Ministerns egen siffra ifrågasatt av ministern själv…

Etiketter: fackföreningar, lagstiftning, ohälsa, rehabilitering, remissvar, sjukförsäkring, sjukvård, tolkning

I går presenterade Fackförbundet ST en synnerligen allvarlig kritik mot det s.k. sista steget i rehabiliteringskedjan (det introduktionsprogram på Arbetsförmedlingen dit de utförsäkrade hänvisas). Kritiken utgick från en enkät gjord bland 3.500 ST-medlemmar anställda på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Bilden av vad ST-medlemmarna anser är mycket tydlig: “Reformen fungerar inte som det var tänkt och regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjuka“, sammanfattar Annette Carnhede och Roger Syrén i sin DN-debattartikel.

Enligt ST:s enkät anser de tillfrågade medlemmarna att så många som 61 procent av de långtidssjukskrivna behöver medicinsk rehabilitering och vård. Regeringens bedömning när reformen sjösattes var, enligt fackförbundet ST, att bara 10 procent beräknades komma tillbaka till sjukförsäkringen (pga att de var allt för sjuka).

I gårdagens DN ifrågasatte Cristina Husmark Persson bland annat ST:s uppgift om att regeringen sagt att ca 10 procent av de utförsäkrade skulle behöva vård.

Detta är något märkligt, inte minst med tanke på att just denna siffra (10 %) faktiskt lång till grund för de beräkningar av återflödet till sjukförsäkringen som gjordes i det förslag som Cristina själv skickat ut på remiss (DS 2009:45).

I sitt remissvar på DS 2009:45 (s. 18) skrev exempelvis Försäkringskassan angående de ekonomiska konsekvenserna: “I arbetsgruppens promemoria framgår beräkningen att utbetalningarna av sjukpenning som en konsekvens av förslagen kommer öka med omkring 700, 900 och 1 000 miljoner kronor under åren 2010-2012. Dessa beräkningar utgår från ett antagande om att omkring 10 procent av berörda grupper kommer att komma tillbaka in i sjukförsäkringen.”

Visst kan man förstå att det ibland är lite väl svårt att hålla reda på alla siffror och beräkningar. Men innan en minister går ut och ifrågasätter uppgifter som andra för fram förväntar man sig ändå en viss faktakoll, åtminstone av vad man själv och det egna departementet tidigare sagt och gjort i frågan. Tyvärr är det inte första gången som socialförsäkringsministerns underlag brister.

Cristina Husmark Person har tidigare fört fram tvivelaktiga uppgifter rörande vad remissinstanser sagt och inte sagt och lanserat egna lagtolkningar som sedan ifrågasatts av Försäkringskassan. Det trista är att varje gång detta skett har vi fått en diskussion om det som egentligen är en bisak (d.v.s. om ministern minns eller tolkar rätt) och fokus har förskjutits från huvudsaken (d.v.s. hur sjukförsäkringen egentligen fungerar).

Jag tycker det vore synd om huvudfokus än en gång förskjöts från det som fackförbundet ST på ett utmärkt sätt formulerat och belagt i sin undersökning; nämligen att vi idag uppenbarligen har en sjukförsäkring som inte fungerar på det sätt som regeringen avsett och där enskilda människor med ohälsa ofta far illa på grund av orimliga och rättsosäkra regler. Låt oss nu diskutera detta!

Ineffektiv ekonomi när tillväxten blir låne- istället för lönedriven

Etiketter: fackföreningar, ideologi, kris, löner, tillväxt, usa

Spelar det någon roll för den ekonomiska utvecklingen om löntagarna får rimliga löner? Frågan är högst relevant både för utvecklingen av krisen och inför den stundande avtalsrörelsen.

