Obligatorisk mammaledighet redan införd

Etiketter: EU-direktiv, föräldraledighet, jämställdhet, mödraledighet, obligatorisk

Föräldraledighet är frivilligt att ta ut, till skillnad från en del av den ledighet som i EU kallas mödraledighet. I det senaste förslaget till uppdaterat innehåll i “direktivet för arbetstagare som är gravida, nyligen fött barn eller ammar”, ska sex av de veckor som man får rätt att vara ledig, vara obligatoriska, och de ska tas ut efter nedkomsten.

Detta pågår det en debatt om i Sveriges tidningar och bloggar, med rätta, men vad många inte tycks känna till, är att redan år 2000 blev Sverige efter påtryckningar från EU tvungna att föra in en obligatorisk mammaledighet, om två veckor i föräldraledighetslagstiftningen.

Vi får hoppas att nyblivna föräldrar i Sverige kommer att märka lika lite av att det i föräldraledighetslagen kommer att stå …sex veckors obligatorisk ledighet efter nedkomst… som de har märkt av att det faktiskt redan står …två veckors obligatorisk ledighet kring nedkomsten… .  

Några faktapunkter:

Idag tog man i EU-utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet ställning till ett nytt förslag om hur ett EU-direktiv “för hälsa och säkerhet i arbetet” ska ändras. Förslaget ska sedan upp för omröstning i EU-parlamentet i mars. Direktivet gäller arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar. I dagligt tal kallas det ofta “mödraledighetsdirektivet”, eftersom det handlar om en rätt till ledighet i samband med barnafödande.

Nyheter i förslaget till förstärkta regler i direktivet är bland annat:

• En förlängning av rätten till ledighet, från 14 veckor, till 18 veckor, inte minst för att det ska hålla samma nivå som ILO-standard redan har.
• Antalet obligatoriska veckor av dessa ska höjas från dagen 2 veckor till 6 veckor.
• De obligatoriska 6 veckorna ska tas ut efter nedkomsten och ersättas fullt ut, beroende på inkomst.
• De hittills två obligatoriska veckorna har kunnat tas ut kring nedkomsten, före och efter.

Det här direktivet är helt åtskilt från det direktiv som handlar om föräldraledighet. I EU:s föräldraledighetsdirektiv ges samma rätt till alla arbetstagare, oavsett kön. Och det är en rätt till ledighet om minst tre, (men snart fyra) månader per arbetstagare, - och inte per barn -, men tyvärr utan krav på rätt till ersättning.

Sexuella trakasserier vanliga inom teatern

Etiketter: anställningstrygghet, Ekot, jämställdhet, scenkonsten, sexuella trakasserier, teater

Radions Ekot presenterade idag hemska siffror på hur vanligt det är med sexuella trakasserier inom svensk teater och film. Allra värst är det för skådespelare. Nära hälften av kvinnorna har blivit sexuellt trakasserade på arbetet. Ekot lyfter också fram att det är vanligt att arbetsledaren är den som trakasserar.

När det är en arbetsledare innebär det ett outtalat hot om uteblivet vidare engagemang, dels om man säger ifrån till personen direkt, dels om man tar upp saken med arbetsplatsens ledning eller facket.

Och undersökningen (som finns utlagd på Ekots hemsida) visar dessutom att i nästan en tredjedel av fallen fanns även specifika krav kopplat till de sexuella trakasserierna. Krav som till exempel handlar om rollbesättning, fördelning av arbetsuppgifter, anställning eller kontrakt och befordran. Även om den för en utomstående, chockerande situationen inom scenkonsten till stor del har att göra med “den manliga myten om den store konstnären”, så är det också ett tydligt exempel på hur oskyddad man kan bli i en yrkessituation när det inte existerar någon anställningstrygghet samtidigt som man är beroende av att få behålla jobbet.

Har man ingen anställningstrygghet kan uppsägningar ske helt godtyckligt, och det är lätt för överordnade som så önskar att missbruka sin makt.

Till detta kommer myten om den store konstnären, och att det skulle finnas en motsättning mellan kvalitet i konsten och att stå upp för värden som till exempel jämställdhet, (som Vanja Hermele för Teaterförbundet skrivit utförligt om i undersökningen “I väntan på vadå?”).  Men oavsett hur man definierar kvalitet och äkthet, måste arbetsgivaren även inom scenkonsten på allvar börja dra en gräns både vid maktmissbruk och vid självdestruktivt missbruk, oavsett hur stora stjärnor det handlar om.

