Försäkringsmässighet - ett begrepp som allt oftare urholkas och missbrukas

Etiketter: Björn Johnson, dagens nyheter, folksam, försäkringar, forskning, hanne kjöller

Hanne Kjöller och andra ledande debattörer använder med jämna mellanrum ordet “försäkringsmässighet” för att skänka trovärdighet åt sina politiska åsikter. Också de nya sjukreglerna (rehabiliteringskedjan) infördes för att man, som regeringen sade, ville skapa en ökad “försäkringsmässighet”.

Mot denna bakgrund blir det naturligtvis lite paradoxalt när Folksam i sin välfärdsrapport konstaterar att staten systematiskt år efter år bryter mot en av de försäkringsmässiga grundprinciperna, d.v.s. att det som förs in i försäkringen ska motsvara det som betalas ut.

Sedan 2003 har sjukförsäkringen genererat årliga miljardöverskott. Pengar som s-ministrar tagit och använt till olika välfärdsstatsningar och Alliansministrar för att sänka inkomstskatten. Under de senaste åren har överskotten i sjukförsäkringen ökat mer än någonsin.

Vi förs alltså allt längre bort från de försäkringsmässiga grundprinciperna, samtidigt som de ansvariga politikerna och de ledande debattörerna allt oftare talar om vikten av ökad “försäkringsmässighet”.

Kjöllers och regeringens “försäkringsmässighet” tycks dessutom hämta sin förebild från hur de privata marknadsförsäkringarna fungerar. De ses som förebildliga och socialförsäkringarna borde enligt dem fungera på ungefär samma sätt. Vad man missar med ett sådant synsätt är att marknadsförsäkringar och socialförsäkringar faktiskt inte är samma sak, inte minst när det gäller frågan om riskutjämnande eller riskdifferentierade avgifter. I ett tidigare blogginlägg har jag försökt ringa in just dessa grundläggande skillnader (du kan läsa mer om detta här). 

Kjöller och regeringen motiverar även de hårdare reglerna och skärpta villkoren i den s.k. rehabiliteringskedjan med att dessa gör sjukförsäkringen mer “försäkringsmässig”. Därför blir det återigen lite paradoxalt när man inser att de privata försäkringsbolagen idag faktiskt ofta gör mer generösa bedömningar av t.ex. arbetsförmågan än vad Försäkringskassan gör (se bl.a en artikel i gårdagens Metro om detta).

Detta faktum leder naturligtvis vidare till ett antal frågor. Har villkoren och reglerna i dagens allmänna sjukförsäkring stramats åt så till den milda grad att de till och med passerat den gräns som de privata försäkringsbolagen anser bör gälla för god “försäkringsmässighet”? Om Kjöller och regeringen nu tycker att marknadsförsäkringarna verkligen är så förebildliga borde inte detta faktum i så fall stämma dem till viss eftertanke? Dags att moderera de strama och hårda sjukreglerna kanske?

Forskaren Björn Johnson har om den senaste tidens regelskärpningar i sjukförsäkringen (rehabiliteringskedjan) sagt: “Sjukförsäkringen har förvandlats till en kravförsäkring som på administrativ väg friskförklarar människor, i stället för att varsamt lotsa dem tillbaka till arbetslivet.” Jag delar den bedömningen.

Det är visserligen lätt att förstå varför Hanne Kjöller har svårt att ta till sig dessa forskarord. Lite svårare är det däremot att förstå varför regeringen, som ju ändå ofta säger sig utgå från evidens och forskningsresultat, väljer att slå dövörat till när forskningen för fram resultat som borde stämma den till djupare eftertanke och självkritik.

Fler spruckna myter och faktoider i sjukförsäkringsdebatten

Etiketter: demokrati, faktoider, hanne kjöller, massmedia, myter, otrygghet, trygghet, vetenskap

I senaste nummret av Läkartidningen skriver företagsläkaren Åke Thörn en mycket läsvärd artikel om sjukfrånvarodebatten och om hur värderingar systematiskt omvandlats till “vetenskap”. I artikeln avslöjar Thörn en rad medvetet snedvridna slutsatser och livs levande faktoider (d.v.s. föreställningar som hålls för sanna, men som i själva verket är felaktiga).

Thörns tunga kritik av den nya sjukförsäkringen som Cristina Husmark Pehrson sjösatte sommaren 2008, men också av olika rapporter som utredaren Anna Hedborg producerat och artiklar som Hanne Kjöller skrivit, är både välformulerad och väl underbyggd. Hans varningsord, liksom statsvetaren Björn Johnsons forskning, borde därför leda till en självkritisk omprövning på såväl regerings- som oppositionssidan. Thörn skriver: 

“De senaste årens förändringar av sjukförsäkringens regler och anvisningar har skett utifrån överutnyttjandedefinitionens perspektiv och resulterat i en rigid och fyrkantig tillämpning. De framställs ofta av förespråkarna som vore de nödvändiga av helt neutrala, vetenskapliga skäl./…/Det är farligt när argumenten för en förändrad sjukförsäkring ges en förment vetenskaplig neutralitet. De viktigaste frågorna, de som utgår från värderingar, döljs nämligen och försvinner.”

