Jobbkrisen - åtgärder som fungerar

Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknadspolitik, jobb, kris, oecd, regeringen

Ekonomin befinner sig fortfarande i en djup svacka. OECD har visat att det i tidigare kriser tar flera år från det att krisen börjar tills arbetslösheten toppar. Den här jobbkrisen prognosticeras hålla i sig längre än alla andra sedan 70-talet. Men inte nog med det: jobbkriser tenderar i allt högre grad att leda till bestående långtidsarbetslöshet eller utslagning.

John P. Martin, en av OECDS:s mest meriterade ekonomer och en av världens främsta arbetsmarknadsexperter, pekar i en artikel i nya numret av OECD-observer ut ett antal åtgärder som är viktiga för att minska risken för bestående arbetslöshet efter krisen. Jag tar mig friheten att sammanfatta de viktigaste delarna i budskapet: 

1. Stärk arbetslöshetsförsäkringen. Den som förlorar jobbet måste kunna upprätthålla sin inkomst och köpkraft som långt möjligt. Skyddet är generellt sett för svagt, särskilt för personer med svag anknytning till arbetsmarknaden, vilka också är de första att förlora jobbet när kriser kommer.

2. Satsa mer på kvalificerad och aktiv arbetsmarknadspolitik. Vi vet vad som fungerar och vad som inte gör det. Kvalificerad arbetsmarknadspolitik är samhällsekonomiskt kostnadseffektivt.

3. Se till så att de jobbsökande inte tappar kontakten med arbetsmarknaden. Även i djup lågkonjunktur skapas många jobb, därför måste sökaktivitet upprätthållas.

4. Ändra fokus från “första-bästa-jobb” till “utbildning-först. Detta är viktigare än någonsin nu då krisen  också driver på den globala strukturomvandlingen, vilket gör att kompetens och utbildning blir mer avgörande för att kunna konkurrera om de jobb som skapas.

5. Se till att anställningsstöd inte är generella utan riktade och tillfälliga. Generella stöd har hög dödvikt - alltså subventionerar de jobb som ändå skapas.

Om regeringen lyssnar på rekommendationerna och tar till sig nyare forskning och evidensbaserad kunskap (som man i övrigt ofta hänvisar till) borde detta leda till en rejäl omprioritering och uppgradering av åtgärderna i kris- och arbetsmarknadspolitiken.

dn1, dn2, svd1

OECD-chef vill ha fler högskoleplatser

Etiketter: dimensionering av högskolan, globala konkurrensen, högre utbildning, oecd, tuac

“Om vi hade haft den här diskussionen för hundra år sen hade vi frågat oss om så pass många människor verkligen behöver grundskoleutbildning.”

Jag bloggar från ett ett tvådagarsmöte med TUAC (ett fackligt påverkansorgan gentemot OECD) i Paris, och den som citeras i inledningen är den nuvarande talaren, Andreas Schleicher. Schleicher är ansvarig för OECD:s analyser inom utbildningssektorn och har bättre kunskap än de flesta om den högre utbildningens betydelse för ekonomisk och social utveckling. Han menar att ett viktigt mål för utbildningspolitiken måste vara att öka andelen högskoleutbildade.

Enligt Schleicher är tiden förbi då de här ambitionerna kunde baseras på nationella mått. Nu handlar det om hur man står sig i förhållande till andra länder. Och förändringstakten i utbildningssektorn är oerhört snabb, eftersom många länder gör ambitiösa satsningar för att öka befolkningens utbildningsnivå. Om man sänker ambitionerna straffar det sig snabbt. USA:s förre president Bill Clinton beklagade sig nyligen över att USA de senaste åtta åren har gått från första till tionde plats bland länderna med högst andel 25-34-åringar med högskoleexamen.

Den svenska regeringens utbildningspolitik, som märkligt nog tycks ha som ett av sina mål att minska andelen högskoleutbildade i Sverige, är alltså i det här avseendet ganska apart i ett internationellt perspektiv.

Bill Clintons iakttagelse kan förhoppningsvis fungera som en väckarklocka. Om tio år kanske Fredrik Reinfeldt ångerfullt tittar tillbaka på sin egen regeringstid som en tid då Sverige tappade sin plats i den internationella utbildningsligan. Om inte regeringen satsar mer på en utbyggnad av den högre utbildningen kommer inte bara en stor andel av de många unga som vill studera att stängas ute från högskolan. Sverige kommer också att tappa sin internationella konkurrenskraft under lång tid framöver. De negativa konsekvenserna kommer i så fall att bli värst inom just de sektorer som pekats ut som Sveriges framtidsområden: miljö och hållbar utveckling, medicin, och informationsteknologi.

