Etiketter: jobben, regeringen, sjukskrivna
Nästa år lämnar minst 54 000 personer Försäkringskassan för att istället hamna på Arbetsförmedlingen för att söka jobb. Året efter är det nästan lika många till. Har alla dessa människor helt plötsligt blivit friska och återfått sin arbetsförmåga? Nej, inte alls. Deras ersättningsdagar tar helt enkelt slut och många av dem kommer att få en ännu lägre ersättning.
I debatten återkommer tre förklaringar till de höga sjuktalen: 1) att arbetslivet har blivit allt tuffare vilket gör fler sjuka och samtidigt svårare för sjuka att få arbete, 2) slappa sjukskrivningsrutiner och långa vårdköer vilket gör sjukskrivningarna fler och längre, och 3) förändrade attityder och urholkad arbetsmoral bland löntagarna.
Sannolikt spelar den första förklaringen en väldigt stor roll - inte minst för att förklara varför de sjuka inte får jobb hos andra arbetsgivare. Men dessvärre tycks politikens åtgärder i huvudsak utgå ifrån att det i huvudsak är slappa attityder och bristande arbetsmoral som är problemet.
I princip är det rätt att återkommande pröva om de sjukskrivna kan få jobb någonstans. Långa sjukskrivningsperioder gör i sig människor ännu sjukare. Problemet är bara att kraven nu andas att sjukskrivningarna är de sjukskrivnas eget fel. Då hamnar man i fel eller otillräckliga åtgärder.
Som Ingvar Persson skriver i en lysande ledare i dagens Aftonbladet, har TCO visat att den som har en historia av arbetslöshet eller sjukskrivning har det väldigt svårt att få jobb - till och med i goda tider. Bara sju av hundra är positiva till att anställa sjukskrivna från andra arbetsplatser. Tolv av hundra skulle gärna ge jobb åt en långtidsarbetslös. Då hjälper inte sänkta ersättningar, avbruten sjukpenning, coachning och hot om sanktioner. Istället behövs mycket mer av stöd för göra de arbetslösa efterfrågade och för att öka efterfrågan på arbetskraft. Det handlar om mer offentliga investeringar, ett massivt kunskapslyft, ett program för generationsväxling och statligt stöd till en alternativ arbetsmarknad för dem som annars skulle slås ut.
Etiketter: borg, budgeten, jobben, krisen
Regeringen spelar ett märkligt dubbelspel om krisen. Å ena sidan är man väldigt pessimistisk om hur det går med jobben och sysselsättningen. Å andra sidan vill man inte göra mer för att förhindra utvecklingen.
För nästan ett år sedan skrev jag och Roland Spånt ett krisprogram för TCO där vi drev på för betydligt mer expansiv finanspolitik - pengar till kommunerna, investeringar, bättre a-kassa med mera. Till en del har nu regeringen backat från sin tidigare hållning att det är för dyrt att rädda jobben och det är bra. Men om regeringen redan i våras hade genomfört merparten av det man nu vill genomföra nästa år hade arbetslöshetsprognosen varit betydligt ljusare. Och fortfarande saknas flera enormt viktiga åtgärder som t.ex. en fungerande arbetslöshhetsförsäkring.
I skenet av de förskräckande jobbsiffrorna, en arbetslöshet på över 11 procent, fallande sysselsättning med runt 300 000 personer, är det ytterst märkligt att inte varje krona som finns tillgänglig går till att mota jobbkrisen.
Att i det läget genomföra det fjärde steget i jobbskatteavdraget är närmast bortslösade pengar.
Etiketter: jobben, kriserna
Även om krisen för finansmarknaden och industrin kanske har börjat bottna, återstår flera andra kriser som förstärkts av att inte tillräckligt har gjort för att möta nedgången. Arbetslöshetskrisen har bara börjat och kommer att toppa om ett eller två år och sen hålla i sig flera år därefter. Kommunerna förlorar skatteintäkter på grund av krisen vilket leder till personalneddragningar även i verksamheter där det finns stor efterfrågan på jobb - i omsorgen och skolan t.ex. Hur utgången blir avgörs inte bara av vad som händer i USA utan i hög grad även av regeringens grad av handlingskraft.
I veckan genomförde TCO en opinionsundersökning via Novus Opinion som tydligt visar att svenska folket inte är nöjt med hur regeringen har skött arbetslösheten så här långt. Och där beskeden till politikerna är tydliga.
Vid ett val vill 81 procent heller satsa på välfärden än fortsätta sänka inkomstskatterna. 58 procent anser att regeringen inte gör tillräckligt för att bekämpa arbetslösheten. Mer pengar till kommunerna för skola och omsorg anses vara den viktigaste åtgärden när regeringen ska lägga fram sin budget.
