Kyrkornas välgörenhet blir allt oftare sista utvägen för de försäkringslösa

Etiketter: fattigdom, kommuner, kyrkor, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, välgörenhet

Går man igenom lokal- och regionalpressen just nu slås man av i hur många kommuner det pågår diskussioner om skärpta krav och villkor för de som tvingas söka socialbidrag.

I Södertälje kräver exempelvis Allianspolitikerna att socialarbetarna gör fler hembesök. I Karlshamn känner sig en medborgare kränkt av att socialen knackat på dörren och bett om att få gå igenom innehållet i hennes kylskåp. I många andra kommuner upplever socialarbetarna att de tvingas bli restriktivare eftersom deras budget överskrids och bidragsansökningarna hopar sig på skrivbordet.

Samtidigt signalerar kyrkorna att deras välgörenhetsverksamhet numera uppsöks av kategorier man tidigare inte sett. I senaste nummret av Kyrkans Tidning talas om att “hårdare regler kring sjukskrivning och en ökad arbetslöshet är några av orsakerna till ökningen av hjälpsökande som lyfts fram“. Men framför allt har utsatta grupper fått det svårare: “Socialtjänsten har blivit betydligt hårdare i sin tillämpning av socialtjänstlagen”, säger Lena Ljungström som arbetar som diakon till Kryrkans Tidning.

Också i frireligiösa Jönköping märks denna trend av och även där har nya kategorier av människor fått det svårt: “Det är ensamstående föräldrar, mammor och pappor, man får inte ihop sin situation”, säger Ulla Gunnevik föreståndare på frälsningsarméns café i Jönköping.

För oss som arbetar med välfärdspolitiken på central nivå är det ett viktigt ansvar att uppmärksamma denna dystra verklighet. Omfattningen på socialbidragen och kyrkornas välgörenhetsverksamhet är inte bara en avspegling av lågkonjunkturen, utan säger också något om hur det står till med det vi brukar kalla för välfärdsstaten. För egen del har jag allt oftare börja ställa mig frågan om det snart inte är dags att tillsätta en välfärdspolitisk haverikommission?

Tung remisskritik mot sjukförsäkringsförslag - igen…

Etiketter: försäkringskassan, kommuner, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, välfärd

Regeringen förde i ”höstproppen” fram en rad relativt omfattande regelförändringar inom sjukförsäkringen. Bl.a. inför man ett tre månader långt introduktionsprogram inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, som ska ”fånga upp” de drygt 50 000 som annars på grund av “rehabiliteringskedjan” blir helt utan ersättning under 2010. Detta förslag har nu varit ute på en synnerligen kort remiss (remissvaren skulle vara inne 5 oktober).

Regeringsförslaget möter idag tung remisskritik (se aktuell artikel i DN). Adriana Lender, generaldirektör för Försäkringskassan (FK) säger till DN: “Det är en olycklig lösning som man valt, många kommer inte att kunna återgå till arbete och då kommer de tillbaka till oss igen.” Detta överensstämmer med den analys TCO gör i sitt remissvar.

Dessutom befarar Lender att många inte kommer att få någon ersättning då deras ärenden ska överföras från Försäkringskassan till a-kassorna: “Vi vet redan i dag att a-kassorna har det svårt. Flera personer kommer få glapp i sin försörjnining.”

Precis som TCO befarar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att detta kommer att leda till ökade kostnader för kommunernas försörjningsstöd: “Vi är oroade över att man kommer vältra över kostnaderna på kommunerna när fler behöver socialbidrag“, säger Agneta Jöhnk, chef för arbetsgivarpolitiska avdelningen på SKL.

Återigen lägger alltså regeringen ett förslag på sjukförsäkringsområdet som får tung remisskritik för att inte vara tillräckligt genomtänkt. Man kan bara hoppas att regeringen denna gång, till skillnand från när man lade fram förslaget till s.k. rehabkedja, väljer att lyssna in remissinstansernas synpunkter (se aktuell samanställning ang. rehabkedjan här)…

Allt fler fastnar i ett verkligt “utanförskap”

Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, kommuner, krisen, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, socialförsäkring, välfärd

I helgen hade Dagens Nyheter en relativt omfattande artikel om att allt fler nu tvingas söka socialbidrag (ekonomskt bistånd). Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör dessutom att socialkontoren allt oftare får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag, enligt DN.

