Etiketter: kvinnolöner, löneutveckling, privatisering, svenskt näringsliv
Svenskt Näringsliv har publicerat en ny studie med titeln “Övergång till privat drift inom offentlig sektor”. Studien visar att anställda som arbetar på verksamheter som privatiserats har haft en signifikant högre löneutveckling än de som förblivit i offentlig sektor. Den sammanlagda löneökningen över ett par år tycks ha varit 5-7 procent högre för de privatiserade.
Resultatet är inte direkt förvånande. Allmänt kan kan förvänta sig att löneutvecklingen hålls tillbaka i branscher som domineras av en stor arbetsgivare. I första hand tycks det vara frågan om en initial löneuppgång de första åren. Skillnaden mellan de som varit privatiserade för 3, 6 eller 9 år tycks vara försumbar.
Studien reser dock vissa frågor. Figur 2 antyder att det i första hand är högavlönade män som fått en bättre löneutveckling. Skillnaden för kvinnor tycks ha varit begränsad. Den statistiska beräkning som var avsedd att belysa detta (Tabell 2, regression 4) är dock mycket svårtolkad. Såvida författaren inte har placerat decimaltecknet fel, påvisas plötsligt inga signifikanta effekter alls av privatisering. (Detta eftersom den redovisade koefficienten 0,010 är mindre än standardfelet 0,029 och därför inte, såsom sägs i texten, är signifikant.)
Svenskt Näringsliv duckar också för två besvärliga selektionsproblem i denna typ av studier. Det är troligen inte en genomsnittlig verksamhet som privatiseras eller en genomsnittlig anställd som väljer / väljs ut att följa med vid en privatisering. Kanske är det särskilt lönsamma verksamheter, eller sådana med stor utvecklingspotential som privatiseras? Kanske väljer offentliganställda med en god position/lön/trivsel på sitt gamla arbete att i högre grad stanna kvar i offentlig verksamhet än sådana som är missnöjda med sin situation?
Man hade också velat se den genomsnittliga lönenivån för privat och offentlig verksamhet i dessa branscher. Det vore ju intressant att veta om de privatanställda kommit ifatt de offentliganställda eller sprungit ifrån dem. Svenskt Näringsliv har ju uppenbarligen tillgång till dessa grunddata. Det faktum att man valt att inte redovisa detta talar nog sitt tydliga språk.
Postat av Göran Zettergren
Etiketter: facket, IFS, kvinnolöner
Löneskillnaderna mellan män och kvinnor, globalt sett, är mycket större än vad de officiella siffrorna hittills visat, säger den globala fackliga organisationen IFS i sin nya rapport ”Gender (in)equality in the labour market. Löneskillnaden har hittills uppskattats till ca 16,5% men IFS studie, som baserar sig på en undersökning av villkoren för 300.000 kvinnor och män i 20 länder, visar att skillnaden i verkligheten kan vara upp till 22 %. Löneskilladerna (till män med motsvarande utbildning) är större för större för kvinnor med längre utbildning, och ökar med stigande ålder.
I rapporten beskrivs också hur den ekonomiska krisen slår, och man konstaterar att kvinnor globalt sett är mer utsatta än män. Männens inkomst betraktas fortfarande ofta som viktigare än kvinnors, och mäns anställningar prioriteras före kvinnors.
Det positiva är att rapporten visar att det lönar sig att vara med i facket - om någon nu tvivlade på det.
Hela rapporten finns här.
Postat av helena.johanson
Etiketter: eu, fri rörlighet, kollektivtal, kvinnolöner, sverigedemokraterna
Det är inte varje dag man får en kram när man kommer till jobbet, men idag fick jag det. Klev in på TCO:s kursgård Bergendal och mötte en av mina kompisar från Vårdförbundet. Glad överraskning! Se’n kom en till, och en till, och …. Dom hade ombudsmannakonferens och diskuterade det fortsatta arbetet för att få ut så mycket pengar som möjligt i de lokala förhandlingarna - utifrån det avtal som tecknades i våras efter strejken. Heja! - säger jag. Välutbildade yrkesutövare, de flesta kvinnor, ska inte genom för låga löner tvingas subventionera landstingsskatten!
Förmiddagen ägnades sedan åt ett möte för gemensamma diskussioner mellan oss som har någon form av EU-uppdrag inom TCO, LO och SACO. Det är så oerhört många beslut som fattas på EU-nivån som direkt påverkar anställda i Sverige och förutsättningarna för det fackliga arbetet - och så förhållandevis få som är medvetna om det. Vi som rotar med detta till vardags behöver bli mycket bättre på att förklara vad som händer på EU nivån, hur det hänger ihop med det som händer härhemma - och vad vi gör för att skaffa oss inflytande och påverka det som är viktigt för förbundens medlemmar.
Diskussionerna handlade bland annat om hur vi ska göra för att inte drunkna i informationsfloden, hur vi ska kunna ta mer egna initiativ, vad vi kan göra för att hindra Sverigedemokraterna från att komma in i EU-parlamentet och hur man bör analysera den allt tydligare motsättningen mellan fackliga rättigheter (som eempelvis rätten att teckna kollektivavtal) och marknadens krav på fri rörlighet och konkurrens. Vi pratade också om hur vi ska kunna bli ännu bättre på att samarbeta när vi är överens - och hur vi ska uppföra oss när vi inte är överens. Passade på att göra reklam för vår EU-webb. Kanske inte ”din kompass i livet”, som påstås nånstans, men i alla fall en bra hjälp att hålla reda på det som händer i EU och vad facket gör.
Postat av helena.johanson