I morgon lär regeringen träffas för att göra upp om prioriteringarna inför höstbudgeten. Då måste Sveriges bästa ställas före valtaktiska hänsynstaganden. Ska vi även komma ur jobbkrisen i tillräckligt snabb fart för att undvika massutslagning kommer det att kräva helt andra tag än vad regeringen har visat hittills. Det går inte att fortsätta bekämpa arbetslösheten på halvfart längre om man vill undvika att långtidsarbetslösheten biter sig fast.
Med nästan tio procents arbetslöshet måste alla krafter riktas in på att skapa fler jobb, investera för framtiden och stärka villkoren för de arbetslösa. Nu är det upp till bevis. Är pratet om arbetslinjen bara tomma ord eller…
DS, DN2, DN3, SvD1, SvD2, metro, Arbetarbladet
Etiketter: höstbudgeten, jobben, krisen
Är det värsta över nu? Har recessionen släppt strypgreppet om ekonomin och jobben? Svaret beror på vem du lyssnar till. De som spekulerar i aktier verkar tror att det nu bara kan gå uppåt i rask takt. Regeringen verkar ha blåst faran över. Bankerna verkar överlag ha klarat den värsta krisen. Tillväxten börjar så smått krypa upp igen.
Men låt er inte luras att tor att allt är över. Fortfarande är läget väldigt kärvt. Tillväxten kommer att vara fortsatt låg. Den amerikanska ekonomin kommer inte att kunna bli samma draglok för världsekonomin efter krisen. De låga räntorna är inte eviga. Uppgången kan strypas snabbare än vi tror.
Och arbetsmarknaden är väldigt svag. Det är faktiskt oerhört märkligt att vi kan ha en arbetslöshet på runt tio procent och nästan ingen kräver krafttag för att göra något åt det. Prognoserna talar dessutom om att arbetslösheten kommer att öka ännu mer innan det vänder på arbetsmarknaden. Samtidigt ökar selektionen av arbetskraft vilket gör att vi riskerar att permanent slå ut tiotusentals, kanske över hundratusen personer från arbetslivet om inget görs.
Läget är helt enkelt dystert för väldigt många arbetslösa. Det är inte läge att slå av på takten. Regeringen har förlorat ett år i tempo genom att driva en allt för försiktig investeringspolitik för fler jobb och mer utbildning.
Om den passiviteten fortsätter i höstens budget riskerar vi en situation där vi får det värsta jobbscenariot framför oss och inte bakom oss.
DN1, DN2, SvD1, Svd2, NYT
Etiketter: eu, eu-parlamentet, jobben, moderaterna, reinfeldt, socialdemokraterna, val
Socialdemokraternas huvudfokus i EU-parlamentsvalet ligger på jobben. Det kan tyckas som ett rimligt fokus i dessa kristider med ökande arbetslöshet. Men det kommer också kritik och påsåenden om att EU inte kan göra något för jobben. DN skriver idag på sin ledarsida att “När ledande politiker låter sin valargumentation handla om annat än frågor för EU-parlamentet är det inte underligt att medborgarna lägger sig på soffan eller röstar på nya uppstickare.”
Det är en sanning med stor modifikation. EU och EU-parlamentet kan påverka sysselsättningen, framför allt de långsiktiga förutsättningarna för jobbskapande. Från flera håll hävdar man t.ex att den inre marknaden långsiktigt skapar fler jobb. Gunnar Hökmark och Catharina Elmsäter-Svärd skrev i en debattartikel att direktivet om gränsöverskridande sjukvård och “Ett ökat samarbete kan också skapa arbetstillfällen genom att forskning och utveckling inom sjukvårdsområdet stärker Europas konkurrenskraft. Ett europeiskt vårdval innebär dessutom att människor från andra delar av unionen kan söka sig till Sverige för att få vård, vilket gynnar den svenska sjukvården.”
DN hade idag också en artikel om Moderaternas valprogram där statsminister Fredrik Reinfeldt pekade på att EU påverkar förutsättningarna för kreditgivning och jobb.
Ett annat sätt att öka konkurrenskraften och skapa fler och bättre jobb är att satsa mer pengar på forskning och andra framtidsfrämjande investeringar. Det märks i Socialdemokraternas valprogram där man säger att EU skall satsa på investeringar i utbildning och infrastruktur, för bättre arbetsvillkor och investera i modern miljöforskning.