Som Bill Clinton skulle ha sagt: Wake up time, Fred!

En fotnot full med sanning - Svensk arbetsrätt bland de mest liberala

Etiketter: arbetsrätt, budget, finansplanen, företagarna, oecd, svenskt näringsliv

I en faktaruta i finansplanen avhandlar regeringen frågan varför arbetslösheten tenderar att bita sig fast, så kallad persistens. Rutan innehåller inget som man inte hört förr. Det avslutande avsnittet om anställningsskyddet känns även det aningen nattståndet - fram till sista meningen som avlutas med en fotnot:
“4) En OECD rapport (OECD, DELSA/ELSA/WP5(2009)3, Employment Protection: Legislation and Beyond) visar en delvis ny bild av arbetsrätten i Sverige. Sverige tillhör de länder som genomfört störst förändringar (tillsammans med Portugal), och har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark, den mest liberala arbetsrätten (plats nr 9 av 31 jämförda länder). Sverige har dessutom underlättat mest för små-företagare (Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området). ”

Vi tar det igen:
1. Sverige är tillsammans med Portugal det land som genomfört de största förändringarna av arbetsrätten.
2.  Sverige har tillsammans med de anglosaxiska länderna och Danmark den mest liberala arbetsrätten.
3. Sverige har underlättat mest för småföretagare.
4. Sverige har den 4:e mest flexibla arbetsrätten för små och medelstora företag inom hela OECD-området.

Resultaten som sådana är inte särskilt förvånande. Alla som har bemödat sig att lära sig lite om hur arbetsmarknaden regleras i andra länder har länge vetat att det förhåller sig så. Det förvånande är snarare att detta inte gett större avtryck i den svenska debatten.

Förvisso är det bara en fotnot i Finansplanen. Men förhoppningsvis ger det anledning för Svenskt näringsliv, Företagarna och de politiker som fått för sig att ett försämrat anställningsskydd är patentlösningen på arbetslösheten.  Rapporten från OECD är väl värd att läsa. Sen kan vi börja diskutera arbetslösheten verkliga orsaker och verksamma motåtgärder.

Ny “parkeringsplats” skapas - men löser det några problem?

Etiketter: budgeten, oecd, regeringen, sjukförsäkring, välfärd

I sin senaste Employment Outlook distanserar sig OECD allt mer från en ensidig aktiveringspolitik, som främst fokuserar på jobbcoaching och hårdhänt disciplinering. I den lågkonjunktur vi nu är mitt uppe i, när antalet lediga arbetstillfällen är kraftigt begränsade, menar OECD att denna politik är otillräcklig. Dessutom lyfter man fram att olika ”garantiinsatser” i regel tenderar att sättas in för sent (det gäller inte minst den typ av ungdomsinsatser och Jobb- och Utvecklingsgaranti som regeringen nu för fram).

Ser man på regeringens förslag i höstbudgeten rörande såväl sjukförsäkringen som a-kassan - utifrån detta OECD-perspektiv - framstår den teoretiska grunden för politiken som svajig och förlegad, vilket också gör att lösningarna blir otillräckliga eller i vissa fall t.o.m. kontraproduktiva.

Under nästa år kommer ca 50 000 personer, till följd av regeringens egna regelförändringar, att mista sin ersättning från Försäkringskassan. Det handlar bl.a. om ca 14 000 personer i gruppen med förlängd sjukpenning, som kommer att bli av med sin ersättning. Även ca 32 000 personer med tidsbegränsad sjukersättning kommer att lämna försäkringen under 2010, enligt Försäkringskassans och regeringens egna beräkningar. Dessa personer görs nu i huvudsak till “föremål för insatser via Arbetsförmedlingen”.

Visserligen kommer dessa insatser, inom sjukförsäkringens område, att något avlasta de kommunala socialnämndernas budgetar (jämfört med om inget gjordes). Men för de flesta individer som kommer att omfattas av åtgärderna, som i allt för hög utsträckning har karaktären av ”lågbudgetåtgärder”, är det svårt att se hur dessa kan bli den ”väg tillbaka” det talas om.

Om sjukförsäkringen tidigare (som regeringen påstår) i allt för hög utsträckning varit en parkeringsplats för personer med arbetsmarknadsproblem har arbetsmarknadspolitiken nu, på motsvarande sätt, gjorts till en parkeringsplats för personer med ohälsoproblem.

