Etiketter: bistånd, eu, gunilla carlsson, klimatet, tco
I dagens DN (sid 6 i ekonomidelen - finns inte på nätet) säger biståndsminister Gunilla Carlsson att näringslivet och facket har mycket att bidra med när det gäller att göra biståndet bättre. Det håller vi med om! TCO har länge drivit att det är nödvändigt att ha med den sociala dimensionen i diskussionerna om tillväxt, för att kunna skapa ut hållig tillväxt. Utan fackliga rättigheter, bra arbetsmiljö, jämställdhet, klimathänsyn med mera blir det helt enkelt ingen tillväxt som håller i längden. Vi har beskrivit detta ur olika aspekter bland annat i kongressrapporten om globaliseringen 1977, i TCOs Europaprogram och i TCOs plattform för klimatarbetet - och vi har diskuterat det med företrädare för regeringen och Sida vid ett stort antal tillfällen.
För att hålla ihop har regeringen nu inrättat regeringens Råd för Näringsliv och utveckling. Diskussionerna har pågått under en längre tid. TCO har vid upprepade tillfällen försökt få veta mer om hur här rådet ska vara sammansatt och hur det ska arbeta, och vi har anmält vårt stora intresse för att vara med och bidra i arbetet.
Det är anmärkningsvärt att regeringen nu tillsatt ett råd som ska förbättra samverkan med näringslivet och facket i biståndsfrågor utan att först , i god demokratisk ordning - som brukligt är, konsultera oss angående den fackliga representationen. I stället får vi besked via DN om att ledamoten “från facket” är IF Metalls utredningschef Ola Asalund. Ingen skugga faller på Ola Asplund! Vi har tvärtom gratulerat honom till uppdraget och vi kommer säkert ha ett mycket bra samarbete! Samtdigt anser vi att Gunilla Carlsson borde insett vikten av att även ha med TCO i rådet. Arbetet för bättre biståndet behöver kunskapen och erfarenheterna från TCOs välutbildade och professionella yrkesgrupper inom exempelvis välfärdsssektorn, utbildningen och rättsväsendet!
Vi utgår från att Gunilla Carlsson inser att man inte kan avstå från våra erfarenheter i diskussionerna om hur biståndet bättere ska kuna bidra till uthållig tillväxt och ser fram emot att hon hör av sig med en inbjudan till oss om att delta i arbetet.
Postat av helena.johanson
Etiketter: eu, handel, WTO
Igår inleddes WTO:s sjunde ministermöte i Genève. Jämfört med några av de tidigare ministermötena, i Seattle, Doha och Cancun, har mötet en låg profil. En förklaring är givetvis att världens blickar är riktade mot det kommande klimatmötet i Köpenhamn, men en minst lika viktig förklaring är de låga förväntningarna på mötet.
Att förväntningarna är låga framgick med all önskvärd tydlighet av inledningstalen. Såväl mötets chilenske ordförande som WTO:s general sekreterare Pascal Lamy beskrev mötet som ett viktigt tillfälle…att utbyta åsikter och erfarenheter. Några direkta förhandlingar kommer inte att föras och inget uttalande eller annat slutdokument kommer att antas. Istället blir det upp till ordföranden att på eget ansvar formulera några sammanfattande punkter.
Även om det är de enskilda medlemsstaterna som är medlemmar av WTO är EU, av förklarliga skäl, betraktad som en enhet inom WTO. EU-ländernas talan fördes första dagen både av den avgående handelskommissionären Catherine Ashton (EU:s kommande utrikesminister) och Sveriges handelsminister Ewa Björling. Det anmärkningsvärda med deras tal var att de inte med ett ord nämnde behovet av att ta sociala hänsyn när man skriver internationella handelsregler. Båda nämnde förvisso den stigande arbetslösheten, men bara som något som kan utlösa protektionistiska reflexer, inte som ett problem i sig.
Förhoppningarna från WTO och många regeringar är att ministermötet ska få fart på förhandlingarna i Doharundan. Alla talare betonade vikten av att avsluta förhandlingarna under 2010. Men då det gått åtta år sedan de inleddes och lite har hänt är det uttalanden som tas emot med stor skepsis.
