Jobbkrisen fördjupas, men det finns en arbetsmarknad

Etiketter: a-kassa, a-kassan, arbetslinjen, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetsförsäkringen, arbetsmarknad, lågkonjunktur, littorin, rörlighet, trygghet i förändringen

Vi har nu passerat det magiska 100 000-strecket. Över 100 000 fler öppet arbetslösa i september i år jämfört med september 2008, visar Arbetsförmedlingen. Varslen är fortsatt höga, men ökningstakten är lägre. Ungdomsarbetslösheten visar inga tecken på att avta. Men Arbetsförmedlingen förmedlade också jobb till 48 000 personer under september i år, ungefär lika många som under september förra året. Det finns alltså en arbetsmarknad där ute, trots jobbkrisen. Det finns anledning att tro att den arbetsmarknaden framförallt avser professionella och välutbildade personer, det vill säga TCO:s medlemsgrupper. Jobbpolitiken måste utformas så att den stödjer denna fortfarande dynamiska del av arbetsmarknaden. Då krävs två saker. För det första bör man avstå från att “låsa in” professionella och välutbildade i alltför långa arbetsmarknadspolitiska program. De måste vara tillgängliga för arbetsgivare som behöver deras insatser. För det andra måste inkomsttryggheten för denna grupp förbättras genom ett högre tak för a-kassan. Ett högre tak faller ut i att den arbetslöse ges en något längre tid på sig att finna rätt jobb i förhållande till sin utbildning och kompetens. Genom ett högre tak undviker man att professionella och välutbildade, som råkar vara tillfälligt arbetslösa, måste börja jaga jobb som man inte är skickad för. Rätt person på rätt plats på arbetsmarknaden. Det är vettig arbetsmarknadspolitik.

Socialbidragen ökar mer i småföretagarkommuner!?

Etiketter: ekonomi, lågkonjunktur, lönebildningen, löner, småföretag, tillväxt

Socialbidragen (försörjningsstödet) ökar nu på bred front i hela landet. Vi kan se en tjugo procentig ökning (+ 20 %), när man jämför andra kvartalet i år med samma kvartal i fjol. Den främsta förklaringen till detta är lågkonjunkturen i kombination med regeringens nedskärningar i trygghetsförsäkringarna (a-kassan och sjukförsäkringen).

I Socialbidragsstatistiken från Socialstyrelsen finns dock ett intressant och (kanske) något förvånande mönster. Det verkar vara så att socialbidragskostnaderna ökar mer i utpräglade småföretagskommuner än för riket i övrigt.

I småföretagarkommunen framför andra, småländska Gnosjö, har exempelvis socialbidragskostnanderna (exklusive bidrag till flyktingar) ökat med hela 87 procent.

I tre av fem kommuner som, av Ekonomifakta för såväl år 2007 som 2008, rankas som de småföretagstätaste ökar socialbidragskonstnaderna mer än riksgenomsnittet. I Tranås ser vi exempelvis en socialbidragsökning på 24 procent, i Södertälje med 36 procent, i Fagersta med 37 procent, i Burlöv med 22 procent och i Karlskoga med 30 procent. Detta är kommuner som 2007 eller 2008, av Ekonomifakta, rankats som en av de fem mest småförtetagstäta kommunerna.

Samma mönster går igen när man studerar kända småföretagarkommuner i andra delar av landet. I Dalarna ökar socialbidragskostnanderna exempelvis lavinartat i småföretagstäta Orsa ( +136 procent) och Leksand (+ 45 procent).

Vilka förklaringsfaktorer som ligger bakom detta mönster är inte helt klarlagt. Men utvecklingen verkar i alla fall gå på tvärs mot myten om att småföretagarkommuner klarar krisen bättre. En förklaring till detta är antagligen att småföretagare har ett mycket grovmaskigare socialt skyddsnät än andra, d.v.s. företagarnas försäkringsskydd i händelse av exempelvis arbetslöshet eller ohälsa är allt för otillräckligt.

En annan viktig förklaring är förmodligen tätt sammankopplad med den rådande ekonomiska politiken; d.v.s. när efterfrågan viker då sviker kunderna småföretagen. En politik som i allt för liten utsträckning förmår stimulera efterfrågan och skapa social trygghet, så att fler vågar konsumera, drabbar alltså småföretagarna hårdast.

Skulle vi dessutom lyssna till de stora arbetsgivarorganisationerna och gå med på nollavtal i den analkande avtalsrörelsen skulle ytterligare köpkraft, som annars skulle komma småföretagarna till del, dras undan.