Annars går det för än fler, som det gick för den skådespelare som Ingmar Bergman åsyftade med citatet: “När han väl hade supit sig till ett intressant utseende som skådespelare, var han slut som människa.”

Dessutom är en diskussion om kvalitetsfrågor inom konsten inte relevant förrän vi säkrat den från diskriminering och övergrepp.

Verklighetens folk och föräldraförsäkringen

Etiketter: föräldraförsäkringen, göran hägglund, jämställdhet, vårdnadsbidrag, verklighetens folk

På söndagens DN Debatt slår KDs partiledare Göran Hägglund ännu ett slag för att det finns ett “vanligt folk” som ifrågasätts av en elit. Han anser att den pågående politiska strävan för att öka mäns uttag av föräldraledighet gör att “vanliga människor får sina rättigheter och valmöjligheter åsidosatta”. Hans resonemang är ett exempel på en märklig syn på vår föräldraförsäkring, som flera personer med nykonservativ inställning tycks ha. De verkar se den som en given minimi-rättighet. 

De brukar också måla upp bilden av Sverige som ett land som, förutom att man “tvingar” män att ta ut ekonomiskt ersatt föräldraledighet, även “tvingar” föräldrar att lämna barnen till förskolan. Hägglund är också inne på samma spår när han sätter likhetstecken mellan vårdnadsbidraget och “människors rätt att bestämma över sina egna barn”. Om man tar bort vårdnadsbidraget, fråntar man enligt Hägglund föräldrar rätten att bestämma över sina barn.

Men sanningen är att den svenska föräldraledighetslagen tillsammans med föräldraförsäkringen är så generös och flexibel att den är något som invånare i andra länder ser som oerhört fördelaktig. Att få en ersättning som motsvarar 80 procent av lönen under flera månader när man får barn eller att ha rätt att stanna hemma från arbetet i över ett år och dessutom ha rätt att arbeta deltid till barnet börjar skolan om man så vill, och ändå ha jobbet kvar, det hör minsann inte till vanligheterna i internationella sammanhang. Många är också de kvinnor (och män), inte minst inom EU, som drömmer om en kostnadsmässigt överkomlig barnomsorg av god kvalitet.

Så Göran Hägglund, försök inte få det till att “Medborgarna (i Sverige) ses som statsegendom i stället för att staten ses som medborgarnas tjänare.” som du skriver.

Att “få göra som man vill” och att “få betalt för att göra som man vill”  ä r  i n t e  s a m m a  s a k.

Vad debatten borde handla om: Statsråd har inte rätt att vara föräldralediga

Etiketter: birgitta ohlsson, Föräldraledighetslagen, jämställdhet, statsråd

Sedan Birgitta Ohlsson i tisdags utsågs till ny svensk EU-minister har debatten om utnämningen mindre handlat om vad hon vill politiskt och mer om det faktum att hon snart ska bli förälder. Det lämpliga och ansvarsfulla i att gå tillbaka till arbetet en eller några veckor efter att man fött barn har stötts och blötts.

Men debatten borde ha handlat om något annat. Det verkliga problemet uppstår om Birgitta Ohlsson och hennes man, som andra moderna föräldrapar, vill dela på föräldraledigheten. Om Birgitta Ohlsson när barnet är sju-åtta månader skulle känna att det är hennes tur att vara hemma, så går inte det. Birgitta Ohlsson har nämligen inte rätt att vara föräldraledig, med mindre än att hon avgår som minister.

Rätten att vara föräldraledig består av två delar. Rätten till  ekonomisk ersättning från Försäkringskassan och från arbetsgivaren i de fall det finns ett kollektivavtal som ger en utfyllnad, samt rätten att inte förlora sin anställning på grund av att man är föräldraledig.

Nuvarande tjänstgöringsregler för statsråd tillåter inte ledighet för sjukdom eller föräldraskap. Ett avgånget statsråd kan förvisso få föräldrapenning, men är ju då inte statsråd längre.

Då det i Sverige inte är ovanligt med jämförelsevis unga statsråd, är detta inte något nytt problem. Flera statsråd i såväl den förra som den sittande regeringen har blivit föräldrar under sin ministertid. Praktiska lösningar som möjliggör längre sommarledigheter och perioder av mer tid med familjen går säker att hitta. Statssekreterare och tjänstemän kan ersätta statsrådet på EU-möten och riksdagsledamöter ta ett större ansvar för debatten med politiska meningsmotståndare. Men någon regelrätt föräldraledighet är det inte tal om.