I DN-artikeln säger bland annat Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Växjö universitet: “Regeringen har ensidigt inriktat sig på att ställa krav på dem som stått utanför arbetsmarknaden. Det är som om det vore deras personliga egenskaper som är problemet.”  Salonen pekar också på att bara 55 procent av de arbetslösa idag uppfyller kraven i arbetslöshetsförsäkringen. År 2004 var det ca 70 procent.

Professor Bengt Starrin, som också är medlem i TCOs expertgrupp i sjukförsäkringsfrågor, säger: “De som lever på socialbidrag befinner sig längst ned på statusstegen. Känslan av skam bryter lätt ned människor så att de känner sig som förlorare, de blir passiva och får inte energi att vara aktiva på arbetsmarknaden. Därför är det oerhört viktigt att de får del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan hjälpa dem att stärka självkänslan.”

Den bild som tecknas, av forskarna och andra, visar tydligt att de nedskärningar som den senaste tiden gjorts i arbetslöshets- och sjukförsäkringen knappast bidrar till att motverka det s.k. utanförskapet. Istället fastnar allt fler permanent i en situation som gör att de får allt svårare att ta sig in på arbetsmarknanden. Det verkliga “utanförskapet” ökar därmed.

Att allt fler arbetsgivare dessutom i lågkonjukturen mer aktivt börjat selektera bort arbetskraft med ohälsa, vilket bland andra TCO och Unionen varnat för i två olika undersökningar, gör inte bilden ljusare.

Denna gång är socialförsäkringarna dessutom sämre rustade för att kunna dämpa lågkonjunkturen än de var under 90-talskrisen, vilket gör att många enskilda som funnits i sjuk- eller arbetslöshetsförsäkringen nu istället görs beroende av kommunernas individuellt behovsprövade stöd.

Vad man då i första hand kanske inte tänker på är att detta, sett ur den enskildes synvinkel, innebär en kraftig frihetsinskränkning där den som söker stöd tvingas vika ut och in på hela sin ekonomiska och sociala situation. Efter att ha tömt familjens tillgångar tvingas man sedan att “stå med mössan i hand och be om en nådegåva från kommunen”, som någon uttryckte det.

För kommunerna innebär den analkande situationen att kostnader, som tidigare burits av de generella trygghetsförsäkringarna, nu vältras över på kommunernas selektiva bidragssystem. Vi går från generell välfärd till selektiv. Vi får fler bidragstagare.

Detta innebär att den redan utsatta kommunala ekonomin kommer att bli än mer utsatt, vilket riskerar att dra igång självförstärkande och destruktiva processer som gör det än svårare för oss att ta oss upp ur lågkonjunkturen. Det finns alltså all anledning att oroas över det som nu sker.

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5

Fler arbetslösa och sjuka till socialen

Etiketter: kommuner, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, välfärd

Nu droppar rapporter in från kommun efter kommun om att arbetslösa och sjuka, till följd av de försämrade villlkoren i a-kassan och sjukförsäkringen, allt oftare tvingas knacka på socialkontorets dörr.

Här är ett litet axplock, hämtat från lokal- och regionalmedia, av kommuner där sjuka och arbetslösa socialbidragstagare nu ökar. Dubbelklicka på den kommun du är intresserad av och läs aktuell nyhetsartikel:

Umeå

Skellefteå

Falun

Lindesberg

Ludvika

Borås

Karlshamn

Eskilstuna

Västerås

Sundsvall

Klippan

Luleå

Höganäs

Örebro

Övertorneå

Norsjö/Orsa/Dals Ed m.fl.

Uppsala

Halmstad

Bollebygd

Stockholm

Mariestad

Karlskrona

I dessa och i många andra av landets kommuner kommer ökade kostnader för socialbidragen den närmaste tiden att försämra den kommunala ekonomin och troligen tvinga fram nedskärningar i den kommunalt finansierade välfärden.

Är sjuka och gamla ett särintresse?

Etiketter: anders borg, efterfrågekris, kommuner, krisen, regeringen, reinfeldt, välfärd

Folkpartisten Birgitta Rydberg och andra borgerliga kommun- och landstingspolitiker reagerar idag, med all rätt, mycket negativt på att det uppenbarligen inte blir någon (eller möjligen en mycket liten) kommunsatsning i vårpropositionen. 

