svenska versionen är förmodligen felaktig.

Men först skall man ha konsultationer med parlamentet. Reinfeldt inbjöd därför parlamentsgrupperna till Stockholm för att diskutera detta. Men läget i parlamentet är oklart. Socialistgruppen är emot Barrosso. Likaså är de Gröna emot att Barrosso blir kommissionsordförande. ALDE (liberalerna) är delade. De franska, brittiska och tyska liberalerna vill inte se Barrosso som ordförande. Reinfeldts inbjudan föll därför platt till marken.

Men diskussionerna har också att göra med under vilket fördrag man skall välja Kommission. I det nya Lissabonfördraget får parlamentet större roll och därför vill flera aktörer att man skjuter upp nomineringen till Lissabonfördraget har ratificerats och trätt i kraft.

Den svenska regeringens önskan om en snabb hantering av valet av den nya Kommissionen lär inte uppfyllas.

Alla för sig själva- Ett andra räddningspaket behövs!

Etiketter: bilkrisen, eu, EU-kommissionen, Frankrike, ifmetall, Tyskland

IF Metall har gjort det som vi svenska fackliga organisationer sagt aldrig skulle ske. Det som vi varnat för, det som vi pekat finger åt. Det som vi sa aldrig skulle hända därför att vi hade starka fackliga organisationer och tilltro till strukturomvandling och omställning. Det som IGMetall i Tyskland gör, men inte vi.

Det är ett tecken så gott som något för vad som håller på att hända, och som Stefan Löfven sa i radions Studio Ett- “alla måste ta ansvar för sin situation”. Det vill säga var och en räddar sitt eget skinn. Varje anställd, varje företag, varje sektor, varje land måste ta ansvar för sitt. Men var är det gemensamma ansvarstagandet?

Det är inte bara i Sverige vi ser sammanbrottet för det som borde vara ett gemensamt åtagande. Frankrike har gett miljardlån till den bilindustri som finns inom landets gränser. Den franska statsekreteraren hävdade (mycket riktigt) i en artikel Le Monde att lånet också kommer utlandsägda företag till godo (t.ex. Volvo) och att det är självklart att om industrin får statligt stöd så skall det också finnas motprestationer och de skall inte förvärra arbetsmarknadsläget genom uppsägningar.

Men, det är klart att i en tid när världens bilindustri lider av överkapacitet får den franska bilindustrin en given fördel och de franska bilarbetarna fick förmodligen ett bättre deal än de svenska! EU-kommissionen har förresten godkänt det franska bilstödet.  

Andra länder är inte sena att utnyttja orättvis konkurrens till sin fördel. De nya medlemsländerna i Öst- och Centraleuropa möttes timmarna innan EU-toppmötet i går för att snacka sig samman och för att slå fast att utstationeringsdirektivet inte skall förändras. Det gör att dessa företag i länder fortfarande kan konkurrera med sämre villkor för utstationerade arbetstagare. Och öka osäkerheten i ekonomin.

Det borde vara dags för EU att kliva in och ta ansvar. Det första räddningspaketet var nominellt på 1,5 procent av BNP men var enligt Europafacket i realiteten på ca 0,5 procent. Det behövs nu ett andra, massivt räddningspaket utöver det åtgärder som redan är presenterade. Ett paket som kan ge arbetstagarna tillbaka förtroendet för ekonomin, få medlemsstaterna att sluta gynna enbart sin egen industri och få till stånd en vettig, hållbar och mer smärtfri omstrukturering i Europa.

Annars finns det risk att detta kommer att så misstro och split i EU-samarbetet också i framtiden. På arbetstagarnas bekostnad.

Ps: Hur passiv kan den svenska regeringen egentligen vara utan att få rött kort?

Beggar thy neighbour

Etiketter: EU-kommissionen, euron, Europafacket, krisen, regeringen

Vi har just nu inne i, enligt EU-kommissionen, den värsta ekonomiska krisen sedan andra världskriget. EUs och medlemsländernas svar på krisen kommer avgöra om vi kan gå ur krisen stärkta eller om de sociala konsekvenserna blir omfattande och långvariga. EU-kommissionen tog tillsammans med medlemsländerna fram en krisplan på ca 1,5 procent av BNP i slutet av förra året. Men enligt Europafacket är den reella stimulansen 0,5 procent. Detta därför att medlemsländerna ofta räknar in åtgärder som redan beslutats. Den svenska regeringen har t.ex. hänvisat till jobbskatteavdraget som en stimulansåtgärd, trots att den vara beslutad före krisen och trots att den fokuserar på grupper som förmodligen kommer spara snarare än att konsumera.

