Öppen konflikt mellan universitetskansler Anders Flodström och högskoleminister Tobias Krantz

Etiketter: anders flodström, högre utbildning, högskoleverket, kvalitetsutvärderingssystemet, peter honeth, Tobias Krantz, utbildningsdepartementet, utbildningskvalitet

Den utdragna processen som ska leda till ett nytt kvalitetsutvärderingssystem för den högre utbildningen har tagit en dramatisk vändning. Universitetskansler Anders Flodström, landets högste tjänsteman inom högskolesektorn, gick för några dagar sedan ut med öppen och mycket hård kritik mot högskole- och forskningsminister Tobias Kranz och dennes statssekreterare, Peter Honeth.

– Departementet har lekt högskoleverk och tagit fram ett amatörmässigt förslag som går emot det förslag till kvalitetsreform som är förankrat hos sektorn, universitetsledningar och studenter, säger Anders Flodström till tidningen Universitetsläraren.

Kritiken gäller såväl hanteringen av Högskoleverkets tidigare förslag som delar av innehållet i regeringens eget förslag. Att kanslern så skarpt kritiserar det sistnämnda är intressant, eftersom detaljerna i regeringens förslag ännu inte redovisats – inte ens för kanslern själv. Det enda som delgivits sektorn (företrädare för studenter och lärosäten) är en power point-presentation med en översiktlig beskrivning av förslaget, på ett informellt “avstämningsmöte” den 3 mars.

Att just Anders Flodström blivit regeringens hårdaste kritiker är i sig anmärkningsvärt. När han utsågs till universitetskansler 2007, efter en så kallad “öppen sökprocess”, misstänkte jag att han, utöver sina uppenbara meriter, blivit vald för att han delade regeringens syn på högre utbildning. Ord som excellens, världsklass, koncentration och betoningen av lärosätenas forskningsuppdrag präglade Anders Flodströms värv som rektor på KTH och Linköpings universitet. Omedelbart efter utnämningen gjorde också Flodström ett kontroversiellt utspel som låg i linje med regeringens högskolepolitiska idé, när han förespråkade att landets fjorton universitet borde slås ihop till fem.

Men på senare tid tycks universitetskanslern ha omprövat några av sina gamla käpphästar och börjat agera alltmer självständigt. När han nu går i öppen polemik mot sin uppdragsgivare är det en stark markering mot såväl den högskolepolitik som förs av den nuvarande regeringen, som sättet den förts på. Det är alltså både en sakpolitisk och en förvaltningspolitisk schism det rör sig om. Flodströms skarpa utspel vittnar om oberoende och civilkurage, viktiga egenskaper hos en myndighetschef.

– Jag trodde att regeringen stod för en positiv riktningsförändring, för ett kunskapssamhälle, säger Anders Flodström till tidningen Universitetsläraren.

Detta vittnar om att Anders Flodström blivit desillusionerad av regeringens politik. I en tre år gammal intervju, efter utnämningen till universitetskansler, uttryckte Anders Flodström entusiasm inför de uppgifter som högskolesektorn och högskolepolitiken stod inför. Han hoppades att de kommande förändringarna skulle “innebära att rektorernas roll och självförtroende stärks”, och han var säker på det skulle vara “självklart för flera rektorer att vilja bli universitetskansler” nästa gång ämbetet skulle tillsättas. Jag undrar om han fortfarande är lika säker på det.

För den som vill fördjupa sig i turerna kring kvalitetsutvärderingssystemet har utbildningsforskaren och den tidigare rektorn för Mälardalens högskola, Lillemor Kim, skrivit en utförlig redogörelse som kan laddas ned här.

Andra som skrivit om kvalitetsutvärderingssystemet och högskoleschismen är Lisa Gemmel, Saco studentråd, Sulf, SFS, Akademisk Frihet Kristoffer Ejnermark, Pers blogg, Mats Olsson och bloggen Alliansfritt Sverige.

Den givna arenan för högskolepolitisk debatt

Etiketter: högre utbildning

För tredje året i rad bjuder TCO in till konferens om högre utbildning, den 14 april. Konferensen har närmast blivit en tradition och är nu en etablerad arena där landets ledande politiker, företrädare för lärosäten, fackförbund, arbetsgivare och studenter samlas för att utbyta tankar om den högre utbildningens nutid och framtid. Eftersom det är valår har vi bjudit in samtliga riksdagspartier till en debatt om de högskolepolitiska knäckfrågorna. Dessutom kan vi som vanligt erbjuda ett späckat program med tio seminarier på för- och eftermiddagen.

