Repressionens nya verktyg

Etiketter: arbetsrätt, FN, ILO, papperslösa, sjukvård, sten heckscher, vårdförbundet

I en debattartikel i dagens SvD varnar Vårdförbundets ordförande Anna-Karin Eklund och tre andra företrädare för vårdens professioner för att direktivet till utredningen om vård för asylsökande och papperslösa på ett farligt sättbalndar samman rätten till vård med migrationspolitiken.

Tyvärr är detta en trend runtom i Europa. I takt med att attityden mot irreguljära migranter hårdnar handlar represssionen inte längre bara om om skärpta gränskontroller och ökade polisiära insatser. Genom att neka irreguljära migranter rätt till sjukvård, rätt till utbildning för sina barn och rätt till skydd mot utnyttjande från oseriösa arbetsgivare ska reas tillvaro försvåras så till den grad att de självmant väljer att lämna landet. Om detta kan man bland annat läsa i en rapport från den ansedda tankesmedjan Centre for European Policy Studies.

Rättsligt kan detta vid en första anblick tyckas rimligt. Varför ska den som inte har rätt att vistas i ett land komma i åtnjutande av den samhällsservice och det rättsliga skydd som detta land erbjuder sina medborgare och andra som vistas legalt i landet?

Vårdprofessionernas företrädare visar tydligt i sin artikel de orimliga konsekvenserna av en strikt tillämpning av den principen på vårdområdet.

Ett annat område där irreguljöra migranters rättigheter ifrågasätts är på arbetsmarknaden. I de flesta länder däribland Sverige, är det förbjudet såväl att anställa en person som saknar arbetstillstånd som att arbeta utan ett sådant tillstånd. I flera länder har man därför kommit fram till att det därför inte kan finnas något anställningsavtal dem emellan, vilket i sin tur leder till att den som saknar arbetstillstånd även saknar skydd mot utnyttjande från sin arbetsgivare.

Det kan tyckas logiskt. Problemet är att konsekvensen är att den arbetsgivare som bryter mot ett regelverk - migrationsrättens bestämmelser om arbetstillstånd, får rätt att utan sanktioner bryta mot ett annat - arbetsrätten. För oseriösa arbetsgivare, som då inte längre hotas av arbetsrättsliga sanktioner, skulle det innebära att den risk de tar skulle minska och därmed den kalkylerade ekonomiska vinsten av deras utnyttjande öka.

I det internationella arbetet med mänskliga rättigheter och rättigheter på arbetsmarknaden har man därför tagit tydligt avstånd från olika länders försök att förvandla arbetsrätten till ett instrument för migrationskontroll. FN:s arbetsmarknadsorgan ILO publicerade nyligen en rapport där de listade alla de rättigheter som internationella konventioner, såväl ILO:s egna och FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ger även den arbetstagare som saknar uppehållstillstånd.

Även denna fråga är nu föremål för en statlig utredning. Regeringsrådet Sten Heckscher utreder just nu genomförandet i Sverige av EU:s direktiv om sanktioner mot arbetsgivare som anställer personer utan uppehållstillstånd. I hans uppdrag ingår att “analysera vilket arbetsrättsligt skydd som finns för en tredjelandsmedborgare som har arbetat utan föreskrivet arbetstillstånd”. Eftersom frågan aldrig ställts på sin spets i Sverige kommer utredningen att få stor betydelse. Ska även arbetsrätten inordnas i den repressiva arsenalen, eller ska alla som arbetar ha rätt till skydd mot exploatering?

Grattis Obama, USA blir nu mer civiliserat

Etiketter: Obama, sjukvård, välfärd

Efter en kaotisk politisk cirkus kring förslaget om en ny sjukvårdsförsäkring i USA har nu president Obama lyckas med det som ingen annan har gjort. Nu kommer inte längre USA at vara ett sjukvårdens u-land där mellan 40 till 50 miljoner saknar rätt till sjukvård. Och försäkringsbolagen kommer inte att kunna stänga av patienter från ersättning på grund av de är eller har varit sjuka.

USA har tidigare visat att system som bygger på att politiken ska hållas kort och marknaden sköta välfärden inte fungerar särskilt bra. Det är inte bara så att en stor del av den amerikanska befolkningen saknat rätt till sjukvård - utan man har dessutom haft världens dyraste sjukvård.