Nästa gång du hör en representant för någon stor arbetsgivarorganisation, eller någon nyliberal ekonom, pumpa ut budskapet om vikten av inga eller låga löneökningar ställ då frågorna: Vad tror du händer med småföretagen om vi gör som du vill? Hur många fler småföretag kommer då att gå i konkurs för att folk inte har tillräcklig köpkraft?

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, DN11, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10

Regeringen får goda råd från oväntat håll

Etiketter: arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, automatiska stabilisatorer, budgeten, efterfrågekris, ekonomin, finanskrisen, hushållens ekonomi, Konjunkturinsitutet, krisen, lågkonjunktur, stimulanspolitik

Idag kom den länge emotsedda - och fruktade - prognosen från Konjunkturinstitutet, regeringens egen prognosmyndighet. Den som fruktat det värsta blir sannspådd. BNP och export faller som stenar på grund av vikande efterfrågan, arbetslösheten blir nästan 11 procent nästa år, sysselsättningen kryper ned mot 70 procent vilket är i paritet med krisen i början på 1990-talet. KI varnar för att många arbetslösa ställs varaktigt utanför arbetsmarknaden. Det är inga muntra besked regeringen får från prognosmakarna. Till råga på allt får man också rådet att nu genast börja stimulera ekonomin med finanspolitik, eftersom penningpolitiken och räntesänkningarna inte kommer att klara krisbekämpningen självt. I klartext betyder detta högre studiemedel (något som ansvarig minister uppenbarligen anser uteslutet), högre barnbidrag, mer utbildning och förbättrad a-kassa. Minst 60 miljarder i finanspolitiska stimulanser i år och nästa år skulle behövas, anser KI.

Men uppenbarligen har regeringen bestämt sig för att inte lyssna på sina egen myndighet. Statsministern verkar mycket besvärad av KI:s prognos och antyder till och med att KI går oppositionens ärenden. För de som vet vad KI står för förefaller denna inställning mycket ogrundad. Jag tycker att det är obehagligt om krisbekämpningen kommer att omgärdas av medial partipolitik. Läget är så allvarligt att saklighet nu är en dygd.

Fattigdomen, utanförskapet och bidragsberondet ökar…

Etiketter: anders borg, finanspolitik, kris, lågkonjunktur, socialbidrag, utanförskap

“Jag är livrädd för att bli arbetslös eller sjukskriven“, så säger Urban Larsson i dagens Aftonbladet. Urban arbetar som processingenjör i Bengtsfors. Kommunalrådet i samma kommun, Per Eriksson, säger angående behovet av stöd till kommunerna: “Kommer det ingen medveten och långsiktig satsning från regeringen, ja då blir det en rejäl slakt i kommunerna.”

Detta är två tankeväckande bilder, som säger något om läget i landet idag. Både Urban och Per för fram en verklighet som i högsta grad har med den förda ekonomiska politiken att göra.

Regeringen har, precis innan lågkonjunkturen bröt ut, gjort kraftiga försämringar i både sjukförsäkringen och a-kassan. Idag är det därför svårare än tidigare att kvala in till trygghetssystemen och lättare att bli utkastad ur dem. Har man ändå ”tur i oturen”, och vid eventuell arbetslöshet eller ohälsa har rätt till stöd från trygghetsförsäkringen, tvingas man leva på en betydligt lägre ersättning än tidigare.

Den rädsla som Urban Larsson och många andra ger uttryck för är förståelig, men samtidigt livsfarlig för samhällsekonomin. Om människor, av rädsla för att ha otur, börjar lägga undan allt mer av inkomsten på banken istället för att konsumera riskerar lågkonjunkturen att fördjupas.

Riktigt illa blir det om Per Erikssons farhågor samtidigt besannas och kommunerna på bred front tvingas säga upp personal. Då blir den ekonomiska krisen ytterst svårstoppad. Från 1930-talskrisen känner vi igen vad som kan inträffa om politikerna för en allt för kameral ekonomisk politik. Lågkonjukturen görs då självförstärkande.

Den ekonomiska krisen är dock inte ödesbestämd. Vi kan faktiskt, också sett ur ett begränsat nationellt perspektiv, göra något åt situationen. Urbans och Pers farhågor kan mötas av en aktivare krispolitik. Statsstöd till kommunerna och reparation av våra trygghetsförsäkringar är då självklart två viktiga inslag i en sådan politik.