Varken det tidigare systemet eller det som regeringen nu försöker skapa löser de verkliga problemen. Istället flyttas personer runt mellan olika aktörer och myndigheter. Då som nu saknas tillräckligt stöd för de som drabbats av ohälsa att ta sig tillbaks till arbetslivet. Då som nu kommer en stor grupp människor med ohälsa, som ratats av ett allt hårdare arbetsliv, att hamna “vid sidan om”.

OECD tycks just nu vara på väg att ompröva de gamla synsätten och metoderna, när dessa visat sig inte hålla. Frågan är om/när regeringen kommer att beträda denna väg?

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5

Vi har rätt -Anna König Jerlmyr!

Etiketter: a-kassan, oecd, regeringen. krisen

Anna König Jerlmyr kommenterar i Expressen TCOs rapport om a-kassan. Några kommentarer och förtydliganden är på sin plats efter hennes blogg.

Hon hävdar att studien enbart utgått från ett mindre antal länder och att det inte går det att göra direkta jämförelser eftersom olika länder har olika system, bland annat avseende skatter, ersättningstaken, kvalificeringstiderna, vilka som omfattas, osv. Och så upprepar hon att Danmark har hög procentuell ersättning, men betydligt lägre inkomsttak än det svenska.

Rapportens utgångspunkt har varit de uttalanden av Sven-Otto Littorin och andra allianspolitiker som hävdat att den svenska a-kassan är generösast i världen. Vår analys visar att detta inte stämmer

I rapporten finns det tydligt beskrivet att OECDs data är nettoberäkningar och tar hänsyn till att ländernas har olika skattesystem. Vi pratar om nettoersättningen, dvs. vad man får ut efter skatt i olika länder. Ifråga om nettoersättning för en medelinkomsttagare så har Sverige rasat från sjätte plats (2001) till femtonde plats (2006) för hela OECD. Efter denna regerings försämringar är nettoersättningen nu nere på 51 procent när den var 66 procent år 2001.

Hon upprepar också att Danmark skulle ha ett lägre inkomsttak. Det är inte riktigt. Danmarks inkomsttak är 227 640 danska kronor och det svenska är 224 400 svenska kronor. Jämför man inkomsttaket med genomsnittslönen (lönenivån är högre i Danmark) är taket precis detsamma i Sverige som i Danmark (64 procent av genomsnittslönen). Med det vill jag också säga att vi naturligtvis tagit hänsyn till de olika inkomsttak somm finns i länderna (vilket också OECD gör i sin statistik).

Det är inte bara denna regering som syndat. Även den förra regeringen brydde sig inte om att höja inkomsttaket i a-kassan. Men Alliansregeringen kan fatta beslut om att höja det.

Mr Pisa var i stan

Etiketter: högre utbildning, oecd, överutbildning, utbildning

Andreas Schleicher, mannen bakom PISA-studierna, besökte igår Stockholm på ett seminarium anordnat av FEPS som just nu studerar hur Europas utbildning kan bli mer konkurrenskraftig.

Seminariets budskap var i stort sett identiskt med budskapet på seminariet hos Svenskt näringsliv dagen innan. Det är färdigheter som på OECD-språk kallas non-manual analytic och non-manual interactve som det finns ett ökat behov av i ekonomin och som skolan bör fokusera på att lära eleverna.

Schleicher framhöll också att det inom utbildningspolitiken finns ett motstånd mot flera reformer som vi av forskningen vet är de rätta att göra, han tog sitt eget land Tyskland som exempel, där den tidiga uppdelningen av barn, i dem som passar för att plugga vidare på universitet och dem som passar för att börja jobba direkt efter gymnasiet, gör att barn följer direkt i sina föräldrars fotspår och att framför allt barn till invandrade föräldrar nästan aldrig anses passa för universitetsstudier. Men tidig stratifiering är inte bara dåligt för jämlikheten utan också för resultaten i skolan.

Sydkorea är i detta motsatsen till Tyskland, föräldrarnas sociala bakgrund spelar mycket mindre roll för barnens möjligheter. De skilda utbildningssystemen leder också till att barnens ambitioner kommer att skilja sig åt. 9 av 10 femtonårinar i Sydkorea säger att de vill bidra till kunskapsekonomin, endast 23 procent av de tyska ungdomarna säger samma sak. Det kommer att påverka framtiden för dessa två länder.