För några år sedan kostade den amerikanska sjukvården nästan 20 procent av BNP, att jämföra med att genomsnittet i resten av OECD-länderna låg under 10 procent av BNP. Ändå har nästan alla utvecklade länder haft universell rätt till sjukvård för sina medborgare - men inte USA.

Hur man än räknar har den amerikanska vårdapparaten varit extremt ineffektiv i ekonomiska termer. De administrativa kostnaderna är relativt sett högre, läkemedelskostnaderna också. Till viss del beror det på att helt privat finansierade system tenderar att driva upp kostnaderna. I USA visar det sig t.ex. genom att en av de poster som har ökat snabbast är kostnaderna för olika typer av scanning och diagnostiska tester. Tester som inte enbart utförs för att förbättra vården, utan i hög grad genomförs både för att minska risken för att ha gjort fel och bli stämd för detta, men också ett ökande inslag av tester för att kunna hitta fler krämpor att åtgärda inom ramen för den försäkring som finns.

Det nya system om införs kommer inte att lösa alla de felaktiga incitament som driver upp kostnaderna. I själva verkat riskerar systemet att på kort sikt ytterligare driva upp totalkostnaderna för den amerikanska vården.

Men detta är ändå ett nödvändigt första steg på vägen mot en modernisering och europeisering av det amerikanska sjukvårdssystemet.

Ministerns egen siffra ifrågasatt av ministern själv…

Etiketter: fackföreningar, lagstiftning, ohälsa, rehabilitering, remissvar, sjukförsäkring, sjukvård, tolkning

I går presenterade Fackförbundet ST en synnerligen allvarlig kritik mot det s.k. sista steget i rehabiliteringskedjan (det introduktionsprogram på Arbetsförmedlingen dit de utförsäkrade hänvisas). Kritiken utgick från en enkät gjord bland 3.500 ST-medlemmar anställda på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan.

Bilden av vad ST-medlemmarna anser är mycket tydlig: “Reformen fungerar inte som det var tänkt och regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjuka“, sammanfattar Annette Carnhede och Roger Syrén i sin DN-debattartikel.

Enligt ST:s enkät anser de tillfrågade medlemmarna att så många som 61 procent av de långtidssjukskrivna behöver medicinsk rehabilitering och vård. Regeringens bedömning när reformen sjösattes var, enligt fackförbundet ST, att bara 10 procent beräknades komma tillbaka till sjukförsäkringen (pga att de var allt för sjuka).

I gårdagens DN ifrågasatte Cristina Husmark Persson bland annat ST:s uppgift om att regeringen sagt att ca 10 procent av de utförsäkrade skulle behöva vård.

Detta är något märkligt, inte minst med tanke på att just denna siffra (10 %) faktiskt lång till grund för de beräkningar av återflödet till sjukförsäkringen som gjordes i det förslag som Cristina själv skickat ut på remiss (DS 2009:45).

I sitt remissvar på DS 2009:45 (s. 18) skrev exempelvis Försäkringskassan angående de ekonomiska konsekvenserna: “I arbetsgruppens promemoria framgår beräkningen att utbetalningarna av sjukpenning som en konsekvens av förslagen kommer öka med omkring 700, 900 och 1 000 miljoner kronor under åren 2010-2012. Dessa beräkningar utgår från ett antagande om att omkring 10 procent av berörda grupper kommer att komma tillbaka in i sjukförsäkringen.”

Visst kan man förstå att det ibland är lite väl svårt att hålla reda på alla siffror och beräkningar. Men innan en minister går ut och ifrågasätter uppgifter som andra för fram förväntar man sig ändå en viss faktakoll, åtminstone av vad man själv och det egna departementet tidigare sagt och gjort i frågan. Tyvärr är det inte första gången som socialförsäkringsministerns underlag brister.

Cristina Husmark Person har tidigare fört fram tvivelaktiga uppgifter rörande vad remissinstanser sagt och inte sagt och lanserat egna lagtolkningar som sedan ifrågasatts av Försäkringskassan. Det trista är att varje gång detta skett har vi fått en diskussion om det som egentligen är en bisak (d.v.s. om ministern minns eller tolkar rätt) och fokus har förskjutits från huvudsaken (d.v.s. hur sjukförsäkringen egentligen fungerar).

Jag tycker det vore synd om huvudfokus än en gång förskjöts från det som fackförbundet ST på ett utmärkt sätt formulerat och belagt i sin undersökning; nämligen att vi idag uppenbarligen har en sjukförsäkring som inte fungerar på det sätt som regeringen avsett och där enskilda människor med ohälsa ofta far illa på grund av orimliga och rättsosäkra regler. Låt oss nu diskutera detta!

