Facket förändras - också i Sydafrika

Etiketter: facket, FEDUSA, IFS, Sydafrika

Har just kommit hem till snön efter några dagar i Sydafrika. TCO och LO har sedan länge goda förbindelser med centralorganisationen COSATU - ett starkt fack, med nära förbindelser med ANC, som spelade en viktig roll i kampen mot apartheid och för demokrati i Sydafrika.

Sydafrika spelar en viktig roll i Afrika - ekonomiskt, när det gäller fackens utveckling och på många andra sätt. Från TCO vill vi bredda våra kontaktytor och vi därför under en tid haft ganska mycket diskussioner med den andra stora centralorganisationen i Sydafrika , FEDUSA - The Federation of Unions of South Africa. Nu var det dags att besöka dem.

FEDUSA är, liksom COSATU, medlem av det globala facket IFS. Organisationen är till skillnad från COSATU partipolitisk obunden och organiserar delvis samma grupper som TCO-förbunden. Man har medlemmar inom de flesta sektorer och organiserar både privat- och offentliganställda. Vi träffade FEDUSA och deras största medlemsorganisationer. Utbytte erfarenheter om det fackliga arbetet - organisering, politiskt påverkansarbete och mycket annat. Att den ofta upprepade frasen “vi ska lära av varandra” verkligen är sann, blev mycket tydligt när vi besökte det största medlemsförbundet UASA - The Union. Deras elektroniska system för att hålla reda på och följa upp alla medlemsärenden skulle göra de flesta svenska förbund gröna av avund. Samma sak med systemet för snabb och återkommande medlemskommunikation via sms. 

Jag har varit i Sydafrika flera gånger förut, och redan innan apartheidregimen föll. Jag har sett kåkstäderna och träffat människor som bor och lever där. Jag har lyssnat till berättelser om fackligt arbete, förtryck och brutalitet i skuggan av en orättfärdig regim som jag aldrig glömmer. Många kåkstäder finns kvar, många är utan jobb och det finns hur många problem som helst - men många har också fått det bättre. Samhället förändras och facken har en helt ny situation att orientera sig i. 

Fackens arbete med att förändra sig och sitt arbete, i ett nytt sammanhang och med både gamla och nya uppgifter påminner om vårt, men de finns i ett annat sammanhang. Vi har mycket att lära av varandra!

Flera vi mötte sa’ att det, trots alla problem, finns en framtidstro och hopp om positiva förändringar och ett bättre liv hos många. Jag hoppas det!

De vi träffade nu var delvis andra grupper av människor än de flesta jag mött tidigare. Medelklassen växer - och den behöver också organiseras! En facklig kollega (medelålders vit medelklass, bakgrund i militären och skottskadad i kriget mot Angola eller om det möjligen var mot SWAPO i Namibia) berättade hur han - när han hörde Nelson Mandela tala om att han efter alla år i fängelse inte tänkte fortsatta vara inlåst, av känslor av hämnd - bestämde sig för att om Mandela kunde vara så förlåtande och generös och bara se framåt, då tänkte inte han haka upp sig på att blivit skjuten och hysa agg mot några tidigare fiender.  Det går att tänka om!

(s)-utspel om a-kassan förvirrar

Etiketter: a-kassa, a-kassan, arbetslöshetsförsäkringen, facket, medelklassen, röd-gröna, sven-otto littorin, taket i a-kassan

På DN Debatt 4/1 2010 presenterar (s) arbetsmarknadspolitiska talesperson Sven-Erik Österberg utgångspunkterna för en översyn av arbetslöshetsförsäkringen i händelse av regeringsskifte senare i år. Det mesta handlar om administration och service till försäkringstagarna. Det är nog så viktigt, men i grunden berör det hygienfaktorer, alltså självklarheter i administrationen av en försäkring.

Österberg nämner också kort att taket i a-kassan skall upp och att avgifterna skall ned. Detta är den politiskt intressanta informationen. Därför vill jag veta av Österberg, socialdemokraterna och de rödgröna om följande:

• Hur högt kommer taket i a-kassan att bli med en rödgrön regering? Står de rödgröna fast vid Mona Sahlins löfte, att 80 procent av arbetstagarna skall kunna försäkra 80 procent av sin inkomst inom ramen för nuvarande arbetslöshetsförsäkring?
• Avser en rödgrön regeringen att trappa av taket i a-kassan, så att huvudsakligen TCO:s medlemmar påverkas negativt om man blir arbetslös, eller avser man att (såsom gäller idag) trappa av ersättningsnivån, så att alla arbetstagare känner samma tryck att ta ett jobb om de blir arbetslösa?

