Bra med takhöjning

Etiketter: a-kassa, inkomsttak, regeringen, röd-gröna

De rödgröna är överens om att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen till 950 kronor per dag. Det är ett välkommet beslut eftersom det inte skett någon höjning av taket sedan 2002, vilket skall poängteras både den förra socialdemokratriska och den nuvarande borgerliga är anvariga för. Det tillsammans jobbskatteavdrag har inneburit att den svenska ersättningsnivån nu kan karakteriseras som skräpklass om man travesterar på hur man rankar länders kreditvärdighet.

I rapporten Svensk a-kassa kvar i strykklass jämför TCO den svenska a-kassan med sju andra länders. De försämringar av arbetslöshetsförsäkringen som har varit ett av regeringens centrala teman utgår från självbilden att vi har ”världens generösaste abetslöshetsförsäkring” och ”bland världens mest stabila trygghetssystem”. Resultatet av rapporten är att den svenska a-kassan har varit allt annat än generös eller stabil.

Istället har Sverige det senaste årtiondet genomgått den största försämringen av alla länder i OECD-området. I inget annat OECD-land ser vi samma urholkning av det offentliga åtagandet att upprätthålla en rimlig ersättningsnivå, i inget annat OECD-land har man så grovt underlåtit att skydda försäkringen. Resultatet är att staten drar tillbaka sitt åtagande och de fackliga organisationerna har tvingats ta ett mycket stort ansvar för att upprätthålla en rimlig ersättningsnivå, men till ett pris där den solidariska finansieringen av välfärden urholkas snabbt.

Försämringarna är inte marginella utan kommer att spela stor roll för den svenska modellens fortlevnad.  Görs inget för att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen kommer legitimiteten att raseras. Det är inte en bra grund för de förändringar som resultatet av en socialförsäkringsutredning kommer att behöva göra.

Höj taket!

Etiketter: a-kassan, inkomsttak, sven-otto littorin

En ny rapport från a-kassornas samorganisation visar ånyo att en majoritet av alla arbetslösa är “underförsäkrade” och att inkomstskyddet vid arbetslöshet har därmed reducerats till att vara endast ett grundskydd för normalinkomsttagaren. Enligt Sveriges Radio vägrar arbetsmarknadsministern att höja det, därför att det skulle vara för dyrt.   

Littorins position blir allt mer ohållbar. Han var också mycket pressad när han intervjuades av Kielos och Rayman i Korseld. Bland annat berördes i intervjun den rapport där TCO jämförde i den svenska arbetslöshetsförsäkringen med sju andra länders system. Slutsatserna i rapporten var entydiga: Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är sammantaget sämst bland de undersökta nordiska länderna i ersättningsnivå för medelinkomsttagare och i bottenskiktet bland de undersökta länderna.

Ändå svarar Littorin i Korseldsintervjun att “Sverige har en av världens bästa arbetslöshetsförsäkringar” och sa också att TCOs rapport bara tar hänsyn till en parameter bland många. 

Jag vet inte om Littorin har läst rapporten, men om han har gjort det så skulle han upptäckt att det fanns flera andra faktorer än ersättningsnivån som ingick i rapporten. Här är exempel på en del:

Förutom ersättningsnivån bör medlems- och inträdesvillkoren, ersättningslängden och antalet karensdagar vara viktiga parametrar för att bestämma generositeten för försäkringen.

De olika ländernas medlems- och inträdesvillkor dvs. hur länge en person måste ha jobbat för att få ut ersättning skiljer sig åt mellan de undersökta länderna. Det svenska kravet är 12 månaders medlemskap (med förändringarna i år 6 månader). Ett år  krävs i Storbritannien, Danmark och Tyskland. Men i Nederländerna och Frankrike krävs det cirka ett halvårs medlemskap för att få ersättning och i Finland endast 10 månader.

En annan parameter är ersättningstiden. Sverige har en fast ersättningstid och det är 300 dagar vilket innebär en ersättningstid på cirka 15 månader. Det är i och för längre än Tyskland och Storbritannien med ett års ersättningstid men mycket kortare än den maximala ersättningstiden för Danmark (fyra år), Nederländerna (3 år), Frankrike (3 år) eller Finland med knappt två års ersättningstid. Återigen är Sverige inte bäst av de undersökta länderna.

Den faktiska ersättningsnivån i Sverige sjunker relativt sett genom att Sverige har flest karensdagar bland de undersökta länderna. Många länder har inga karensdagar vid ofrivillig arbetslöshet. I Danmark som har tre dagars karens, är det dessutom regel att arbetsgivaren betalar dessa om arbetstagaren sägs upp.

Det visar sig alltså att Sverige inte i något av dessa avseenden ligger i topp i generositet. Jag undrar hur länge som en minister kan fara fram med stora ord utan täckning i verkligheten?

Min fråga till Sven-Otto Littorin är: När han hävdar att Sverige har bland världens mest generösa arbetslöshetsförsäkring: Vilka studier lutar han sig mot? I vilka delar av arbetslöshetsförsäkringen ligger Sverige i topp i världen? (Förutom i VM i försämringar).