Svaret är i allra högsta grad ja, Det räcker med att blicka västerut,  mot USA, för att se hur urholkade reallöner skadar den ekonomiska stabiliteten. En allmän försvagning av reallönerna under lång tid, framdriven av obefintliga sociala skyddsnät, försvagade fackliga organisationer och en ekonomisk ideologi baserad på att “hungriga vargar jagar bäst”, har skapat en falsk ekonomisk utveckling som bidragit till att bygga under krisen.

Under en följd av år har det funnits ett starkt samband mellan den amerikanska konsumtionen och den ekonomiska tillväxten. Dessvärre byggde konsumtionen på lån - inte på lön. Resultatet blev en bubbla som brast och en ekonomisk modell som förlorat sin lyskraft.

Ensidig utbudspolitik ökar klyftorna och skadar ekonomin

Etiketter: efterfrågan, fackföreningar, krisen, regeringen, utbudspolitik

Många nyliberala ekonomer har för vana att skylla alla problem med arbetslöshet - särskilt strukturell arbetslöshet - på felaktiga utbudsstimulanser. Rekommendationerna har uteslutande handlat om att ta bort så kallade “marknadsimperfektioner”. Starka fackliga organisationer, löneökningar, höga skatter och välfärdssystem som ger inkomstrygghet har pekats ut som orsakerna till arbetslösheten.

Men den enorma arbetslöshetskris vi nu ser har inte på något sätt har skapats av de faktorer som brukar pekas ut som bovarna i dramat. Krisen är istället framdriven av en enorm kollaps när det gäller efterfrågan i ekonomin. Tvärtom den ortodoxa utbudsideologins synsätt har istället frånvaron av starka fackföreningar, välfärdssystem och löneökningat varit en viktig underliggande förklaring till att denna tsunamivåg av efterfrågekollapser startade. Under snart två decennier har t.ex. merparten av amerikanska löntagare knappt fått någon reallöneutveckling, resultatet har blivit att allt fler tvingas till två jobb eller stora lån t.o.m. för att kunna betala för basala saker som sjukvård, mat, utbildning eller boende. Allt mer av de konsumtion som driver tillväxten har alltså skett med lånade pengar.

Ändå försöker många regeringar, även den svenska, att utnyttja krisen till att driva en extrem utbudspolitik,  istället för det som behövs nämligen efterfrågestimulanser. Långt gående förvärvskatteavdrag, tuffare för de sjuka och arbetslösa, ökad avgift till a-kassan som syftar till att tukta facken i lönerörelserna. Allt enligt devisen att lönerna måste sänkas och blir mer flexibla och att de ekonomiska skillnaderna mellan dem som har och inte har jobb ska öka dramatiskt.

Resultatet av denna utbudsfixering riskerar inte bara att blir ett sämre samhälle med större sociala klyftor, utan också en mindre dynamisk arbetsmarknad och en sämre ekonomisk utveckling. Det blir inte bara de lågutbildade, arbetslösa och sjuka som får betala notan om Sverige går åt det hållet. Även de medelklassen och de rika blir förlorare om fler blir fattiga.

Vi får hoppas att de finns krafter i regeringsalliansen som ser riskerna inan det är för sent att reparera skadorna.

Hellre get än Samsungtelefon

Etiketter: fackföreningar, mänskliga rättigheter, Sydkorea

Nu när reklambladen med julklappstips dråsar ned i brevlådan kanske det är dags att reflektera den makt man har som konsument. 