Göran Hägglund vågar vara medmänsklig

Etiketter: göran hägglund, kristdemokraterna, migranter, papperslösa, sjukvård, socialdepartementet, vårdförbundet

Att sjukvård ska ges efter behov, utan hänsyn till patientens ekonomiska, sociala eller etniska bakgrund, är en viktig princip. Det är också en del av yrkesetiken hos de som arbetar i vården. Sjuksköterskor, läkare och annan vårdpersonal ska kunna koncentrera sig på att ge bästa möjliga vård, och inte behöva fråga efter uppehållstillstånd eller fundera över vem som ska betala.

Frågan har även en rättslig dimension. Rätten till hälsa finns inskriven såväl i FN:s konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som i den Europeiska sociala stadgan och i Världshälsoorganisationen WHO:s konstitution.  Enligt Barnkonventionen ska inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till hälsp och sjukvård. Sverige har kritiserats av FN för att vi inte lever upp till våra åtaganden.

TCO har, tillsammans med bland annat Vårdförbundet, Röda Korset och en lång rad organisationer som antingen representerar vårdens professioner eller verkar för migranters rättigheter, sedan flera år tillbaka krävt att även personer som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd (papperslösa, irreguljära migranter) ska ha rätt till vård. Strax före jul överlämnades ett upprop till socialdepartementet.

Det är därför glädjande att socialminister Göran Hägglund idag presenterade direktiv till en utredning om rätten till sjukvård för asylsökande, gömda och papperslösa. Det är ett klokt beslut. Dessutom är det ett bevis för att det även ett valår då främlingsfientliga krafter smyger runt riksdagshuset finns plats för anständighet och medmänsklighet.

De vassa armbågarnas vaccination i vårdvalets Stockholm

Etiketter: filippa reinfeldt, sjukvård, stockholm, svininfluensa, vårdval Sthlm, vårdval sverige

Jag har en anhörig som har en svår lungsjukdom. Vi som står honom nära vill att han så snabbt som möjligt ska vaccinera sig. Och man kan knappast anklaga honom för att inte ha försökt.

Igår när vi talades vid berättade han uppgivet att han två dagar i rad i flera timmar stått i kö till en vårdcentral, men tvingats ge upp eftersom han inte längre orkade…

I andra landsting (ex.vis Skåne) har man kallat de s.k. riskgrupperna till vaccination. Systematiskt har man sedan betat av köerna, så att de med störst bedömt behov kommit först till “kvarn”.

Så inte i Sthlm. Vad beror detta på? Är man här så rädd för att främja “planekonomi” att man hellre låter de med vassast armbågar få hjälp först? Är det inte i så fall snart dags att lägga ideologin åt sidan ett slag och istället tänka praktiskt?

Tjänstedirektivet returns!

Etiketter: inre marknaden, sjukvård, tjänstedirektivet

I filmernas värld är det populärt med sequels, dvs. filmer som får uppföljare och tituleras filmtitel II eller III och så vidare. Stjärnornas krig (Star Wars för de som är födda på 1980-talet) hade till och med presequels. Nu verkar vi få en sequel i tjänstedirektivsfrågan.

Mats Hallgren rapporterar i SvD att flertalet av EU:s inre marknadsministrar ställde sig positiva till en utökad tjänstehandel mellan EU-länderna vid det informella mötet i Umeå. Handelsminister Ewa Björling, har tagit upp frågan om inte det omstridda tjänstedirektivet borde ses över, eftersom många tjänster ligger utanför direktivet. Det gäller till exempel vårdtjänster. Sverige hoppas få in frågan i slutsatserna för nästa rådsmöte i början av december.

Det var precis denna typ av tjänster som mycket medvetet exkluderades när tjänstedirektivet beslutades. Vård, skola och andra offentliga tjänster är inte handelsvaror och kan inte jämföras med byggtjänster eller frisörtjänster. Offentliga tjänster regleras av medlemsstaterna därför att de har stor betydelse för människors väl och ve och det skulle innebära mycket stora ojämlikheter om de blev privatiserade, det är de flesta i Europa överens om. Jämför bara situationen i USA där nu Obama går i motsatt riktning mot EU.

Kommer det blåsa upp till strid igen i tjänstedirektivsfrågan?

