TCO välkomnar universitetskansler Lars Haikola med en… haiko

Etiketter: anders flodström, haiku, högre utbildning, högskoleverket, lars haikola, Tobias Krantz, universitetskansler

Det gick fort. För bara några dagar sedan gick ansökningstiden ut och vi har redan fått en ny universitetskansler. Det blev Lars Haikola, tidigare bland annat rektor för Blekinge tekniska högskola och Lunds universitets Campus Helsingborg, som fick det viktiga och svåra uppdraget att leda Högskoleverket genom implementeringen av det nya kvalitetsutvärderingssystemet. Jag önskar Lars Haikola lycka till och hoppas att han får en bra start på det nya jobbet!

Eftersom jag är mitt uppe i förberedelserna inför vårt arrangemang “SM i högskolepolitik” på Almedalsveckan i Visby och därför har ont om tid ska jag inte skriva mer om detta. Men jag avslutade min kommentar om Anders Flodströms (den snart före detta universitetskanslern) avgång med en haiku-dikt, så jag tänkte att det kunde vara lämpligt att välkomna Lars Haikola på samma sätt. Alltså, på allmän begäran: En haiku till den tillträdande universitetskanslern, Lars Haikola. Varsågoda.

Försökte skriva
En haiku till Haikola
Det blev en haiko

Saco fortsätter mytbilda om överutbildning

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, överutbildning

För två år sedan bjöd Saco in till ett seminarium om överutbildning i Almedalen. Då hävdade Saco att mellan en fjärdedel och en tredjedel av alla på den svenska arbetsmarknaden var överutbildade. Efter det gav TCO ut en rapport, Myten om överutbildning, där jag gick igenom den svenska forskningen om överutbildning. De studier som visar att en så stor andel som en fjärdedel till en tredjedel av arbetskraften är överutbildad visar också att 70 procent av dem som klassificeras som överutbildade har en gymnasieutbildning som högsta utbildning. Att gymnasieutbildade klassificeras som överutbildade är naturligtvis en helt annan sak än att högskoleutbildade blir det, och kräver också andra policyslutsatser. Vi vet att det idag krävs en gymnasieutbildning för att klara sig bra på den svenska arbetsmarknaden under ett yrkesverksamt liv. Att beteckna gymnasieutbildade som överutbildade är därför orimligt.

Så när Saco till idag bjöd in till seminarium för att presentera en ny rapport om över- och underutbildning på den svenska arbetsmarknaden så utgick jag ifrån att de skulle ha reviderat sin uppfattning om nivån av andelen överutbildade på arbetsmarknaden. Men icke. Saco fortsätter hävda att en tredjedel av alla på arbetsmarknaden är överutbildade.

• Detta trots att 70 procent av dem som klassificeras som överutbildade som sagt har en gymnasieutbildning som högsta utbildning.
• Trots att beräkningarna i vissa studier som når dessa slutsatser om andelen överutbildade bygger på en yrkesklassificering (SEI) som publicerades 1982 och reviderades marginellt 1984. Och trots att det finns en nyare yrkesklassificering (SSYK) från 1997 som kommer fram till att andelen överutbildade i Sverige är nio procent och knappt sju procent om de gymnasieutbildade räknas bort.
• Trots att den självskattning som görs i Levnadsnivåundersökningen 2000 visar att endast 4 procent anser sig vara mycket överkvalificerade för sitt jobb och 15 procent något överkvalificerade för sitt jobb (gymnasieutbildade ej borträknade).
• Trots att OECDs studie av andelen överutbildade i Sverige visar att cirka 6 procent av de inrikes födda och cirka 16 procent av de utrikes födda kan betecknas som överutbildade (gymnasieutbildade ej borträknade).
• Och trots att SCBs studie visar att bland de högskoleexaminerade, så kort tid som tre år efter examen, uppger endast nio procent att de inte har ett jobb som motsvarar deras utbildning eller som de är underutbildade för.

Det spelar roll för framtida politikskapande om vi tror att andelen överutbildade på den svenska arbetsmarknaden är 33 eller 7 procent. Det är stor skillnad och föranleder skilda politiska förslag. Diskussionen om utbildning och arbetsmarknad måste föras med bra underlag. Läs TCOs rapport Myten om överutbildning.

Jag har tidigare skrivit om överutbildning här och här.