Träffade nyligen författaren Mats Wingborg som nyss kommit hem från Sydkorea. Han gav en livfull beskrivning av hur de fackliga rättigheterna kränks. Tidigare i år organiserade facket några kortare punktstrejker, bland annat för att tvinga arbetsgivarna till förhandlingsbordet, och i somras arresterade ordföranden och generalsekreteraren i den fackliga landsorganisationen KCTU, ordföranden och vice ordföranden i sydkoreanska Metall och fackliga ledare från landets största facklubb, den vid bilfabriken Hyundai i staden Ulsan. Samtliga dömdes till fängelse. Hundratals lokalt fackligt aktiva har arresterats för kortare tid, och tusentals kallats till polisförhör. En av de viktigaste ledarna , KCTU:s ordförande Lee Suk-haeng, är dock fortfarande på fri fot trots att han sedan i somras jagas han polisen. Ytterst ansvarig för repressionen är den nyvalde presidenten Lee Myung-bak. Budskapet är tydligt: Det är inte önskvärt med aktiva fackföreningar! 
Företaget Samsung beskriver beskriver på sin hemsda att man genom att skapa kvalitativa produkter och tjänster, med hjälp av design, forskning och ny teknologi lämnar sitt bidrag till att förbättra det globala välbefinnandet. Frågan är hur det är med de anställdas välbefinnande…  Samsung har genom en kombination av hot, trakasserier och belöningar till dem som samarbetar lyckats bli av med fackklubben. Kanske inte olagligt men det finns all anledning att hålla företagets agerande under uppsikt - och möjligen att välja TV eller mobiltelefon av annat märke. 

Gäller det julklappar kan man i stället satsa på en rättighet eller en get!

Ny dom kan förändra Argentinas fackliga landskap

Etiketter: Argentina, fackföreningar, ILO, juridik

För en vecka sedan kom Argentinas högsta domstol med en dom som kan få stor betydelse för det fackliga landskapet i Argentina. ATE, en fackförening för civilanställda inom försvaret, försökte hålla val av personalrepresentanter på en statlig arbetsplats. Problemet var inte att de försökte välja representanter utan att den argentinska lagstiftningen om personalrepresentation stadgar att bara personer som tillhör en av staten erkänd fackförening, eller som blivit valda i val organiserade av en sådan, kan vara personalrepresentanter. ATE, som tillhör Argentinas näst största centralorganisationen CTA, är inte en “erkänd” fackförening, utan bara “registrerad”, och skulle därmed enligt lagstiftning sakna rätt att utse personalrepresentanter. 

Fram till nu har den argentinska staten valt att bara erkänna en fackförening per personalkategori och geografiskt område. Dessa har i princip alltid tillhört den peronistiska centralorganisationen CGT. Detta är ett arv från Peronismens barndom, inspirerad av den italienska fascismens korporativism. CGT och dess medlemsorganisationer, vilka tillsammans organiserar mer än 4 miljoner arbetstagare, har givits ett monopol på facklig representation och tillgång till offentliga stöd. CGT har även ett stort inflytande på politiken, samtidigt som politiken har ett stort inflytande på CGT.

Nu underkänner högsta domstolen det hittillsvarande systemet. Kravet att en fackförening ska vara erkänd av staten för att ha rätt utse personalrepresentanter strider enligt domstolen såväl mot Argentinas konstitution som mot internationella konventioner, bland annat mot ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för rätten att organisera sig fackligt.

Att det argentinska systemet inte är förenligt med ILO:s regler är egentligen ingen nyhet. Såväl ILO:s föreningsrättskommitté som organisationens expertkommitté har uppmanat Argentina att ändra sina regler då kravet på statligt erkännande för att en fackförening ska kunna utföra sitt arbete, t ex genom att representera arbetstagare gentemot deras arbetsgivare, utgör en otillåten inskränkning av föreningsrätten. 

Högsta domstolens dom har utlöst en intensiv politisk debatt och varit på tidningarnas förstasidor i en hel vecka. Från början försökte såväl det idag dominerande CGT och regeringen att tona ner domens betydelse, bland annat genom att hävda att den bara rörde det aktuella fallet eller i vart fall bara den offentliga sektorn. Nu tycks dock alla överens om att den har större verkningar än så och att det kan komma att krävas genomgripande reformer. Fler rättsfall på samma tema är att vänta. Bland annat har CTA lyft sin vilande ansökan om erkännande som facklig organisation, och tänker gå till domstol om regeringen inte beviljar den. Arbetsgivarna är kluvna. En del är glada över att CGT:s ställning försvagas medan andra är oroliga över att de nu kommer att få fler och mer aktivistiska fackföreningar att handskas med.