I år vill vi särskilt lyfta fram två frågor som förtjänar mer uppmärksamhet. För det första, frågan om vidareutbildning och kompetensutveckling. I dagens arbetsliv är det svårt att klara sig utan påfyllnad av utbildning. Den utbildning individer har med sig vid inträdet på arbetsmarknaden räcker sällan för ett helt yrkesliv. Många anställda som vill och skulle behöva byta jobb eller yrke saknar möjligheter att göra det. Individens kompetens och utbildning har blivit en allt viktigare valuta för förmågan att klara omställningar och för möjligheter till nya karriärvägar i arbetslivet. Därför behövs ett system för kompetensutveckling och vidareutbildning, och det reguljära utbildningssystemet bör ha en central plats i detta. Hur det ska se ut och hur det ska finansieras är frågor vi måste lösa.

För det andra, frågan om vikten av utbildning i hela landet. Under 1990-talet byggdes den svenska högskolan ut kraftigt. Nya lärosäten tillkom och antalet studenter ökade snabbt. De politiska motiven bakom utbyggnaden var framför allt att skapa förutsättningar för långsiktig ekonomisk tillväxt och att minska de sociala och regionala klyftorna. Flera studier visar att man med utbyggnaden också åstadkommit detta. Trots det hörs allt oftare krav på ökad koncentration och elitsatsningar. Vissa högskolepolitiska reformer har direkt missgynnat högskolorna och de nyare universiteten. Men det är av största vikt att högre utbildning finns tillgänglig i hela landet för fortsatt ekonomisk tillväxt, regional utveckling och för människors möjligheter att studera oavsett bostadsort.

TCOs konferens om högre utbildning är den givna arenan för högskolepolitisk debatt och för att sätta den högskolepolitiska agendan inför valrörelsen.

Från bilprovning till melodifestival: kvalitetsutvärdering av högre utbildning

Etiketter: högre utbildning, utbildningskvalitet

Snart kommer den hett emotsedda och alltmer kontroversiella kvalitetspropositionen, där regeringen ska föreslå hur delar av pengarna till den högre utbildningen ska fördelas efter nya kvalitetskriterier. Det senaste datumet som utlovats är den 23 mars.

Av det som blivit känt hittills verkar det som om Högskoleverkets utvärderande roll ska förändras från bilprovning till melodifestival. Något förenklat kan man säga att Högskoleverket inte bara ska se till att utbildningarna håller en godkänd lägstanivå, ungefär som bilprovningen. Tanken är att man fortsättningsvis ska agera melodifestival och peka ut de utbildningar som är bäst. Dessa ska sedan, förutom äran, få en ekonomisk belöning.

I förrgår (den 3 mars) bjöd utbildningsdepartementet in bland andra lärosätena, Högskoleverket, Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) till ett så kallat “avstämningsmöte” för att presentera det nya förslaget till nytt kvalitetsutvärderings- och resursfördelningssystem. Jag var inte där, men har från flera källor fått veta att många av de närvarande var tämligen kritiska till såväl förslaget som utbildningsdepartementets hantering av hela ärendet.

Bakgrunden är att regeringen i mars förra året bad Högskoleverket ta fram ett förslag till nytt kvalitetsutvärderingssystem. Högskoleverket lyckades efter en lång process med balansakten att ta fram ett förslag som i stort sett fått stöd av såväl lärosätena som studentrörelsen. Så långt allt väl. Problemen började när utbildningsdepartementet uttryckte missnöje med Högskoleverkets förslag och började göra ändringar i det på detaljnivå. Här följer några av inslagen i regeringens förslag:

