M: “ett krav som är ganska humant”

Etiketter: integration, migranter

Igår beslutade riksdagen enligt regeringens förslag att införa ett försörjningskrav vid anhöriginvandring. Det var hårda tongågnar i kammaren då oppositionen motsätter sig förslaget. TCO har, liksom de flesta remissinstanser, kraftigt avstyrkt förslaget, bland annat genom ett brev som refererades i debatten i kammaren.

Enligt propositionen är ett av syftena med att införa ett försörjningskrav att stärka drivkrafterna för att ordna arbete och egen bostad och därigenom främja en god integration. Det är ett gott syfte. Regeringen utgår dock ifrån att drivkrafterna idag är för svaga och att invandrade personer inte vill skaffa sig en egen försörjning utan föredrar att leva på låga ersättningar. Det är en beskrivning av verkligheten som TCO inte delar. Det är inte brist på drivkrafter som gör att nyanlända har svårt att få arbete. Bristfällig introduktion, etnisk diskriminering på arbetsmarknaden och brist på arbetstillfällen, inte minst i en tid av näranog tvåsiffrig arbetslöshet, utgör de huvudsakliga skälen till att nyanlända har svårt att få arbete. Försörjningskrav innebär därför en orimlig belastning av ansvaret för etableringen på arbetsmarknaden på den enskilde.

En grundläggande förutsättning för en bra etablering i Sverige är att invandrade får möjlighet att så snart som möjligt återförenas med sina anhöriga. Att inte tillåta anhöriga såsom make eller sambo att komma till Sverige om inte anknytningspersonen har permanent uppehållstillstånd i Sverige och har vistats här med uppehållstillstånd för bosättning i fyra år är att märkbart försvåra en god etablering i Sverige.

Införandet av försörjningskrav vilar tyvärr inte på empirisk grund och regeringen har inte belagt att ett försörjningskrav kommer leda till en snabbare etablering. Däremot innebär det en risk för en sämre etablering för nyanlända och en risk för att nyanlända som har en kvalificerad utbildning fråntas sina reella förutsättningar att få ett jobb i linje med sin utbildning. Den nyanlända kan komma att i förtid avsluta språkutbildning och kompletterande utbildning och ta ett arbete som inte kräver dessa kunskaper, allt för att få återförenas med sina anhöriga. Det leder till ett slöseri med den enskildes kompetens och förluster för samhällsekonomin.

Regeringen framhåller att det är viktigt med en harmonisering av reglerna inom EU vad gäller frågan om försörjningskrav. Men en harmonisering av reglerna inom EU får aldrig ske på bekostnad av humaniteten. Sammantaget är försörjningskrav vid anhöriginvandring orättfärdigt och kommer att drabba redan utsatta individer på ett oacceptabelt sätt.

Mikael Cederbratt (M) kallade i kammaren förslaget till försörjningskrav för “ett krav som är ganska humant”. Efter ett sådant försvar för en reform behövs kanske inte mycket opposition men Kalle Larsson (V) lyfte förtjänstfullt fram att införande av ett försörjningskrav inte gagnar integrationen. “Om man inte får leva nära den närmsta, den man valt att dela sitt liv med, blir det nog inte lättare utan svårare att känna den trygghet man behöver för att ge sig ut på arbetsmarknaden och den styrka man behöver för att försöka överkomma diskriminering och skaffa sig en vettig bostad. Det är vad jag menar med att det är kontraproduktivt.”

Många arbetsplatser ska inte främja lika rättigheter och möjligheter

Etiketter: diskriminering, integration, jämställdhet

Idag presenteras utredningen om aktiva åtgärder. Det är positivt att utredningen föreslår en breddning av de aktiva åtgärderna till att omfatta alla diskrimineringsgrunder. Vad gäller aktiva åtgärder för diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning så innebär ett tydligt krav på program med ett strukturerat och målinriktat arbete också en förbättring.

Men det förmår på intet sätt väga upp de tydliga steg tillbaka som utredningen föreslår i övrigt. Unionens ordförande Cecilia Fahlberg skriver idag insiktsfullt i Dagens Industri om problemen med förslaget som innebär att en majoritet av arbetsplatserna inte kommer behöva bedriva något arbete alls för att främja lika rättigher och möjligheter i arbetslivet vad gäller rekrytering, arbetsförhållanden och lön, och att lönekartläggning bara ska göras var tredje år trots att de årliga lönekartläggningarna varit ett effektivt verktyg för att komma åt osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor.

