Personalen vid Försäkringskassan förtjänar bättre!

Etiketter: försäkring, förtroende, myndighet, politik, socialförsäkring, stig orustfjord

Fler än fyra av tio utförsäkrade tillbaks i sjukförsäkringen?

Etiketter: arbetsförmedlingen, arbetsmarknad, byggnads, försäkring, Nya försäkringskassan, ohälsa

Jag noterar att av de 14 700 personer som utförsäkrades från sjukförsäkringen vid årsskiftet ansöker nu allt fler om att åter få ersättning från sjukförsäkringen. Tidningen Byggnadsarbetaren rapporterar att de siffror som nu gäller är:

• Ca 5 700 ansöker på nytt om sjuk- eller rehabiliteringspenning
• Ca 500 ansöker på nytt om sjukersättning

Det innebär att hittils har ca 42 procent (6 200 av 14 700) av de vid årsskiftet utförsäkrade sökt sig tillbaks till sjukförsäkringen. Försäkringskassans prognos var att sex månander efter utförsäkringen skulle ungefär en tredjedel återfinnas i sjukförsäkringen.

Frågan är dessutom om vi har sett slutet på denna utveckling ännu? Man kan exempelvis fråga sig hur många fler som återvänder till sjukförsäkringen efter att de genomgått det AF-program de just nu är inne i? Intressanta och viktiga frågor som väntar på svar…

När blir de “enskilda fallen” ett generellt problem?

Etiketter: arbetsförmedlingen, arbetslinjen, arbetslöshet, försäkring, ohälsa, sjukfrånvaro

Den senaste tiden har media runt om i landet återigen börjat rapportera om en rad enskilda personer som drabbats eller kommit “i kläm” på grund av de nya sjukreglerna (rehabiliteringskedjan). Här är några exempel:

• Det handlar exempelvis om Catrine Johansson, som “nollklassats” och idag har stora svårigheter att försörja sig samtidigt som hon kämpar för att bli friskare.
• Det handlar om Liza Sundberg som, enligt maken Ola, tog sitt liv på grund av den press som de nya sjukreglerna orsakade.
• Det handlar om Bodil som känner sig kränkt av det nya regleverket. Bodil bor idag tillsammans med och vårdar sin dotter, som har en degenerativ sjukdom som successivt bryter ner kroppen. Bodils dotter är i livets slutskede, trots det får hon brev från Försäkringskassan om att hon kan börja arbeta om hon vill.
• Det handlar om Carola, som skadades svårt i en bilolycka och utförsäkrades.
• Det handlar om Sara Sundlin som var svårt sjuk av svininfluensa. Hon låg nedsövd i två månader kopplad till en konstgjord lunga och hon förlorade barnet hon bar på. I dag är hon långt ifrån återställd och kan knappt klä på sig själv - trots det nekas hon sjukpenning.
• Det handlar om en man i Norrköping som drabbades av akut sjukdom och blev inlagd på sjukhus. Hans sjukhusvistelse sammanföll med att hans dåvarande arbete upphörde. Enligt regelverket ska man anmäla sig till Arbetsförmedlingen på sin första dag som arbetslös. Eftersom mannen var inlagd på sjukhus kunde han inte gå till Arbetsförmedlingen. Han nekades därför ersättning från försäkringen. Kammarrätten fastslog att lagen bör tolkas bokstavligt och frågan har därefter också blivit föremål för en interpellation i riksdagen.

Visst kan man från ansvarigt politiskt håll i vart och ett av dessa fall säga att detta bara är undantag och att det ändå generellt sett fungerar bra. Det är bara det att de “enskilda fallen”, som rapporteras i media, återigen tycks växa och blir fler och fler för varje dag som går…

En fråga som inställer sig är naturligtvis när gränsen passeras då det som är “enskilda fall” blir så många att de måste ses som ett generellt problem?

Snöbolleffekter i spåren av en “hoppsan-tänkte-inte-på-det-politik”

Etiketter: Björn Johnson, försäkring, forskning, otrygghet, rättsäkerhet, rättsstat, sjukpenning, trygghet

Nya sjukregler (rehabiliteringskedjan) infördes som bekant sommaren 2008. Men villkoren för privata sjukförsäkringar är ändå i princip oförändrade. Nu granskar Konsumentverket försäkringsbolagens marknadsföring, skriver Göteborgs-Posten (GP) idag.

