Debatten om ungdomsarbetslösheten fortsätter

Etiketter: anställningsskydd, LAS, Per Skedinger, svenskt näringsliv, tidsbegränsad anställning, ungdomsarbetslöshet, visstidsarbete

I dagens SvD ges Per Skedinger från Institutet för Näringslivsforskning en slutreplik i vår debatt om anställningsskyddets betydelse för den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Som jag skrev i min bloggkommentar till Skedingers förra artikel var anledningen till att vi inte tog med hans femton år gamla forskning i rapporten att det i en kort rapport var nödvändigt att göra en avgränsning. Vi koncentrerade oss därför på studier från de senaste tio åren, vilka speglar det aktuella forskningsläget. Syftet var inte att undanhålla läsarna forskningsresultat.

Bloggar och debattsidor är egentligen fel forum för en så komplex fråga som forskningsläget vad gäller anställningsskyddets påverkan på ungdomsarbetslösheten. Det jag kan göra är att uppmana de intresserade att själva läsa de relevanta avsnitten i såväl TCO:s rapport om anställningsskyddets betydelse för ungdomsarbetslösheten som Skedingers bok i ämnet. En sak som vi uppenbart är överens om är de många fallgropar som studier av sambandet mellan arbetsrätt och anställningsskydd innehåller.

Som arbetsrättsjurist med specialisering på komparativ rätt vill jag särskilt peka på det svajiga i de index över anställningsskyddet som ligger till grund för majoriteten av studierna. OECD publicerade så sent som förra året en ny version av sitt index, där de försökt ta hänsyn till en del av de invändningar som rests mot tidigare index. En konsekvens av de nya beräkningarna är att Sverige nu rankas som det tionde mest liberala av de 30 undersökta länderna. Med OECD:s sätt att räkna är Sverige inte ett land med en strikt arbetsrätt.

Oavsett om man anser att forskningen visat att det finns ett samband mellan anställningsskydd och ungdomsarbetslöshet i Sverige eller inte, gäller det att inte glömma bort huvudfrågan. Tillhör anställningsskyddet de viktigaste förklaringarna till den höga svenska ungdomsarbetslösheten? Eller finns det andra områden som är viktigare och därför bör hamna i fokus för insatser mot ungdomsarbetslösheten?

Skedingers studie från 1995 visade på ett visst samband mellan arbetslösheten bland 16-19-åringar och ett strikt anställningsskydd. För 20-24-åringarna fanns inget sådant samband. Mot det ska ställas de tydliga forskningsresultat som finns vad gäller utbildningens betydelse för unga människors möjligheter på arbetsmarknaden (även efter fyllda 20 år). Rapporten Ungdomsarbetslösheten och folkhögskolorna skriven av Jonas Olofsson innehåller en redogörelse för forskningen på detta område.

Ungdomsarbetslösheten - Svar till Svenskt näringslivs forskare

Etiketter: institutet för näringslivsforskning, LAS, Per Skedinger, svenskt näringsliv, tidsbegränsad anställning, ungdomsarbetslöshet, visstidsarbete

I fredags, den 26/2, publicerade SvD en debattartikel av Per Skedinger där han anklagade TCO och undertecknad för “tendensiösa tolkningar och grova faktafel” då vi, i en rapport och flera debattartiklar, visat att anställningsskyddet inte kan förklara den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Ett svar har publicerats i SvD, med den rättvisande rubriken Utbildning är lösningen för arbetslösa unga. Det finns dock anledning att utveckla vissa resonemang på ett sätt som det inte går att göra i en kort debattsidereplik.

Skedinger motiverar sina anklagelser med att vi i rapporten inte nämner en studie han själv publicerade 1995 samt den kommentar till samma studie som Bertil Holmlund skrev i samma veva. I en kort rapport är det givetvis inte möjligt att redogöra för alla studier som finns på området. Vi koncentrerade oss därför på studier från de senaste tio åren, vilka speglar det aktuella forskningsläget. Som utgångspunkt tog vi den uppräkning av forskning som sägs bevisa sambandet mellan strikt anställningsskydd och hög ungdomsarbetslöshet som Skedinger själv gör i en artikel i Ekonomisk Debatt 7/2008.