TCOs chefsjurist Ingemar Hamskär har deltagit som expert i utredningen och kritiserar också flera delar av förslaget och vill istället se att de lagstiftade aktiva åtgärderna för arbetslivet beaktar partsmodellen: I den svenska modellen utförs den viktiga utvecklingen av normarbetet i övervägande utsträckning av arbetsmarknadens parter. Arbetet sker inom ramen för medbestämmandelag med förhandlingar och kollektivavtal och med andra arbetsrättsliga och arbetsmiljörättsliga regelverk som kompletterande stöd och grund. Vill man som lagstiftare ställa sig bakom denna modell som kombinerar ett bra och effektivt förebyggande diskrimineringsskydd för arbetstagare med kollektivavtalets flexibilitet bör man se till att lagstiftningen skapar incitament för kollektivavtal. Lagens aktiva åtgärder bör göras semidispositiva för att möjliggöra för parterna att på central nivå anpssa lagens krav till den aktuella branschen genom tvingande kollektivavtal. Dagens samverkansregel bör också skadeståndssanktioneras för arbetsgivarens del då det är ett problem när arbetsgivare vägrar att samverka med de anställdas företrädare.

Saco och Svenskt Näringsliv om integration

Etiketter: integration

Saco och Svenskt Näringsliv presenterade idag en rapport om arbetsmarknadssituationen för utrikes födda på den svenska arbetsmarknaden. På förmiddagen hölls ett välbesökt seminarium där Sacos ordförande Anna Ekström lyfte fram att hur lång tid en utrikes född befunnit sig i Sverige har betydelse för arbetsmarknadssituationen men också att vilken region personen har kommit ifrån spelar roll. Därtill inverkar diskriminering på möjligheterna till jobb och egen försörjning för utrikes födda i Sverige. Förvånand blev jag när jag återvände till kontoret och läste pressmeddelandet som skickats ut av Saco och Svenskt Näringsliv i vilket det påstås att det i arbetsmarknadssammanhang inte har någon betydelse var man är född. Det är uppenbart felaktigt, också utifrån den rapport som de presenterade på seminariet och som har utarbetats av SCB.

Ekström lyfte upp några viktiga saker på seminariet såsom behovet av yrkessvenska för fler yrkesgrupper, däribland samhälls- och kulturvetare på samma sätt som det idag finns för medicinsk personal; behov av en arbetsförmedling med bransch- och specialistkunskaper; och det viktiga arbetet med att skapa nätverk såsom Sacos mentorsprojekt Professionskollegor som ofta är vägen in på arbetsmarknaden.

Svenskt Näringslivs vice VD Christer Ågren uttalande en vilja att Sverige ska vara världsledande vad gäller utrikes föddas etablering på arbetsmarknaden. Mycket bra! Däremot var förslagen väntade såsom att det ska vara lättare att säga upp anställda på grund av personliga skäl och lägre lägstlöner. Clas Olsson, chef för Analysavdelningen på Arbetsförmedlingen kontrade med att om det var lägstlönerna som var problemet så borde fler arbetsgivare använda sig av Instegsjobben där arbetsgivarna bara betalar några tusenlappar av lönen. Men arbetsgivarna verkar inte vara intresserade av Instegsjobben som kommit upp i en mycket liten volym.

Olsson lyfte också fram att utrikes föddas etablering på arbetsmarknadssituationen skiljer sig mycket åt med avseende på den invandrades utbildningsnivå. För utrikes födda med en lång utbildning är det en fråga om goda möjligheter till validering av utbildning, kompletteringsutbildning, språkutbildning och ett arbete för att skapa kontakter samt ett arbete mot diskriminering. För utrikes födda som inte har en utbildning motsvarande en grundskole- eller gymnasieutbildning krävs det därtill ett omfattande kunskapslyft på samma sätt som det krävs ungdomar som inte nått upp till målen i den svenska gymnasieskolan. För utan en gymnasieutbildning klarar man sig inte på dagens arbetsmarknad.