Situationen uppges vara särskilt besvärlig för landets smågöretagare, men har också bäring på anställda med tilläggsförsäkringar. Om man blir utförsäkrad från sjukförsäkringen, på grund av de hårdare sjukreglerna (rehabkedjan), går man troligen också miste om ersättningen från sin privata tilläggsförsäkring. Detta beror på att de stora försäkringsbolagen oftast följer Försäkringskassans beslut. Några få säger sig göra egna, generösare, bedömningar. Men de har inga konkreta planer på att förändra villkoren.

Det är lätt att hålla med Camilla Bratt, informationsansvarig på Konsumenternas försäkringsbyrå, när hon säger: “Privata försäkringar ska ju ofta komplettera någonting i socialförsäkringssystemet som många tycker är bristfälligt. Kanske skulle politiker förstå att om det finns kringarrangemang kring deras socialförsäkringssystem så är det inte världens bästa för medborgarna att man ändrar det stup i kvarten.”

Att väga in sådana snöbollseffekter, på kringliggande områden, när man gör reformer borde vara en självklarhet kan man kanske tycka. Men när det gäller rehabiliteringskedjan så stressades denna fram under mycket kort tid. Trots att flera tunga remissinstanser varnade för negativa och oönskade effekter valde regeringen ändå att inte lyssna in kritiken och istället driva igenom sin sjukförsäkringspolitik.

Resultatet av detta sammanfattar statsvetaren Björn Johnson träffade med orden: “Sjukförsäkringen har förvandlats till en kravförsäkring som på administrativ väg friskförklarar människor, i stället för att varsamt lotsa dem tillbaka till arbetslivet.”

Visserligen har regeringen vid ett antal tillfällen, när effekterna blivit uppenbart absurda och uppmärksammats av media, i all hast tvingats justera gällande lagar och regler. Men för att återge medborgarna förtroendet för ett av våra viktigaste trygghetssystem räcker detta lappande och lagande knappast.

För att regeringens agerande i sjukförsäkringsfrågan inte också i framtiden skall betraktas som ett exempel på en “hoppsan-tänkte-inte-på-det-politik” krävs istället en ordentlig översyn av de hårdare sjukreglerna och tidsgränserna, där bör naturligtvis även effekter på kringliggande områden beaktas.

Ska vi sedan långsiktigt kunna nå fram till rimliga och hållbara lösningar måste systemet utformas utifrån en bred helthetssyn. Men då krävs naturligtvis att politikerna först inser situationens allvar. Björn Johnson väljer att något komprimerat formulera denna insikt så här: “I stället för att flytta runt problemen, med stort mänskligt lidande som följd, måste samarbetet mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadens parter förbättras. Hur detta ska åstadkommas är något som staten, arbetsgivarna och facken gemensamt måste ta itu med.”

Frågan är bara om de ansvariga politikerna just nu, mitt i den valfeber som råder, har viljan och förmågan att ta itu med denna viktiga uppgift?

Det gäller att inte lyfta fel eller halka i trappan…

Etiketter: försäkring, försäkringskassan, ohälsa, otrygghet, regler, sjukdag, trygghet

Tillhör man den grupp (på ca 54 000 under 2010) som utförsäkras från sjukförsäkringen p.g.a. regeringens nya hårdare regler gäller det att se upp. Är man i denna situation och har oturen att drabbas av en akut sjukdom eller råkar ut för en olycka riskerar man idag att stå helt utan ersättning från sjukförsäkringen.

Detta har exempelvis en 48-åriga kvinna från Vilhelmina, som Västerbottens-Kuriren berättade om under påskhelgen, bittert fått erfara. Dagen efter att hon blev utförsäkrad knäckte hon ryggen i samband med ett lyft och ådrog sig ett diskbråck. Hon blev då sjukskriven igen. Men hon kan trots detta inte få någon ersättning från Försäkringskassan förrän efter tre månader, då hennes s.k. karenstid löpt ut. I tre månander är hon alltså i princip försäkringslös.