Lärosätena kan göra mer för att bredda rekryteringen till högskolan

Etiketter: högre utbildning, social snedrekrytering

Igår presenterade SCB statistik över andelen studenter med utländsk bakgrund i den svenska högskolan. Glädjande ökar andelen studenter med utländsk bakgrund men skillnaden mellan studenter med svensk bakgrund och utländsk bakgrund är fortsatt stor.

Vid 25 års ålder hade 44 procent av årskullen födda 1983 påbörjat en högskoleutbildning. Andelen med svensk bakgrund var betydligt högre än andelen med utländsk bakgrund. Av 25-åringarna med svensk bakgrund hade 45 procent påbörjat högskolestudier. Motsvarande andel för gruppen med utländsk bakgrund var 37 procent.

Lärosätena bör tydligare än idag få i uppdrag att arbeta för att bredda rekryteringen till högre studier; socialt, etniskt, köns- och åldersmässigt. Ett tydligt tecken på att lärosätena kan göra mer för att bredda rekryteringen är skillnaden mellan Malmö högskola och Lunds universitet. Lärosätena ligger två mil ifrån varandra men på Malmö högskola har 29 procent av nybörjarstudenterna utländsk bakgrund, på Lunds universitet bara 15 procent. Bra jobbat Malmö! Lunds studentrekrytering borde stämma universitetet till eftertanke.

Forskare ger TCOs Sture Nordh rätt om utbildningspolitiken

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, Sture Nordh, utbildningspolitik

Stundtals blossar det upp en debatt om huruvida vi behöver lärosäten i hela landet eller om vi i princip ska lägga ned de mindre och nyare lärosätena och satsa på att koncentrera den högre utbildningen till ett fåtal stora lärosäten i de traditionella universitetsstäderna. TCO anser att alla tankar och politiska beslut i den riktningen vore att beklaga. Den högre utbildningen måste finnas tillgänglig i hela landet.

Forskningen ger flera starka argument för detta. God regional tillgänglighet till högre utbildning underlättar social rörlighet, lärosäten har generellt tydliga regionala tillväxteffekter på både kort och lång sikt och de nyare lärosätena ger dessutom mångdubbelt bättre avkastning vad gäller patent jämför med de traditionella universiteten.

Om allt detta och mer skrev TCOs ordförande Sture Nordh en artikel på debattsajten Newsmill för en dryg månad sedan. I dag publicerade två av forskarna bakom en del av de resultat som refererades i Sture Nordhs artikel en lång och detaljerad forskningsredogörelse som underbygger TCOs resonemang om betydelsen av utbildning i hela landet.

På TCOs stora konferens om högre utbildning den 14 april tog Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern tydligt ställning för att vi behöver de lärosäten vi har runtom i Sverige. Övriga partier har inte lika tydligt deklarerat att den högre utbildningens och forskningens geografiska närvaro i hela landet är en prioriterad fråga. Det borde de göra.

Studieavgifter inte nödvändigt för ökad genomströmning i högskolan

Etiketter: högre utbildning, social snedrekrytering, studieavgifter

Idag och igår diskuteras utkasten till bilagorna till den pågående Långtidsutredningen 2011 i Rosenbads konferenscenter. En av bilagorna behandlar genomströmningen i den högre utbildningen och kan komma att förespråka studieavgifter för alla studenter i den högre utbildningen. Den senaste långtidsutredningen, Långtidsutredningen 2008, förespråkade också studieavgifter. Också den gången för att öka genomströmningen inom den högre utbildningen. Men tillräcklig hänsyn till vad studieavgifter skulle innebära i övrigt togs inte i Långtidsutredningen 2008.

TCO släpper idag, på första dagen av Sveriges förenade studentkårers fullmäktige i Uppsala (Lycka till SFS!), en rapport om studieavgifter. Vi har gått igenom vad forskningen säger om studieavgifter och kommit fram till att ett införande av studieavgifter kommer att leda till färre studerande, att ett införande av studieavgifter skulle öka den sociala snedrekryteringen till högre studier och att studieavgifter på intet sätt är nödvändigt för att öka genomströmningen i högre studier.

Snabbare genomströmning kan uppnås på andra sätt som inte har samma negativa effekter på antalet studerande och på vilka grupper som rekryteras till högskolestudier. Åtgärder såsom mer välorganiserad undervisning, mer lärarledd undervisningstid, bättre studie­ och yrkesvägledning, utökat studentstöd såsom studenthälsovård och studietekniskt stöd, högre studiemedel och möjlighet att läsa sommarkurser som kan ingå i examen, kan öka genomströmningen i den högre utbildningen utan att negativt påverka antalet studerande eller spä på den sociala snedrekryteringen till högre studier. Det borde Långtidsutredningen 2011 ta fasta på.