Det som saknades på seminariet var förslag för att motverka den diskriminering som vi vet förekommer på den svenska arbetsmarknaden. Bara ett kort påpekande från Ekström om att nolltolerans ska råda och att diskriminering är olagligt. Men det stora arbetet som vi som arbetsmarknadens parter har att göra är ett aktivt arbete för att uppnå lika rättigheter och möjligheter i arbetslivet. Låt mig föreslå tre viktiga delar i arbetet:

- Kunskapen om diskriminering och rasism på arbetsmarknaden är låg. Så kallade grindvakterna till arbetsmarknaden, det vill säga personalchefer, chefer, arbetsförmedlingens personal med flera  i både offentlig och privat sektor, liksom fackligt förtroendevalda, bör utbildas i hur diskriminering tar sig uttryck. 

- Att få ett jobb via kontakter är det allra vanligaste sättet att få ett jobb idag. En betydligt mindre andel av jobben tillsätts efter annonsering hos Arbetsförmedlingen. Alla arbetsgivare böra annonsera samtliga lediga anställningar så att alla får möjlighet att söka de lediga jobben och inte bara de som har de rätta kontakterna.

- Lokalt behöver rekryteringsprocessen av anställda ses över med syfte att ge alla lika möjlighet att söka och erhålla anställning. Som modell kan den process som tagits fram inom FAIR stå. Det lokala arbetet för att alla anställda ska ges likvärdiga möjligheter till utbildning, kompetensutveckling och befordran behöver också intensifieras.

Integrationsminister Nyamko Sabuni imponerade hos Timbro

Etiketter: integration

Timbro presenterade idag på morgonen en rapport om integrationspolitik: “Fattigdomsfällan slår igen - somalier i utanförskap i Sverige“. Timbro kom till för Timbro väntade slutsatser att lösningarna ligger i att sänka lönerna, sänka skatterna och avskaffa lagen om anställningsskydd (LAS). Vi har hört det förut.

Däremot imponerade integrationsminister Nyamko Sabuni på seminariet genom att fokusera på den generella politikens betydelse, däribland en generell politik mot långtidsarbetslöshet, i form av sänkta arbetsgivaravgifter. Sabuni förde också fram de föreslagna förändringarna av introduktionen för nyanlända som innehåller bra förändringar såsom ett utökat ansvar för Arbetsförmedlingen och en individuell ekonomisk ersättning som både främjar kvinnors arbetskraftsdeltagande och möjliggör deltidsarbete.  Sabuni lyfte också fram vikten av det SFI-lyft som regeringen satsar på för att förbättra SFI-lärarnas kompetens, vilket är en ytterst viktig åtgärd då många SFI-lärare inte har erfoderliga kunskaper inom ämnet svenska som andraspråk.

Regeringen gör flera bra insatser på området även om kritik kan riktas bland annat mot att ett aktivt förebyggande arbete mot diskriminering saknas och att det krävs ett nationellt system för validering av utbildning och kunskap inom ramen för det nya mottagningssystemet för att nyanländas utbildning och kunskaper inte ska kastas bort.

SNS om etnisk och resursbaserad segregation

Etiketter: arbetsmarknad, integration, utbildning

Skans och Åslund har skrivit SNS välfärdsrapport 2009 om segregation i storstäderna som presenterades på DN-debatt igår. På SNS hemsida återfinns rapporten under rubriken ”Segregationens negativa effekter saknas forskningsstöd”. Det är dock inte det som Skans och Åslund vill säga, även om de menar att etnisk segregation i sig inte är det som är mest problematiskt, utan att det är den resursbaserade segregationen som är huvudproblemet. De menar att svårigheterna att bryta fattigdomen enligt forskningen förstärks av att omgivningen också är fattig, men som regel inte av omgivningens etniska sammansättning.

Uttryck på ett annat sätt, så bedömer Skans och Åslund att segregationen har huvudsakligen två problematiska aspekter. Dels finns det mycket trovärdig evidens för att diskriminering är en bidragande faktor till att segregation uppstår. I detta avseende är segregationen att betrakta som ett symptom på ett allvarligt samhällsproblem. Den andra negativa aspekten är att segregationen i vid bemärkelse indikerar stora underliggande skillnader i resurser. Dessa skillnader kan många gånger vara alarmerande och föranleda särskilda insatser från samhället. Däremot förefaller inte detta fattigdomsproblem att i någon större utsträckning förstärkas av den rumsliga segregationen mellan olika befolkningsgrupper i sig.

Skans och Åslund har en mycket god poäng när de framhåller att politiken därmed bör inriktas på de underliggande problemen: “Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar. I vissa områden finns uppenbarligen också bostäder i ett skick som inte skulle godtas i andra sammanhang.” De förordar därmed interventioner inom introduktions-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och ett arbete mot diskriminering, då detta kan motverka både den resursbaserade och den etniska segregationen.

