Etiketter: bilindustrin, industripolitik, SAAB, spyker
Oerhört glädjande att Saab får en ny ägare som tror på biltillverkarens framtid. Många är trots detta beredda att direkt dödförklara affären som ett falskt hopp. Men i en global omstöpning av hela fordonsindustrin som nu pågår behöver det inte vara en fördel att ha varit en gigantisk supertanker - för att kunna navigera i en strid fors av förändring kan det vara bättre att vara liten, snabb och flexibel.
För att kunna göra det och överleva i en verklighet som kräver omfattande investeringar och stor osäkerhet måste ägarna vara långsiktiga och politiken finnas tillgänglig. Inte genom att vara beredd att ta över företagen men genom att bedriva en långsiktig tillväxt- och industripolitik som bygger på att vi inte bara behöver fler jobb utan även bättre jobb, där produktivitet inte ses som ett skällsord.
Men idag är det tid att glädjas. Saabs ledning har varit väldigt tapper. De lokala facken har varit så tålmodiga och proaktiva att man blir stolt. Men även regeringen har nu äntligen visat att det behövs politiskt agerande för att stärka svensk industri.
Nu gäller det att visa belackarna att de hade fel. Saab måste visa att bilen inte bara har en trogen utan också växande kundkrets. Regeringen måste visa at de inte bara har ryckt ut nu - utan också har en tillväxtpolitik som ger långsiktiga fördelar för svenska industri.
Etiketter: gm, industripolitik, SAAB
Det är något lurt med hela Saab-affären. Det till synes oprofessionella hanterande från GM:s sida kring försäljning, uppstyckning, likvidation med mera är en väldigt strikt affärsmässig kalkyl - allt annat vore konstigt. Men bakom den kalkylen döljer sig sannolikt faktorer som GM inte vill ska synliggöras och som kanske gör att man aldrig har varit intresserade av att sälja Saab överhuvudtaget. Trots att GM försöker få det till att det just nu handlar om en futtig höjning av priet verkar det vara helt andra bevekelsegrunder som ligger bakom.
Ett så stort företag som GM kan helt enkelt inte sköta sina affärer och mediala kontakter så uselt om det inte har ett visst syfte. Ändå framstår GM:s agerande som ansvarslöst och arrogant. Bilden blir att man aldrig har haft något intresse att sälja Saab - att överhuvudtaget låta märket överleva. Anledningen till detta kan vi bara spekulera kring och kommer kanske aldrig att få veta.
Detta kommer inte bara att kosta tusentals anställda i svensk bilindustri jobbet, det blir dessutom en mycket påtaglig förlust för svensk industri. Och kanske helt i onödan.
Regeringen hade kanske aldrig kunnat rädda Saab, men det svaga agerandet från början av hela processen har inte bidragit till att stärka Sverige som industrination - tvärtom.
ab, dn
Etiketter: industripolitik, kris, regeringen, SAAB
Regeringen och näringsminister Maud Olofsson har varit ganska kallsinniga till svensk bilindustri. “Staten ska inte stötta näringsverksamhet och företag” har det hetat. Saab har ingen framtid har det egentliga beskedet tidigt varit. Det går inte att komma ifrån att regeringens passivitet har försvagat Saab.
Nu är det för sent att reparera skadan. Regeringen bär ett visst ansvar för att det har gått så illa. Men jag förstår kanske logiken i regeringens politik och vart man har tänkt sig att alla tusentals anställda i bilindustrin ska ta vägen.
Det är uppenbarligen rätt att subventionera den hushållsnära sektorn men inte att stötta bilindustrin. Tanken kanske är att alla som nu förlorar jobbet ska börja städa hos varandra - men nu med statligt stöd.
Nu krävs inte bara kraftfulla stöd till alla som förlorar jobbet och till Trollhättan - nu måste regeringen börja föra en politik för kvalificerade jobb och inte bara för lägre löner.
dn1, dn2, dn3. dn4, ab1, ab2, ab3. ab4
Etiketter: bilindustrin, industripolitik, krisen, SAAB
De senaste åren innan krisen skedde en dramatisk förändring av den globala bilindustrin. År 2000 tillverkades 40 procent av världens bilar i Japan och USA - strax innan krisen hade det fallit till 30 procent. Efter krisen kommer det att vara en ännu lägre andel. Andelen bilar som tillverkades utanför OECD-området ökade under samma period från var tionde till var femte.
Samtidigt visar studier med så kallad input-outputanalys att bilindustrin har en väldigt stor positiv jobbeffekt i kringliggande näringar. En dollars ökning i värde i bilindustrin beräknas skapa ett värde av tre dollar i ekonomin som helhet. Få om ens någon annan industrigren är relativt sett lika betydelsefull för ekonomin.
Trots det har regeringen och en del andra hanterat bilindustrin som att det är som vilken näringsgren som helst - som vi kan ha kvar eller mista. Detta är en flagrant felbedömning som nu hotar hela den svenska bilindustrin.
