De röd-grönas valmotion är bra men skattesystement blir ännu mer av lapptäcke

Etiketter: budget, röd-gröna

Idag kom då den röd-gröna budgetmotion som ska utgöra grunden i ett gemensamt valmanifest. På det hela taget är det riktigt bra. 

Höjt tak i a-kassan och en kraftigt sänkt avgift för flertalet är den kanske viktigaste reformen av alla - nödvändigt för att reparera a-kassan men också för svensk ekonomis omställningsförmåga. Men att man verkar trappa trappa ned taket och inte ersättningen är märklig och svårmotiverad. 

Även när det gäller sjukförsäkringen är det bra med höjt tak och mer pengar till rehabilitering. 

Oppositionen verkar mena allvar med att investera rejält för att få ned arbetslösheten. Massiva infrastrukturinvesteringar, ökade rotavdrag och pengar till kommunsektorn är nödvändigt. Bara kommunpengarna ger tusentals jobb extra. Att man dessutom verkar satsa rejält på fler vuxenutbildningsplatser och generationsväxling för unga i välfärdssektorn är förslag som TCO har drivit länge. 

Jag saknar däremot en idé hur man har tänkt sig att långsiktigt skapa förutsättningar för  kompetensutveckling och vidareutbildning av redan yrkesverksamma. Vart tog löftet om  kompetensförsäkring vägen?

Det som oroar mest är åtgärderna när det gäller inkomstskatterna. Massor av nya gränser för när skatten ska höjas, fortsatt olika skattenivåer för olika grupper. Den höjda inkomstskatten bör kunna göras på sätt som inte skapar så stora marginalskattefällor. Att höja skatten vid de inkomstnivåer som föreslås är inte tillräckligt analyserat - den omedelbara effekten blir att skattesystemet blir än mer svåröverskådligt. Vi får hoppas att skatteförändringarna är av tillfällig natur och att de röd-gröna vid en eventuell valseger återkommer med bred översyn av skattesystemet.

Bra med takhöjning

Etiketter: a-kassa, inkomsttak, regeringen, röd-gröna

De rödgröna är överens om att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen till 950 kronor per dag. Det är ett välkommet beslut eftersom det inte skett någon höjning av taket sedan 2002, vilket skall poängteras både den förra socialdemokratriska och den nuvarande borgerliga är anvariga för. Det tillsammans jobbskatteavdrag har inneburit att den svenska ersättningsnivån nu kan karakteriseras som skräpklass om man travesterar på hur man rankar länders kreditvärdighet.

I rapporten Svensk a-kassa kvar i strykklass jämför TCO den svenska a-kassan med sju andra länders. De försämringar av arbetslöshetsförsäkringen som har varit ett av regeringens centrala teman utgår från självbilden att vi har ”världens generösaste abetslöshetsförsäkring” och ”bland världens mest stabila trygghetssystem”. Resultatet av rapporten är att den svenska a-kassan har varit allt annat än generös eller stabil.

Istället har Sverige det senaste årtiondet genomgått den största försämringen av alla länder i OECD-området. I inget annat OECD-land ser vi samma urholkning av det offentliga åtagandet att upprätthålla en rimlig ersättningsnivå, i inget annat OECD-land har man så grovt underlåtit att skydda försäkringen. Resultatet är att staten drar tillbaka sitt åtagande och de fackliga organisationerna har tvingats ta ett mycket stort ansvar för att upprätthålla en rimlig ersättningsnivå, men till ett pris där den solidariska finansieringen av välfärden urholkas snabbt.

Försämringarna är inte marginella utan kommer att spela stor roll för den svenska modellens fortlevnad.  Görs inget för att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen kommer legitimiteten att raseras. Det är inte en bra grund för de förändringar som resultatet av en socialförsäkringsutredning kommer att behöva göra.

Är hushållsnära tjänster värt att subventionera?

Etiketter: hushållsnära tjänster, jobb, röd-gröna, välfärd

Frågan om samhället ska subventionera köp av så kallade hushållsnära tjänster delar nu oppositionen. Vänstern är emot och vill avskaffa, Miljöpartiet vill behålla, Socialdemokraterna vill vänta och se, enligt svt.s textnyheter. Upprinnelsen är tydligen en studie från Almega som skulle visa att subventionen skapat runt 11 000 jobb. 

Oavsett var oppositionen landar är det för de första på sin plats att granska Almegas studie. Den visar att det på årsbasiss betalas ut runt 1,1 miljarder i subvention för köp av dessa tjänster. Omräknat till helårsjob blir det ca. 7 500 helårsanställda och eftersom många arbetar deltid, ca. 11 000 sysselsatta i branschen. Så långt är det fullt rimligt. Men vad Almegas studie inte säger så mycket om är hur stor del av dessa jobb som har kommit till stånd genom själva subventionen. Förmodligen betydligt färre.