Skans och Åslund ifrågasätter därmed också den politik som går ut på att invandrade inte ska ha rätt att bosätta sig var de vill. De menar att erfarenheterna från den tidigare utplaceringspolitiken tyder på att den invandrade fattar bättre beslut än statsmakterna för att nå framgång på arbetsmarknaden – de som själva valde var de ville bo valde regioner som erbjöd större möjligheter till jobb. Även om den etniska segregationen orsakar splittringar i samhället som minskar tilltron mellan grupper i samhället så är det inte rimligt att de invandrade ska bära den fulla bördan genom att de ska hindras att bosätta sig var de vill. Och särskilt anmärkningsvärt blir detta om man tror att diskriminering från majoritetsgrupperna är en drivande faktor bakom de underliggande mönstren. Jag har tidigare bloggat om rätten för invandrade att bosätta sig var de vill.

Brist på kontakter och diskriminering på arbetsmarknaden

Etiketter: högre utbildning, integration

Idag presenterar SCB ny statistik om den svenska arbetsmarknaden för högskoleutbildade utrikesfödda. Statistiken visar att i april 2009 hade 7 av 10 högskoleutbildade utrikesfödda ett arbete (inklusive egna företagare) som huvudsaklig sysselsättning och motsvarande siffra för högskoleutbildade inrikesfödda var 9 av 10. Det har inte skett någon större förändring från 2004.

Av de högskoleutbildade utrikesfödda med utländsk högskoleutbildning och arbete som huvudsaklig sysselsättning har endast två tredjedelar ett arbete som helt eller delvis överensstämmer med utbildningen. En av fem har ett arbete som inte kräver någon högskoleutbildning. De utrikes födda har också oftare tidsbegränsade anställningar och deltidsanställningar. Utrikesfödda och inrikesfödda högskoleutbildade var däremot egna företagare i samma utsträckning.

Utrikes födda, oavsett svensk eller utländsk högskoleutbildning, upplever att de har det svårt att få ett jobb i linje med sin utbildning. 73 procent av högutbildade utrikesfödda bedömde att saknad av kontakter var det största hindret för att få ett arbete som överensstämde med utbildningen. Ett “icke-svenskt” namn, den utländska bakgrunden och språksvårigheter bedömdes också som viktiga skäl.

De högskoleutbildade utrikes födda som avses i statistiken har invandrat till Sverige mellan åren 1996 och 2007 och är därmed tämligen nyligen invandrade till Sverige. Att det i statistiken inte framgår hur lång tid som de utrikes födda varit i Sverige eller vilken högskoleutbildning de utrikes födda har genomgått försvårar möjlighet att dra policyinriktade slutsatser vad gäller introduktion av nyanlända akademiker och arbetsmarknadens funktionssätt.  

Lena Schröder skrev i våras på uppdrag av TCO en rapport om den svenska arbetsmarknaden för utrikesfödda akademiker med en svensk högskoleutbildning. Hon kom till följande slutsatser av hur arbetsmarknaden ser ut och vad facket kan göra, värda att i detta sammanhang lyfta fram igen:

• Utbildning lönar sig för alla, men en svensk högskoleutbildning lönar sig mindre för personer födda i östra Europa, Afrika, Asien eller Latinamerika. De har högre risk att vara arbetslösa än inrikes födda akademiker med samma inriktning på sin utbildning. Bland dem som har ett arbete är dessutom risken högre att arbetet är relativt lågavlönat.

 • Jämfört med inrikes födda har utrikes födda akademiker i större utsträckning en högskoleutbildning inriktad mot hälsosektorn eller teknik och naturvetenskap, det vill säga utbildningsområden som vanligtvis leder till ett kvalificerat arbete.

• Utrikes födda akademiker söker jobb mer intensivt än inrikes födda. Men de har sämre tillgång till resursstarka nätverk som kan ge kontakter in på arbetsmarknaden. Diskriminering på arbetsmarknaden förekommer mot utrikes födda akademiker med svensk examen.

• Facket har möjlighet att ingripa i några av de mekanismer som ligger bakom dessa skillnader på arbetsmarknaden. Ettsystem med mentorskap kan kompensera för bristen på nätverk och motverka diskriminering. Facket skulle också kunna bevaka att ansökningshandlingar med utländskt klingande namn intesorteras bort i rekryteringsprocessens allra första steg. Att överhuvudtaget verka för ett rekryteringsförfarande där individens meriter väger tyngre än personliga kontakter skulle gynna utrikes födda akademiker. Kollektivavtalen kan användas för att motverka diskriminering.