• Utbildningarna ska ges betyg på en fyrgradig skala. Endast de utbildningar som får det högsta betyget ska tilldelas extra resurser, kopplat till antalet helårsstudenter. Det lägsta betyget kan, ungefär som idag, leda till indragen examensrätt. Detta kan möjligtvis (beroende på hur mycket pengar det rör sig om) ge betydande tillskott till vissa stora utbildningar. Men för mindre utbildningar blir tillskottet antagligen blygsamt, och det stora värdet ligger snarare i betygets attraktionsvärde för att rekrytera nya studenter. Högskoleverket hade föreslagit en tregradig skala.
• De nya resurserna ska tas från de pengar som sparas in när avgifter för tredjelandsstudenter införs nästa år. Det är dock ännu oklart vilka belopp det rör sig om.
• Tonvikten i det nya kvalitetsutvärderingssystemet ligger tydligt på studenternas prestationer, framför allt bedömningen av examensarbeten. Högskoleverket ville i sitt förslag också ta med den så kallade progressionen, alltså hur mycket studenterna lär sig under utbildningen. På detta sätt skulle systemet i högre grad utvärdera utbildningarna, snarare än studenterna. En betydande brist i regeringens förslag, enligt de uppgifter som hittills kommit fram, är alltså att det inte tar hänsyn till studenternas bakgrund och förutsättningar utan enbart beaktar studenternas prestationer, vilket antagligen missgynnar högskolorna och de nyare universiteten.

Andra som bloggat om detta är SFS och Stockholms universitets rektor Kåre Bremer.

Fler studenter än någonsin, konstaterar Högskoleverket

Etiketter: dimensionering av högskolan, forskningspolitik, högre utbildning

Under 2009 var det fler helårsstudenter på våra universitet och högskolor än någonsin tidigare, nästan 300 000, konstaterar Högskoleverket i dag. Det är ett glädjande besked; TCO har länge påtalat behovet av fler högskoleutbildade, bland annat för att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Vi är tyvärr inget “föregångsland” i det här avseendet.

Särskilt glädjande är det att regeringen, trots löften om motsatsen, inte stoppat utbyggnaden av högskolan, utan tvärtom bidragit till den. Visserligen har argumentationen varit en annan än TCO:s, nämligen att utbyggnaden bara behövs under den ekonomiska krisen, då många fler söker sig till och blir kvar i högskolan. De 10 000 nya högskoleplatserna som regeringen skapat i år och nästa år ska alltså dras in därefter. TCO menar i stället att utbyggnaden måste göras permanent. Det behövs både för att de ungdomar som vill studera på högskolan ska kunna göra det och för att redan yrkesverksamma ska kunna vidareutbilda sig under ett arbetsliv som ställer allt högre kunskapskrav.

De närmsta åren kommer vi antagligen att se en minskad efterfrågan på högre utbildning, till följd av mindre ungdomskullar och förbättrat konjunkturläge. Det får inte automatiskt tas till intäkt för att dra ned på resurserna till den högre utbildningen. Regeringen måste fortsatt se till att upprätthålla andelen unga som får högskoleutbildning och äldre som får vidareutbildning. Därutöver bör de resurser som eventuellt “frigörs” gå till kvalitetssatsningar.

En intressant detalj i Högskoleverkets analys är att lärosätena visar ett sammanlagt överskott på två miljarder kronor, i genomsnitt 14 procent av den totala omsättningen. Även om det är en rekordnotering som till stor del förklaras av tillfälligt outnyttjade forskningsintäkter, har lärosätenas balanserade kapitalförändring (även kallat ackumulerat myndighetskapital) vuxit stadigt de senaste åren. Det är ett problem. Lärosätena är myndigheter och ska inte visa överskott. På vissa lärosäten rör det sig om uppemot 20 procent av omsättningen, alltså dubbelt så mycket som det tillåtna överskottet för myndigheter.

Lärosätena bör i större utsträckning använda delar av sitt ackumulerade kapital till åtgärder som höjer utbildningskvaliteten. Regeringen bör också följa upp varför en betydande del av dess väl tilltagna forskningssatsning inte används av lärosätena, eller, som Högskoleverket skriver, varför “forskningsintäkterna fortsatt att öka utan att kostnaderna har ökat i samma takt”. Naturligtvis tar det sin tid att bygga upp forskningssatsningar, inte minst att anställa personal, men om lärosätena inte kan använda forskningsmedlen i den takt de strömmar in kanske de inte borde strömma in i den takten eller till just de lärosätena. Det finns anledning att följa upp hur forskningsmedlen fördelas och används de närmsta åren.

TCO och Uppsala universitet eniga: satsa på utbildningskvalitet!

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, uppsala universitet, utbildningskvalitet

Uppsala universitet har tagit fram sitt budgetunderlag för åren 2011-2013. Vi kunde inte ha skrivit det bättre själva.

Universitetet efterlyser en rejäl satsning på utbildningskvalitet de kommande åren. Åren 2011 och 2012 vill universitetet att regeringen höjer anslaget till utbildning på grund och avancerad nivå med sammanlagt 189 miljoner kronor. Omräknat på alla lärosäten motsvarar det ett tillskott på omkring 2,9 miljarder kronor.