Att inte krisåtgärderna är tillräckliga eller att de inte är rätt balanserade ser vi också på de omfattande protester som finns i flera EU-länder. Det finns en stor risk att vanliga människor är de som får bära kostnaderna för krisen, trots att det var fondmäklare och bankirer är de som genom sin girighet startade den finansiella krisen. Lettlands regering föll, Islands ekonomi är i spillror, vi ser strejker i Storbritannien på grund av osäkerhet om vilka regler som gäller på EUs arbetsmarknad.  

Nu senast demonstrerade 100 000 människor på Dublins gator mot den irländska regeringens krisåtgärder. Enligt det irländska facket ICTU vill regeringen göra besparingar i välfärdssystemen, bland annat i pensionerna, för att finanisera stöd till banksektorn. Man säger också att trepartsavtalet som reglerar löneökningar inte respekteras och att lönerna sänks. 

Enligt ICTU är dessa åtgärder en effekt av Irlands medlemskap i Euron. Eftersom inte valutan kan justeras och ge exportindustrin en välkommen skjuts när det är kris måste nu Irland sänka lönerna, försämra pensionerna och urholka välfärdssystemet för att bli mer konkurrenskraftigt. I praktiken är det löntagarna, de arbetslösa och pensionärerna som får betala för bankirernas excesser.

Förutom att den irländska situationen kan ge lite reflektion kring vad som kan hända vid ett eventuellt svenskt medlemsskap i eurosamarbetet så kastar det också ljuset på de fullständigt otillräckliga reurser det finns för stilumlansåtgärder på EU-nivå. EUs budget bestäms i förhandlingar och löper under en sjuårsperiod. Men det finns inga reserver för att stödja medlemsländer i kris. Istället är möjligheterna mycket begränsade som t.ex. lån i Europeiska investeringsbanken eller att flytta fram investeringar av infrastrukturåtgärder eller utgifter i regional och socialfonderna.

Det skulle istället behövas en speciell krisbudget och ett mer samordnat agerande där medlemsländerna skjuter till pengar, men där EU också kan låna upp pengar för att finansiera stimulansåtgärder över hela unionen. Det är speciellt viktigt i euroområdet där länderna inte kan devalvera sin valuta. Annars blir effekten vad som kallas “beggar-thy-neighbour”, dvs. att ett lands åtgärder för att stimulera ekonomin genom t.ex. lönesänkningar får negativa följder på grannländernas konkurrenskraft. Precis det som händer i Irland nu.

På väg mot främlingsfientlighet i krisens spår?

Etiketter: EU-kommissionen, lavaldomen, strejk, utstationeringsdirektivet

Förra veckan hade jag två bloggar som illustrerade vådan av att ett ihåligt välfärdssystem och regler som gör att löntagare konkurrerar med villkors- och lönesänkningar. Det leder till oro, strejker och protektionism.

Idag hade Aktuellt ett inslag på det temat. I inslaget framkom tydligt att de brittiska arbetare som strejkade (och som jag berättade om) fruktade situationer liknande Lavalmålet, där löntagare konkurrerar mot varandra med lägre löner och villkor. Det är helt klart att oro för jobben skapar protektionism och en vilja att behålla jobben i sitt land. Men tyvärr riskerar dåliga regler i EU tillsammans med EG-domstolens domslut (i Laval med flera) att spä på oron för jobben och skapa en än värre situation, nämligen en mer utbredd främlingsfientlighet. Skall EU kunna behålla en gemensam arbetsmarknad så måste Kommissionen föreslå förändringar i utstationeringsdirektivet.

Tyvärr verkar det långt borta!

Barrosso och Sarko träffar parterna- varför inte Reinfeldt?