Hur som helst är det rimligt att subvention av hushållstjänster skapar nya, vita jobb som inte fanns tidigare. Det är oomtvistat. Det som oppositionen och regeringen istället borde ta reda på innan man bestämmer sig för det ena eller det andra är följande:

1. Är kostnaden för den uppnådda jobbeffekten rimlig, dvs. finns det bättre alternativ användning av skattepengarna som kanske till och med skapar fler jobb?

2. Bidrar subventionen till att förbättra vanliga yrkesarbetandes livspussel eller äldres vardagsliv i så hög grad att det motiverar åtgärden oavsett hur många jobb den skapar?

Svaret på fråga ett är förmodligen att det finns andra åtgärder där skatepengarna skulle ha större direkt jobbeffekt, t.ex. i skolan eller vården. Om det bara var jobbeffekten som motiverade bidraget skulle det förmodligen inte vara värt pengarna. Men om svaret på fråga två är att subventionen i hög grad kan underlätta yrkesarbetandes livspussel och därmed vara bra för t.ex. stressade småbarnsfamiljer, då kan det motiveras utifrån detta.

Men om det skulle koka ned till att hushållstjänsterna inte i huvudsak kan motiveras med jobbeffekten utan också måste bäras av livspusseleffekten, då är subventionen helt felriktad som den ser ut just nu. Då är det inte rimligt att subventionera alla hushåll.

Lösningen på de rödgrönas konflikt i denna fråga (och för regeringen) bör därför bli att behålal subventionen av hushållsnära tjänster, kanke till och med utöka subventionen, men öronmärka adraget för yrkesarbetande med barn och äldre hemmaboende. Då skulle det både ge en viss jobbeffekt och samtidigt kunna ses om en del i en klassisk svensk välfärdspolitik.

(s)-utspel om a-kassan förvirrar

Etiketter: a-kassa, a-kassan, arbetslöshetsförsäkringen, facket, medelklassen, röd-gröna, sven-otto littorin, taket i a-kassan

På DN Debatt 4/1 2010 presenterar (s) arbetsmarknadspolitiska talesperson Sven-Erik Österberg utgångspunkterna för en översyn av arbetslöshetsförsäkringen i händelse av regeringsskifte senare i år. Det mesta handlar om administration och service till försäkringstagarna. Det är nog så viktigt, men i grunden berör det hygienfaktorer, alltså självklarheter i administrationen av en försäkring.

Österberg nämner också kort att taket i a-kassan skall upp och att avgifterna skall ned. Detta är den politiskt intressanta informationen. Därför vill jag veta av Österberg, socialdemokraterna och de rödgröna om följande:

• Hur högt kommer taket i a-kassan att bli med en rödgrön regering? Står de rödgröna fast vid Mona Sahlins löfte, att 80 procent av arbetstagarna skall kunna försäkra 80 procent av sin inkomst inom ramen för nuvarande arbetslöshetsförsäkring?
• Avser en rödgrön regeringen att trappa av taket i a-kassan, så att huvudsakligen TCO:s medlemmar påverkas negativt om man blir arbetslös, eller avser man att (såsom gäller idag) trappa av ersättningsnivån, så att alla arbetstagare känner samma tryck att ta ett jobb om de blir arbetslösa?

Att socialdemokraterna har ambitionen att arbeta igenom reglerna för a-kassan är mycket bra. Men det blir förvirrande att Österberg aviserar en utredning om a-kassan som, i händelse av rödgrön valseger, kommer att ta lång tid. Betyder det att de rödgröna inte kommer att kunna genomföra de förbättringar i a-kassan som redan utlovats och som jag har kompletterande synpunkter på (se ovan)? Det vore olyckligt för de rödgröna, för det är svaren på de två frågorna som kommer att betyda något för TCO:s en miljon medlemmar, den organiserade medelklassen, i den kommande valrörelsen.

Vem skall känna trycket?

Etiketter: a-kassan, arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetsförsäkringen, avtrappning, budgetmotion, ersättningsnivån, röd-gröna, socialdemokraterna, taket i a-kassan

I veckan presenterades oppositionens skuggbudgetar. Jag ägnar blogginlägget åt vad som kan förefalla vara en detalj i (s) förslag till budget, men som i själva verket är ett allvarligt felsteg. Det gäller avtrappningen i a-kassan. Idag är ordningen sådan att ersättningsnivån trappas av. Man får 80 % i ersättning (upp till taket) i 200 dagar. Sedan sjunker ersättningen till 70 %.

(s) har istället valt att behålla en ersättningsnivå på 80 % under hela ersättningsperioden, men istället trappa av takbeloppet. Takbeloppet höjs visserligen (bra gjort) till 26 100 kr, men bara för de första 100 dagarna. Sedan åker taket ned till 22 000 kr. Det är krångliga regler, men de har en allvarlig innebörd.