TCO har tidigare rekommenderat satsningar i ungefär den omfattningen under ungefär den tidsperioden, även om det på sikt behövs åtminstone dubbelt så mycket pengar (alltså ungefär lika mycket som satsats på forskningen) för att rusta upp den eftersatta högre utbildningen.

Vidare vill Uppsala universitet att regeringen behåller den tillfälliga utökningen av högskoleplatser, som endast gäller under åren 2010 och 2011. Platserna bör inte dras tillbaka, menar universitetet. Även detta var något om TCO rekommenderade redan när budgetpropositionen lades.

Återstår att se om den kommande regeringen lyssnar på TCO och Uppsala universitet.

Studieavgifter införs för utländska studenter i Sverige

Etiketter: högre utbildning, studieavgifter

Högskole- och forskningsminister Tobias Krantz presenterade idag propositionen om avgifter för utländska studenter. Studenter som kommer utanför EES-området och som inte delar i ett utbytesprogram ska från och med höstterminen 2011 betala för sin högskoleutbildning. 90 miljoner kronor avsätts för stipendier.

TCO har i Globaliseringsrådet lyft detta som en önskvärd reform. Trenden visar på en kraftig uppgång av antalet internationella studenter. Idag finns runt tre miljoner internationella studenter i världen och antalet väntas växa till åtta miljoner 2025. Det finns således en expanderande internationell utbildningsmarknad. För att globaliseringen och den förändrade internationella arbetsfördelningen ska fortsätta att gynna Sverige måste vi ständigt fundera på nya sektorer och tjänster att utveckla där Sverige har förutsättningar att vara konkurrenskraftigt. Den högre utbildningen är en sektor där Sverige har möjlighet att bli internationellt konkurrenskraftigt vilket skulle ge möjlighet till fler välkvalificerade arbetstillfällen i Sverige.  

USA attraherar flest internationella studenter men tappar marknadsandelar till länder som Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Australien vilka satsar på att profilera sina universitet och högskolor. Sverige har flera fördelar som skulle kunna utvecklas och locka internationella studenter till Sverige:  

• Sverige har ett starkt utbildningsväsende med högkvalitativ högre utbildning och lärosäten som inom vissa områden är internationellt välkända.
• Sverige ligger långt framme inom fler områden såsom biovetenskap, materialteknik, klimatforskning, miljöteknik, folkhälsomedicin, design och informationsteknik.
• Sverige har därtill andra fördelar som kan attrahera studenter som möjlighet till rika naturupplevelser, många pratar bra engelska och många utbildningar ges på engelska, hög levnadsstandard och en internationellt sett intressant välfärdsstat både att leva i och studera.

För att Sverige ska lyckas attrahera internationella studenter krävs dock en del förändringar såsom förstärkning av utbildningarnas internationella profil, satsningar på sociala insatser för internationella studenter och marknadsföring.

Om det skulle visa sig att studieavgifter för utländska studenter, efter en väntad nedgång i antal på kort sikt, leder till oönskat få utländska studenter på längre sikt måste naturligtvis reformen omprövas. Detsamma gäller om reformen leder till andra kvalitets- eller incitamentsproblem såsom att kraven på utländska studenter skulle sänkas när lärosätet är i behov av deras avgifter.

Nära till en högskola avgörande för studier

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, högskoleverket, social snedrekrytering

Högskoleverket presenterar idag siffror över regionala skillnader i hur många unga som påbörjar högskolestudier.  I vissa kommuner har tre fjärdedelar av ungdomarna börjat en högskoleutbildning vid 24 års ålder. I andra kommuner är motsvarande andel bara en fjärdedel.

Läses denna rapport tillsammans med nationalekonomen Susanna Holzers aktuell avhandling, i vilken hon kartlagt effekterna av de senaste årtiondenas högskolepolitik, så kan slutsatsen dras att skillnaderna mellan kommuner, liksom skillnader mellan socialgrupper, hade varit än större om statsmakterna under 1990-talet inte satsat ansenliga resurser på tillväxt i hela högskolesystemet.