Birgitta Rydberg och kommunpolitikerna har i denna fråga de starkaste argumenten på sin sida. Bakom dem står inte bara de flesta fackförbundsekonomer, utan också ledande företrädare för näringslivet och en rad akademiska forskare. Regeringens egen ekonomiske expertrådgivare, Lars Calmfors, har exempelvis sedan en tid tillbaks fört fram just ökat statsstöd till kommunerna som en av de viktigaste krisåtgärderna.

Regeringens njugga hållning gentemot kommunsektorn skall också ses mot bakgrund av att ca 60 procent av kommunerna redan har beslutat om besparingar i år, 40 procent har dessutom beslutat att minska på personalen (enligt en undersökning som SKTF nyligen gjort).

Fram till mitten av mars hade 1.100 lärare varslats, eller var på väg att varslas. Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén säger till Dagens Nyheter idag: “- Runt om i landet är det inplanerade sammanträden och förhandlingar runt en ombudgetering. Om det inte kommer pengar i regeringens vårbudget blir det betydligt fler varsel, säger hon och befarar i så fall ett “nattsvart år” för skolan 2010.”

Sveriges kommuner och landsting (SKL) har tidigare varnat för att 15.000 personer kan förlora jobben om inte kommunsektorn får mer pengar. Men statsministern har hittills, bland annat i debatten med Mona Sahlin hos KGB, avfärdat SKL som ett “särintresse”. Detta är något som folkpartisten Birgitta Rydberg reagerar mot. Till tidningen Kommunalarbetaren säger hon: “– Man kan ju undra hur han resonerar när han kallar sjuka och äldre för särintressen. Vi politiker klarar oss ju säkert, men att kalla patienterna för särintressen är inte rätt. “

Visst kan regeringen ägna sig åt valtaktik och medvetet vänta med kommunsatsningar till valåret 2010. Problemet är bara att då har, av allt att döma, kommunsektorns besparingar redan börjat försvåra krisbekämpningen. Det samhällsekonomiska priset för denna “valfläsk-strategi” riskerar alltså att bli mycket högt. Bättre då att “stämma i bäcken än i ån” och göra insatserna i tid.

Att sätta de egna politiska maktambitionerna före det som är bäst för samhällsekonomin kan dessutom, om/när detta börjar synas av media, straffa sig på valdagen. Regeringen Reinfeldt spelar just nu onekligen ett högt ekonomiskt-politiskt pokerspel, där det inte bara är den egna makten utan också vår framtida välfärd som ligger i potten…

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, AB1, AB2, AB3, AB4

Kollektivavtalet-räddaren i nöden

Etiketter: bilkrisen, ifmetall, kollektivtal, kommuner

Många vet inte vad ett kollektivavtal är. När TCO gör undersökningar förknippar många ordet kollektivavtal med kollektivtrafik. Men det är det alltså inte. Istället handlar det om ett avtal som reglerar löner och andra villkor på arbetsplatsen och som också omfattar alla på arbetsplatsen. Man slipper alltså förhandla själv!

Nu ser vi värdet av att ha kollektivavtal istället för lag eller enskilda avtal. Efter IFMetalls avtal om möjligheter att lokalt sluta avtal om förkortad arbetstid och därmed minska inkomsten (i sig ett kollektivavtal) har flera kommuner vädrat morgonluft. Röster höjs för att också sänka kommunanställdas löner som ett sätt att minska utgifterna i kommunerna. 

Flera andra länder har beslutat att sänka offentliganställdas löner för att minska kostnaderna t.ex. Lettland, Irland och Estland. I åtminstone två av länderna har det förekommit kraftiga protester mot dessa förslag. Eftersom lönerna i andra länder ofta beslutas av lagstiftarna istället för att regleras i kollektivavtal så låter det sig göras.

Men tack vare att det finns kollektivavtal (och konflikträtt) i offentlig sektor i Sverige så kan inte de offentliga arbetsgivarna ensidigt sänka lönerna för arbetstagarna. Gör man det bryter man mot avtalet, det kan trigga strejker och än värre konflikter. Dessutom saknas det ju knappast arbetsuppgifter för offentliganställda i krisens spår, till skillnad från arbetarna på t.ex. Saab som inte har tillräckligt med beställningar av bilar.  