Frågan är egentligen inte ny. Redan riksdagsåret 1997/98 föreslog två riksdagsledamöter i en motion att regelverket borde ändras så att även statsråd kan vara föräldralediga. Konstitutionsutskottet (KU) avstyrkte motionen med motiveringen att det mot bakgrund av statsrådsuppdragets “särskilda natur” inte lämpar sig att lagreglera frågan om statsrådens möjligheter att vara föräldralediga. “Det måste i stället ankomma på regeringen själv att från fall till fall praktiskt lösa den situation som uppkommer vid ett statsråds behov av längre ledighet.”

Motiveringen är intressant. Är det inte just så som alltför många män (eller i värsta fall deras chefer) resonerar när de ska förklara att de inte tagit mer än några veckor eller någon månads föräldraledighet? Delat ansvar är förvisso önskvärt, men passar inte i just mitt jobb.

När får vi se ett blocköverskridande initiativ för att även statsråd ska kunna vara föräldralediga? Det gäller få personer, men signalvärdet ska inte underskattas. Även våra högsta politiker får en chans att leva som de flesta av dem lär. Och ett och annat ögonbryn skulle säkert höjas i ECOFIN-rådet när den svenske finansministern tar tillfälligt adjö av sina europeiska kollegor för att han tänker vara föräldraledig ett halvår. Under tiden tar hans av statsministern utsedda temporära ersättare över.

Många arbetsplatser ska inte främja lika rättigheter och möjligheter

Etiketter: diskriminering, integration, jämställdhet

Idag presenteras utredningen om aktiva åtgärder. Det är positivt att utredningen föreslår en breddning av de aktiva åtgärderna till att omfatta alla diskrimineringsgrunder. Vad gäller aktiva åtgärder för diskrimineringsgrunderna etnisk tillhörighet, religion och annan trosuppfattning så innebär ett tydligt krav på program med ett strukturerat och målinriktat arbete också en förbättring.

Men det förmår på intet sätt väga upp de tydliga steg tillbaka som utredningen föreslår i övrigt. Unionens ordförande Cecilia Fahlberg skriver idag insiktsfullt i Dagens Industri om problemen med förslaget som innebär att en majoritet av arbetsplatserna inte kommer behöva bedriva något arbete alls för att främja lika rättigher och möjligheter i arbetslivet vad gäller rekrytering, arbetsförhållanden och lön, och att lönekartläggning bara ska göras var tredje år trots att de årliga lönekartläggningarna varit ett effektivt verktyg för att komma åt osakliga löneskillnader mellan män och kvinnor.

TCOs chefsjurist Ingemar Hamskär har deltagit som expert i utredningen och kritiserar också flera delar av förslaget och vill istället se att de lagstiftade aktiva åtgärderna för arbetslivet beaktar partsmodellen: I den svenska modellen utförs den viktiga utvecklingen av normarbetet i övervägande utsträckning av arbetsmarknadens parter. Arbetet sker inom ramen för medbestämmandelag med förhandlingar och kollektivavtal och med andra arbetsrättsliga och arbetsmiljörättsliga regelverk som kompletterande stöd och grund. Vill man som lagstiftare ställa sig bakom denna modell som kombinerar ett bra och effektivt förebyggande diskrimineringsskydd för arbetstagare med kollektivavtalets flexibilitet bör man se till att lagstiftningen skapar incitament för kollektivavtal. Lagens aktiva åtgärder bör göras semidispositiva för att möjliggöra för parterna att på central nivå anpssa lagens krav till den aktuella branschen genom tvingande kollektivavtal. Dagens samverkansregel bör också skadeståndssanktioneras för arbetsgivarens del då det är ett problem när arbetsgivare vägrar att samverka med de anställdas företrädare.

Jobbskatteavdraget reducerar effekten av jämställdhetsbonusen

Etiketter: föräldraledighet, jämställdhet, jämställdhetsbonus, jobbskatteavdrag

TCO har under lång tid visat att den ojämna fördelningen av föräldraledigheten bidrar till ojämställdheten i arbetslivet. För kvinnor blir barnafödandet ofta en belastning i karriären och för män gäller det omvända. Men att åtgärda detta genom att tvinga föräldrar att dela alla dagar lika vore en oklok åtgärd. Däremot kan det vara rimligt att individualisera fler månader än idag - särskilt i takt med att allt fler pappor faktiskt tar ut flera månader än som idag är öronmärkta.  