Skedingers och Holmlunds artiklar, vilka både publicerades 1995, valdes bort därför att de hade mer än ett och halvt decennium på nacken. Läser man artiklarna kan man dessutom konstatera att de knappast ger grund för att en försämring av anställningsskyddet skulle vara något effektivt medel mot den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Såväl Skedingers studie som Holmlunds kommentar bygger på en jämförelse mellan olika tidsperioder då Skedinger menar att Sverige har haft ett mer strikt respektive ett mindre strikt anställningsskydd. Skedingers slutsats var att den relativa ungdomsarbetslösheten (men bara bland tonåringar, inte bland unga över 20 år) var lägre under den period då anställningsskyddet var mindre strikt. Artikeln utmynnade i en rekommendation till beslutsfattarna var därför att utöka möjligheterna till tidsbegränsade anställningar.

Det som gör att studien saknar relevans för den aktuella debatten är att beslutsfattarna gjorde just det. 2000-talets första decennium har sett en betydande avreglering av reglerna för tidsbegränsade anställningar (utöver den flexibilitet som redan låg i möjligheten att i kollektivavtal komma överens om andra regler). Anställningsskyddet är idag betydligt mer flexibelt vad gäller tidsbegränsade anställningar än under den senaste period som i Skedingers studie får symbolisera en period av mindre strikt anställningsskydd (1982-1992). T ex så behövde arbetsgivare då motivera varför en anställning skulle vara tidsbegränsad (arbetstopp, projekt, vikariat) något de inte behöver idag. Trots det har den relativa ungdomsarbetslösheten skjutit i höjden. Den medicin som Skedinger skrev ut 1995 har prövats, men utan att patienten blev bättre.

Skedinger gillar heller inte att vi i vår rapport påpekar det tämligen självklara att det faktum att en eller flera studier visar att det går att hitta ett samband mellan till exempel ett starkt anställningsskydd och en hög ungdomsarbetslöshet inte innebär att detta samband gäller för varje enskilt studerat land.

Sammantaget är bevisen för att det svenska anställningsskyddets utformning skulle vara en viktig förklaring till den höga svenska arbetslösheten så svaga att förklaringarna, liksom lösningarna, måste sökas på annat håll. TCO har, i rapporter och i vårt fempunktsprogram mot ungdomsarbetslösheten påpekat vikten av utbildning och ett bättre samarbete mellan skola och arbetsliv för att göra ungdomar attraktiva på arbetsmarknaden. För den som saknar gymnasieutbildning är varken slopat anställningsskydd eller sänkta ungdomslöner en lösning.

Avslutningsvis måste även några ord sägas om den organisation som Per Skedinger företräder, Institutet för näringslivsforskning. SvD ger Skedinger titeln “forskare” utan att någonstans nämna att hans arbetsgivare är en organisation vars huvudman är Svenskt näringsliv.  Såväl Urban Bäckström som Signhild Arnegård Hansen sitter i styrelsen. Per Skedinger är i lika hög grad en företrädare för ett partsintresse som författaren till dessa rader. Institutet för näringslivsforskning lika fristående från Svenskt näringsliv som semesteranläggningen Riva del Sole är från fackföreningsrörelsen.

Önskelistor och argument

Etiketter: jul, LAS, svenskt näringsliv, turordningsregler, ungdomsarbetslöshet

Julen är önskelistornas högtid. Men det är inte bara barn som har önskelistor. Alla intresseorganisationer med självaktning sitter med mer eller mindre explicita listor på förändringar och reformer man skulle vilja se genomförda.

Intresseorganisationernas önskelistor är en blandning av gammalt och nytt, långsiktigt och kortsiktigt, tidlösa och mer aktuella önskningar. Exempel från TCO:s lista är ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen mellan kvinnor och män, höjt tak i a-kassan, en väl fungerande sjukförsäkring och respekt för mänskliga och fackliga rättigheter.

En fara med önskelistorna är att det är lätt hänt att man använder varje argument man kan komma på för att övertyga den allmänna opinionen eller politikerna om att ens önskan måste uppfyllas - även de dåliga. Alltför långsökta argument - där kopplingen mellan den reform man vill ha genomförd och det aktuella samhällsproblem man hävdar att den ska lösa är svag - gör att man förlorar i trovärdighet.  

