Nära till en högskola avgörande för studier
Högskoleverket presenterar idag siffror över regionala skillnader i hur många unga som påbörjar högskolestudier. I vissa kommuner har tre fjärdedelar av ungdomarna börjat en högskoleutbildning vid 24 års ålder. I andra kommuner är motsvarande andel bara en fjärdedel.
Läses denna rapport tillsammans med nationalekonomen Susanna Holzers aktuell avhandling, i vilken hon kartlagt effekterna av de senaste årtiondenas högskolepolitik, så kan slutsatsen dras att skillnaderna mellan kommuner, liksom skillnader mellan socialgrupper, hade varit än större om statsmakterna under 1990-talet inte satsat ansenliga resurser på tillväxt i hela högskolesystemet.
Holzer visar att närheten till en högskola gör att allt fler från icke-akademiska hem studerar vid det närliggande lärosätet, men (och detta är mycket intressant) också vid andra högskolor. Ett starkt vägande skäl till 1990-talets satsning på högskolesektorn var att man ville öka rekryteringen till högskolan från andra socialgrupper än dem som traditionellt sökte sig till högre studier. Den politiken har lyckats då rekryteringen till högre studier har breddats. Det har skett en häftig ökning av studenter med föräldrar som bara har gymnasiebakgrund, gruppens sannolikhet att studera har dubblerats på 25 år.
Effekten kommer enligt Holzers av att de fått tillgång till en högskola i närheten där de bor. Fler ungdomar utan akademisk bakgrund börjar nämligen studera om det finns en högskola i närheten. Och har man väl kommit över tröskeln att studier är ett naturligt val så kan man lika gärna välja att flytta och studera på ett lärosäte längre bort. Den geografiska närheten till högskolan ökar alltså den sociala närheten till högskolestudier och då inte bara på den lokala högskolan utan generellt.
Högskolorna har således inte bara en viktig roll för regionens utveckling och tillväxt utan också för målet om att bredda rekryteringen till högre studier.