Men för att komma vidare krävs också andra åtgärder, till exempel ekonomiska stimulanser. Den av regeringen införda jämställdhetsbonusen är därför en klok åtgärd. Det är bara det att den är så krånglig att ingen verkar veta hur den fungerar - och ännu färre som bryr sig om den. Enligt en artikel i DN nyligen är det bara ett 30-tal hushåll som ansökte om bonusen i fjol, och av dem var det bara sex hushåll som fick det. Att man med nuvarande bonus dessutom kanske får vänta upp till ett innan man får pengarna gör att få verkar bry sig. 

Men samtidigt har regeringen infört ett stort jobbskatteavdrag för den som jobbar, men inte för den som är föräldraledig. För småbarnsföräldrar där pappan tjänar betydligt mer än mamman, vilket ju inte är helt ovanligt, blir jobbskatteavdraget därmed en sorts ojämställdhetsbonus i den mån att det äter upp en stor del av stimulanseffekten som var tänkt att få av jämställdhetsbonusen.

Om båda föräldrarna har samma inkomst så spelar inte jobbskatteavdraget någon roll eftersom det är lika stort för båda makarna. Då tjänar man med dagens system mer på att dela lika, men å andra sidan är det just i den typen av familjer där man redan idag delar mer lika. I familjer där pappan tjänar mer än mamman får familjen lägre skatt om pappan jobbar och mamman är hemma med barnen. Den effekten äter inte upp hela bonusen, men gör att det ekonomiska incitamentet att dela lika är som minst i de familjer där behovet är som störst.

Ju större skillnaden i jobbskatteavdrag mellan mamman och pappan är, desto mer påverkar jobbskatteavdraget inkomstfördelningen vid föräldraledighet i fel riktning, inte minst därför att den ekonomiska effekten av skatteavdraget sker direkt och bonuseffekten kommer långt senare. Ju större skillnaden i inkomst är, desto mindre lönar det sig att dela lika. Det innebär att ju större skillnaden i inkomst är, desto mer av jämställdhetsbonusens positiva effekter äts upp av den motsatta effekten av jobbskatteavdraget.

Det är bra med en jämställdhetsbonus, men nuvarande konstruktion är för krånglig och motverkas i allt för hög grad av jobbskatteavdraget.

TCO:s förslag är betydligt bättre och innebär att båda föräldrarna får 90 procents ersättning för sina egna dagar, men bara 80 procent för dagar som man överlåter till den andra föräldern. Detta ger en direkt effekt i plånboken just då pengarna behövs. Men detta bör dessutom på något sätt kompletteras med att motsvarande jobbskatteavdrag även tillfaller den som är föräldraledig.

Chauvinism på fotbollsplanen speglar värderingar i samhället?

Etiketter: eu, fotboll, jämställdhet, landslag

Förra gången Sverige var ordförande i EU 2001 var jämställdhet ett svenskt prioritetsområde. Det var delvis därför att jämställdhet mellan könen är och har varit en svensk paradgren. Vi har varit och är ett av världens mest jämställda länder. Men det finns mycket kvar att göra.

Diskussionerna kring jämställdheten i börsbolagens styrelser visar det, men också spekulationerna kring en ny förbundskapten. Johan Esk gjorde något ingen annan vågat förut, nämligen föreslå en kvinnlig förbundskapten, Pia Sundhage, för herrlandslaget. Starkt gjort!.

Men diskussionen kring förslaget går vägar som jag inte ens möter längre söderut i Europa. Den går ut på om hon som kvinna klarar av jobbet. Det verkar också som om de anställda (förlåt, landslagsspelarna) är tveksamma därför att hon är just- kvinna. Det påminner om Sandviks VD som tyckte att inte en enda kvinna platsar i ledningsgruppen men att det är Ok med kvinnor i kläd- eller kosmetikbranschen. 

Kommentarerna påminner oss också om varför vi har en könsuppdelad arbetsmarknad. Kvinnor skall tydligen hålla sig till vissa sektorer och vissa yrken, medan männen skall hålla sig till andra. Om en 60-årig gubbe med kulmage kan träna herrlandslaget så kan väl en av världens mest respekterade tränare (ja Pia Sundhage) göra det.

Det finns fortfarande manliga bastioner att riva ner, även i Sverige. Det är synd att inte den svenska regeringen hade jämställdhet som prioritering för ordförandeskapet återigen.  Man kanske hade kunna fokusera på sporten?