Etiketter: eu, finanskris, imf, svenska dagbladet
För några år sedan hyllades de baltiska länderna av nyliberala skribenter. Tillväxten var hög och den “ekononomiska friheten” stor. Det berättades på SvDs ledarsida om lättheten i att skaffa konton i bankerna till skillnad från i Sverige.”Inget krångel, inga problem”. Man trodde sig veta att det fanns “ett förändringstryck, en arbetsmoral och ett entreprenörskap av en helt annan kaliber än hos oss. Ett exempel är att en genomsnittlig arbetstagare i dessa länder, utslaget på ett år arbetar totalt 6,5 fler arbetsveckor än en svensk. De går till jobbet i ur och skur”.
Nu är entusiasmen inte lika stor för de baltiska länderna, och inte heller tålamodet. Anders Borg skyddar de svenska bankerna genom att driva på sänkningar av löner och pensioner istället för att devalvering.
Istället för att satsa på framtiden lägger man ner den. Skolor och sjukvårdsinrättningar har lagts ner. offentligasntälldas löner minskat med minst 15 procent och pensionerna sänkts med 10 procent för pensionärer som är inte längre arbetar och med 70 procent för pensionärer fortfarande arbetar. I verkligheten finns många pensionärer som överlever endast tack vare familjen stödnätverk eller vänner.
Istället för att leda till tillväxt och välfärd ledde den ekonomiska friheten för Lettland till en tvångströja som kommer få sociala konsekvenser ett decennium framåt.
Etiketter: eu, fotboll, jämställdhet, landslag
Förra gången Sverige var ordförande i EU 2001 var jämställdhet ett svenskt prioritetsområde. Det var delvis därför att jämställdhet mellan könen är och har varit en svensk paradgren. Vi har varit och är ett av världens mest jämställda länder. Men det finns mycket kvar att göra.
Diskussionerna kring jämställdheten i börsbolagens styrelser visar det, men också spekulationerna kring en ny förbundskapten. Johan Esk gjorde något ingen annan vågat förut, nämligen föreslå en kvinnlig förbundskapten, Pia Sundhage, för herrlandslaget. Starkt gjort!.
Men diskussionen kring förslaget går vägar som jag inte ens möter längre söderut i Europa. Den går ut på om hon som kvinna klarar av jobbet. Det verkar också som om de anställda (förlåt, landslagsspelarna) är tveksamma därför att hon är just- kvinna. Det påminner om Sandviks VD som tyckte att inte en enda kvinna platsar i ledningsgruppen men att det är Ok med kvinnor i kläd- eller kosmetikbranschen.
Kommentarerna påminner oss också om varför vi har en könsuppdelad arbetsmarknad. Kvinnor skall tydligen hålla sig till vissa sektorer och vissa yrken, medan männen skall hålla sig till andra. Om en 60-årig gubbe med kulmage kan träna herrlandslaget så kan väl en av världens mest respekterade tränare (ja Pia Sundhage) göra det.
Det finns fortfarande manliga bastioner att riva ner, även i Sverige. Det är synd att inte den svenska regeringen hade jämställdhet som prioritering för ordförandeskapet återigen. Man kanske hade kunna fokusera på sporten?
Etiketter: eu, eu-ordförandeskap
Ursäkta att jag inte lämnat någon kommentar till Jan Wester ang inlägget om plakatpolitik. Jag skall bättra mig!
Det är klart att regeringen inte bara skall svara på interpellationer i riksdagen utan också ha tid för ordförandeskapet. Men varken TCO eller någon annan bör avstå från kritik om hur regeringen sköter sitt ordförandeskap eller regeringens politik i EU. Och det finns en del att vara kritisk till:
- Man försöker sig på samma utbudspolitik (arbetsmarknaden) som i Sverige
- Total koncentration på inre marknaden i diskussionerna om Post-Lissabon och
- Inget initiativ/vilja till att på revidera utstationeringsdirektivet.
Vad gäller Christian och Mats kommentarer så finns inte Lars Magnussons rapport i tryck än, den kommer finnas på TCOs hemsida om ca en vecka.
