Etiketter: ILO, lavaldomen, offentlig upphandling
På debattplats i Svenska Dagbladet skriver de tre röd-gröna partiernas arbetsmarknadspolitiska talespersoner att de, vid ett eventuellt regeringsskifte och i det fall riksdagen dessförinnan fattat beslut om de lagändringar som regeringen föreslagit med anledning av EU-domstolens dom i Lavalmålet, är beredda att riva upp lagen.
Det är ett välkommet besked, då det liggande föreslaget är behäftat med flera allvarliga fel. Ännu bättre hade givetvis varit om det i sådana här grundläggande frågor rörande den svenska kollektivavtalsmodellen hade gått att uppnå bred politiska enighet eller, ännu hellre, enighet mellan arbetsmarknadens parter om att gemensamt stå upp för det system som både fack och arbetsgivare har varit med om att bygga upp. Så skedde till exempel i Danmark efter Lavaldomen.
Artikeln innehåller även ett annat besked, vilket vi förhoppningsvis kan tolka som ett löfte: Att de rödgröna vill att Sverige ska ratificera ILO-konvention nr 94 om arbetsvillkor vid offentlig upphandling. Konventionens kärna är att offentliga myndigheter i sina upphandlingar ska ställa krav på att arbetsvillkoren för de arbetstagare som tillverkar de produkter eller utför de tjänster som myndigheten köper inte är mindre fördelaktiga än de som bestämts i kollektivavtal och/eller lagstiftning för det arbete och på den plats där varan produceras eller tjänsten utförs. På så vis minskar risken att offentlig upphandlingar bidrar till undermåliga arbetsvillkor och social dumping.
Etiketter: den svenska modellen, lavaldomen, Malta, minilöner
Ända sedan Laval-domen har vi fackliga organisationer diskuterat hur domen påverkar den svenska och den nordiska modellen. Kommer vi behöva införa minimilön? Hur hotad är strejkrätten? Måste vi bli som fransmännen och införa lagregler för allt?
Det är helt klart att de fýra domarna i Laval, Rüffert, Viking och Luxemburg-målen har skadat de fackliga organisationernas möjligheter att kräva samma villkor för utstationerade arbetstagare som för inhemsk arbetskraft. Men samtidigt måste vi också ställa oss frågan hur vi vill utveckla vår modell. Det finns ibland en alltför ljus syn om att den svenska modellen skulle vara världens bästa och att bara vi bevarar och försvarar den så kommer vi få lika bra resultat i framtiden som i historien.
Men ett alltför ivigt försvarande, ett alltför ivrigt bevarande riskerar också att tiden springer ifrån oss och att vi inte ser att vi nehöver göra nödvändiga förändringar. Till exempel så kanske vi borde överväga att regeringen skulle kunna allmängiltigförklara vissa kollektivavtal för att undvika lönedumping. Att vårda en modell innebär också att våga förändra den.
För övrigt så var jag på General Workers’ Unions (GWU) kongress på Malta. I detta konservativa, ärke-katolska land så har GWU nu beslutat om ett program för att stoppa diskriminering av HBT-personer på arbetsplatserna. Med stöd av det som Europafacket och ILO har tagit fram av regler och policies visar GWU att facket är en progressiv kraft. Bra gjort!
Etiketter: arbetsrätt, Demir och Baykara, EG-domstolen, Europadomstolen, lavaldomen, mänskliga rättigheter
EG-domstolens dom i Lavalmålet, avkunnad i december 2007, fick av naturliga skäl stor uppmärksamhet redan när den kom, och har kommenterats och analyserats såväl i media som av experter. Slutsatsen har varit att domen innebär en allvarlig inskränkning av fackliga rättigheter.
Ett knappt år efter Lavaldomen, i november 2008, kom en dom från den andra domstolen på Europanivå, Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg – Demír och Baykara mot Turkiet – som fick betydligt mindre uppmärksamhet i media, men som experterna i takt med att domen analyserats och bekräftats av domstolen i senare domar nu anser kan få större betydelse än Lavaldomen.
Omständigheterna i målet – som rör turkiska kommunaltjänstemäns rätt att tillhöra en fackförening, förhandla och teckna kollektivavtal – är inte uppseendeväckande. Det som väkt den juridiska expertisens intresse är att Europadomstolen medvetet och tydligt vidareutvecklade sin föreningsfrihetspraxis. Domstolen uttalade för första gången att rätten att tillhöra en fackförening även inbegriper rätten att förhandla kollektivt. För denna slutsats lutade sig domstolen mot andra internationella organ, främst FN:s arbetsmarknadsorgan ILO. Enligt Europadomstolen måste Europakonventionens artikel 11 om föreningsfrihet vad gäller fackföreningar tolkas i ljuset av ILO:s konvention nr 98 och den praxis som utvecklats kring denna.