Jag säger inte att regeringen har något magiskt trollspö för att rädda enstaka företag. Men hanteringen av hela bilkrisen har skötts märkligt slapphänt. Vilket bäddade för att det till slut bara fanns kvar ett alternativ, Koenigsegg, som tydligen aldrig var tillräckligt seriöst.
I våras träffade jag några ansvariga tyska politiker som var mäkta förvånade över hur lättvindigt den svenska regeringen såg på bilindustrins framtid i Sverige.
Vi borde ha varit många fler som förvånades och ställt krav på en aktiv industripolitik även för bilindustrin.
svd1, svd2, dn1, dn2
Etiketter: industripolitik, krisen, regeringen, SAAB
Ska Saab räddas eller inte? I ett normalläge är svaret nej. Företag som inte överlever i konkurrensen ska inte räddas - särskilt inte med skattebetalarnas pengar. Men nu är inte läget normalt - och svaret inte lika givet.
Tänk om det är så att all den kompetens som finns på Saab och alla de underleverantörer som också skulle gå omkull om Saab gör det, är en omistlig del i det industriella kluster som bär upp också Volvo och många andra viktiga svenska företag. Då betyder det att effekten av om Saab läggs ned blir så mycket större än att bara handla om ett företag. En hel del tyder på att så är fallet. I så fall framstår det helt plötsligt rätt att rädda så mycket som möjligt av den industriella kompetensen - även med skattepengar.
Tyvärr verkar Saabs överlevnad för regeringen mest bli en principfråga om att det aldrig är rätt att använda skattemedel till att ta hänsyn till svensk industris framtid. Det är ett märkligt skådespel. Enda anledningen til att staten tar in skatt från medborgarna är just att man har ett ändamål med pengarna. Att öka välfärden och förbättra konkurrenskraften. Om det är bra för svensk industris konkurrenskraft att stötta bilindustrin är det också rätt att använda skattemedel till detta. Problemet är att regerigen inte verkar ha analyserat effekterna av bilkrisen för Sverige överhuvudtaget, trots att det som nu händer stått klart för de flesta under lång tid. Om en sådan analys visar att det inte finns några samhällsekonomiska vinster med att rädda bilindustrin - då är det mer förståeligt att inte göra något åt företaget Saab.
Men då återstår ändå att staten har ett ansvar för att trygga situationen för alla de som förlorar jobbet, med en bra a-kassa, utbildning, flyttstöd och så vidare. Men de system som ska utgöra grunden för den strukturomvandling som regeringen nu hyllar har man i princip rivit ned innan krisen och man verkar inte ha någon lust att förbättra dem. Snacket om att vi i alla lägen ska hylla omvandlingen, inte rädda jobben men rädda de som förlorar jobbet riskerar att klinga tomt mot den bakgrunden.
Krisen är förvisso global, men att skylla ifrån sig med att säga att det inte behövs några stimulanspaket för att krisen har börjat någon annastans, eller säga att regeringen inte har något ansvar för Saab och svensk bilindustri därför att det är GM som har gjort fel, ter sig väldigt naivt.
Regeringen verkar just nu se krisen som en pestsmitta som andra har dragit med sig till det välmående Sverige. Även om så skulle vara fallet är det nu viktigt att så långt möjligt vaccinera den svenska ekonomin och löntagarna med långtgående stödpaket.
Den nuvarande handlingsförlamningen riskerar att försätta svensk ekonomisk och industriell utveckling i karantän.
Etiketter: industripolitik, regeringen, SAAB
Beskedet att GM i princip kastar ut Saab kan bli katastrofalt för Trollhättan och för svensk bilindustri och för tusentals personer som förlorar jobbet om Saab går i graven. Det kan också bli en vändpunkt. Men då krävs att regeringen inte bollar Svarte Petter vidare till GM. Att bara säga att Trollhättan ska vara beredda på att syssla med annat, låter inte så konstruktivt just nu.
Regeringen har inget ansvar för att enstaka företag ska räddas kvar - däremot har man ett ansvar för den svenska industriella utvecklingen - och för en aktiv jobb- och tillväxtpolitik. Därför vore det fel av regeringen att frånsäga sig ansvaret. Det bästa vore om den svenska regeringen utnyttjade läget till att bistå så att Saab kan överleva tillräckligt länge för att få en ny ägare och därmed för att Sverige ska kunna behålla en stor konkurrenskraftig fordonsindustri.
Det finns en enorm potential och kompetens bland Saabs anställda. Regeringen bör inte kasta Saab på fordonsindustrin sophög innan möjligheterna till överlevnad har prövats i botten.
Det är fel att tro att Saabs kräftgång bara är ett strukturproblem. Vi kommer att ha en bilindustri under överblickbar tid - och den kommer att förbli en viktig del av det ekonomiska värdeskapandet. Det är nu även upp till regeringen om Sverige ska kunna var en del av denna framtidsbransch i snabb utveckling.
F.ö. skriver marios blogg klokt om läget. Läs den.