Men EU kan också göra saker kortsiktigt, främst genom samordnade aktioner mellan regeringarna inom ramen för t.ex. EKOFIN (det ministerråd där finansminstrarna är representerade). Peter Wolodarski skrev på DNs ledarsida med anledning av finanskrisen att “Regeringen bör se som sin huvuduppgift att lägga grunden för en europeisk krispolitik, som syftar till att säkra ekonomisk stabilitet…Samtidigt måste form av protektionism och ekonomisk nationalism motarbetas.”
EU-parlamentet har en viktig funktion i att vara med och besluta om regler för den inre marknaden dvs. om graden av öppenhet.
Det finns således väldigt mycket som EU och EU-parlamentet kan göra för att säkra fler och bättre jobb. Det vore bra om valdebatten handlade om hur man skulle göra det istället för om EU och EU-parlamentet har med saken att göra. I en globaliserad värld där EU är världens största gemensamma marknad så borde det vara självklart att politiken på EU-nivån har betydelse för jobben.
Etiketter: jobben, krisen, reinfelt, the economist
Det är jag som ska tänka runt hörnet, sa Fredrik Reinfeldt när han nyligen avfärdade Lars Calmfors förslag om extra stimulanser för att få fart på ekonomin.
Runt hörnet väntar en väldigt dramatiskt inbromsning, enligt Skanskas VD Johan Karlström på ett seminarium som Socialdemokraterna anordnat om byggsektorn. “Folk köper inte ny bostad för att man kanske är rädd för att förlora jobbet, eller för att man inte får den gamla bostaden såld. Situationen är extraordinär och kräver extraordinära åtgärder.”
Professorn i fastighetsekonomi, Stellan Lundström, beskriver en bostadsmarknad i behov av omfattande konjunkturåtgärder och strukturförbättringar. Utvecklingen i våra tillväxtområden går åt fel håll. Vi behöver fler hyresrätter i tillväxtkommunerna om ekonomin ska fungera bra, annars blir det låsningar på arbetsmarknaden när kostnaden för att byta bostad blir för hög, säger han. Nu är det dessutom hög tid att stimulera byggsektorn ur konjunktursynpunkt. Miljonprogrammets hundratusentals lägenheter har stora renoveringsbehov. Hela områden måste byggas om. “Det är samhällsekonomisk lönsamt och passar alldeles utmärkt att sätta igång nu”.
Alla på seminariet är ense om att läget är allvarligt och att snabba och omfattande investeringar behövs för att rädda jobben.
I den ekonomiska tidskriften Economists ledare förs samma budskap fram. När den privata efterfrågan faller så dramatiskt som nu sker måste den offentliga sektorn träda in så kraftfullt att det gör skillnad.
De europeiska länderna har knappast imponerat med sitt mod när det gäller att satsa sig ur krisen, skriver The Economist. Överdriven försiktighet riskerar att leda oss längre och längre ned på nedgångsspiralen. Nu är det dags för Europa att följa Obamas exempel och med omfattande stimulanspaket skaka liv i patienten.
Etiketter: ekonomin, jobben, krisen
Läser DN-debatt där Mona Sahlin, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand manifesterar sin samsyn om ekonomin. Stabila statsfinanser, visst. Krispaket till fordonsindustrin, bra. Reparera a-kassan och satsa mer på utbildning och omställning, perfekt. Sänkta arbetsgivaravgifter till småföretagen, tveksamt. Risken är stor att det blir dyrt och ineffektivt.
På det stora hela andas artikeln mer av intern samarbetsretorik än en genuin förståelse för krisens allvar. Inget sägs om vad som ska göras om krisen förvärras, när nästa bransch drabbas, om arbetslösheten börjar skena.
Ingen verkar våga spekulera i vad som måste göras om krisen verkligen ger massarbetslöshet. Då räcker det inte särskilt långt med det som DN-debatt artikeln utlovar.
Etiketter: jobben, krisen
Lyssnade på Maud olofsson i ekots lördagsintervju idag. Det mesta hon lovade att göra var sånt som redan var planerat långt innan vi ens förstod att ekonomin krisat. En samordningsman var det mest konkreta. Ändå förvärras krisen för varje dag som går och konsekvenserna går knappt att överblicka. Läget kan mycket väl bli lika allvarligt som under 90-talskrisen - då försvann netto runt 600 000 jobb på några få år i Sverige. Ska vi minska risken för en upprepning krävs en betydligt större insikt om lägets allvar och en politik som ger företag och medborgare framtidstro och utvecklingsmöjligheter. Då räcker de nuvarande resurserna till trygghetssystemen, arbetsmarknadspolitiken, utbildning och näringspolitiska insatser inte särskilt långt. Då behövs också att regeringen inser att försämringen av arbetslöshetsförsäkringen var fel tidigare och ännu mer kontraproduktiv och feltajmad just nu.