Holzer visar att närheten till en högskola gör att allt fler från icke-akademiska hem studerar vid det närliggande lärosätet, men (och detta är mycket intressant) också vid andra högskolor. Ett starkt vägande skäl till 1990-talets satsning på högskolesektorn var att man ville öka rekryteringen till högskolan från andra socialgrupper än dem som traditionellt sökte sig till högre studier. Den politiken har lyckats då rekryteringen till högre studier har breddats. Det har skett en häftig ökning av studenter med föräldrar som bara har gymnasiebakgrund, gruppens sannolikhet att studera har dubblerats på 25 år.

Effekten kommer enligt Holzers av att de fått tillgång till en högskola i närheten där de bor. Fler ungdomar utan akademisk bakgrund börjar nämligen studera om det finns en högskola i närheten. Och har man väl kommit över tröskeln att studier är ett naturligt val så kan man lika gärna välja att flytta och studera på ett lärosäte längre bort. Den geografiska närheten till högskolan ökar alltså den sociala närheten till högskolestudier och då inte bara på den lokala högskolan utan generellt.

Högskolorna har således inte bara en viktig roll för regionens utveckling och tillväxt utan också för målet om att bredda rekryteringen till högre studier.

Brist på kontakter och diskriminering på arbetsmarknaden

Etiketter: högre utbildning, integration

Idag presenterar SCB ny statistik om den svenska arbetsmarknaden för högskoleutbildade utrikesfödda. Statistiken visar att i april 2009 hade 7 av 10 högskoleutbildade utrikesfödda ett arbete (inklusive egna företagare) som huvudsaklig sysselsättning och motsvarande siffra för högskoleutbildade inrikesfödda var 9 av 10. Det har inte skett någon större förändring från 2004.

Av de högskoleutbildade utrikesfödda med utländsk högskoleutbildning och arbete som huvudsaklig sysselsättning har endast två tredjedelar ett arbete som helt eller delvis överensstämmer med utbildningen. En av fem har ett arbete som inte kräver någon högskoleutbildning. De utrikes födda har också oftare tidsbegränsade anställningar och deltidsanställningar. Utrikesfödda och inrikesfödda högskoleutbildade var däremot egna företagare i samma utsträckning.

Utrikes födda, oavsett svensk eller utländsk högskoleutbildning, upplever att de har det svårt att få ett jobb i linje med sin utbildning. 73 procent av högutbildade utrikesfödda bedömde att saknad av kontakter var det största hindret för att få ett arbete som överensstämde med utbildningen. Ett “icke-svenskt” namn, den utländska bakgrunden och språksvårigheter bedömdes också som viktiga skäl.

De högskoleutbildade utrikes födda som avses i statistiken har invandrat till Sverige mellan åren 1996 och 2007 och är därmed tämligen nyligen invandrade till Sverige. Att det i statistiken inte framgår hur lång tid som de utrikes födda varit i Sverige eller vilken högskoleutbildning de utrikes födda har genomgått försvårar möjlighet att dra policyinriktade slutsatser vad gäller introduktion av nyanlända akademiker och arbetsmarknadens funktionssätt.  

Lena Schröder skrev i våras på uppdrag av TCO en rapport om den svenska arbetsmarknaden för utrikesfödda akademiker med en svensk högskoleutbildning. Hon kom till följande slutsatser av hur arbetsmarknaden ser ut och vad facket kan göra, värda att i detta sammanhang lyfta fram igen:

• Utbildning lönar sig för alla, men en svensk högskoleutbildning lönar sig mindre för personer födda i östra Europa, Afrika, Asien eller Latinamerika. De har högre risk att vara arbetslösa än inrikes födda akademiker med samma inriktning på sin utbildning. Bland dem som har ett arbete är dessutom risken högre att arbetet är relativt lågavlönat.

 • Jämfört med inrikes födda har utrikes födda akademiker i större utsträckning en högskoleutbildning inriktad mot hälsosektorn eller teknik och naturvetenskap, det vill säga utbildningsområden som vanligtvis leder till ett kvalificerat arbete.

• Utrikes födda akademiker söker jobb mer intensivt än inrikes födda. Men de har sämre tillgång till resursstarka nätverk som kan ge kontakter in på arbetsmarknaden. Diskriminering på arbetsmarknaden förekommer mot utrikes födda akademiker med svensk examen.