Att socialdemokraterna har ambitionen att arbeta igenom reglerna för a-kassan är mycket bra. Men det blir förvirrande att Österberg aviserar en utredning om a-kassan som, i händelse av rödgrön valseger, kommer att ta lång tid. Betyder det att de rödgröna inte kommer att kunna genomföra de förbättringar i a-kassan som redan utlovats och som jag har kompletterande synpunkter på (se ovan)? Det vore olyckligt för de rödgröna, för det är svaren på de två frågorna som kommer att betyda något för TCO:s en miljon medlemmar, den organiserade medelklassen, i den kommande valrörelsen.

Varför finns det fack?

Etiketter: facket, marknaden, och så vi då

Facket är enligt många läroböcker en utbudskartell för att begränsa markandens inflytande. Och så är det ju naturligtvis, även om facket ju också är mycket mer än så.

Men, kanske du invänder, om nu fri prissättning skapar maximal effektivitet är det då inte ineffektivt med fackföreningar?

Min motfråga skulle då kunna vara: Ja, men varför finns det då företag? Det är ju faktiskt så att det oftast inte förekommer någon fri prissättning av de varor och tjänster som används inom företagen. Skälet till att företag överhuvudtaget finns är i själva verket att sätta marknaden ur spel.

Här finns det alltså likheter mellan två företeelser som ofta sätts i motsättning till varandra (företag och fack). Åtminstone finns uppenbara likheter när det gäller den existentiella grundfrågan om varför de överhuvudtaget finns till. Svaret på båda frågorna är att markanden ofta är alldeles för dyr att hantera.

Så fort en vara eller tjänst ska byta ägare så måste köparen först inventera marknaden, producent och köpare måste hitta varandra, kvaliteten säkerställas, priser förhandlas, lagar gås igenom, kontrakt upprättas och så vidare. Den här processen tar tid från annan verksamhet och kostar en massa pengar. Detta brukar kallas för transaktionskostnaden.

Man skulle alltså kunna säga att en viktig orsak till att både fack och företag finns är att de minskar transaktionskostnaderna i ekonomin. De finns för att vi inte ska fastna i oväsentligheter och små detaljer och istället kunna ägna oss åt viktigare saker. De är helt enkelt effektiva. Ja, både fack och företag är till och med mer effektiva än den “fria” och självreglerande markanden. Därför finns de.

Vad tror du om detta resonemang? Stämmer det? Eller är det helt “uppåt väggarna”?

Blockaden av Gaza fortsätter men facket jobbar på

Etiketter: facket, fackligt utvecklingsprojekt, Gaza, tco

Har just kommit tillbaka till Östra Jerusalem efter ett tvådagarsbesök i Gaza. Tillstånd måste sökas hos Israel långt i förväg och jag hade inte stort hopp om att lyckas - men den här gången gick det vägen. Gaza har varit i stort sett stängt under två år och blockaden fortsätter. Till det kommer att stora delar av området slogs i spillror av Isarels bombardemang i vintras -se Goldstonekommissionens rapport . 

Konsekvenserna för befolkningen är förödande. Nödhjälp kommer in, men inte det som behövs för återuppbyggnaden, exempelvis cement. Arbetslösheten är skyhög och ekonomin i botten. Trångboddheten är värre än vanligt och många bor fortfarande i tält.Folk får försöka ta vara på resterna så gott det går. 

Att facket under dessa förhållanden klarar att köra en kurs om gender är lysande! Kursen är en del i det fackliga utvecklingsprojekt som TCO, tillsammans med LO, har i samarbete med PGFTU - den palestinska centralorganisationen.

Människor känner sig isolerade och glömda av världen, så vårt besök var viktigt. Vi var med en stund. Pratade om hur viktigt det är med partipolitiskt obundna fackföreningar, och om hur viktiga kvinnorna är för facket. Diskussionerna var livliga. Delar fick vi översatt för oss men jag skulle bra gärna velat förstå mer. Kvinornas ansiktsuttryck var tidvis mycket talande! 

Privatiseringsideologi viktigare än patientsäkerhet för regeringen?

Etiketter: facket, göran hägglund, privata aktörer, regeringen, sjukvård, utförsäljning

Just nu pågår en utförsäljning av över 600 av de totalt 946 apotek som finns i Sverige. Farmaciförbundet, som organiserar apoteksanställda, lyfter idag fram riskerna rörande patientsäkerheten.

Att sälja kraftfulla läkemedel utan rådgivning av kompetent farmacipersonal ökar faran för felaktig läkemedelsanvändning, varnar man för i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Utförsäljningen som just nu pågår bör därför bromsas upp, åtminstone tills regeringen kan garantera bra villkor för konsumenter, anställda och alla nya aktörer.

Detta är farhågor som bör tas på allvar, inte minst för att varningen kommer från dem som mer än andra har erfarenhet och kunskap rörande risker sammankopplade med en felaktig läkemedelshantering.

