Ny syn på utbildningskvalitet i förslag från Högskoleverket
I Sverige lyfter vi ogärna fram den som är extra duktig, ännu mindre vill vi peka finger åt den som gjort sämre ifrån sig. Den här ängsligheten präglar också ofta debatten om utbildningskvalitet. Men det måste ju vara så att vissa högskoleutbildningar är bättre än andra, ja, rent av bäst. Snart inleds ett jätteprojekt där tanken är att vi ska få reda på vilka.
I går lämnade nämligen Högskoleverket sitt förslag på ett nytt kvalitetsutvärderingssystem till regeringen. Det nya systemet skiljer sig markant från det förra. Tidigare utvärderades framför allt utbildningens innehåll, nu ligger fokus på resultatet, alltså vad studenterna ska lära sig och huruvida de faktiskt lär sig det.
Några konkreta nyheter är ett tregradigt sifferbetyg på utbildningar, enkätundersökningar med nuvarande och tidigare studenter, och tydligare fokus på utbildningens användbarhet på arbetsmarknaden. Och inte minst: utvärderingarna ska kunna användas som underlag när riksdag och regering tilldelar resurser till olika utbildningar.
Att en del av resurserna till landets lärosäten fördelas efter kvalitetskriterier är bra, och Högskoleverkets förslag är i stora drag ett sansat och tydligt sätt att mäta utbildningskvalitet. Det kan bli en god hjälp för studenter som inte vet var de ska studera, för högskolor som vill höja sin kvalitet, och för arbetsgivare som vill informera sig om kvaliteten på olika utbildningar.
Men det finns en del att ha synpunkter på. Utvärderingen sker strikt på utbildningsnivå. Det innebär att funktioner och verksamheter på central nivå inte påverkar utbildningens slutbetyg om de inte tydligt går att koppla till utbildningen. Exempelvis kommer inte en central alumniverksamhet eller ett karriärcentrum att ge några pluspoäng i utvärderingarna, vilket är beklagligt.
Andra oklarheter är hur stor tyngd viktiga aspekter som jämställdhet och snedrekrytering kommer att få i utvärderingarna. Högskoleverket antyder att de kommer att vägas in “där det är möjligt och relevant”. Det känns inte riktigt tillfredsställande, men med tanke på regeringens inställning till sådana aspekter är nog risken liten att Högskoleverket får bakläxa på den punkten.
Nu återstår att se om regeringen gör några förändringar i förslaget och på vilket sätt man väljer att koppla resursfördelningen till kvalitetsutvärderingssystemet. Det är inte givet att regeringen delar Högskoleverkets syn på vilka kvalitetsaspekter som bör premieras med ökade resurser. Till exempel är det inte otänkbart att man tillskriver arbetsmarknadsaspekter ett större värde. En proposition om de här frågorna väntas komma senare i höst.