Högt upp på organisationen Svenskt Näringslivs önskelista står denna jul, liksom många föregående jular, förändringar i arbetsrätten. Särskilt i anställningsskyddet och hemskt gärna i turordningsreglerna. Det argument som  används just i år är den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Problemet är argumentet tillhör den ovan beskrivna kategorin: de långsökta.

Som vi från TCO har visat så kan en försvinnande liten del av ungdomsarbetslösheten skyllas på LAS. Detta har retat upp Svenskt Näringsliv vilket bland annat har tagits sig uttryck bland annat i debattartiklar i Aftonbladet, på vilka vi givetvis svarat.

I januari kommer vi att presentera en ny rapport om anställningsskyddet och ungdomsarbetslösheten där vi bland annat går igenom hur reglerna ser ut och vad forskningen egentligen säger om det svenska anställningsskyddets effekter på den svenska ungdomsarbetslösheten.

Svenskt Näringsliv tror att ungdomsarbetslösheten beror på LAS. Om de ändå ska önsketänka kan de väl tro på tomten också.

Jobbkrisen bottnar men arbetslösheten tudelas, enligt Arbetsförmedlingen

Etiketter: a-kassan, anställningsskydd, arbetslinjen, arbetslöshetsförsäkring, differentierad avgift, LAS, superarbetskraft, ungas arbetsmarknad

Den emotsedda prognosen från Arbetsförmedlingen om utvecklingen av sysselsättning och arbetslöshet de närmaste åren presenterades idag. Den visar att jobbkrisen bottnar nästa år. Sysselsättningstappet avtar och arbetslösheten når sin kulmen. Det är positivt. Dock måste man ha i minnet att botten blir mycket djup. Arbetslösheten når en nivå på 9,4 procent av de som är i arbetskraften.

Dags alltså att börja planera för efter-KRISpolitiken. I det perspektivet är signalerna från Arbetsförmedlingen illavarslande. I dagens prognos pekar man på att grupper med svag förankring på arbetsmarknaden får stora problem. Unga utan god skolunderbyggnad, immigranter från utomeuropeiska länder, äldre, funktionshindrade samt säkerligen också många av de som snart utförsäkras från sjukförsäkringen hamnar längst bak i jobbkön när tåget börjar rulla. Detta stöds av empiriska data i den analys av läget på arbetsmarknaden som Arbetsförmedlingen presenterade förra veckan. Skillnader i jobbchanser mellan de med långa respektive korta arbetslöshetstider ökar till förmån för de senare. Den så kallade matchningsindikatorn, vilken visar hur väl profilen hos arbetslösa passar ihop med arbetsgivarnas önskemål, går i botten. Vidare redovisar Arbetsförmedlingen att 40 procent av de inskrivna inte har anvisats ett enda jobb efter ett års arbetslöshet eftersom arbetsgivarna med all sannolikhet inte är intresserade av dessa människor. Att utvecklingen går i denna riktning stöds av TCO:s egna analyser av arbetsgivarnas inställning till personer som varit arbetslösa, sjukskrivna eller frånvarande av andra anledningar.

Risken är överhängande att dessa människor slås ut mer eller mindre permanent från arbetsmarknaden. Så skedde efter krisen på 1990-talet och spåren från den förskräcker. Alla politiska partier samt fack och arbetsgivarorganisationer är i princip överens om att vi måste återgå till en låg nivå på den strukturella arbetslösheten, eller persistensen som det numera kallas med ett politiskt språkbruk. Det innebär att arbetslösheten i nästa högkonjunktur inte får vara högre än den som rådde i den senaste högkonjunkturen, det vill säga perioden 2005 till 2008.

Den stora frågan är vilka åtgärder som krävs för att detta skall uppnås. I själva verket är detta den avgörande politiska frågan eftersom den utgör vattendelare mellan den traditionellt svenska modellen och den mer nyliberala anglosaxiska modellen. Min bild är att regeringen vill bringa ned strukturarbetslösheten genom att åstadkomma sänkta löner för den grupp som står sist i jobbkön. Det skall ske genom systemet med differentierade a-kasseavgifter, en försämrad anställningstrygghet, pressade ungdomslöner samt en fortsatt ensidigt utbudsinriktad arbetsmarknadspolitik. Den bakomliggande föreställningen är tydlig; människorna det gäller är så lågproduktiva att de aldrig kommer att kunna åstadkomma en arbetsinsats, ett förädlingsvärde, som motsvarar en högre lön.