En mardröm..eller?

Etiketter: a-kassa, a-kassan, anders borg, anna ekström, arbetslöshetsförsäkring, differentierad avgift, fackföreningar, lars calmfors, LO, Saco, Sture Nordh, sven-otto littorin, tco, Vanja Lundby-Wedin

Först finanskris och nu lågkonjunktur. Till råga på allt ska facken jävlas nu också. Jag borde ha tackat nej till det här mötet. Eller skickat Tottos statssekreterare på dem.

Här kommer de nu, med ledarhonan från LO i spetsen. Hon ser sur ut. Sen TCO-chefen, som biter ihop tänderna som han bara gör när han är mycket allvarlig. Saco-chefen, den så timida, verkar fientlig. Jag borde ha sett till att hon tog ministerjobbet som hon erbjöds. Bättre att ha henne som vän än som fiende.

Nu tar hon sats, ledarhonan;

- Nu är det slut med samförståndet! Facken har tvingats tillbaka, men från idag ska vi vända på det. Vi ska åter bli världens bästa fack för människorna.

- Ni har sabbat a-kassan, fyller TCO-ordföranden i. Vi vill inte ha den längre! Vi kapar banden med a-kassorna. Då kan du stå där med dina differentierade a-kasseavgifter! Vi kommer att få medlemmar för att facket är bra. Vi tänker leverera!

Saco-chefen annonserar, något motvilligt:

- Vi säger nu upp alla gällande avtal och inleder nya förhandlingar om löner och arbetsvillkor. Något nytt Saltsjöbadsavtal blir det inte tal om.

Dom är galna! Vilken brist på samhällsansvar, vilken brist på analys…Jag ringer Calmfors…

- Vi har litat oss på a-kassan som medlemsmagnet. Och därför tagit samhällsansvar under lång tid nu, säger TCO-ordföranden lite Jesus-likt. Men efter dina härjningar förstår vi vad som är det fackliga medlemskapets värde. Det heter pengar..bara pengar. Vi tänker nu växla in medlemmarnas inbetalda fackavgifter i högre löner. Om så krävs kommer vi att använda oss av vårt yttersta vapen, strejken, för att nå dit…

Han satte sig upp i sängen. Kallsvetten rann nedför pannan. En mardröm, tänkte han. Hoppas den aldrig bli verklighet. Finansministern tittade på klockan; 5.45. Ingen idé att somna om. Statsrådsbilen är snart här för den dagliga färden till Drottninggatan.

Den ekonomiska instabiliteten har ökat

Etiketter: fackföreningar, krisen, löner, ny global världsordning

Bo Ekman har rätt när han i efterlyser en ny global världsordning. Globaliseringen av den finansiella ekonomin, nya tekniska möjligheter och en övertro på att marknaden kan växa ohämmat, har lett grova felbedömningar och till en global finansmarknad som är svår att överblicka och kontrollera. Riksbankens felbedömning av Carnegies situation i veckan är bara ett tydligt exempel. Horder av experter och ekonomer har misslyckats med att se vad som skulle hända - eller inte velat se det som var oundvikligt. Nu måste det till nya kraftfulla institutioner som kan hantera detta på ett globalt plan.

Men krisen har också mer djupgående orsaker. Globaliseringen i kombination med en utbredd och felaktig tro på att svaga fackföreningar och urholkade välfärdssystem är bra för den ekonomiska utvecklingen, har lett till ökade inkomstklyftor och svagare produktivitetstillväxt. Lönernas andel av den totala produktionen har dessutom fallit kraftigt. Effekten har blivit en global ekonomi utan stötdämpare - mycket mer sårbar och utsatt för ekonomiska chocker.

I den nya globala världsordningen måste också följa en seriös diskussion om värdet av de råd om hur ekonomisk utveckling skapas som gång på gång levereras av OECD, IMF och andra globala aktörer.