ESO-rapport hårt kritiserad

Etiketter: arbetsmarknad, integration

Idag presenterade ESO (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) en rapport om invandringen och de offentliga finanserna. På presentationen av rapporten kommenterades den av bland annat av statssekreterare Christer Hallerby som kritiserade rapporten hårt för att på den bara tar hänsyn till invandringens effekter på de offentliga finanserna och att den inte alls tittar på de dynamiska effetkerna av invandring, t ex vad invandringen betyder för tillväxten, nyföretagande och utrikeshandeln. Hallerby har helt rätt. Invandringens rent ekonomiska förtjänster eller kostnader blir inte rättvisande om de mäts på det sätt som författaren Jan Ekberg gör.

Folkpartiet fortsätter att fiska i grumliga vatten

Etiketter: arbetsmarknad, integration, rasism

Folkpartiet försvarar idag återigen sitt förslag om språktest för nya medborgare. De har flera gånger tidigare dammat av detta förslag och kallat det för integrationspolitik och menat att det kommer att minska den etniska segregationen. Kristdemokraterna har dock vid tidigare tillfällen sagt blankt nej och kallar folkpartiets krav för att ”fiska i grumliga vatten”.

För det är inte fokus på mer krav på dem som blir nya medborgare i Sverige som kommer att skapa jämlikhet mellan vita och icke-vita i Sverige. Folkpartiet som ansvarar för integrationspolitiken i regeringen borde inrikta sin kraft på att tillsammans med arbetsmarknadens parter komma åt de rasistiska strukturerna på arbetsmarknaden som utestänger både kort- och långutbildade icke-vita. Det är genom att förändra hur den svenska arbetsmarknaden, den svenska bostadsmarknaden och många fler arenor fungerar som icke-vita kan få samma chanser som den vita delen av befolkningen. Därigenom kan Sverige gå från att vara ett segregerat till att bli ett integrerat samhälle.

Kompetens och inte hudfärg ska avgöra om jobbet blir ditt

Etiketter: högre utbildning, integration

Idag presenterar TCO en ny rapport som granskar möjligheterna på svensk arbetsmarknad för akademiker med utländsk bakgrund och svensk högskoleexamen. Den visar att födelseland inverkar på akademikers möjlighet att få jobb och att få ett välbetalt jobb. Rapporten har författats av docent Lena Schröder och hon drar slutsatsen att diskriminering och brist på resursstarka nätverk gör att inrikes födda akademiker har lättare att få jobb än utrikes födda. DN skriver om rapporten idag.

Fack, arbetagivare och staten behöver göra mer för att minska diskrimineringen på arbetsmarknaden. Facket bör komma in tidigare i rekryteringsprocessen för att motverka att sökande med utländsk bakgrund sorteras bort. För att utjämna skillnaden i informella kontakter i arbetslivet kan facket satsa på mentorskapsprogram och lobba för att alla studenter inom ramen för sin högskoleutbildning ska ges möjlighet till praktik och andra arbetslivskontakter.

I eftermiddag diskuteras rapporten av bland andra integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni, DO Katri Linna och prorektor Uppsala universitet Kerstin Sahlin.

Försörjningskrav minskar chansen till rätt jobb

Etiketter: högre utbildning, integration

Jag har tidigare skrivit om att målet för invandrade inte bör vara snabbaste vägen till jobb, utan snabbaste vägen till rätt jobb. En läkare som invandrar till Sverige ska inte uppmanas att så snabbt som möjligt börja jobba som undersköterska eller taxiförare. En välutbildad invandrad ska ges möjlighet att om nödvändigt komplettera sin utbildning och lära sig svenska på den nivå som krävs för att kunna utföra det jobb som hen är utbildad till.

Regeringens förslag om försörjningskrav vid anhöriginvandring har fått mycken kritik från bland annat Barnombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannnen men till det ska läggas att förslaget riskerar leda till ett tryck på den invandrade att ta vilket jobb som helst oavsett utbildning för att så snart som möjligt få återförenas med sin familj. Det bidrar inte till att välutbildade invandrade får en starkare ställning i arbetslivet. Kristdemokraterna verkar ha lystrat till kritiken.