Westerberg har fel om LAS

Etiketter: anställningsskydd, DN, huvudavtalsförhandlingarna, LAS, Nederländerna, rikard westerberg, ungdom, ungdomsarbetslöshet

Rikard Westerberg fortsätter i dagens DN sin kamp mot värderkvarnarna (dvs mot LAS). Westerberg menar att kompetens och inte anställningstid bör vara utsorteringsprincip vid uppsägningar och antyder att så inte är fallet. Men Westerberg har fel! Kompetensregeln gäller i LAS redan idag. Har man inte kompetens för de jobb som blir kvar vid en nedskärning så ryker man, oavsett anställningstid. Men Westerberg menar kanske att principen om anställningstid helt bör ersättas av en princip om kompetens i turordningsreglerna. Detta har diskuterats. Men då har det visat sig att arbetsgivarna är benhårda på att det är de - arbetsgivarna - som skall avgöra vilken kompetens som medarbetarna har och vilken kompetens som behövs på arbetsplatsen. Det blir i praktiken arbetsgivaren som godtyckligt får bestämma vem som skall få sparken och vem som skall få ha kvar jobbet. Jag har sagt det förr och säger det igen; om någon kommer på en bättre princip som skall gälla vid uppsägningar än anställningstid så gärna för mig. Men den ordning som vi har idag måste ersättas av någon annan ordning som skyddar mot godtycke, annars blir det ren arbetsgivarmakt. Det tål vi inte.

Papegojan låter i gryningen, men ugglan flyger i skymningen

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, DN, rikard westerberg

Jag hämtade DN i brevlådan i morse. I en signerad kolumn i DN 11/9 ondgör sig Rikard Westerberg, som jag tidigare har häcklat i ett inlägg här, över att alliansregeringen inte vågat driva igenom en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det var ett av alliansens vallöften. Rädsla för att stöta sig med facken håller Westerberg fram som det främsta skälet till detta.

Frågan utreddes helt nyligen och det minimalistiska förslaget blev att låta de många som gått ur a-kassan, eller aldrig varit med, betala en skatt på cirka 400 kronor per månad för att få försäkringen. Men det blev givetvis för mycket för regeringen att påföra folk en sån skattehöjning. Det var alltså rädslan för skattehöjningar, inte rädslan för facket, som fick regeringen att avstå från att dra frågan vidare.

Så går det om man bär sig dumt åt i politiken. Stora skattesänkningar har finansierats med bland annat högre medlemsavgifter till a-kassan. Då gick en halv miljon medlemmar ur kassorna och stod utan inkomsttrygghet om de blev arbetslösa, vilket tyvärr nu blir en realitet för många av dessa människor. Därför nu måste dessa människor förmås gå in i försäkringen igen, annars återstår bara socialbidrag. Därav Westerbergs kolumn.

Kanske tror Westerberg att man kan trolla med knäna, kanske har han gått på Handels, jag vet inte. Men om man sänker skatter och finansierar det med högre avgifter för en försäkring så lär folk skippa försäkringen. Om man sedan vill ställa detta till rätta igen så lär det kosta pengar, försäkringen måste ju ha en finansiering. Och då återstår ju bara att tvinga av alla som inte vill ha försäkringen - men som måste ha den eftersom den är obligatorisk - en likaledes obligatorisk avgift, alltså en skatt.

Sen kan man ju fråga sig vad Westerberg menar med obligatorisk? Menar han att arbetslöshetsförsäkringen skall bli en socialförsäkring, som sjukförsäkringen? Till socialförsäkringarnas finansiering bidrar man genom att betala skatt. Och betalar skatt det gör man i förhållande till hur mycket man tjänar, inte i förhållande till vilken risk för arbetslöshet man har. Blir a-kassan obligatorisk (i den meningen) så faller stora delar av regeringens sysselsättningspolitik. Tänkte inte Westerberg på det?

Kanske menar Westerberg istället att själva administrationen av arbetslöshetsförsäkringen bör vara stalig, som i Norge, och alltså inte stå i fackens regi (och därför heller inte vara en medlemsmagnet för fler medlemmar i facket)? Måhända. Jag vet att allt fler i facket är tveksamma till att kopplas samman med en usel försäkring. Men, som TCO snart kommer att visa, så klarar de fackliga a-kassorna sitt uppdrag tämligen väl. Handläggningstiderna är förhållandevis korta. Det är i den semi-staliga Alfa-kassan som problemen återfinns. En superstor myndighet som sköter utbetalningar löser inga problem.

Rikard Westerberg imponerar inte som ledarskribent. Han har något av korgosse över sig; övertygelsen och grundargumenten har och känner han. Men eftertänksamhet, nyanser och - inte minst -pragmatik är han befriad från.