Mot den politiken ställer jag, och faktiskt också Arbetsförmedlingen, en utbildnings- och kompetenssatsning från statsmakternas sida. Vår svenska modell bygger på att att enkla jobb (med lågt förädlingsvärde och därför låg lön) efterhand fasas ut till förmån för nya välbetalda jobb i expanderande moderna branscher. Denna modell för omvandling och omstrukturering är fack och arbetsgivare överens om och den har varit framgångsrik under flera decennier. Att lyfta de kompetenssvaga grupperna bör därför vara ett intresse för båda parter på arbetsmarknaden, uti det fall man värdesätter den svenska modellen. I sammanhanget kan sägas att det förslag till individuellt kompetenssparande som fanns klart år 2000 borde varit i kraft idag. Då hade vårt land varit i ett annat läge idag.

Om ändå ungdomsarbetslösheten kunde falla lika snabbt som myterna om den

Etiketter: arbetsförmedlingen, LAS, statistik, turordningsregler, ungdomsarbetslöshet

Att med darr på stämman konstatera att “var fjärde ung svensk är arbetslös” har blivit comme-il-faut bland politiker, krönikörer och andra debattörer det senaste halvåret. Alla med minsta kunskap om arbetsmarknadsstatistikens utformning har dock vetat att så inte var fallet. På dagens DN Debatt skriver Arbetsförmedlingens GD och analyschef att sättet som arbetslösheten mäts på, där många studerande räknas som arbetslösa, ger en missvisande bild och riskerar att dölja de ungdomar som har verkligt stora problem på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen har rätt. Det råder inget tiviel om att ungas arbetslöshet är ett stort samhällsproblem, och att Sverige brottas med en högre relativ ungdomsarbetslöshet många andra jämförbara länder. Men det sätt på vilket statistiken är utformad riskerar att leda till felaktiga slutsatser om ungdomsarbetslöshetens orsaker och därmed om vilka insatser som bör göras för att bekämpa den.

Ett annat problem har varit mytbildningen om ungdomsarbetslöshetens orsaker. Ett otal debattörer, men även många forskare, har hävdat att turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS) leder till hög ungdomsarbetslöshet. Det kan låta logiskt att en regel som säger att den som är sist anställd är den som först får lämna sitt jobb vid arbetsbrist skulle leda till hög ungdomsarbetslöshet. Med hjälp av statistik från Statistiska centralbyrån har vi från TCO dock lyckats visa att detta är en myt. Våra beräkningar visar att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna var utan jobb på grund av personal- eller driftsinskränkningar, dvs situationer där turordningsreglerna kunde ha aktualiserats.

Igår publicerade Aftonbladet en debattartikel av Roger Mörtvik och mig där vi förutom ovanstående även visade att de ungdomar som blivit uppsagda från en tillsvidareanställning snabb lämnar arbetslöshet. Arbetsförmedlingens är i sin artikel inne på samma spår.

Man kunde bara önska att ungdomsarbetslösheten föll lika snabbt som myterna om den.

Westerberg har fel om LAS

Etiketter: anställningsskydd, DN, huvudavtalsförhandlingarna, LAS, Nederländerna, rikard westerberg, ungdom, ungdomsarbetslöshet

Rikard Westerberg fortsätter i dagens DN sin kamp mot värderkvarnarna (dvs mot LAS). Westerberg menar att kompetens och inte anställningstid bör vara utsorteringsprincip vid uppsägningar och antyder att så inte är fallet. Men Westerberg har fel! Kompetensregeln gäller i LAS redan idag. Har man inte kompetens för de jobb som blir kvar vid en nedskärning så ryker man, oavsett anställningstid. Men Westerberg menar kanske att principen om anställningstid helt bör ersättas av en princip om kompetens i turordningsreglerna. Detta har diskuterats. Men då har det visat sig att arbetsgivarna är benhårda på att det är de - arbetsgivarna - som skall avgöra vilken kompetens som medarbetarna har och vilken kompetens som behövs på arbetsplatsen. Det blir i praktiken arbetsgivaren som godtyckligt får bestämma vem som skall få sparken och vem som skall få ha kvar jobbet. Jag har sagt det förr och säger det igen; om någon kommer på en bättre princip som skall gälla vid uppsägningar än anställningstid så gärna för mig. Men den ordning som vi har idag måste ersättas av någon annan ordning som skyddar mot godtycke, annars blir det ren arbetsgivarmakt. Det tål vi inte.