Arbetsmarknadens parter på EU-nivå gjorde en gemensam analys för två år sedan. I den framkom att EU inte lyckats producera jobb med hög produktivitet. Det är dessutom så att en stor den av jobben är visstidsanställningar som i sig sätter arbetstagare i större utsatthet än fasta anställningar.
produktiva-jobb
Etiketter: doing business, eu, fackliga rättigheter, Världsbanken
När jag träffar mina kollegor på den privata arbetsgivarsidan understryker de nogsamt att de minsann inte är en demokratisk organisation. Affärer kan man ju göra i demokratier såväl som diktaturer.
Nu har Världsbanken återigen publicerat sin rapport Doing Business som är en genomgång av “affärsklimatet” i länderna. Problemen med publikationen är flera:
- Liksom mina arbetsgivarkollegor är demokrati, etik eller moral inget Världsbanken byr sig om. Nej, de uppstickare som man framhåller är demokratiska giganter såsom Egypten, Vitryssland eller Förenade arabemiraten.
- Lagbrott (t.ex. brott mot EUs arbetsrättsdirektiv) belönas med bättre ranking.
- Det är till och med så att ju färre rättigheter arbetstagarna har i landet desto bättre ranking får man. Ett exempel är Vitryssland som har infört visstidskontrakt en masse, och då får en bättre ranking under avsnittet ”employing workers”.
Nej, lägg ner denna ranking. Det enda den gör är att uppmuntra diktaturer att fortsätta bryta mot de mänskliga rättigheterna.
Etiketter: eu, eu-ordförandeskap, Lissabonprocessen
Anna Odhner från regeringskansliet presenterade vad det svenska ordförandeskapet kommer att göra vad gäller Lissabonstrategin. Bland annat vill Sverige fokusera på
- Inre marknaden
- Få folk i jobb (samma strategi som i Sverige)
- Miljöfrågor
Det finns en konflikt mellan vad de fackluiga organisationerna vill och Sveriges position i de diskussioner som nu pågår i rådet. Det är att vi vill föra in en annan slags politik i Lissabonstrategin. Igår visade professor Paul de Grauwe att det fokus på statsskulden i medlemsländerna måste kompletteras med ett fokus på den privatägda skulderna. De senare växte kraftigt under det decenniet medan statsskulderna minskade. Nu ökar regeringarna upplåning för att finansiera kollapsen för de privata skulderna.
Skall vi fortsätta lösa ut bankerna med hjälp av nedskärningar i välfärden? Eller skall vi inom Lissabonstrategin också satsa på att öka välfärden för alla?
Etiketter: eu, Lissabonprocessen, sociala dimensionen
Jag sitter (precis som igår) på ett seminarium med Europafacket i Lissabon där vi diskuterar Lissabonprocessen (EUs tillväxtstrategi)-jag vet! Mycket Lissabon är det. Professor Lars Magnusson har skrivit en rapport om Lissabonstrategin för LO, TCO och SACO. Kärnpunkten i hans resonemang är att det senaste decenniet så har de jobb som skapats inte varit de högkvalificerade, säkra jobb som strategin hade som mål. Istället är det osäkra anställningar och relativt lågkvalificerade jobb som varit grunden för jobbtillväxten.
EU har dessutom tagit för givet att bara man får tillväxt så kommer jämlikheten att öka. Det är inte alls givet. Istället bör EU enligt Magnusson ha som mål välfärdsökningar för befolkningen, och då krävs mer än att bara skaffa fram jobb. Det handlar också om vilka jobb som skapas.
Det finns en risk att svaret på krisen kommer att bli
- Nedskärningar i statsbudgeten kombinerat med
- Utbudsskapande arbetsmarknadsåtgärder (nedskärning av välfärdssystemen)
Om regeringarna genomför dessa åtgärder kommer det leda till större inkomstklyftor, fler atypiska arbeten och mindre täckning av de sociala trygghetssystemen.
Vad bör facken göra på EU-nivå?
1. Trycka på för att reglera på kreditmarknaden
Hur man skapar ett klimat som främjar hållbara investeringar bör vara av stor betydelse.
2. Fokus på efterfrågesidan på arbetsmarknaden
Arbetsmarknaden har förändrats de senaste decenniet. Utbildning har blivit viktigare i konkurrensen om arbetstillfällen. Det finns en ökad selektivitet hos arbetsgivarna som drabbar dem på som är sjukskrivna och långtidsarbetslösa.