Frågan är om regeringen har modet att inse situationens allvar och lyssna till en allt mer samstämmig ekonomisk expertis, som kräver mer effektiva och omfattande efterfrågestimulanser än de som hittills genomförts och planerats…

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2,  SvD1, SvD2

Regeringens sparsamhetsretorik kan bli ekonomiskt destruktiv

Etiketter: anders borg, ekonomi, finanskris, finanspolitik, lågkonjunktur, reinfeldt

I partiledardebatten hos KGB, tidigare i veckan, blev det tydligt vilken “dramaturgi” som Alliansen vill se i valrörelsen. Vad oppositionen har att bjuda på var däremot mera oklart.

Men regeringen, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, vill helt uppenbart utmåla sig själva som “seriösa” och “sparsamma”, medan de försöker klistra fast etiketterna “slösaktig” och “slarvig” i pannan på Mona Sahlin och oppositionen.

Här är Sahlin fortfarande, i mångas ögon, belastad av sina tidigare p-böter och minnet av kontokortsaffären lever fortfarande. Det vet naturligtivis också valstrategerna och kampanjmakarna på Alllianssidan. Räkna därför med att de, så mycket som möjligt, kommer att försöka göra valet till en fråga om statsmannamässighet och om personliga egenskaper. Skötsamme och seriöse Fredrik kommer att ställas mot slarvige och opålitlige Mona.

Men det finns dock en stor risk med denna sparsamhetsretorik, i synnerhet när det gäller den ekonomiska politiken. Alliansen riskerar att bli fånge i sina egna ordval och i sin egen retorik. Man riskerar att upphöja inte bara sparsamheten utan också passiviteten till norm. Detta i en tid som kanske mer än någonsin tidigare kräver aktiva, tillräckliga och träffsäkra insatser, som så snart som möjligt kan börja att dra oss upp ur lågkonjunkturen.

Sparsamhetsretoriken riskerar exempelvis att leda till att kommuner och landsting inte i tid och i tillräcklig omfattning får de resurser de behöver för att de ska kunna undvika att säga upp personal. Sparsamhetsretoriken riskerar också att leda till att barnfamiljer och studenter inte får det tillräckliga stöd som gör att de vågar konsumera, åtminstone det allra nödvändigaste. 

Detta kan i förlängningen leda till att en allmän “konsumtionsrädsla” sprider sig i hela samhället, vilket gör att sparandet ökar men konsumtionen minskar. Vi ser redan tydliga tecken på detta. Vi dras då obevekligt in i en negativ ekonomisk spiral. Konsumtionsrädslan riskerar att göra lågkonjunkturen självgående och därmed allt mer svårstoppad.

Priset för detta är högt. Det handlar om allt för många förlorade jobb och stora långsiktiga sociala kostnader. “Utanförskapet” fördjupas och biter sig fast för lång tid framåt. Sparsamheten “biter sig själv i svansen” och blir på sikt destruktiv för hela samhällsekonomin.

Vill regeringen spara på de framtida resurserna krävs därför kraftfulla stimulansinsatser nu. Då är fler skattesänkningar inte en särskilt effektiv väg att gå, “läckaget” är allt för stort. Ett stimulanspaket riktat till kommunerna är däremot akut. Att vänta med krisinsatserna till valrörelsen är förödande för samhällsekonomin.

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, DN8, DN9, DN10, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, AB1, AB2, Newsmill,

Sjuka riskerar att drabbas extra hårt av lågkonjukturen och regeringens politik

Etiketter: 90-talskrisen, efterfrågekris, lågkonjunktur, regeringen, sjukförsäkring, socialförsäkring, välfärd

Svenska Dagbladets ledarsida angriper idag oppositionens Veronica Palm för att hon är oroad för effekterna av de nya sjukförsäkringsreglerna. Det är visserligen inte så förvånande att landets största moderata dagstidning angriper oppositionen. Men vad Svenska Dagbladet inte nämner är att det inte enbart är Veronica Palm som känner oro för det som just nu sker med människor som drabbats av ohälsa.

Samtliga fackliga centralorganisationer (LO, SACO och TCO) anser att det hårdare regleverket och de allt för snäva tidsgränserna i dagens sjukförsäkring riskerar att leda till att allt för många går miste om sin sjukpenning eller sitt jobb, utan att ens ha fått chansen till en rimlig rehabilitering. 