Oseriös kritik mot LAS

Etiketter: borg, facket, krisen, LAS, littorin, unga

Under sommaren och under Moderaternas stämma diskuterades LAS och ungdomsarbetslösheten intensivt. Uppenbart bedrivs en kampanj för att med ungdomsarbetslösheten som murbräcka försöka slå sönder trygghetslagarna på arbetsmarknaden. Men de som vill påstå att det är höga ingångslöner för unga och lagstadgat anställningskydd som orsakar ungas arbetslöshet är helt vilse i forskningen och verkligheten.

Exempelvis är de branscher där unga främst får jobb handeln, hotel- och restaurangnäringarna - där är ingångslönerna för unga högre än i de flesta andra brancher vi kan jämföra med. I andra brancher där utbildningskraven är högre kan de möjliga ingångslönerna ligga långt under det som arbetsgivarna faktiskt betalar för att kunna anställa rätt kompetens. Verkligheten visar helt enkelt på ett mycket svagt samband mellan ungas lön och deras jobbchanser.

Och tittar vi på hur ubngdomsarbetslösheten är fördelad ser vi att de som är riktigt arbetslösa (alltså inte studerar och söker arbete under tiden, vilket utgör över fyrtio procent av alla unga arbetslösa) nästan uteslutande består av två grupper: dem som bara har fått tillfälliga jobb och är arbetslösa mellan jobben och dem som inte har klarat skolan och behöver komplettera sin utbildning. I ingetdera fallen är det turordningsreglerna som är problemet.

Det finns helt enkelt ingen koppling mellan försämrat anställningsskydd och ungas möjligheter att få jobb. Det handlar om helt andra saker: att det skapas tillräckligt många jobb totalt i ekonomin, att unga får tryggare anställningar och om att stärka de unga som har svag skolgång bakom sig. 

Detta borde en seriös debatt om ungdomsarbetslösheten handla om.

DN1, svd1, svd2, DI,

M hela folkets parti?.men inte utan LAS

Etiketter: alliansen, anders borg, anställningsskydd, facket, företagare, högerblocket, LAS, littorin, moderaterna, nyliberalism, omställningsavtal, regeringen, reinfeldt, rörlighet, sven-otto littorin, svensk modell, ungdomsarbetslöshet, ungdomslönerna

Av media att döma vill nu moderaterna bli hela folkets parti och inte en sammanslutning för företagare och dom där som sprutar champagne i Visby på somrarna. Det kan dom säkert lyckas med. Fast inte utan LAS, vilket partiledningen har fattat. Men det har inte Företagarna, som mörkar att turordningsreglerna i LAS går att förhandla bort och dessutom tillåter att småföretag undantar två anställda. Det har heller inte MUF-ordföranden Niklas Wykman. Han uppvisar en alltmer bisarr likgiltighet inför vad som blir resultatet av att spela ut unga mot gamla.

Den moderata partiledningen känner innehållet i LAS, dvs att den går att förhandla bort. Den vet också att LAS medverkar till att omställning och omstrukturering fungerar smidigt i vårt land. Vi får se om den moderata partiledningen nu också insett att man inte kan runda vår grundläggande fackliga värdering. Turordningsreglerna skyddar människor mot arbetsgivarens godtycke vid uppsägning. Utan principer för uppsägning, till exempel “först-in-sist-ut”, så står arbetstagarna utelämnade till arbetsgivarens godtycke. Arbetsgivaren kommer att kunna säga upp vem han vill efter eget gottfinnande. Att vi inte kan ha det så, tycker en överväldigande majoritet av vårt folk. Det är inte ens en rättvisefråga, utan en fråga om anständighet, en “hygienfaktor” som någon uttryckte det.