DN1, SvD1

Allt fler röster höjs för en bättre a-kassa

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, expressen, inkomsttak, social trygghet

Inte bara Centern utan även Expressen kan nu fogas till den skara som kräver bättre a-kassa genom högre tak. Expressen inser uppenbarligen att regeringens politik för oss i riktning mot en välfärd baserad på grundtrygghet och inte på inkomstbortfall. Något politiskt mandat för en sådan stor förändring fick Alliansen inte i valet 2006.

Däremot är Expressen fel ute när det gäller obligatorisk a-kassa.  I realiteten fungerade den gamla ordningen väl när det gällde att få med de allra flesta med behov av försäkringen. Vi har en grundförsäkring som alla kan få, medan den inkomstrelaterade delen kräver medlemskap i a-kassa, något som den alldeles övervägande majoriteten hade tidigare eftersom priset (avgiften) var låg och försäkringsvillkoren goda. Vägen till en mer heltäckande arbetslöshetsförsäkring går inte via ett obligatorium utan via lägre avgifter och bättre försäkringsvillkor.

Äpplen och päron?

Etiketter: a-kassan, anna könig jerlmyr, inkomsttak, sven-otto littorin

Sedan TCO släppte sin rapport med jämförelser mellan arbetslöshetsförsäkringar i olika länder så har det förekommit förvirring och diskussion kring om det går att jämföra de olika ländernas system eller inte.

Anna König Jerlmyr skriver på sin blogg i Expressen att “Jag väljer ändå att tro mer på Riksdagens utredningstjänst RUT, som konstaterat att det inte går att dra generella slutsatser vid jämförelser med andra länder eftersom olika länder har så olika system. Dessutom fattas det fortfarande 14 europeiska länder i granskningen, något jag inte fått svar på varför, samt att man bör ta hänsyn till att den danska kronan är betydligt starkare än den svenska.”

För det första så var det inte jag utan Sven-Otto Littorin som började jämföra system när han sa att Sverige hade världens mest generösa a-kassa. För det andra så går det visst att jämföra delar av systemen, t.ex. ersättningsnivåer, antalet karensdagar, ersättningsperiod m.m. Utifrån det har vi gjort en bedömning av den svenska arbetslöshetsförsäkringen, förmodligen med bättre underlag än vad Littorin hade.

De andra 14 länderna då? De plus några andra finns med i OECDs analyser. Dessutom har vi i rapporten redovisat rankingen vad gäller ersättningsnivå för 20 länder där Sverige fallit från sjätte till femtonde plats (tabell 2). Och till sist; vi har tagit hänsyn till att den danska kronan är mer värd än den svenska. Jämfört med genomsnittsinkomsten är inkomsttaket 64 procent i Danmark och lika mycket i Sverige (se tabell 1 i rapporten), medan Littorin hävdade att taket var mycket lägre i Danmark. 

Vi jämför således äpplen med äpplen medan Littorin jämför äpplen och päron.

Hans försvar (i efterhand) är nämligen att de privata inkomstförsäkringarna ger ett tillskott till den statliga arbetslöshetsförsäkringen. Då jämför han privata försäkringslösningar (som också finns i andra länder) med statliga trygghetssystem som fungerar enligt andra principer. Äpplen och päron.

Dags att höja inkomsttaket kanske?

Att skilja på privat och offentligt

Etiketter: a-kassan, Christina Husmark Pehrsson, inkomsttak, sven-otto littorin

Sven-Otto Littorins svar med anledning av TCOs rapport om a-kassan ger näring för reflektion kring definitionen av offentligt och privat, och hur långt man är beredd att gå för att ta åt sig äran för vad andra gjort.

Ofta brukar moderata företrädare hävda att offentliga medel egentligen är privata. Det kan gälla att skatter som vi betalar in till välfärden egentligen minskar människors trygghet och att ett större utrymme borde reserveras för människors egna ekonomiska beslut. En strikt uppdelning av det offentliga och privata är nödvändigt.

Nu har Sven-Otto Littorin vänt på kuttingen och förstatligat det privata. I ekointervjun säger Littorin att TCO:s rapport är missvisande eftersom den bortser från tilläggsförsäkringar som många tecknat, privat eller genom sitt fackförbund.

Med den argumentationen blandar han samman privata försäkringar, tecknade av privata aktörer på marknadsmässiga villkor med offentliga system som skall skydda människor som riskerar att bli arbetslösa (eller sjuka) och som inte är uppbyggda enligt marknadsmässiga villkor.

Han tar också åt sig äran för något som löntagarna avstått löneutrymme för - för att inte staten har kunnat besluta om en tillräckligt bra arbetslöshetsförsäkring. Det är som att Christina Husmark Pehrsson tar åt sig äran för alla som har bra privata pensionsförsäkringar.

Det som är oroande är att det generella välfärdssystemet börjar bli så ihåligt att privata lösningar läggs på som ett lapptäcke för att täcka de största hålen. Det är inte så det var tänkt, och det är inte så Sveriges välfärdssystem har kunnat bidra till tillväxt, flexibilitet och trygghet.

Här är för övrigt länken till uppgifterna om Danmarks inkomsttak!