• Facket har möjlighet att ingripa i några av de mekanismer som ligger bakom dessa skillnader på arbetsmarknaden. Ettsystem med mentorskap kan kompensera för bristen på nätverk och motverka diskriminering. Facket skulle också kunna bevaka att ansökningshandlingar med utländskt klingande namn intesorteras bort i rekryteringsprocessens allra första steg. Att överhuvudtaget verka för ett rekryteringsförfarande där individens meriter väger tyngre än personliga kontakter skulle gynna utrikes födda akademiker. Kollektivavtalen kan användas för att motverka diskriminering.

Ont om lärarledd undervisningstid för studenter

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, Lärarledd tid, sveriges förenade studentkårer, Tobias Krantz, utbildningskvalitet

I dag gjorde Aktuellt ett långt inslag om TCO:s nya rapport om lärarledd tid på högskolan. Jag skrev rapporten och kommer att presentera den på ett seminarium på måndag. Läs mer och anmäl dig till seminariet här.

I rapporten presenteras resultaten från en undersökning där vi visar att hälften av alla heltidsstudenter i Sverige har mindre än nio timmars undervisning i veckan, vilket egentligen ska vara miniminivån i vårt nuvarande resurstilldelningssystem. För studenter inom humaniora och samhällsvetenskap är situationen betydligt värre. Nästan hälften av humaniorastudenterna har mindre än sex timmars undervisning i veckan. Omkring var tjugonde humaniora- och samhällsvetarstudent har mer än femton timmar i veckan.

I inslaget blev högskoleminister Tobias Krantz utfrågad om bristen på lärarledd tid av Aktuellts programledare Lennart Persson. Som vanligt gav högskoleministern inte några särskilt konkreta svar, utan undvek mest att rakt ut säga att regeringen faktiskt inte har för avsikt att göra någonting åt situationen. Men han blev lite mer konkret när han sa att regeringen vill satsa på “kvalitet på bekostnad av kvantitet”. En mycket beklaglig prioritering, eftersom bägge behövs. Det tycker inte bara TCO och Sveriges förenade studentkårer, utan också OECD och en lång rad industriländer som uttryckligen satsar på att över hälften av de unga ska studera på högskolenivå. En ambition som Sverige sedan några år har övergivit.

Tobias Krantz nämnde också en planerad kvalitetssatsning, som antagligen är den kommande propositionen om hur en del av resurserna till den högre utbildningen ska göras beroende av utbildningarnas kvalitet. Men den reformen kommer med största sannolikhet inte att innebära särskilt mycket nya resurser till grundutbildningen. Antagligen ska man försöka använda de intäkter som kan komma att frigöras när studieavgifter för internationella studenter införs, men det är ytterst osäkert om det alls blir några intäkter att tala om.

Antalet sökande och antagna till högskolestudier ökar kraftigt

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, regeringen

Idag presenterar SCB statistik över antalet sökande och antagna till högskolor och universitet höstterminen 2009. SCB visar att både antalet sökande och antalet antagna ökat kraftigt sedan förra höstterminen, 2008.

Totalt ökade antalet sökande till högskolestudier med 22 procent. Antalet sökande som inte tidigare studerat på högskola eller universitet ökade än mer, med 29 procent. Antalet antagna ökar också kraftigt jämfört med föregående hösttermin, med 22 procent. Antalet antagna som inte tidigare studerat på högskola eller universitet ökade än mer, med 30 procent.

19-åringarna är den åldersgrupp som ökar mest och det kan till viss del förklaras av att årskullen 19-åringar är större än föregående år. De som i år är 16, 17 och 18 år är också stora årskullar och ett fortsatt högt tryck på den högre utbidlningen på grund av stora årskullar kommer vi att se de närmaste åren. Det måste regeringen ta hänsyn till när lärosätena tilldelas utbildningsplatser under de närmaste åren.

Tre mycket glädjande besked går att utläsa ur statistiken. För det första så utjämnades könsfördelningen något mellan de sökande som inte tidigare studerat, hösten 2009 var 57 procent kvinnor och 43 procent män, jmfört med 59 procent kvinnor och 41 procent män höstterminen 2008.

För det andra är det mycket glädjande att se att antalet behöriga förstahandssökande till både civilingenjörsutbildningen och högskoleingenjörsutbildningen ökar för andra året i rad. Det innebär att vi är tillbaka till samma nivåer som i början av 00-talet.

Det tredje glädjande beskedet är att antalet behöriga förstahandssökande till lärarutbildningen ökar efter att ha minskat under tre höstterminer. En fortsatt ökning av antalet sökande till lärarutbildningen är viktigt för att hålla en hög standard inom lärarkåren.