Rasismen och facket

Etiketter: Europafacket, rasism

Jag fick två obehagliga överraskningar i veckan. Den första var i Tallin där jag var lärare på en kurs om europeiska arbetsmarknadsrelationer. I gruppen fanns en hög facklig ledare från ett annat medlemsland som “underhöll” kursdeltagarna med nedvärderande kommentater om kvinnor, invandrare och romer. En av hans åsikter var att kvinnor endast skulle ha 50% av männens lön för att så många (män) inte skulle bli arbetslösa. Det var en påminnelse om att även fackliga organisationer inte är förskonade från människor med trångsynta, odemokratiska och rasistiska åsikter. Det var en fläkt av 1940-talet.

Den andra obehagliga överraskningen var att Sverigedemokraternas partitidning damp ner i brevlådan, som en påminnelse om att det snart är kyrkoval. I tidningen (och nej, jag tänker inte länka till den) såg jag artiklar om ett par fackligt aktiva som nu stödde Sverigedemokraterna. SD påstod också att de värnade den svenska modellen, fast de minsann ville avskaffa arbetsrätten och ändra den till att bli mer lik den danska. Jag kan tänka mig att i SDs Sverige blir personer med fel hudfärg eller fel religion fortare uppsagda än etniska svenskar (vilka de nu är).

Jag tar dessa två exempel för att visa att rasismen kanske finns närmare än vad vi egentligen vill veta men också för att att dessa människor helt har missat en viktig del av den fackliga ideologin. Nämligen att vi värnar om fackliga rättigheter oavsett kön, religion, hudfärg eller sexuell läggning. Och ett internationellt arbete för fackliga rättigheter oavsett om en arbetstagare lever i Namibia, Sverige, Colombia eller Kina. SD och personen ovan vill istället skilja på rättigheterna och ge människor olika rättigheter beroende på ras, kön eller religion.

Jag läser för tillfället en bok om Christian Günther som var utrikesminister under andra världskriget. Inom de högsta samhällskretsarna i Sverige förekom antisemitism- så också i Utrikesdepartementet. Men när Günther under 1942, när rapporterna om förintelsen blev allt fler, insåg att tyskarnas fruktansvärda politik också skulle drabba hans närmaste (hans son var gift med en judinna) svängde han och började aktivt använda UDs resurser för att rädda judar undan förintelsen.   

Vi är alla utsatta för lockelsen att se saker enkelt, att skylla arbetslöshet på invandrare, romer eller kvinnor och föreslå diskriminerande och felaktiga åtgärder för att rätta till missförhållanden. Faller vi för det blir inte bara samhället obehagligare, kallare och råare. Vi som människor blir också urholkade, berövade medkänsla solidaritet och förnuft. Det är inte ett samhälle jag vill bidra till.

Folkpartiet fortsätter att fiska i grumliga vatten

Etiketter: arbetsmarknad, integration, rasism

Folkpartiet försvarar idag återigen sitt förslag om språktest för nya medborgare. De har flera gånger tidigare dammat av detta förslag och kallat det för integrationspolitik och menat att det kommer att minska den etniska segregationen. Kristdemokraterna har dock vid tidigare tillfällen sagt blankt nej och kallar folkpartiets krav för att ”fiska i grumliga vatten”.

För det är inte fokus på mer krav på dem som blir nya medborgare i Sverige som kommer att skapa jämlikhet mellan vita och icke-vita i Sverige. Folkpartiet som ansvarar för integrationspolitiken i regeringen borde inrikta sin kraft på att tillsammans med arbetsmarknadens parter komma åt de rasistiska strukturerna på arbetsmarknaden som utestänger både kort- och långutbildade icke-vita. Det är genom att förändra hur den svenska arbetsmarknaden, den svenska bostadsmarknaden och många fler arenor fungerar som icke-vita kan få samma chanser som den vita delen av befolkningen. Därigenom kan Sverige gå från att vara ett segregerat till att bli ett integrerat samhälle.