Avtrappning syftar till att sätta ett tryck på de arbetslösa att ivrigare söka jobb. Ersättningen sjunker ju om man går och drar för länge på a-kassa. Trappas ersättningsnivån av, som idag, kommer alla arbetslösa att få känna trycket. Men (s) väljer att sätta tryck bara på de som har inkomster mellan 26 100 och 22 000 kr per månad. Det är ingen ovanlig lön för välutbildade, inte sällan yngre, TCO-medlemmar. Med (s)-förslaget så kommer de att tvingas börja jaga första bästa jobb redan efter en kort tids arbetslöshet. Risken är att de då förlorar såväl sin nyvunna ställning på arbetsmarknaden som den investering som de har gjort i sitt humankapital. En lågutbildad individ, med enklare och därför lägre betalt arbete, kan istället sitta med oavkortad a-kassa på 80 % under hela ersättningsperioden. Denna, till synes lilla, detalj kan i förlängningen få negativa effekter på arbetslöshetsförsäkringens möjlighet att bidra till att omställning och anpassning till nya framväxande branscher går smidigt. Denna anpassning måste gå hand i hand med att professionella och välutbildade ges möjlighet att förvalta sitt humankapital.

Slutsatsen är att om något skall trappas av i arbetslöshetsförsäkringen så är det ersättningsnivån, inte takbeloppet. (s) har på denna punkt tänkt rejält fel.

Valfläskets dilemma

Etiketter: a-kassa, a-kassan, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, budgeten, ekonomin, jobbskatteavdraget, medelklassen, regeringen, röd-gröna, Sahlin, valet2010

Statsministern utlovar några dryga hundralappar i månaden i sänkt skatt för stora grupper inom medelklassen, t ex lärare och sjuksköterskor. Samtidigt är regeringen benhårt mot förbättringar i den trygghet som a-kassan skulle kunna ge. Det innebär ett dilemma för stora TCO-grupper, som fortfarande i stor utsträckning har jobbet kvar. Ger man regeringen sitt stöd kan man alltså påräkna mer pengar i plånboken. Men samtidigt kan man få se sin arbetslösa eller sjukskrivna granne försjunka i (relativ) fattigdom.

Jag väntar nu med stor spänning på vad den rödgröna oppositionen har att erbjuda som alternativ. Om alternativet bygger på att medelklassen får avstå från skattesänkningar för att finansiera en a-kassa som ger dem en tydlig inkomsttrygghet under en tid om de blir arbetslösa, då har oppositionen en chans att vinna förtroendet. Om å andra sidan oppositionen föreslår skattehöjningar för medelklassen, vilka i sin tur skall bekosta en 90-procentig a-kassa som är evig för grupper som tjänar sisådär 20-23 tusen i månaden, då tror jag inte att medelklassen köper det.

Nästa års val kommer att avgöras av “plånboken och tryggheten”, i skepnad av skatter och a-kassa. Mona Sahlin måste ge besked på dessa områden, istället för att syssla med icke-frågor som bolagsstyrelser och lagstiftning om rätt till heltid.

De röd-gröna och medelklassen

Etiketter: medelklassen, röd-gröna, Sahlin

En genomgång i Svenska dagbladet visar att det är en lång resa innan de röd-gröna arbetsgrupperna har lyckats få ihop en samsyn kring viktiga politiska frågor.

Frågan är för vem samarbetet är viktigast och för vem ett misslyckande att nå fram skulle svida mest. Jag tror som samarbetet har hanterats att svaret är: för Socialdemokrafterna. Och här börjar nog Mona Sahlins problematiska resa. Alla tre partierna måste förhandla bort viktiga hjärtefrågor - och den som har mest att förlora på att inte nå fram riskerar att bli den som måste ge med sig oftast.

Det finns en stor risk för socialdemokraterna att den förhandlingspositionen (trots att man är Sveriges största parti) slutar med att det gemensamma valmanifestet blir långt ifrån något som lockar en majoritet bland TCO-förbundens medlemmar. All de som vill värna en stark välfärdsstat som till skillnad från idag även omfattar medelklassen, men ogillar att den missbrukas. De som gärna betalar skatt till den gemensamma sektorn, men också tycker att skatterna ska utformas så att inte studier, heltidsarbete och ansvarsstagande bestraffas. De som gillar den offentliga välfärdsservicen, men inte har något emot privata marknadslösningar. Eller alla de som har svårt att få livspusslet med jobb och familj att gå ihop, men inte vill ha någon toppstyrning av hur lösningarna ska se ut.

I själva verket finns det gott om medborgare i den svenska medelklassen som just nu oroas över en allt för kraftig vänstersväng för Socialdemokratin. Om det röd-gröna samarbetet leder till ett politiskt budskap som fjärmar sig från den svenska medelklass som i hög grad utgörs av TCO:s medlemsgrupper, riskerar samarbetet att bli ett politiskt sänke för de röd-grönas maktambitioner.