Detta är bara ett av flera tragiska exempel på uppenbart orimliga och absurda effekter till följd av dagens hastverk till sjukförsäkring, som snabbt tillskapades under några månander våren och sommaren 2008. Här är två andra vittnesmål som också kom i påskveckan:

• För Inga-Britt Westlén från Gävle, som skadat sig i en bilolycka, innebar den omänskliga press hon utsattes för att hon tvingades uppsöka psykolog istället för att påbörja det introduktionsprogram på AF som hon hänvisats till. Inga-Britt är bara en av många som känner sig pressade av de nya sjukreglerna.
• För Torbjörn Björlin från Lerum, som arbetat sedan han var 15 år och dragit på sig allvarliga förslitningsskador, innebär utförsäkringen att han nu har han börjat sälja sina ägodelar. Om han inte får en inkomst snart blir han tvungen att sälja huset han bor i. Först därefter kan han hoppas på stöd från kommunens socialkontor.

Det är lätt att hålla med Henrietta Stein, avdelningschef på Arbetsförmedlingen, när hon konstaterar att en del av de utförsäkrade inte borde ha skickats till hennes myndighet alls: “Ett antal personer är för sjuka, och hur mycket vi än jobbar med dem är det just nu inte rätt insatser. För dem är det enbart medicinsk rehabilitering som behövs”, säger hon till SvD idag. “Sjukförsäkringsreformen genomfördes på kort tid och en del som egentligen var för sjuka valde att gå till Arbetsförmedlingen och söka aktivitetsstöd för att inte riskera att helt stå utan ersättning“, avslutar Henrietta Stein i SvD.

Visst har också forskarna Björn Johnson och Daniel Melén en viktig poäng när de i sin debattartikel i Expressen pekar på att också oppositionen, framför allt förre socialdemokratiska socialförsäkringsministern och ensamutredaren Anna Hedborg, har skuld till kaoset i dagens sjukförsäkring. Ska oppositionens sjukförsäkringspolitik bli trovärdig måste man idka seriös (s)jälvkritik.

Om vi långsiktigt ska klara av att hantera de problem som är uppenbara i dagens sjukförsäkring krävs att den partipolitiska prestigen läggs åt sidan och att fler politiker inser situationens allvar.

Det första som måste göras är att ordentligt se över de nya och snäva tidsgränserna i sjukförsäkringen. De är både orimliga och rättsosäkra. Därefter krävs en bred och grundlig reparation av hela sjukförsäkringen, inte minst handlar det om att skapa bättre förutsättningar för ett mer effektivt rehabiliterings- och anpassningsarbete ute på arbetsplatserna.

Utan dessa åtgärder får vi aldrig ett arbetsliv som bättre rymmer de av oss som har nedsatt arbets- och/eller funktionsförmåga. Utan dessa åtgärder kan vi aldrig återställa förtroendet för ett av de absolut viktigaste sociala skyddsnät vi har.

Fler unga och ensamstående mammor uppsöker kyrkornas välgörenhet

Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, försäkring, kyrkor, sjukförsäkringen, sjukskrivna, välfärd, välgörenhet

Allt fler unga och barn till ensamstående mammor kommer i kontakt med kyrkornas diakoner när de eller deras familjer söker hjälp. Det visar en ny enkätundersökning som Lunds stiftskansli har gjort och som presenteras i senaste numret av Kyrkans tidning.

• 72 procent av stiftes diakoner upplevde att förfrågningarna om hjälp hade ökat under 2009.
• Det är framför allt ensamstående mammor och unga under 30 har sökt sig till diakonerna. 

“Den ekonomiska krisen har lett till en tillbakagång i samhället då fler blir utförsäkrade“, berättar stiftsdiakonen i Lund Janne Nilsson. Han, liksom andra diakoner i landet, upplever just nu att fler faller igenom det allt grovmaskigare sociala skyddsnätet. Många av dem är kvinnor. Av de drygt 50 000 som i år kommer att utförsäkras från sjukförsäkringen, inte pga att de tillfrisknat utan för att de passerat den “bortre tidsgränsen”, är ca 65-70 procent kvinnor.

Det handlar exempelvis om kvinnor som Britt-Marie, Karina, och Saida. De vill inget hellre än att arbeta och försörja sig själva, men deras ohälsa lägger hinder i vägen. De nya sjukförsäkringsreglerna gör dem försäkringslösa och de drar sig i det längsta för att uppsöka kommunens socialkontor och be om ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Denna verklighet upprör allt fler, inte enbart dem som sympatiserar med oppositionen.

En del av de utförsäkrade kommer inte ens att märkas i kommunernas, Försäkringskassans eller Arbetsförmedlingens framtida statistik. Har man exempelvis en make/maka som har en inkomst som gör att hushållet hamnar över existensminimum är man, även om man utförsäkrats, inte berättigad till socialbidrag. Dessa familjer fattiggörs och osynliggörs alltså på en och samma gång.