Men också i övriga delar av vårt samhälle finns en välgrundad oro för de nya reglerna i sjukförsäkringen. Såväl Arbetsförmedlingen (AF), Försäkringskassan (FK) som våra ledande forskare pekar tydligt på riskerna med att fler människor med ohälsa idag, mitt i lågkonjunkturen, riskerar att ställas inför en allt för svår social och ekonomisk situation:

• Nyligen gick exempelvis Arbetsförmedlingen (AF) in och begärde mer pengar av regeringen för att kunna klara av sitt uppdrag. Av AF:s budgetunderlag (Dnr: AF-2009/035434) framgår att man räknar med att de nya regelförändringarna i sjukförsäkringen, som regeringen hittills infört, leder till att betydligt fler personer med ohälsa och ohälsohistoria kommer att ställas i den allt  längre arbetslöshetskön. Enbart under år 2010 räknar AF med att drygt 36 000 personer, som kommer från sjukförsäkringen med “extra resursbehov”, knackar på dörren till Arbetsförmedlingen. Mellan åren 2010 och 2012 innebär detta totalt ett ökat resursbehov för AF på ca 27 miljarder kronor (!).
• Så här skriver Försäkringskassan, i sitt budgetunderlag för 2010-2012, om de nya och hårdare reglerna i sjukförsäkringen: “Samtidigt innebär de nya reglerna en viss risk för att personer som inte längre uppfyller kriterierna för rätt till ersättning blir utan, trots att de fortfarande har ett behov av stödinsatser för att kunna återetablera sig på arbetsmarknaden. Det är viktigt för sjukförsäkringens långsiktiga legitimitet att sådana risker så långt möjligt undanröjs. /…/ En ytterligare risk utgörs av att 2010 kommer att utgöra en omställningsperiod för sjukförsäkringen. Detta då omkring 40 000 personer beräknas bli av med sin ersättning för att de når den bortre tidsgränsen i förlängd sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning. Detta kommer dessutom att ske i ett läge där arbetslösheten beräknas vara den högsta på flera år.”
• Ett antal av landets ledande forskare, när det gäller folkhälsofrågor, varnar också för allvarligare sociala konsekvenser till följd av dagens kris än de som kunde märkas efter 90-talskrisen. Professor Olle Lundberg sade exempelvis nyligen i Läkartidningen, att systemförändringarna inom våra trygghetsförsäkringar “… kan leda till att fler människor snabbt råkar illa ut… många av regeringens reformer är uttänkta för en situation där det råder högkonjunktur.” Bo Burström, professor i socialmedicin vid KI, lyfter i samma tidskrift fram en liknande analys: “- Samtidigt som samhällets stödsystem stramats åt har det skett stora förändringar i arbetslivet. Tidigare kunde du jobba kvar och omplaceras till en mindre kvalificerad arbetsuppgift om du var lite knackig. Med dagens slimmade organisationer är du snabbt illa ute om du inte motsvarar kraven.”

Detta var bara ett litet axplock av välgrundade farhågor som kan förknippas med dagens situation inom sjukförsäkringen. Att som Svenska Dagbladets ledarsida försöka förminska och utdefinera problemen med regeringens politik på sjukförsäkringsområdet, genom att hävda att det främst är en fråga om att oppositionen är ansvarslös och oroar folk i onödan, håller helt enkelt inte.

Vill Svenska Dagbladets ledarsida göra allvar av epitetet “oberoende” borde man bli bättre på att lyssna till andra än enbart den moderatledda regeringen och den moderata socialförsäkringsministern.

Press: BLT.se, DN1, DN2, DN3, DN4, SvD1, SvD2, SvD3, AB1, AB2, AB3, AB4

En ny Utanförskapsförmedling?

Etiketter: arbetslinjen, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknad, lågkonjunktur, regeringen, sjukförsäkring, välfärd

Nyligen gick Arbetsförmedlingen (AF) in och begärde mer pengar av regeringen för att kunna klara av sitt uppdrag. Av AF:s budgetunderlag (Dnr: AF-2009/035434) framgår att man räknar med att de nya regelförändringarna i sjukförsäkringen, som regeringen hittills infört, leder till att betydligt fler personer med ohälsa och ohälsohistoria kommer att ställas i den långa arbetslöshetskön.

Enbart under år 2010 räknar AF med att drygt 36 000 personer, med “extra resursbehov” från sjukförsäkringen, kommer att knacka på dörren till Arbetsförmedlingen. Mellan åren 2010 och 2012 innebär detta totalt ett ökat resursbehov för AF på drygt 25 miljarder kronor (!).

När man läser AF:s budgetunderlag framgår tydligt att en stor del av gruppen med “extra resursbehov” knappast den närmaste tiden kan förväntas få ett arbete på den reguljära arbetsmarknanden. Vad AF:s siffror tydligt visar är alltså att vi, mitt i lågkonjunkturen och till följd av politiska beslut, just nu håller på att skapa ett större och mer djupgående ”utanförskap” än det vi hittills sett.

Att allt fler arbetsgivare nu i lågkonjukturen mer aktivt börjat selektera bort arbetskraft med ohälsa, vilket bland andra TCO och Unionen varnat för i två olika undersökningar, gör inte bilden ljusare.