Regeringen har nu en möjlighet att framstå som seriösa. Det gör man bäst genom att sätta patientsäkerheten före privatiseringsideologin och lyssna till de varningsord som idag kommer från Farmaciförbundet.

Unga gillar facket och jämställdhet

Etiketter: facket, jämställdhet, löner

Unga är positivt inställda till facket, och tycker att den viktigaste frågan för fackförbunden att driva är kampen mot könsdiskriminering. Det visar en ny rapport från PricewaterhouseCoopers och Swedbank.

Kampen för jämställdhet på arbetsmarknaden handlar både om att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden och att uppvärdera kvinnodominerade arbeten, inte minst de mycket högkvalificerade arbetena inom skola, vård och omsorg. Men det handlar också om att bekämpa lönediskrimineringen av kvinnor som har lika eller likvärdiga jobb som män.

När Jämställdhetsombudsmannen 2006-07 genomförde en stor granskning (den sk Miljongranskningen) av huruvida arbetsgivare gjorde korrekta lönekartläggningar, som är det viktigaste instrumentet för att komma till rätta med ojämställda löner, visade det sig att en tredjedel av arbetsgivarna saknade lönekartäggning och bara en av tio  arbetsgivare hade genomfört korrekta lönekartläggningar. Jämos granskning ledde till att 43 procent av arbetsgivarna hittade osakliga löneskillnader. Över 3 700 arbetstagare fick sina löner höjda med i genomsnitt 1 050 kronor per månad. En tredjedel av arbetsgivarna planerade också andra åtgärder än lönekorrigeringar för att nå jämställda löner.

Men efter att Jämo funnit detta anmärkningsvärda resultat beslutade riksdagen förra året att arbetsgivare bara ska genomföra löneklartläggningar var tredje år istället för varje år. Som om det skulle göra att fler gjorde korrekta lönekartläggningar eller fler arbetstagare fick jämställda löner. Att lönekartläggning bara görs var tredje år riskerar leda till att jobbet tar längre tid då man förlorar rutiner och struktur mellan gångerna. Men framför allt ger det arbetstagare ett mycket sämre skydd mot lönediskriminering då det kommer att ta längre tid att upptäcka och åtgärda ojämställda löner. Arbetsgivare som vill vara attraktiva arbetsgivare bör fortsätta att genomföra lönekartläggningar varje år. Och facket kommer att ligga på dem.

Oseriös kritik mot LAS

Etiketter: borg, facket, krisen, LAS, littorin, unga

Under sommaren och under Moderaternas stämma diskuterades LAS och ungdomsarbetslösheten intensivt. Uppenbart bedrivs en kampanj för att med ungdomsarbetslösheten som murbräcka försöka slå sönder trygghetslagarna på arbetsmarknaden. Men de som vill påstå att det är höga ingångslöner för unga och lagstadgat anställningskydd som orsakar ungas arbetslöshet är helt vilse i forskningen och verkligheten.

Exempelvis är de branscher där unga främst får jobb handeln, hotel- och restaurangnäringarna - där är ingångslönerna för unga högre än i de flesta andra brancher vi kan jämföra med. I andra brancher där utbildningskraven är högre kan de möjliga ingångslönerna ligga långt under det som arbetsgivarna faktiskt betalar för att kunna anställa rätt kompetens. Verkligheten visar helt enkelt på ett mycket svagt samband mellan ungas lön och deras jobbchanser.

Och tittar vi på hur ubngdomsarbetslösheten är fördelad ser vi att de som är riktigt arbetslösa (alltså inte studerar och söker arbete under tiden, vilket utgör över fyrtio procent av alla unga arbetslösa) nästan uteslutande består av två grupper: dem som bara har fått tillfälliga jobb och är arbetslösa mellan jobben och dem som inte har klarat skolan och behöver komplettera sin utbildning. I ingetdera fallen är det turordningsreglerna som är problemet.

Det finns helt enkelt ingen koppling mellan försämrat anställningsskydd och ungas möjligheter att få jobb. Det handlar om helt andra saker: att det skapas tillräckligt många jobb totalt i ekonomin, att unga får tryggare anställningar och om att stärka de unga som har svag skolgång bakom sig. 

Detta borde en seriös debatt om ungdomsarbetslösheten handla om.

DN1, svd1, svd2, DI,

M hela folkets parti?.men inte utan LAS

Etiketter: alliansen, anders borg, anställningsskydd, facket, företagare, högerblocket, LAS, littorin, moderaterna, nyliberalism, omställningsavtal, regeringen, reinfeldt, rörlighet, sven-otto littorin, svensk modell, ungdomsarbetslöshet, ungdomslönerna

Av media att döma vill nu moderaterna bli hela folkets parti och inte en sammanslutning för företagare och dom där som sprutar champagne i Visby på somrarna. Det kan dom säkert lyckas med. Fast inte utan LAS, vilket partiledningen har fattat. Men det har inte Företagarna, som mörkar att turordningsreglerna i LAS går att förhandla bort och dessutom tillåter att småföretag undantar två anställda. Det har heller inte MUF-ordföranden Niklas Wykman. Han uppvisar en alltmer bisarr likgiltighet inför vad som blir resultatet av att spela ut unga mot gamla.