Det bidde en tumme

Etiketter: föräldraförsäkring, högre utbildning, sjukförsäkring, studiesocialt

I november 2007 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté som skulle föreslå åtgärder vad gäller studerandes ekonomiska och sociala situation. Återigen en ny studiesocial utredning och förhoppningarna växte om att studenterna nu äntligen skulle få en rimlig ekonomisk trygghet vid sjukdom och föräldraskap.

Den studiesociala kommittén lämnade ett halvdant förslag som tog från vissa studentgrupper för att ge till andra studentgrupper och finansierade några förbättringar genom att göra det extremt kostsamt att inte vara en student som från början vet vad hen vill och som presterar på topp under hela sin studietid. Men två bra förslag från kommittén avseende studenters trygghet var att även studenter ska ha möjlighet till halvtidssjukskrivning och att studenter som tjänat in en SGI inte ska förlora den bara för att studenten inte tar studiemedel för varje studiedag.

Så kom i onsdags regeringens studiestödsproposition som vilar på kommitténs förslag. Alla med insikt i studenters ekonomi vet att studenten behöver en ny rock. Efter att kommittén inte lyckats leverera en rock men dock en väst, trodde vi att studenten i alla fall skulle få en väst. Men nej, det bidde bara en tumme. Tumvärmare i all ära men det är inte vad de flesta studenter behöver. (För er som är undrande inför referenserna till klädesplaggen hänvisas hit.)

Det finns bara ett förslag i propositionen som har bäring på studenters ekonomiska trygghet, nämligen förbättrade villkor för studenter som vårdar barn eller andra närstående. Dock bara om vårdbehovet finns i över en månads tid. Det är en förbättring, men det räcker inte. Det som behövs är en helhetslösning på studenters tillgång till trygghetssystemen vid sjukdom, föräldraskap och arbetslöshet efter studierna. (Läs gärna TCOs remissvar på utredningen som bland annat presenterar ett förslag om en studie-SGI som ger studenter en inkomsttrygghet vid sjukdom och föräldraskap.)

Regeringen föreslår i propositionen också en hårdare bedömning av studenter som inte tagit tillräckligt många poäng under en termin. Förslaget innebär en risk för att studenter som är väl motiverade för studier inte kommer att kunna slutföra dessa om de i något skede av sin utbildning inte uppnått tillräckliga studieresultat på grund av personliga förhållanden. Det är inte förslag som dessa som kommer att öka genomströmningen i den högre utbildningen.

Regeringen har efter kommitténs arbete också presenterat en höjning av studiemedel, fribelopp samt expeditions- och påminnelseavgifter. Men jag hade både trott och hoppats att det skulle bli mer än såhär uträttat för studenters ekonomiska trygghets skull.

Tack för helhetsgreppet, Kajsa Borgnäs!

Etiketter: högre utbildning, Kajsa Borgnäs, s-studenter, socialdemokraterna, utbildningspolitik

Om det är någonting jag saknar i den högskolepolitiska debatten, är det helhetsperspektiv. Alltför få debattörer försöker se den större bilden, ta ett samlat grepp på högskolepolitiken. Därför är det kul att läsa dagens debattartikel i ETC som Kajsa Borgnäs, ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet, skrivit.

Även om jag inte håller med om allt är det väldigt kul att läsa ett inlägg som sätter ett antal högskolepolitiska reformer i ett större sammanhang och analyserar regeringens högskolepolitik på ett övergripande plan, utan att ägna sig åt de hårklyverier som vi utbildningspolitiska nördar ofta ägnar oss åt.

När kommer en borgerlig analys på samma övergripande nivå?

Öppen konflikt mellan universitetskansler Anders Flodström och högskoleminister Tobias Krantz

Etiketter: anders flodström, högre utbildning, högskoleverket, kvalitetsutvärderingssystemet, peter honeth, Tobias Krantz, utbildningsdepartementet, utbildningskvalitet

Den utdragna processen som ska leda till ett nytt kvalitetsutvärderingssystem för den högre utbildningen har tagit en dramatisk vändning. Universitetskansler Anders Flodström, landets högste tjänsteman inom högskolesektorn, gick för några dagar sedan ut med öppen och mycket hård kritik mot högskole- och forskningsminister Tobias Krantz och dennes statssekreterare, Peter Honeth.

