Kritiken växer mot regeringens sänkta utbildningskrav

Etiketter: gymnasieskolan, högskolebehörighet

Tre dagar i rad visar DN hur fler och fler aktörer är kritiska till de sänkta teoretiska kraven i gymnasieskolan. I lärlingsförsöket som pågår  och i gymnasieutredningen som har remissbehandlats och nu hanteras på utbildningsdepartementet så har de teoretiska kraven sänkts för elever på gymnasieskolans yrkesprogram inklusive för de elever som går på ett lärlingsprogram.  

TCO har tillsammans med Lärarförbundet, SKTF, Kommunal, Byggnads och IF Metall varit negativt inställd till de sänkta ambitionerna då de innebär ökade risker för elever att hamna i snäva yrkesfack och gör dem mindre rörliga på arbetsmarknaden. Läs här och här.

Också LO är emot de sänkta kraven och skriver i remissvaret till gymnaseiutredningen: LOs bestämda uppfattning är att alla gymnasieprogram ska ge grundläggande behörighet till högskolan.

Men det är inte bara arbetstagarnas organisationer som ser nödvändighet i att alla elever ges goda teoretiska kunskaper för att de behöver dessa kunskaper som samhällsmedborgare, i sitt minst 40 år långa arbetsliv och för att ha möjlighet att studera vidare på högskolan. Också arbetsgivarna och gymansieskolorna inser nödvändigheten:

Jonas Berggren på Svenskt Näringsliv uttrycker det såhär: Vi företräder ett 50-tal brahscher och underorgansaitioner, och alla våra branscher har gått ut och rekommenderat att man inte ska sänka de teoretiska kraven utan följa de nationella programmen.

Karin Thapper på Teknikföretagen säger såhär: Det handlar om anställningsbarhet på lång sikt. Ungdomarna måste kunna utvecklas inom företaget under en längre tid. Det handlar om ren självbevarelsedrift.

Inger Grape Burns, rektor på Stockholms praktiska gymansiium menar att varken yrkesbranscherna eller föräldrarna accepterar en b-utbildning med sänkta krav och tillägger: Grundskolan problem löses inte av att man tar steg tillbaka och försöker införa den gamla yrkesskolan. Det skulle skapa en återvändsgränd.

Kritiken mot regeringens sänkta utbildningskrav växer.

Släpp loss begåvningsreserven

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, högskolebehörighet, utbildning

Jag hälper min snart 90-åriga far att redigera hans memoarer. De är mest för de närmaste, men ändå fantastisk läsning i ett större sammanhang. Fattig och föräldralös gick han till sjöss i mitten av 1930-talet. Det blev några resor till fjärran länder. Efterhand förstod han att han måste skaffa sig någon slags yrkeskunskap, likgiltigt vilken. Ungefär som ett halvsvultet djur som gradvis inser betydelsen av föda för att inte gå under. Utan kunskap erbjöds bara drängkammaren eller att stå i fabrik.

Tursamt nog, om uttrycket tillåts, så bröt andra världskriget ut. Inom krigsmakten kunde män från små omständigheter få en del yrkeskunskaper. Gratis dessutom, fast utbudet var begränsat. Så pappa snodde värvning. Han hamnade på signal och blev med tiden specialist på det som under sent 40-tal var framtidsområden; telefon, radio, radar och faktiskt också TV. Fast någon egen TV hade han inte.

Efter komplettering via Hermods brevkurser och en kortare lärarutbildning kunde han ta avsked och börja en ny och bättre karriär som yrkeslärare. Man kan säga att han fick ta vara på de små möjligheter som erbjöds och jobba hårt för att lyckas. Någon andra chans gavs inte på den tiden.

Mina något äldre systrar hade lite bättre utgångsläge, men långt ifrån vad som gäller idag. Det blev flickskola och folkhögskola. Studentexamen var det inte tal om, än mindre högskolestudier. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken, i skepnad av AMS, förde dem så småningom till en hyggliga jobb som tandsköterska och fritidspedagog. Där är de kvar än idag.

Annat var det när jag själv var i tjugoårsåldern. Då stod utbildningsdörrarna fortfarande på vid gavel. Det blev Uppsala universitet (utan att ens behöva söka in) och så småningom doktorsexamen vid det lärosätet.

Denna lilla historia visar hur människors livschanser förbättras av ökade utbildningsmöjligheter. Och det är ju bra för människorna. Men den visar också att med fler utbildningsmöjligheter så kan fler bidra efter sin förmåga. Begåvningsreserven släpps ut. Det tjänar alla på.

Trion Ekström, Fjelkner och Wennemo

Etiketter: gymnasieskolan, högre utbildning, högskolebehörighet

I förra veckan blev jag så glad när jag läste LOs remissvar till gymnasieutredningen. Så hade LO slutligen satt ned foten i den viktiga frågan om alla gymnasieprogram ska ge eleverna möjlighet att läsa vidare på högskolan. I remissvaret stod att läsa: LOs bestämda uppfattning är att alla gymnasieprogram ska ge grundläggande behörighet till högskolan. Tydligare kan det ju inte bli! Jag ringde Thomas Hagnefur, som författat LOs remissvar, i annat ärende men kunde inte låta bli att uttrycka min glädje över att beskedet från LO var så entydigt och starkt

Inte undra på min förvåning när det idag i min mejlbox dimper ned en artikel med rubriken: LO, Saco och LR gillar det nya gymnasiet

Anna Ekström, ordförande för Saco, Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund (LR) och Irene Wennemo, chef för arbetslivsenheten på LO replikerar i dagens UNT på en debattartikel som TCO skrivit tillsammans med Lärarförbundet och Byggnads. Trion Ekström, Fjelkner och Wennemo skrev även igår i Sydsvenskan.

Den moderata riksdagsledamoten Per Bill har tidigare gett sig in i debatten.

Gymnasieutredningen föreslår att dela in gymnasieskolan i två delar: ­yrkesprogrammen å ena sidan och de högskoleförberedande programmen å andra sidan, där endast elever på högskoleförberedande program läser svenska och engelska i tillräcklig utsträckning för att få högskolebehörighet. För elever på yrkesprogram är kurserna frivilliga och ryms sällan inom det fria valet utan kräver att eleven läser kurserna utöver sitt program.

Saco, LR, Wennemo och Bill hävdar att sänkningarna av de teoretiska kraven i skolan kommer att leda till att färre hoppar av gymnasiet. Jag kan vara överens med dem om problemet – alltför många avslutar sina gymnasiestudier utan fullständiga betyg. Men lösningen kan aldrig vara att sopa problemet under mattan genom att sänka de teoretiska kraven. I stället måste vi satsa mer på att alla elever ska uppnå målen.

Sveriges position som en av världens ledande kunskapsnationer är inte alls självklar. När andra länder ökar sina ambitioner inom utbildning drar vi ner våra trots att vi vet att en hög utbildningsnivå i arbetskraften är ett lands viktigaste konkurrensfördel. Det kan aldrig vara rätt väg att dagens gymnasieelever ska lära sig mindre än tidigare generationer och att färre förväntas studera på högskolan.

Ett modernt arbetsliv kräver kunskap. Därför kan vi inte hitta bättre en bättre investering än att satsa så att alla elever kan uppnå målen. Att dra ner ambitionerna är däremot en mycket dålig lösning.

Läs hela LOs remissvar här. TCOs remissvar finner du här.