Thörn avslutar sin analys med följande ord: ”Fejkad vetenskaplighet fördunklar och förhindrar vik­tiga diskussioner om våra trygghetsförsäkringar, som är uppbyggda med värderingar i botten. En konstruktiv debatt om sjukförsäkringen och dess utformning bör därför föras utifrån öppet redovisade värderingar. Det utesluter naturligtvis inte att den gärna kan hämta argument från kvalitetsmässigt god vetenskap.”

Det är välgörande för demokratin, inte minst inför den kommande valrörelsen, att forskare som Åke Thörn och statsvetaren Björn Johnson ger sig in i sjukförsäkringsdebatten. Denna kan sannerligen inte sägas ha präglats av särskilt hög grad av evidensbaserad kunskap de senaste åren. Där saknas m.a.o. knappast ömmande tår att trampa på. För de forskare som, i likhet med Thörn och Johnson,  vill ta den s.k. tredje uppgiften på allvar finns därför tyvärr fortfarande mycket kvar att göra…

Dimridåer om RUT-avdragen

Etiketter: Agenda, ALMEGA, arbetslinjen, hanne kjöller, hushållsnära tjänster, RUT, sysselsättning

Total förvirring råder om vem som använder RUT-avdraget och hur mycket. Uppgift står mot uppgift. Först gick Almega ut med ett pressmedelandeoch hävdade att det var en “en myt att det endast skulle vara höginkomsttagare” som använde sig av RUT-avdraget. 24% av användarna var i själva verket låginkomsttagare. Sedan beställde Agendafram en ny körning på SCB:s databas, som visar att så inte alls var fallet. Det var bara 0,6 procent av låginkomsttagarna som utnyttjade bidraget.

Debatten har i hög grad kretsat kring definitionen av vem som bör räknas som låg-, medel- och höginkomsttagarna. Almega definierade 50% av befolkningen som låginkomsttagare och 5% som höginkomsttagare. De övriga 45% av befolkningen i mitten definierades som medelinkomsttagare. Agenda däremot definierade 25% av befolkningen som låginkomsttagare, 25% som höginkomsttagare och övriga 50% som medelinkomsttagare.

Detta retade upp Hanne Kjöller på DN:s ledarsida. På ganska oklara grunder. Det hon i första hand tycks vara upprörd över är hur låg beskattningsbar inkomst svenska låginkomsttagarna faktiskt har. Vilket kan vara ganska lätt att instämma i. Men exakt vad hon tycker är fel med Agendas inkomstindelning är höljt i dunkel.

Jag har personligen en viss förkärlek för symetri, så jag skulle föredra Agendas indelning. Vill man göra på annat vis är det naturligtvis OK, så länge man är tydlig med vad man gör. Som vi ska se så är dock denna debatt bara en dimridå. Det spelar nämligen inte någon stor roll hur man definierar inkomstgrupperna.

Almega och Agenda utgår från samma data. De använder olika definitioner av inkomstklasserna men det är intedet som förklarar skillnaden i resultaten. Tyvärr är de olika siffrorna inte direkt jämförbara och därför svåra att genomskåda. Almega utgår från individer och årsinkomst medan Agenda utgår från olika hushållstyper och månadsinkomst. Jag har därför kompletterat Almegas siffror och räknat om Agendas siffror så att de blir jämförbara. Se tabellerna nedan.

Den avgörande skillnaden är vad man räknar procent på. Almega hävdar att 24% av alla RUT-användareär låginkomsttagare. Vilket är korrekt om man accepterar deras inkomsindelning. Agenda hävdar att 0,6% av alla låginkomsttagareutnyttjar RUT-avdraget. Vilket är korrekt oavsett vilken inkomstindelning man använder sig av.

Det blir alltså bara 0,6% av låginkomsttagarna som utnyttjar RUT-avdraget oavsetthur man definierar denna grupp. Kjöller är därmed fullkomligt ute och cyklar när hon hävdar att detta resultat skulle bero på någon manipulativ inkomstklassindelning från Agendas sida. Detta framgick för övrigt redan av SCB:s pressmeddelande från februari i år, som använde samma indelning som Almega.

Enligt Agendas statistik utgör låginkomsttagarna bara 8% av köparna av RUT-tjänster medan höginkomsttagarna utgör 57%. Detta ger enligt min mening en mer rättvisande bild eftersom dessa inkomstgrupper är befolkningsmässigt lika stora. I Almegas indelning var låginkomsttagarna 10 gånger fler än höginkomsttagarna.

Det är uppenbart att Almega - och Kjöller - bara försöker dribbla med statistiken för att kunna visa något som faktiskt inte finns i verkligheten. Det är i första hand höginkomsttagare och i någon mån medelinkomsttagare som utnyttjar RUT-avdraget. Vilket knappast är förvånande. Även med RUT-avdraget kostar det 1700 kr per månad att få städat 4 timmar varannan vecka. Vilket gissningsvis är en utgift som få låginkomsttagare har råd med.

Vad som är mer förvånande, och kanske stämmer till viss eftertanke, är att det bara är 37% av RUT-användarna, och 22% bland- låg och medelinkomsttagare, som utgörs av barnfamiljer.

Agendas kalkyl (hushåll)

OBS:  Inkomstintervallen har beräknats som viktade genomsnitt av olika hushållstyper och bör betraktas som approximationer.