Tack vare kollektivtrafiken, förlåt kollektivavtalet, så kan arbetsmarknadens parter undvika statlig inblanding i lönebildningen och slippa den lönesänkningsvåg som nu går genom Europa. Kollektivavtalet - räddaren i nöden. Vem hade trott det?

Segregering av kommunmedlemmar

Etiketter: ebo, kommuner

Sören Häggroth överlämnar idag Asylmottagningsutredningens betänkande till migrationsminister Tobias Billström. Häggroth skriver att knappt 30 procent av de asylsökande bosätter sig i fem kommuner - Stockholm, Göteborg, Malmö, Södertälje och Botkyrka. Detta menar Häggroth bidrar till att förstärka segregationen. För att komma åt detta problem föreslår Häggroth att asylsökande som inte bor på anvisad plats ska mista sin ersättning eller få den halverad. Häggroth avslutar artikeln med att recensera förslagen som förts fram om att förbjuda individer att bosätta sig i en viss kommun med att det saknar realism då förslagen sällan kopplas till resonemang om vad som ska ske om en individ trotsar ”förbudet”. Att mista eller minska ersättningen är således Häggroths förslag på straff.

Men att knappt 30 procent av de asylsökande bosätter sig i de fem kommuner där 20 procent av Sveriges befolkning bor kan väl knappast ses som ett problem som kräver en lösning. Däremot finns det ett problem med att dessa fem kommuner i sig är etniskt segregerade. Infödda kommunmedlemmar väljer att bo i vissa stadsdelar medan asylsökande och invandrade bor i andra stadsdelar. Regeringens arbete med de lokala utvecklingsavtalen kan kanske förbättra de fattiga stadsdelarna men verkar inte vara ett tillräckligt vasst instrument för att bryta det etniskt segregerade boendet i kommunerna. Och vad är kommunernas strategier för att minska segregeringen av sina kommunmedlemmar?

Läs mitt tidigare inlägg om debatten om asylsökandes möjlighet att välja boende här. 

Socialbidragen har redan börjat öka

Etiketter: a-kassa, kommuner, sjukförsäkring, socialbidrag, stockholm, trygghet

Det många bedömmare varnat för har redan skett. Socialbidragskostnaderna ökade i slutet av år 2008 i Stockholm.

Enligt ny statistik från Stockholms kommun ökade socialbidragskostnaderna i december med 3,7 procent i hela kommunen. Samtidigt märks även en tydlig ökning i antalet hushåll som söker bidrag: 200 fler hushåll fick socialbidrag i december jämfört med månaden innan, en ökning med två procent. Vad vi nu ser är alltså ett trendbrott.

Detta är oroande. Att socialbidragskostnaderna kommer att öka under 2009 är i och för sig inte förvånande. Men att ökningen sker redan nu i Stockholm, den av våra storstäder som hittills är relativt sett minst drabbad av den ekonomiska krisen, är naturligtvis bekymmersamt. Vi befinner ju oss dessutom, enligt alla initierade bedömmare, bara i början av lågkonjunkturen…

Denna gång är vi också av allt att döma sämre rustade, när det gäller socialskyddet, än vi var under 90-talskrisen. Att nedskärningarna i våra trygghetsförsäkringar (a-kassan och sjukförsäkringen) kommer att göra många enskilda beroende av individuellt behovsprövat stöd står helt klart.

Vad man då kanske inte tänker på är att detta, sett ur den enskildes synvinkel, innebär en kraftig frihetsinskränkning där den som söker stöd tvingas blotta och vika ut och in på hela sin ekonomiska och sociala situation. Att tvingas “stå med mössan i hand och be om en nådegåva från kommunen känns förnedrande”, som någon uttryckte det. Snart kommer allt fler, som drabbats av arbetslöshet och ohälsa, att stå där på kommunens socialkontor…

För kommunerna innebär den analkande situationen att kostnader, som tidigare burits av de generella trygghetsförsäkringarna, nu vältras över på kommunernas selektiva bidragssystem. Vi går från generell välfärd till selektiv. Vi får fler bidragstagare.