– Departementet har lekt högskoleverk och tagit fram ett amatörmässigt förslag som går emot det förslag till kvalitetsreform som är förankrat hos sektorn, universitetsledningar och studenter, säger Anders Flodström till tidningen Universitetsläraren.

Kritiken gäller såväl hanteringen av Högskoleverkets tidigare förslag som delar av innehållet i regeringens eget förslag. Att kanslern så skarpt kritiserar det sistnämnda är intressant, eftersom detaljerna i regeringens förslag ännu inte redovisats – inte ens för kanslern själv. Det enda som delgivits sektorn (företrädare för studenter och lärosäten) är en power point-presentation med en översiktlig beskrivning av förslaget, på ett informellt “avstämningsmöte” den 3 mars.

Att just Anders Flodström blivit regeringens hårdaste kritiker är i sig anmärkningsvärt. När han utsågs till universitetskansler 2007, efter en så kallad “öppen sökprocess”, misstänkte jag att han, utöver sina uppenbara meriter, blivit vald för att han delade regeringens syn på högre utbildning. Ord som excellens, världsklass, koncentration och betoningen av lärosätenas forskningsuppdrag präglade Anders Flodströms värv som rektor på KTH och Linköpings universitet. Omedelbart efter utnämningen gjorde också Flodström ett kontroversiellt utspel som låg i linje med regeringens högskolepolitiska idé, när han förespråkade att landets fjorton universitet borde slås ihop till fem.

Men på senare tid tycks universitetskanslern ha omprövat några av sina gamla käpphästar och börjat agera alltmer självständigt. När han nu går i öppen polemik mot sin uppdragsgivare är det en stark markering mot såväl den högskolepolitik som förs av den nuvarande regeringen, som sättet den förts på. Det är alltså både en sakpolitisk och en förvaltningspolitisk schism det rör sig om. Flodströms skarpa utspel vittnar om oberoende och civilkurage, viktiga egenskaper hos en myndighetschef.

– Jag trodde att regeringen stod för en positiv riktningsförändring, för ett kunskapssamhälle, säger Anders Flodström till tidningen Universitetsläraren.

Detta vittnar om att Anders Flodström blivit desillusionerad av regeringens politik. I en tre år gammal intervju, efter utnämningen till universitetskansler, uttryckte Anders Flodström entusiasm inför de uppgifter som högskolesektorn och högskolepolitiken stod inför. Han hoppades att de kommande förändringarna skulle “innebära att rektorernas roll och självförtroende stärks”, och han var säker på det skulle vara “självklart för flera rektorer att vilja bli universitetskansler” nästa gång ämbetet skulle tillsättas. Jag undrar om han fortfarande är lika säker på det.

- - -

För den som vill fördjupa sig i turerna kring kvalitetsutvärderingssystemet har utbildningsforskaren och den tidigare rektorn för Mälardalens högskola, Lillemor Kim, skrivit en utförlig redogörelse som kan laddas ned här.

Andra som skrivit om kvalitetsutvärderingssystemet och högskoleschismen är Lisa Gemmel, Saco studentråd, Sulf, SFS, Akademisk Frihet, Kristoffer Ejnermark, Pers blogg, Mats Olsson och bloggen Alliansfritt Sverige.

Den givna arenan för högskolepolitisk debatt

Etiketter: högre utbildning

För tredje året i rad bjuder TCO in till konferens om högre utbildning, den 14 april. Konferensen har närmast blivit en tradition och är nu en etablerad arena där landets ledande politiker, företrädare för lärosäten, fackförbund, arbetsgivare och studenter samlas för att utbyta tankar om den högre utbildningens nutid och framtid. Eftersom det är valår har vi bjudit in samtliga riksdagspartier till en debatt om de högskolepolitiska knäckfrågorna. Dessutom kan vi som vanligt erbjuda ett späckat program med tio seminarier på för- och eftermiddagen.

I år vill vi särskilt lyfta fram två frågor som förtjänar mer uppmärksamhet. För det första, frågan om vidareutbildning och kompetensutveckling. I dagens arbetsliv är det svårt att klara sig utan påfyllnad av utbildning. Den utbildning individer har med sig vid inträdet på arbetsmarknaden räcker sällan för ett helt yrkesliv. Många anställda som vill och skulle behöva byta jobb eller yrke saknar möjligheter att göra det. Individens kompetens och utbildning har blivit en allt viktigare valuta för förmågan att klara omställningar och för möjligheter till nya karriärvägar i arbetslivet. Därför behövs ett system för kompetensutveckling och vidareutbildning, och det reguljära utbildningssystemet bör ha en central plats i detta. Hur det ska se ut och hur det ska finansieras är frågor vi måste lösa.