Schleicher kommenterade till sist den allt mer frekvent förekommande debatten om överutbildning. Han var extremt tydlig: I Europa är efterfrågan på högskoleutbildade större än tillgången. Det kan man inte minst se genom att studera lönerna för högskoleutbildade. Lönerna för högskoleutbildade har ökat markant under samma tid som andelen högskoleutbildade blivit fler.

Gör det mer attraktivt att studera!

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, högskoleverket, oecd

Högskoleverket presenterar idag universitetens och högskolornas prognoser över att lärosätena kommer att utbilda färre än vad de har fått pengar för. Men dra inte den felaktiga slutsatsen att högskolan är överdimensionerad. Det finns andra förklaringar. Vi behöver istället göra det mer attraktivt att studera genom ökade satsningar på en högre utbildningskvalitet, högre studiemedel och bättre trygghetssystem för studenter.

Under tre års tid har universitet och högskolor fått pengar över på grund av att de utbildar för få studenter. Under de tre föregående åren utbildade universitet och högskolor fler studenter än de fått pengar för. Att det just nu är färre studenter kan till stor del förklaras av den goda konjunkturen som medfört att många studenter snabbare än annars har lämnat högskolan då de fått jobb.

Högskoleverket analyserade år 2007 varför färre söker till högskolan. Analysen visar att ungdomar har svårare att välja vad de vill göra i framtiden, de upplever att det är svårt att välja studie- och yrkesväg. De uppfattar också att det är mindre lönsamt att studera och att utbildning inte förbättrar deras möjligheter på arbetsmarknaden.

Den felaktiga, men spridda, uppfattningen att det inte lönar sig att studera har medfört att unga människor inte väljer att studera. Utbildning ger högre lön för de allra flesta yrkesgrupperna men inte minst arbetslöshetssiffrorna talar sitt tydliga språk: utbildning lönar sig. Det finns därmed ett behov av en proffsig studie- och yrkesvägledning. Men det är också en samhällelig uppgift att inspirera unga människor till att läsa vidare. 12 OECD-länder utbildar fler unga än vad Sverige gör. Se diagram. Ska Sverige stå sig i den internationella konkurrensen behöver regeringen ta ansvar för att inspirera unga människor till att studera vidare. Här kan regeringen göra mycket mer.

När det nu under innevarande år finns pengar över inom högskolesektorn så bör de användas för att höja studiemedlen, förbättra trygghetssystemen för studenter och höja kvaliteten på utbildningen. Men inga beslut som minskar antalet platser på högskolan får tas. 6 av 10 elever som i våras gick ut gymnasiet vill inom tre år börja studera på högskolan. De kommande ungdomskullarna är mycket stora och om de ska ha möjlighet att studera behöver vi nu se över hur dessa kan beredas plats i högskolan. De kommer att innebära ett behov fler platser i högskolan. Ett modernt kunskapssamhälle kan inte säga nej till en ung människa som vill studera.

Den 24 september anordnar TCO ett seminarium där TCOs nya idé för den högre utbildningen presenteras. Då fortsätter diskussionen om detta och andra spännande frågor för den högre utbildningen. Hoppas vi ses där!

Seminarieinbjudan: TCOs idé för den högre utbildningen

Svenskar sämst utbildade i Norden

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, högskoleverket, oecd, överutbildning

Igår skrev DN om att svenskar är sämst utbildade i Norden och hänvisade till en ny rapport från Högskoleverket. Det är en bild som inte ofta framträder. I och med den stora debatten om den förra regeringens 50-procentsmål, att hälften av alla 25-åringar skulle påbörjat högskolestudier, verkar den svenska självbilden vara att vi i Sverige satsar orimligt mycket på  högre utbildning och att vi satsar mer än vad alla andra länder gör.

Rapporten från HSV visar att Sverige ligger på delad tolfte plats inom OECD avseende andel av befolkningen mellan 25 och 64 år som genomgått en högre utbildning. OECD-rapporten Education at a glance visar också att Sverige ligger på delad trettonde plats i OECD vad gäller andelen unga (25-34 år) med en högre utbildning. Se diagram: Andel unga med högre utbildning i OECD.

TCO har länge fört fram att Sverige bör satsa mer på högre utbildning; både fler högskoleplatser och mer resurser för en bättre utbildningskvalitet. Denna statistik utmanar föreställningen om att Sveriges befolkningen skulle vara överutbildad. Jämförelsen med andra OECD-länder borde göra det klart för regeringen att de borde satsa på att locka fler unga människor att söka sig till högskolestudier.