En av de experter som intresserat sig för domen är professor Keith Ewing från Kings College i London. Idag höll han ett i det närmaste bejublat föredrag vid den pågående Världskongressen i arbetsrätt där han beskrev Europadomstolens nya praxis som ”det bästa sättet att hantera den soppa som EG-domstolen skapat genom Viking- och Lavaldomarna”. De begränsningar som EG-domstolen ställt upp för rätten att vidta fackliga stridsåtgärder accepteras inte av Europadomstolen. Medan EG-domstolen ”försöker ta oss tillbaka till 1800-talet” utvecklar Europadomstolen mänskliga rättigheter.
En blogg är, av utrymmesskäl, inte det rätta stället att analysera varken EG- eller Europadomstolens praxis. Men så mycket kan sägas att den svenska regeringen, när den ska ta ställning till de förslag som den svenska utredningen med anledning av Lavalmålet lagt fram, har minst lika stor anledning att analysera Europadomstolens domar, och den ILO-praxis som domarna i Strasbourg utgått från, som själva Lavaldomen.
Etiketter: Barroso, eu-parlamentet, lavaldomen
Valdeltagandet i Sverige blev bättre än väntat, drygt 45 procent medan det sjönk i hela EU till 43 procent. Det innebär att valdeltagandet kontinuerligt har sjunkit sedan det första valet 1979. Ett stort demokratiskt problem och en legitimitetskris för Europaparlamentet.
Nu vänds blickarna mot Kommissionen, Irland och Lissabonfördraget.
Det var från början tänkt att Barrosso skulle sitta kvar som Kommissionsordförande för den gamla Kommissionen till irländarna haft folkomröstning och man visste om Lissabonfördraget skulle träda i kraft eller ej. Nu ser det ut som att det Europeiska rådets möte på torsdag och fredag (och ja det är tradition att de har toppmöten på midsommar) kommer att be Barrosso starta sonderingarna kring en helt ny Kommission. Det är dessutom så att Sarkozy och Merkel inte vill godkänna Barrosso formellt vid toppmötet utan istället be honom återkomma med ett program för mandatperioden.
Det hastar också med Lissabonfördraget. Irländarna har krävt undantag i ett antal frågor bland annat om arbetstagares rättigheter i förhållande till den inre marknaden. Planen var att förhandlingarna mellan de övriga medlemsländerna och Irland skulle vara klara till denna vecka i tid till toppmötet. Ett möte förra veckan ställdes in och istället möts utrikesministrarrna idag och ambassadörerna i Coreper imorgon för att se om man kan komma överens. European Voice rapporterar dock att Sverige tillsammans med Polen, Danmark, Finland och Storbritannien inte vill att arbetstagares rättigheter skall stå över inre marknadsreglerna. Från regeringen finns inga uppgifter om varför man har denna position.
Problemet är att Europafacket, tillsammans med bland annat TCO, i samband med Lavaldomen, har krävt att arbetstagares rättigheter just skall gå före inre marknadens regler. På fredag vet vi (kanske).
Irish Times
Etiketter: centerpartiet, eu, folkpartiet, lavaldomen, moderaterna
Ända sedan Sverige gick med i EU har det för de svenska fackliga organisationerna varit viktigt att konfikträtten och kollektiavtalen skyddades från EUs gemensamma beslutsfattande. Därför hade Sverige i medlemskapsförhandlingarna gjort ett förbehåll när det gäller det svenska systemet att fastställa arbetsvillkor i kollektivavtal mellan parterna. Det skedde i anslutning till en skriftväxling med kommissionären Padraig Flynn. Flynn skrev att Maastrichtfördragets sociala protokoll innehåller ett uttryckligt tillkännagivande att denna del av fördraget inte är tillämplig på frågor om “löner, föreningsrätten, strejkrätten eller rätten till lockout.”
Med den skriftväxlingen nöjde sig de fackliga organisationerna och antog att EU inte kunde påverka rätten till konfliktåtgärder.
Nu förespeglas det både från Lena Ek (C), Moderaterna och Folkpartiet att Lavaldomen (och de tre andra domarna i samma fråga) på något sätt skulle respektera den svenska modellen, att vi kan hantera det på hemmaplan. Det är helt fel!
TCOs chefsjurist Ingemar Hamskär påpekade i en kommentar till Lena EK att domen innebär en klar begränsning av vad svenska fackföreningar kan kräva och att det handlar om en tydlig och klar minimilön samt minimivillkor i övrigt som ryms inom den s k hårda kärnan i direktivet bestående av uppräknade områden som arbetstid, semester m m. Detsamma gäller natulrigtvis i alla andra medlemsstater vilket gör detta till ett Europeiskt problem.
Dessutom säger domstolen i artikel 95 att “Av det ovanstående följer att det förhållandet att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är av grundläggande karaktär, inte medför att sådana åtgärder faller utanför gemenskapsrättens tillämpningsområde, när de vidtas mot ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat och som utstationerar arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna.“
Domstolens beslut i Lavalmålet innebär att man inte kan lösa problemet på hemmaplan. Skall de fackliga fri- och rättigheterna inte inskränkas måste man agera på EU-nivå.