Etiketter: Barroso, EU-kommissionen, korporativism, LO, reinfeldt, Sarkozy, tco

Efter Wanja Lundby-Wedins och Sture Nordhs påpekande att Fredrik Reinfeldt inte har träffat parterna under hela sin regeringstid så har det förekommit en mängd underliga kommentarer till det. I Studio ett stämplade Leif Levin statsvetarprofessor från Uppsala möten mellan regeringen och arbetsmarknadens parter som korporativism. Reinfeldt ser en motsättning mellan att möta företrädarna för arbetstagarna och arbetstagarna själva och placerade dessutom tydligen både LO och TCO i socialdemokraternas verkställande utskott. Nu senast är det Hanne Kjöller som i DN tycker att “arbetarrörelsen är omodern”.

Jag skulle vilja uppmana dessa att se bortom Sveriges gränser mer mot kontinenten, till det EU som vi är medlem av. Det som verkar vara omodernt för Reinfeldt är i högsta grad haute couture för Barroso och Sarkozy. Bland det första “Sarko” gjorde var att bjuda in arbetsmarknadens parter till Elysée-palatset. Det är t.o.m. så att Wanja Lundby Wedin träffade Sarkozy under Frankrikes ordförandskap, uppenbarligen före hon har träffat Sveriges statsminister. EU-kommissionens ordförande Barroso träffar regelbundet arbetsmarknadens parter inför EU-toppmötena. Det är en del av den tradition och de spelregler som existerar i Europa.

Kommer Reinfeldt vägra träffa facken också under Sveriges ordförandeskap? Kommer han att vägra träffa Wanja som också är ordförande för Europafacket? Statsministerns inställning är både omodern och skadlig.

Barroso tycker som TCO! Höj a-kassan!

Etiketter: a-kassan, Barroso, EU-kommissionen, kris, sven-otto littorin

Jag sitter på EESK plenarsession och lyssnar på Barrosos tal om krisen.

EU-kommissionen har gjort något som den svenska regeringen ännu inte gjort, presenterat ett krispaket för att försöka sätta hjulen i rullning och stödja långsiktiga investeringar.

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso förordar också något annat som regeringen inte vill göra, nämligen att höja a-kassan (parantes för Littorin: Inte höja avgifterna utan bidragen). Barroso sa att det är en av de viktigaste åtgärderna för att öka konsumtionen, att öka förtroendet för ekonomin är att höja a-kassan. Det är enligt honom viktigare än att sänka momsen, viktigare än att sänka arbetsgivaravgifterna eller sänka skatterna. En höjd a-kassa hjälper de som har svårast, de som har minst ekonomiskt utrymme.

Barroso sa också att det är viktigt att stödja bilindustrin, men att göra det på ett framtidsinriktat sätt. Det behövs enligt honom intelligenta investeringar för att göra bilindustrin grönare och mer miljövänlig. För miljön kommer klimatförhandlingarna i Köpenhamn nästa år att bli avgörande. Barroso har varit i kontakt med Obama och den första punkten Obama tog upp är att det måste till stånd ett globalt klimatavtal nästa år.

På ytterligare en punkt har Barroso tagit intryck av den fackliga opinionen. De alltför höga bonusar som ledningar har fått när de samtidigt, enligt EU-ordföranden har balanserat i lagens utkanter och tagit alltför höga risker. Kommissionen beslutade 2004 om en rekommendation om bonusar. Kommissionen rekommenderade 2004 om regler för bonussystem, men bara ett! land har följt rekommendationen. Därför kommer Kommissionen nu uppdatera den. Man får bara hoppas att Sverige och svenska företag kommer följa den.

Skräp hemma skräp i Bryssel

Etiketter: Business Europe, eu, EU-kommissionen, Europafacket, SPE

Många av de jag träffar för att diskutera EU och politiken i Bryssel tycker att det är svårt och krångligt. Man tycker att det är svårt för vanliga människor att hålla koll, att förstå åsiktsskillnaderna mellan olika partier och olika organisationer. På det svarar jag alltid att politiken i Bryssel är lika svår att förstå som den i kommunfullmäktige i Vaxholm. Det är samma skillnader, samma möjligheter och samma politiska kärnfrågor som debatteras. Skillnaden är att i Bryssel så är det tolkarna som har makten.