Den redan utsatta kommunala ekonomin riskerar att bli än mer utsatt, vilket riskerar att dra igång självförstärkande processer som gör det än svårare för oss att ta oss ut ur lågkonjunkturen. Det finns alltså all anledning att oroas över det som nu sker.

Friskolorna - friare eller otryggare?

Etiketter: försäkring, kommuner, skolan, social trygghet

Var fjärde kommun försäkrar inte sina friskoleelever. Det skriver FTF:s tidning Försäkring och Finans i sitt senaste nummer, där en kartläggning gjord av Trygg-Hansa refereras.

Idag bestämmer kommunerna själva om barnen ska vara olycksfallsförsäkrade på heltid eller bara på skoltid. Kommunenrna avgör också om försäkringsskyddet även ska gälla för friskoleelever. Detta har lett till ett, generellt sett, sämre försäkringsskydd för dem som går i friskolor.

Av friskolebarnen är bara 63 procent heltidsförsäkrade (jämfört med 82 procent i den kommunala skolan). Ytterligare 13 procent av friskolebarnen är endast försäkrade under skoltid (jämfört med 18 procent i den kommunala skolan).

De som har barn i friskolor tar alltså (omedevetet) en större privatekonomisk risk om olyckan skulle vara framme. Man kan onekligen fundera över det rimliga i detta.

En annan fundering är om de föräldrar som låter sina barn gå i friskola verkligen är medvetena om att barnen i och med detta riskerar att få ett sämre försäkringsskydd?

Blir “JUG:en” vår tids nya fattigstuga?

Etiketter: fattigstuga, hushållens ekonomi, jobb, kommuner, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag

I går rapporterades om att Försäkringskassan beräknar att ca 50 000 personer kommer att utförsäkras från sjukförsäkringen under 2010. En del av dem, som inte har en make eller makas inkomst att leva på, kommer då att vara hänvisade till socialkontoret eller till att söka jobb på den reguljära arbetsmarkanden.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) beräknar att kostnaderna för socialbidrag, till följd av de nya reglerna i sjukförsäkringen som regeringen nyligen infört, kommer att öka med åtminstone 500 miljoner (troligen över en miljard) de kommande fyra åren.

Förutsättningarna för dem med ohälsa eller ohälsohistoria att hitta en arbetsgivare som vill anställa dem kommer tyvärr inte att vara särskilt goda. Som visats i en TCO-rapport nyligen ratar arbetsgivarna i allt högre utsträckning att nyanställa människor som på grund av sjukdom eller arbetslöshet inte kunnat arbeta. Risken finns alltså att dessa människor, mitt i en lågkonjunktur, stängs ute från försörjningsmöjligheter och ställs inför en mycket svår ekonomisk och social situation.

Regeringen och ansvarig minister har då de mötts av frågor, om man har någon politik för att förhindra denna annalkande sociala katastrof, hänvisat till att man håller på att ta fram något som döpts till ”resursjobb”. Dessa skall, enligt regeringen, skapas inom ramen för den s.k. jobb- och utvecklingsgarantin (JUG).

Här finns dock ännu inget konkret förslag, utan regeringen planerar att återkomma med mer detaljer senare i höst och har sedan som målsättning att lägga en proposition på riksdagens bord i mars 2009.

Vad vi vet om innehållet, så här långt, är bland annat att ersättningen till den som hänvisas till “JUG” troligtvis kommer att motsvara den ersättning (exempelvis a-kassa, sjukpenning eller socialbidrag) man hade innan man gick in i “JUG:en”.

Vi riskerar alltså att få en stor grupp människor som kommer att undantas från den lönenorm som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Att på detta sätt bli ”satt på undantag”, och dessutom liksom socialbidragstagarna vara hänvisade till kommunen för sin försörjning, är något som naturligtvis riskerar att stänga ute och stigmatisera dessa människor ytterligare.

Till regeringens försvar kan ändå sägas att man ännu inte presenterat något konkret förslag och därför faktiskt har möjlighet att ta hänsyn till ovanstående synpunkter. Men regeringen har dock inte särskilt mycket tid på sig. De utförsäkrades skara kommer nämligen, till följd av nedskärningarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen, enligt de flesta bedömare att växa kraftigt den närmaste tiden…