För det andra, frågan om vikten av utbildning i hela landet. Under 1990-talet byggdes den svenska högskolan ut kraftigt. Nya lärosäten tillkom och antalet studenter ökade snabbt. De politiska motiven bakom utbyggnaden var framför allt att skapa förutsättningar för långsiktig ekonomisk tillväxt och att minska de sociala och regionala klyftorna. Flera studier visar att man med utbyggnaden också åstadkommit detta. Trots det hörs allt oftare krav på ökad koncentration och elitsatsningar. Vissa högskolepolitiska reformer har direkt missgynnat högskolorna och de nyare universiteten. Men det är av största vikt att högre utbildning finns tillgänglig i hela landet för fortsatt ekonomisk tillväxt, regional utveckling och för människors möjligheter att studera oavsett bostadsort.

TCOs konferens om högre utbildning är den givna arenan för högskolepolitisk debatt och för att sätta den högskolepolitiska agendan inför valrörelsen.

Från bilprovning till melodifestival: kvalitetsutvärdering av högre utbildning

Etiketter: högre utbildning, utbildningskvalitet

Snart kommer den hett emotsedda och alltmer kontroversiella kvalitetspropositionen, där regeringen ska föreslå hur delar av pengarna till den högre utbildningen ska fördelas efter nya kvalitetskriterier. Det senaste datumet som utlovats är den 23 mars.

Av det som blivit känt hittills verkar det som om Högskoleverkets utvärderande roll ska förändras från bilprovning till melodifestival. Något förenklat kan man säga att Högskoleverket inte bara ska se till att utbildningarna håller en godkänd lägstanivå, ungefär som bilprovningen. Tanken är att man fortsättningsvis ska agera melodifestival och peka ut de utbildningar som är bäst. Dessa ska sedan, förutom äran, få en ekonomisk belöning.

I förrgår (den 3 mars) bjöd utbildningsdepartementet in bland andra lärosätena, Högskoleverket, Sveriges förenade studentkårer (SFS) och Sveriges universitets- och högskoleförbund (SUHF) till ett så kallat “avstämningsmöte” för att presentera det nya förslaget till nytt kvalitetsutvärderings- och resursfördelningssystem. Jag var inte där, men har från flera källor fått veta att många av de närvarande var tämligen kritiska till såväl förslaget som utbildningsdepartementets hantering av hela ärendet.

Bakgrunden är att regeringen i mars förra året bad Högskoleverket ta fram ett förslag till nytt kvalitetsutvärderingssystem. Högskoleverket lyckades efter en lång process med balansakten att ta fram ett förslag som i stort sett fått stöd av såväl lärosätena som studentrörelsen. Så långt allt väl. Problemen började när utbildningsdepartementet uttryckte missnöje med Högskoleverkets förslag och började göra ändringar i det på detaljnivå. Här följer några av inslagen i regeringens förslag:

• Utbildningarna ska ges betyg på en fyrgradig skala. Endast de utbildningar som får det högsta betyget ska tilldelas extra resurser, kopplat till antalet helårsstudenter. Det lägsta betyget kan, ungefär som idag, leda till indragen examensrätt. Detta kan möjligtvis (beroende på hur mycket pengar det rör sig om) ge betydande tillskott till vissa stora utbildningar. Men för mindre utbildningar blir tillskottet antagligen blygsamt, och det stora värdet ligger snarare i betygets attraktionsvärde för att rekrytera nya studenter. Högskoleverket hade föreslagit en tregradig skala.
• De nya resurserna ska tas från de pengar som sparas in när avgifter för tredjelandsstudenter införs nästa år. Det är dock ännu oklart vilka belopp det rör sig om.
• Tonvikten i det nya kvalitetsutvärderingssystemet ligger tydligt på studenternas prestationer, framför allt bedömningen av examensarbeten. Högskoleverket ville i sitt förslag också ta med den så kallade progressionen, alltså hur mycket studenterna lär sig under utbildningen. På detta sätt skulle systemet i högre grad utvärdera utbildningarna, snarare än studenterna. En betydande brist i regeringens förslag, enligt de uppgifter som hittills kommit fram, är alltså att det inte tar hänsyn till studenternas bakgrund och förutsättningar utan enbart beaktar studenternas prestationer, vilket antagligen missgynnar högskolorna och de nyare universiteten.

Andra som bloggat om detta är SFS och Stockholms universitets rektor Kåre Bremer.