Man kan fråga sig om Arbetsförmedlingen kommer efterträda Försäkringskassan som vår nästa “krismyndighet”? Är det vi just nu ser, rent av, början på tillskapandet av en ny Utanförskapsförmedling (UF)?

Använd krisåren till att investera i utbildning

Etiketter: högre utbildning, lågkonjunktur

Idag skriver jag på Newsmill om behovet av satsningar på den högre utbildningen under lågkonjunkturen. Läs här.

Trovärdigheten är extra viktig för en finansminister i kristider

Etiketter: anders borg, etiska riktlinjer, finanskris, lågkonjunktur, löner

Många har, med all rätt, reagerat på att företag som säger upp anställda samtidigt delar ut bonusersättningar till sina chefer. När det gäller banksektorn har finansminister Anders Borg varit en av de som hårdast kritiserat detta “bonusregn”.

I gårdagens Uppdrag Granskning i SvT framkom att regeringen, så sent som i somras, själv mjukade upp det gamla regleverket rörande bonusersättningar till statliga bolag. Man gjorde det då bland annat möjligt att fördubbla bonusersättningarna till statliga chefer (från två till fyra månandslöner) och man slopade helt begränsningen till olika kapitalförvaltare. Regeln om att inte betala ut bonus vid förluster slopades också.

Samtidigt pågår diskussioner om hur rimligt eller klokt det är att löntagarna i lågkonjunkturen tvingas gå med på lönesänkningar för att inte förlora jobbet. Arbetsgivarna ligger naturligtvis på för att äntligen kunna förverkliga en av sina största drömmar: konjukturanpassade lönesänkningar.

Att regeringen själv strax innan den värsta fianskrisen bröt ut mjukade upp bonusregelverket för statliga bolag (och till och med slopade regeln att inte dela ut “bonusar” när att bolaget går med förlust) känns då lite väl provocerande.

Ett rimligt krav i det läge som nu råder är att regeringen snarast återställer de gamla bonusreglerna, samtidigt som man snabbt som ögat fullföljer sin tanke att på nytt “se över” hela regelverket. Här borde den brådska som styrde då man försämrade arbetslöshets- och sjukförsäkringarna vara ett minimikrav när det gäller reformhastigheten…

På det sättet kanske en liten del av den trovärdighet, som är så viktig för en finansminster och en regering i kristid, kan återställas.

Press: AB1, AB2, AB3, AB4, DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,  SvD5

Rehabiliteringen - den svagaste länken i regeringens “rehabkedja”

Etiketter: cristina husmark-pehrson, lågkonjunktur, regeringen, rehabilitering, sjukförsäkring

När regeringen under förra året arbetade fram de nya reglerna i sjukförsäkringen ville man ge intryck av att man verkligen satsade på rehabilitering av sjuka. Verkligheten blev en annan, vilket tydligt framgår av en nyhetsartikel i dagens DN.

Samtidigt som de nya hårdare, snävare och krångligare sjukskrivningsreglerna började gälla, från och med 1 juli 2008, kan vi se att bristerna när det gäller rehabiliteringsinsatserna blir allt mer uppenbara. Fortfarande står ungefär en tredjedel av de anställda utan fungerande företagshälsovård. Ute i landstingen tycks det kärva ordentligt när det gäller utbyggnaden av den s.k. rehabiliteringsgarantin.

Det gör att många som är långtidssjuka, med all sannolikhet, under den närmaste tiden kommer att passera de snäva tidsgränserna i sjukförsäkringen utan att ens ha fått chansen till en rimlig rehabilitering.

I Dagens DN finns en lista, där du enkelt kan gå in och se efter hur ditt eget landsting idag ligger till när det gäller några olika former av s.k. medicinsk rehabilitering.

Samtidigt vet vi att många landsting just nu är på väg in i en mycket besvärlig ekonomisk situation, med omfattande nedskärningar som följd. Läget riskerar dessutom inom en snar framtid att förvärras ytterligare. “Rehabkedjan” verkar helt enkelt inte vara konstruerad för att hålla under en lågkonjuktur.

De forskare, som i likhet med professor Olle Lundberg, varnat för att de negativa effekterna på folkhälsan riskerar att bli ännu värre efter denna kris jämfört med 90-talskrisen tycks tyvärr få sina värsta farhågor besannade.

Man undrar när det är dags för socialförsäkringsministern att inse situationens allvar och erkänna att det idag finns allvarliga problem på sjukförsäkringsområdet och sedan försöka rätta till dem? Varför inte börja med en rejäl översyn av hela sjukförsäkringen?