Jag kan illustrera det med en fråga jag håller på med just nu. Kommissionen har lagt fram ett förslag om ett europeiskt privat aktiebolag. Det är tänkt att underlätta för små och medelstora företag att verka över gränserna i Europa. Bra tänker ni! Precis vad som behövs! Men djävulen ligger som alltid i detaljerna.

Det finns tre stora fel med förslaget:
1. Det innehåller inget krav på någon gränsöverskridande verksamhet vilket innebär att det kommer att konkurrera med nationella bolagsordningar.
2. Startkapitalet är 1 Euro. I Sverige så är gränsen för att starta ett aktiebolag 100 000 kronor.
3. Det finns stora brister i förslaget om hur arbetstagarna skall få representation i styrelsen för bolaget som öppnar för villkorskonkurrens och social dumping.

Europafacket har analyserat förslaget och krävt att ministerrådet stärker arbetstagarnas rättigheter. Nu är det upp till bland annat den svenska regeringen att besluta i frågan.

Men tillbaka till min poäng! Vad säger arbetsgivarna? Jo, när vi skulle behandla behandla frågan i den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén så skickade arbetsgivarorganisationen Business Europe ett brev till Ministerrådet och till EESK för att säga att vi inte skulle föreslå några som helst förbättringar vad gäller arbetstagarnas rättigheter i Kommissionens förslag.

Arbetsgivarna är desamma hemma som i Bryssel. Åsiktskillnader förändras inte för att man byter från hemmaplan till EU-plan.

joint-letter-spe211008

Patienträttigheter i Europa

Etiketter: EESK, EU-kommissionen, sjukvård

Jag är hela veckan i Bryssel för att delta på möten med den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Just nu är det kommissionären Androulla Vasilliou som diskuterar Kommissionens direktivförslag om patienträttigheter vid gränsöverskridande sjukvård. Kommittén kommer att besluta om ett yttrande i frågan senare idag (ett bra yttrande för övrig).

Utgångspunkten för direktivförslaget är ett antal EG-domar som ger EU-medborgarna rätt att få ersättning vid gränsöverskridande sjukvård, under vissa villkor. Jag tycker att det det är bra att det finns rättigheter för patienterna för söka vård utomlands. Men det finns också grundläggande problem med förslaget. Det saknas till exempel helt referenser till, och analys av, det mycket stora problemet med multiresistenta bakterier. Riskerna ökar med en ökad patientrörlighet.

Jag har haft kontakt med Norrbottens läns landsting för att fråga om vilket samarbete de har med sin granne- Ylitornio Pello i Finland. När man pratar med de som har ansvaret för sjukvården så framgår det helt klart att det är samarbetet mellan olika sjukvårdshuvudmän som är det viktiga, inte enskilda patienter som åker omkring i Europa.

Därför behövs det också ett system där patienterna som vill söka vård utomlands har rätt till förhandstillstånd. Det ger bättre förutsättningar att upprätthålla en god folkhälsa och ger samtidigt ökad rättssäkerhet, ökad jämlikhet och större möjligheter för de vårdsökande att utöva sina rättigheter

Vassilou sa också att imorgon kommer Kommissionen att besluta om en kommunkation om hur EU-länderna skall samarbeta om ovanliga sjukdomar, där vissa medlemsländer kan ha svårt att samla erfarenheter och ha relevant behandling. Dessutom kommer det före slutet av året en grönbok om mobility av yrkesutövare inom hälso- och sjukvårdsområdet.

Jag frågade Kommissionären om inte förslaget ökar ojämlikheten emellan fattiga och rika länder, mellan fattiga och rika i länderna och om inte förslaget ökar riskerna med mulltiresistenta bakterier. Flera av mina europeiska fackliga kollegor tog också upp frågan om att förslaget begränsar medlemsstaternas rättigheter att själva organisera sin hälso- och sjukvårdssystem.

Tyvärr fokuserade Kommissionären i sitt svar på att det inte finns information om var den bästa vården. Det verkar som att inre marknaden är allt och de sociala frågorna är inget. Hon erkände överhuvudtaget inte att direktivet kan öka ojämlikheterna.

Brist på analys, övermått av ideologi.