Sakförhållanden och rationalitet i all ära, men utan värderingar som bottnar i att Sverige skall vara ett anständigt land att leva i så blir inget parti hela folkets parti.

Jag stör mig på Ella Bohlin

Etiketter: anställningsskydd, arbetsrätt, arbetstidsdirektiv, arbetstidsreglering, Ella Bohlin, EU-val, LAS, marknad

Jag har gjort det en tid, men tänkt att jag inte skall dissa nån i onödan. Men gårdagens EU-debatt fick bägaren att rinna över. Ella Bohlin säger att EU inte lägga sig i folks arbetstider och bestämma att man skall jobba 38 timmar. För det första har EU bestämt att arbetstiden får vara max 48 timmar i veckan, inte 38 som Bohlin påstår. Dessutom godkänner EU att den genomsnittberäknas vilket gör det lagligt för arbetsgivaren att lägga ut en veckoarbetstid 78 timmar. För det andra har EU hittills varit mest marknadsintegration. Det är självklart att när arbetsmarknader olika länder integreras så måste det till några gemensamma minimiregler, i detta fall avseende veckoarbetstid. Annars blir EU bara marknad och kommer att sakna en social dimension.

I en DN-intervju härförleden noterar jag att Ella Bohlin inte längre anser att LAS skall avskaffas eller att vi skall ha lagstiftade minimilöner i Sverige. Det tyckte hon som ordförande i KDU. Även om jag delar hennes nya uppfattning, undrar jag vad som i sak har ändrats på arbetsmarknaden, för att Bohlin skall komma till denna nya ståndpunkt? Svaret är inget, bara att hon blivit kandidat till EU-parlamentet och måste sansa sig. En sådan kovändning i en viktig fråga skapar inte tillit och respekt hos mig. Det gör heller inte hennes ståndpunkt i den gamla frågan om tro och vetande. I samma DN-intervju säger Bohlin, med bakgrund hos LIvets Ord, att “Skapelseberättelsen(..) hör hemma i religionsundervisning. På naturvetenskapen håller vi oss till det som är forskning och vetenskap”. Hallå Ella, all kunskap som förmedlas i skolor skall stå på vetenskaplig grund, så även religionsundervisningen.

Jag kommer inte att kryssa Ella Bohlin i morgondagens EU-val och uppmanar heller ingen att göra det.

Centern är inte nöjd med a-kassan

Etiketter: a-kassa, anställningsskydd, arbetslinjen, arbetslöshetsförsäkring, centerpartiet, företagare, LAS, Maud Olofsson, svensk modell

Centern har lanserat ett program för en modern svensk modell. Det är ett föredömligt kort program, vars  tre punkter på olika sätt måste betraktas som uppseendeväckade. Centern vill höja a-kassan under de tre första månaderna av arbetslöshet, för att sedan trappa av i rask takt. Eftersom ersättningsnivån redan i dagens a-kassa trappas av, så utgår jag från att det är takbeloppet i a-kassan som Centern vill höja. Det innebär att man lyssnat på den massiva kritik mot dagens a-kassa som inte minst TCO framfört. Därmed är Centern på direkt kollisionskurs med regeringen, som så sent som den 16 mars klargjorde att det inte blir fråga om några förbättringar i a-kassan. Menar Centern allvar så bör man stå på sig i denna fråga.

Vidare vill man införa ett individuellt kompetenssparande för att underlätta omställning på arbetsmarknaden. System för finansiering av kompetensutveckling är kloka idéer som borde ha varit genomfört för länge sedan.

Slutligen vill Centern öka flexibiliteten på arbetsmarknaden genom att försvaga anställningstryggheten. Man föreslår t ex att rätten att undanta två personer från turordningsreglerna vid uppsägning skall utsträckas till att gälla alla företag utan hänsyn till storlek. Jag har fått intrycket att Centern framförallt vill värna småföretagen (som redan har denna rätt). Varför skall stora företag med mycket pengar också få denna rätt, när det i huvudsak inte är ett problem? Förhandlar man fram en avtalsturlista med facket så brukar saken lösa sig till allas belåtenhet. Centern vill också mildra kraven när det gäller uppsägning på saklig grund. Vad är alternativet? Uppsägning på osaklig grund? Man undrar..?