3. Fokusera på bristerna i politiken på utbudspolitiken
Den traditionella receptet för många länder har varit en blandning av kraftfulla åtgärder på utbudssidan (nedskärningar av förmåner, strängare kriterier för stödberättigande, skattesänkningar) tillsammans med en svag policy för livslångt lärande och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Men det kommer nu allt mer kritik mot den typen av politik (inte minst från Calmfors själv) . Det är dags att fokusera på att hitta bristerna i denna typ av utbudspolitik.
4. Stärk miniminormerna
Den sociala dimensionen har alltid varit underordnad den inre marknaden. En av de viktigaste verktygen för socialpolitiken i EU: s definition av miniminormer iakttagande av nationell lagstiftning och allmänt bindande kollektivavtal. Den senaste tidens domar från EG-domstolen Europeiska gemenskapernas ifrågasätter tillämpningen av dessa friheter.
5. Öka den fackliga organisationsgraden
Om man tittar på OECD: s statistik så har den fackliga organisationsgraden minskat betydligt. Det är viktigt att alla europeiska fack satsar resurser och tid för att värva medlemmar.
Etiketter: eu, euron, finanskrisen
Jag är just nu på en konferens arrangerad av Europafacket som handlar om krisen och åtgärder mot den. Det är slående hur hårt krisen har slagit mot löntagarna i många medlemsländer. Gemensamt för alla som kommenterar sitt lands kris är att Stabilitets- och tillväxtpakten inte fungerar och att det behövs nya instrument för att mildra krisen. T.ex på Irland handlar regeringens åtgärder mot krisen om lönesänkningar och besparingar i statsbudgeten. Orsaken är att Storbritannien genom att ha en flytande växelkurs får en ökad konkurrenskraft visavi Irland.
Frågan är nu: Håller Euron för krisen? Behövs det inte en större budget på EU-nivå för att solidariskt kunna möta kriser av detta slag utan att arbetstagarna får ta den största smällen?
Etiketter: eu, eu-ordförandeskap, fackliga rättigheter, Turkiet
Den turkiske utrikesministern skriver i idag på DN debatt att Turkiet har genomfört reformer som var otänkbara för bara några år sedan. Han säger att “Tabun har raserats, dödsstraffet avskaffats, vi har radiosändningar på kurdiska och utvidgad åsikts-, religions- och föreningsfrihet”.
Det är sant att de reformer som genomförts är de största på årtionden. Och Turkiet bör också bli medlem av EU. Men det kan ske först när Tukiet fullt ut respekterar mänskliga och fackliga rättigheter. Just nu sitter tiotalet fackliga förtroendevalda från KESK fängslade. KESK hade organiserat demonstrationer mot effekterna av den ekonomiska krisen och några av dessa slogs brutalt ner av polisen och fackliga förtroendevalda fängslades. I november kommer de ställas inför rätta.
Den globala fackliga organisationen IFS kritiserar i sin rapport om kränkningar av fackliga rättigheter Turkiet för att fackliga organisationer fortfarande stöter på problem när de ska organisera löntagare. De kan också drabbas av massavskedanden av medlemmar, tveksamma rättegångsprocesser och gripanden av ledare. Strejker och fredliga demonstrationer bemöts med mycket kraftigt polisvåld.
Dessutom har få verkliga framsteg har gjorts för att få lagstiftningen om löntagares och fackliga organisationers rättigheter att överensstämma med internationella normer. De flesta förändringar finns bara i form av utkast, till skillnad från vad som gäller för andra rättsliga områden där ändringar skett inför Turkiets eventuella EU-medlemskap.
Den turkiska regeringen hoppas att dess strategiska läge, dess beredvillighet att ställa upp med trupper i internationella sammanhang och dess ekonomiska tillväxtmöjligheter skall räcka för att EU skall bevilja Turkiet medlemskap, vilket också var tonen i artikeln. Jag hoppas att EU och den svenska regeringen fortsätter trycka på att Turkiet skall respektera de mänskliga rättigheterna fullt ut innan medlemskap kan komma ifråga.
Kampanjsajt för KESK