Den moderata partiledningen känner innehållet i LAS, dvs att den går att förhandla bort. Den vet också att LAS medverkar till att omställning och omstrukturering fungerar smidigt i vårt land. Vi får se om den moderata partiledningen nu också insett att man inte kan runda vår grundläggande fackliga värdering. Turordningsreglerna skyddar människor mot arbetsgivarens godtycke vid uppsägning. Utan principer för uppsägning, till exempel “först-in-sist-ut”, så står arbetstagarna utelämnade till arbetsgivarens godtycke. Arbetsgivaren kommer att kunna säga upp vem han vill efter eget gottfinnande. Att vi inte kan ha det så, tycker en överväldigande majoritet av vårt folk. Det är inte ens en rättvisefråga, utan en fråga om anständighet, en “hygienfaktor” som någon uttryckte det.

Sakförhållanden och rationalitet i all ära, men utan värderingar som bottnar i att Sverige skall vara ett anständigt land att leva i så blir inget parti hela folkets parti.

Olika lön för lika arbete

Etiketter: facket, IFS, kvinnolöner

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor, globalt sett, är mycket större än vad de officiella siffrorna hittills visat, säger den globala fackliga organisationen IFS i sin nya rapport ”Gender (in)equality in the labour market.  Löneskillnaden har hittills uppskattats till ca 16,5% men IFS studie, som baserar sig på en undersökning av villkoren för 300.000 kvinnor och män i 20 länder, visar att skillnaden i verkligheten kan vara upp till 22 %. Löneskilladerna (till män med motsvarande utbildning) är större för större för kvinnor med längre utbildning, och ökar med stigande ålder.

I rapporten beskrivs också hur den ekonomiska krisen slår, och man konstaterar att kvinnor globalt sett är mer utsatta än män. Männens inkomst betraktas fortfarande ofta som viktigare än kvinnors, och mäns anställningar prioriteras före kvinnors.

Det positiva är att rapporten visar att det lönar sig att vara med i facket - om någon nu tvivlade på det.

Hela rapporten finns här.

Ska sjuka skämmas?

Etiketter: demokrati, facket, försäkringskassan, massmedia, sjukförsäkring

De senaste veckorna har jag dagligen tagit emot telefonsamtal från medborgare med ohälsa som upplever sig orättvist behandlade eller föräldralediga och pensionärer som drabbats av förseningarna på Försäkringskassan (FK). Det de har gemensamt är att de vill förmedla en vrede över hur FK fungerar idag. Jag har dock noterat att det finns viktiga skillnader mellan de olika kategorierna som hör av sig till mig.

De som fått sin föräldraförsäkring eller sin pensionsutbetalning för sent har i regel inga problem med att föra sina vittnesmål vidare till offentligheten. Däremot säger nästan undantagslöst alla som är beroende av ersättning från sjukförsäkringen att de inte vill “skylta med sitt namn”.

När jag frågar varför anonymiteten är så viktig för dem blir det tydligt att många känner skam eller skuld för att de är sjuka och/eller att de inte vill bli stämplade som “bidragstagare”. Att vittna offentligt om problemen med sjukförsäkringen skulle, har jag insett efter dessa samtal, riskera att försämra deras framtida arbetsmarknadsvärde.

Kanske är också detta förklaringen till varför de flesta av vittnesmålen rörande sjukförsäkringen, i exempelvis dagens Aftonbladet, är anonyma? Finns det också här något som förklarar varför fokuseringen i de senaste dagarnas Försäkringskassedebatt har legat på de försenade utbetalningarna (”Förseningskassedebatten”) och inte på dem som drabbats eller kommer att drabbas av de hårdare och stramare reglerna i sjukförsäkringen? Det är helt enkelt svårare för journalister att få den senare kategorin att visa sitt ansikte i offentligheten…

Några frågor som allt oftare pockar på uppmärksamhet är dessa; vad är det för samhällsklimat, som håller på att växa fram, när sjuka människor skäms för att de är sjuka? Vilka problem göms undan i vårt medielandskap, där den rådande logiken är “jag syns, alltså finns jag!”? Vem ger idag röst åt dem som blir orättvist behandlade, men som inte själva vågar synas med sitt ansikte i tidningen eller i TV? Vilket ansvar har facket för dem? Talar facket för de medlemmar som drabbats av ohälsa i tillräckligt hög utsträckning?

Se där exempel på några smärtsamma frågor som tränger sig på allt oftare…