Etiketter: EU-kommissionen, lavaldomen, strejk, utstationeringsdirektivet
Förra veckan hade jag två bloggar som illustrerade vådan av att ett ihåligt välfärdssystem och regler som gör att löntagare konkurrerar med villkors- och lönesänkningar. Det leder till oro, strejker och protektionism.
Idag hade Aktuellt ett inslag på det temat. I inslaget framkom tydligt att de brittiska arbetare som strejkade (och som jag berättade om) fruktade situationer liknande Lavalmålet, där löntagare konkurrerar mot varandra med lägre löner och villkor. Det är helt klart att oro för jobben skapar protektionism och en vilja att behålla jobben i sitt land. Men tyvärr riskerar dåliga regler i EU tillsammans med EG-domstolens domslut (i Laval med flera) att spä på oron för jobben och skapa en än värre situation, nämligen en mer utbredd främlingsfientlighet. Skall EU kunna behålla en gemensam arbetsmarknad så måste Kommissionen föreslå förändringar i utstationeringsdirektivet.
Tyvärr verkar det långt borta!
Etiketter: Barack Obama, finanskrisen, lavaldomen, protektionism, strejk
Det kommer allt fler tecken på att protektionismen är på väg tillbaka. Obama har en buy American klausul i sitt ekonomiska räddningsprogram.
I Storbritannien pågår just nu en vild strejk vid flera raffinaderier och andra produktionsställen. Man protesterar mot att ett italienskt företag har fått ett kontrakt och planerar att ta in italienska löntagare. UNITE, fackförbundet som organiserar medlemmar vid raffinaderiet, ställer sig officiellt inte bakom strejken, men samtidigt vill de att Total (som äger raffinaderiet) också tar hänsyn till att britter ska få jobb.
Gordon Brown som på Labours kongress 2007 ville ha British jobs for British workers säger sig förstå de strejkande.
Det gör jag också.
Skall människor känna sig trygga i en föränderlig värld behövs det solida och generösa välfärdssystem. Utan dessa ökar oron och motståndet mot förändringar som kanske är nödvändiga. Storbritanniens välfärdssystem kan knappast betecknas som generösa.
Fri rörlighet av människor och löntagare är i grunden något bra. Det skapar i bästa fall tillväxt, utbyten och en mer fredlig värld. Men om inte människor känner sig trygga och säkra ökar risken för främlingsfientlighet och protektionism.
Tyvärr har EU del i att dessa risker ökar. Med Lavaldomen förändrades spelreglerna på den inre marknaden och löntagare konkurrerar inte på samma villkor. Genom att löntagare kan konkurrera ut inhemsk arbetskraft genom lägre löner och sämre villkor ökar risken för konfilkter mellan länder och grupper i samhället.
Skall den globala ekonomin inte sjunka ner i ett svart hål måste vi handla med varandra och vi får inte införa handelshinder och öka protektionismen. Men samtidigt måste vi sopa rent framför egen dörr och göra så att människor med tillförsikt kan omfamna framtiden. Det gör man inte genom att försämra villkor och utsätta löntagare för orättvis konkurrens.
Etiketter: eu-parlamentet, kollektivtal, lavaldomen, Vänsterpartiet
Vänsterpartiets EU-politik förbryllar. De säger sig försvara löntagarnas intressen men röstar emot den samlade europeiska fackliga rörelsens åsikter.
På ett halvår har fyra domar från EG-domstolen, däribland Laval-målet, skakat om den europeiska fackföreningsrörelsen. Utstationeringsdirektivet, som skulle säkra arbetstagare från social dumping i ett EU där människor och tjänster kan röra sig fritt, är ifrågasatt. Ytterligare utvidgningar (förutom Kroatiens) är i fara. Och ILOs regelverk om fri förhandlingsrätt m.m. ställs mot EG-domarna. Då bör väl vänstern vakna och föreslå eller stödja realistiska vägar att skydda löntagarna.
Men icke. När Jan Anderssons betänkande hur man kan förbättra situationen skulle beslutas i EU-parlamentet, då la Vänstepartiet ner sina röster. Förklaringen var att Vänstern inte fick med skrivningar om att det är fel att omförhandla EU:s utstationeringsdirektiv.
Fackföreningsrörelsen samlade uppfattning är att det är två åtgärder som kan stärka arbetstagarna vad gäller Laval-domen.
1. Att ändra utstationeringsdirekektivet
2. Att föra in ett socialt protokoll till fördraget som bland annat stärker konflikträtten
Vänsterpartiet säger också i sin röstförklaring betänkandet “helt saknar kraftfulla förslag som kan garantera den svenska kollektivavtalsmodellen”. Det är givetvis ett problem. Men ett större problem är att detta inet bara påverkar Svenska löntagare utan löntagare i hela Europa. Det är inte bara ett svenskt problem utan ett europeiskt.
Jag skulle välkomna Vänsterpartiets stöd för vår gemensamma, europeiska fackliga syn. Men så länge man för plakatpolitik så får man inget inflytande.