Med hjälp av statistik kan man visa mycket. Men det är trots allt, de som finns närmast de utsatta människorna som först märker när något är fel. Därför finns det stor anledning att lyssna till vad kyrkans diakoner varnar för. Om några månader är den verklighet de beskriver delvis omvandlad till statistik. Då kan det för många utsatta vara för sent att agera…

Sjuk vård i USA

Etiketter: försäkring, Obama, sjukvård, sjukvårdsförsäkring, usa

Obama vill göra något åt den katastrofala amerikanska sjukvårdsmodellen. Men försäkrings- och läkemedelsbranschen använder enorma summor för att förhindra en reform. Mot bättre vetande - men i eget intresse.

Fakta är att den amerikanska sjukvårdsmodellen närmast är att betrakta som en nationell katastrof. Sjukvårdskostnaderna i USA är enorma för ekonomin - och närmast ohanterliga för den enskilda medborgaren. Nästan 50 miljoner amerikaner saknar helt sjukvårdsförsäkring och runt 20 miljoner till är ofullständigt försäkrade. Resultatet blir att ungefär 20 procent av befolkningen förbrukar runt 80 procent av vårdkostnaderna. Ändå räknar man med att sjukvården kommer att kosta nästan 18 procent av USA:s BNP redan 2009 för att fortsätta öka snabbt även åren därefter. USA:s sjukvård kostar runt dubbelt så mycket som den svenska och kostnaderna ökar nästan dubbelt så snabbt dessutom.

De snabbt ökande premierna gör att allt färre amerikaner har råd att betala och att allt fler företag upphör med att ha sjukvårdsförsäkring som personalförmån. Arbetsgivarnas kostnader för sjukvårdspremier har på tio år ökat med 116 procent och är den snabbast ökande kostnaden för USA:s arbetsgivare.

Sjukvårdskostnaderna ökar betydligt snabbare än BNP-tillväxten och snabbare än vad lönerna har ökat. En studie visar att upp runt 60 procent av alla personliga konkurser I USA beror på obetalda sjukvårdsräkningar. En annan studie visar att över 1,5 miljoner familjer årligen är tvungna att sälja sina hem för att kunna betala sjukvårdsräkningarna.

En rapport från ”The Kaiser Family Foundation” visar att den årliga kostnaden för att försäkra en familj på fyra personer är över 10 000 dollar. Det är ungefär vad en person som har jobb med minimilön tjänar på ett år och ungefär hälften av vad en genomsnittlig anställd på Wal-Mart har i årslön.

Ja, så där kan man fortsätta oerhört mycket längre än vad denna blogg ger utrymme för. Poängen är dock tydlig: den som försöker påstå att den nuvarande amerikanska sjukvårdsmodellen är en framgång och något som vi egentligen borde importera till Sverige är antingen korkad, oärlig eller djupt okunnig.

Så, Obama, du har alla tänkbara fakta på din sida.  

svd1, DN1,  DN2, expressen, Aftonbladet,

Friskolorna - friare eller otryggare?

Etiketter: försäkring, kommuner, skolan, social trygghet

Var fjärde kommun försäkrar inte sina friskoleelever. Det skriver FTF:s tidning Försäkring och Finans i sitt senaste nummer, där en kartläggning gjord av Trygg-Hansa refereras.

Idag bestämmer kommunerna själva om barnen ska vara olycksfallsförsäkrade på heltid eller bara på skoltid. Kommunenrna avgör också om försäkringsskyddet även ska gälla för friskoleelever. Detta har lett till ett, generellt sett, sämre försäkringsskydd för dem som går i friskolor.

Av friskolebarnen är bara 63 procent heltidsförsäkrade (jämfört med 82 procent i den kommunala skolan). Ytterligare 13 procent av friskolebarnen är endast försäkrade under skoltid (jämfört med 18 procent i den kommunala skolan).

De som har barn i friskolor tar alltså (omedevetet) en större privatekonomisk risk om olyckan skulle vara framme. Man kan onekligen fundera över det rimliga i detta.

En annan fundering är om de föräldrar som låter sina barn gå i friskola verkligen är medvetena om att barnen i och med detta riskerar att få ett sämre försäkringsskydd?