M hela folkets parti?.men inte utan LAS

Etiketter: alliansen, anders borg, anställningsskydd, facket, företagare, högerblocket, LAS, littorin, moderaterna, nyliberalism, omställningsavtal, regeringen, reinfeldt, rörlighet, sven-otto littorin, svensk modell, ungdomsarbetslöshet, ungdomslönerna

Av media att döma vill nu moderaterna bli hela folkets parti och inte en sammanslutning för företagare och dom där som sprutar champagne i Visby på somrarna. Det kan dom säkert lyckas med. Fast inte utan LAS, vilket partiledningen har fattat. Men det har inte Företagarna, som mörkar att turordningsreglerna i LAS går att förhandla bort och dessutom tillåter att småföretag undantar två anställda. Det har heller inte MUF-ordföranden Niklas Wykman. Han uppvisar en alltmer bisarr likgiltighet inför vad som blir resultatet av att spela ut unga mot gamla.

Den moderata partiledningen känner innehållet i LAS, dvs att den går att förhandla bort. Den vet också att LAS medverkar till att omställning och omstrukturering fungerar smidigt i vårt land. Vi får se om den moderata partiledningen nu också insett att man inte kan runda vår grundläggande fackliga värdering. Turordningsreglerna skyddar människor mot arbetsgivarens godtycke vid uppsägning. Utan principer för uppsägning, till exempel “först-in-sist-ut”, så står arbetstagarna utelämnade till arbetsgivarens godtycke. Arbetsgivaren kommer att kunna säga upp vem han vill efter eget gottfinnande. Att vi inte kan ha det så, tycker en överväldigande majoritet av vårt folk. Det är inte ens en rättvisefråga, utan en fråga om anständighet, en “hygienfaktor” som någon uttryckte det.

Sakförhållanden och rationalitet i all ära, men utan värderingar som bottnar i att Sverige skall vara ett anständigt land att leva i så blir inget parti hela folkets parti.

Blockpolitiken - ett problem för medelklassen

Etiketter: a-kassa, blockpolitik, högerblocket, medelklass, nyliberalism, Sahlin, skatt, skatter, vänsterblocket, Vänsterpartiet

I en insiktsfull DN-artikel härförleden analyserar statsvetarprofessorn Olof Ruin de konsekvenser som en alltmer cementerad blockpolitik kan få. En polarisering av svensk politik i ett högerblock som förlorat de socialliberala värderingarna, utmanat av ett rödgrönt block som drivs åt vänster, är inte positiv för TCO-medlemmarna och medelklassen menar jag i anslutning till detta. Jag är övertygad om att en majoritet av TCO-förbundens medlemmar vill se att vårt land fortsättningsvis formas av social demokrati och social liberalism i förening. ”Vi skall ta hand om varann, samtidigt som den enskilde måste känna ett ansvar för att klara sig själv”, så skulle den ideologin kort kunna formuleras. För en sådan hållning är en  polariserad svensk politisk karta dålig jordmån.

Sen hänger det ju på hur den konkreta politiken utformas. Högerblocket innehar regeringsmakten och kan antas vilja fortsätta på den inslagna vägen. TCO, inkluderande mig själv, har riktat stark saklig kritik mot åtskilligt i denna politik, inte minst vad gäller utformningen av a-kassan och sjukförsäkringen. Vi kommer astt fortsätta med det.

Det som exalterar mig är dock att se hur vänsterblocket kommer att utforma sitt alternativ. Om socialdemokraterna drivs åt vänster - och tyvärr finns åtskilligt som talar för att så blir fallet om man får tro professor Ruin - så leder det till en politik som knappast gynnar TCO-medlemmarna och medelklassen. Priset för en a-kassa som är generös på fel sätt, kan komma att bli förlust av humankapital för de som lagt ned tid och möda på att skaffa sig en högre utbildning. Skattepolitiken kan komma att klämma åt “höginkomsttagare”, dvs de som tjänar sisådär 26 till 27 tusen kronor i månaden, vilket många TCO-are gör. För att ta några exempel. Paketerat i vänsterpartiets och vänstersossarnas rättvisebegrepp, att alla ska tjäna lika mycket och att de lågavlönade skall få konsumera på medelklassens bekostnad, så kan detta bli förödande för medelklassen.