Unga gillar facket och jämställdhet

Etiketter: facket, jämställdhet, löner

Unga är positivt inställda till facket, och tycker att den viktigaste frågan för fackförbunden att driva är kampen mot könsdiskriminering. Det visar en ny rapport från PricewaterhouseCoopers och Swedbank.

Kampen för jämställdhet på arbetsmarknaden handlar både om att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden och att uppvärdera kvinnodominerade arbeten, inte minst de mycket högkvalificerade arbetena inom skola, vård och omsorg. Men det handlar också om att bekämpa lönediskrimineringen av kvinnor som har lika eller likvärdiga jobb som män.

När Jämställdhetsombudsmannen 2006-07 genomförde en stor granskning (den sk Miljongranskningen) av huruvida arbetsgivare gjorde korrekta lönekartläggningar, som är det viktigaste instrumentet för att komma till rätta med ojämställda löner, visade det sig att en tredjedel av arbetsgivarna saknade lönekartäggning och bara en av tio  arbetsgivare hade genomfört korrekta lönekartläggningar. Jämos granskning ledde till att 43 procent av arbetsgivarna hittade osakliga löneskillnader. Över 3 700 arbetstagare fick sina löner höjda med i genomsnitt 1 050 kronor per månad. En tredjedel av arbetsgivarna planerade också andra åtgärder än lönekorrigeringar för att nå jämställda löner.

Men efter att Jämo funnit detta anmärkningsvärda resultat beslutade riksdagen förra året att arbetsgivare bara ska genomföra löneklartläggningar var tredje år istället för varje år. Som om det skulle göra att fler gjorde korrekta lönekartläggningar eller fler arbetstagare fick jämställda löner. Att lönekartläggning bara görs var tredje år riskerar leda till att jobbet tar längre tid då man förlorar rutiner och struktur mellan gångerna. Men framför allt ger det arbetstagare ett mycket sämre skydd mot lönediskriminering då det kommer att ta längre tid att upptäcka och åtgärda ojämställda löner. Arbetsgivare som vill vara attraktiva arbetsgivare bör fortsätta att genomföra lönekartläggningar varje år. Och facket kommer att ligga på dem.

Equal Pay Day i Australien

Etiketter: Australien, jämställdhet, Likabehandling

Idag firar Australien Equal Pay Day, dvs den dag under taxeringsåret då kvinnor börjar få betalt för sitt arbete. Beräkningen är enkel: I Australien tjänar den genomsnittliga yrkesarbetande kvinnan 17,5 procent mindre än motsvarande man och taxeringsåret börjar den 1 juli. Fram till början av september kan kvinnor därför sägas ha arbetat gratis. I Sverige, där skillnaden är 16 procent skulle motsvarande dag infalla i slutet av februari. I ett brev till regeringen redovisar den fackliga centralorganisationen ACTU beräkningar som visar att skillnaden mätt över hela yrkeskarriären blir en miljon australiensiska dollar, det vill säga nästan sex miljoner svenska kronor. Allt enligt Sydney Morning Herald.

Välkommen utredning

Etiketter: barnomsorg på obekväm arbetstid, ensamstående, familj, jämställdhet, svag ekonomi, utredning

Nu har regeringen fattat beslut om direktiven för en utredning om ensamföräldrars situation. Utredningen kommer att handla om den ekonomiska situationen för ensamföräldrar, och om hur samarbete mellan föräldrar kan underlättas.

Ensamstående med barn, varav ungefär tre fjärdedelar är kvinnor och en fjärdedel män, är den grupp som har störst andel individer med relativt sett svag ekonomi. Och utvecklingen går åt fel håll:

År 2003 var det cirka 17 procent av ensamstående med barn som hade en ekonomisk standard under 60 procent av medianinkomsten. Den andelen hade 2007 ökat till nära 31 procent! Det motsvarar cirka 135 000 barn till ensamstående föräldrar.

 Klicka här för att se diagram över andelen individer med relativt sett svag ekonomi under perioden 2003 - 2007 uppdelat på olika typer av familjer.

Något måste göras för att stärka ensamföräldrars ekonomi. Att kunna arbeta för att försörja sig är viktigt. Därför borde också barnomsorg på obekväm arbetstid vara en självklarhet. Idag erbjuder bara varannan kommun detta och det drabbar ensamföräldrar. Var femte barn växer upp med ensamstående förälder. Det är ingen liten grupp i samhället.