Den politiska polariseringen riskerar att ställa många människor i TCO-leden i en situation där inget av de två alternativen känns tillfredsställande. Uppgiften framöver blir följaktligen att noga granska och påverka utformningen av de båda alternativens politiska inriktning utifrån ett medelklassperspektiv. Sen får vi se vilket alternativ som förtjänar medelklassens stöd.

Borgs motiv är underliga

Etiketter: a-kassa, anders borg, ekonomi, nyliberalism, regeringen

Jag kan inte låta bli att fundera lite över de motiv som Anders Borg och Alliansen hade när de genomförde nedskärningarna i a-kassan. 

När Borg intervjuades av K-G Bergström (KGB), tidigare i veckan, motiverade han höjningen av a-kasseavgifterna med:

“- Det var nödvändigt för att strama åt den ekonomiska politiken vid det tillfället.” 

Hmmm… det kan inte hjälpas att det motivet låter som en något krystad efterhandskonstruktion, i synnerhet som vi ju vet att regeringen samtidigt fattade beslut om skattesänkningar i mångmiljardklassen. Knappast något uttryck för att “strama åt” där inte.

Visst är det bra att finansministern nu öppet erkänner att han ångrar höjningen av a-kasseavgiften. Men för mig låter ändå Borgs formuleringar hos KGB som att han försöker dölja sina egentliga partipolitiska och ideologiska motiv genom att använda en förment opartisk nationalekonomisk prosa. 

Man kan fråga sig om finanskrisen och lågkonjunkturen har fått finansministern att börja skämmas för sin ideologiska hemvist?

Finanskrisen väcker långsiktigt viktiga frågor till liv

Etiketter: finanskris, george bush, karl polanyi, krisplan, nationalekonomi, nyliberalism, stefan jonsson, usa

De “höstvindar”, som finansminister Borg talade om för bara några dagar sedan, har nu vuxit i styrka och det hela börjar allt mer likna ett rejält stormoväder.

I går sade det amerikanska representanthuset nej till president Bushs och finansminister Paulssons krisplan för att komma till rätta med finanskrisen. Många av de republikanska ledamöterna klarade uppenbarligen inte av att överge sin nästan religiöst färgade övertro på nyliberalismen. Den grad av statsingripande som planen innebär skulle exempelvis enligt Jeb Hensarling, republikan från Texas, innebära att USA “hamnar på den hala vägen mot socialismen” (se SvD, 30 sept. 2008).

Även om dessa republikanska farhågor av de flesta rimliga bedömmare anses vara kraftigt överdrivna, och dessutom är uttalade under vad som skulle kunna likas vid en paniksituation, väcker ändå krisplanen en hel del för Bushadministrationen besvärliga frågor till liv. En sådan “besvärlig” men högst befogad fråga lyfter Stefan Jonsson fram i Dagens Nyheter:

“Om staten över en natt kan frigöra hundratals miljarder dollar för att köpa upp skuldsatta försäkringsfirmor och hypoteksbolag, varför kan den inte agera lika kraftfullt för att ge alla amerikaner rimlig sjukvård?”

Nu tror ändå de flesta bedömare att det både behövs och också kommer en ny men modifierad krisplan inom kort. Inte dessto mindre är det befogat att närmare syna den havererade nyliberala marknadsfundamentalismen i sömmarna, samtidigt som mer användbara och realistiska teoretiska verktyg helt uppenbart behöver utvecklas.

Början på en sådan analys finner vi exempelvis i en intressant artikel av Fred Halliday i Open Democrazy, där bland annat tankar hos en av de tidigaste s.k. institutionalisterna, Karl Polanyi, dammas av på nytt.

Mycket tyder på att vi den närmaste tiden har att se fram emot en mer sökande, självprövande och spännande diskussion om vilka drivkrafter som styr samhällsekonomin.