Privatiseringsideologi viktigare än patientsäkerhet för regeringen?

Etiketter: facket, göran hägglund, privata aktörer, regeringen, sjukvård, utförsäljning

Just nu pågår en utförsäljning av över 600 av de totalt 946 apotek som finns i Sverige. Farmaciförbundet, som organiserar apoteksanställda, lyfter idag fram riskerna rörande patientsäkerheten.

Att sälja kraftfulla läkemedel utan rådgivning av kompetent farmacipersonal ökar faran för felaktig läkemedelsanvändning, varnar man för i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Utförsäljningen som just nu pågår bör därför bromsas upp, åtminstone tills regeringen kan garantera bra villkor för konsumenter, anställda och alla nya aktörer.

Detta är farhågor som bör tas på allvar, inte minst för att varningen kommer från dem som mer än andra har erfarenhet och kunskap rörande risker sammankopplade med en felaktig läkemedelshantering.

Regeringen har nu en möjlighet att framstå som seriösa. Det gör man bäst genom att sätta patientsäkerheten före privatiseringsideologin och lyssna till de varningsord som idag kommer från Farmaciförbundet.

Sjuk vård i USA

Etiketter: försäkring, Obama, sjukvård, sjukvårdsförsäkring, usa

Obama vill göra något åt den katastrofala amerikanska sjukvårdsmodellen. Men försäkrings- och läkemedelsbranschen använder enorma summor för att förhindra en reform. Mot bättre vetande - men i eget intresse.

Fakta är att den amerikanska sjukvårdsmodellen närmast är att betrakta som en nationell katastrof. Sjukvårdskostnaderna i USA är enorma för ekonomin - och närmast ohanterliga för den enskilda medborgaren. Nästan 50 miljoner amerikaner saknar helt sjukvårdsförsäkring och runt 20 miljoner till är ofullständigt försäkrade. Resultatet blir att ungefär 20 procent av befolkningen förbrukar runt 80 procent av vårdkostnaderna. Ändå räknar man med att sjukvården kommer att kosta nästan 18 procent av USA:s BNP redan 2009 för att fortsätta öka snabbt även åren därefter. USA:s sjukvård kostar runt dubbelt så mycket som den svenska och kostnaderna ökar nästan dubbelt så snabbt dessutom.

De snabbt ökande premierna gör att allt färre amerikaner har råd att betala och att allt fler företag upphör med att ha sjukvårdsförsäkring som personalförmån. Arbetsgivarnas kostnader för sjukvårdspremier har på tio år ökat med 116 procent och är den snabbast ökande kostnaden för USA:s arbetsgivare.

Sjukvårdskostnaderna ökar betydligt snabbare än BNP-tillväxten och snabbare än vad lönerna har ökat. En studie visar att upp runt 60 procent av alla personliga konkurser I USA beror på obetalda sjukvårdsräkningar. En annan studie visar att över 1,5 miljoner familjer årligen är tvungna att sälja sina hem för att kunna betala sjukvårdsräkningarna.

En rapport från ”The Kaiser Family Foundation” visar att den årliga kostnaden för att försäkra en familj på fyra personer är över 10 000 dollar. Det är ungefär vad en person som har jobb med minimilön tjänar på ett år och ungefär hälften av vad en genomsnittlig anställd på Wal-Mart har i årslön.

Ja, så där kan man fortsätta oerhört mycket längre än vad denna blogg ger utrymme för. Poängen är dock tydlig: den som försöker påstå att den nuvarande amerikanska sjukvårdsmodellen är en framgång och något som vi egentligen borde importera till Sverige är antingen korkad, oärlig eller djupt okunnig.

Så, Obama, du har alla tänkbara fakta på din sida.  

svd1, DN1,  DN2, expressen, Aftonbladet,

En hostig bussresa hem igår…

Etiketter: Christina Husmark Pehrsson, karensdag, regeringen, sjukförsäkring, sjukvård, skvaller, välfärd

I går på bussen, på väg hem från jobbet, kunde jag inte undgå att höra ett samtal mellan två andra passagerare som klev på vid Danderyds sjukhus.

Den ena sade: “Ja, herreguuud vad jobbigt vi har det på avdelningen just nu. Idag gick två sjuksyrror dessutom hem med influensasymptom. Var ska detta sluta?”

Hennes vännina svarade: “Ja man blir lite fundersam. Själv känner jag mig faktiskt lite krasslig…host, host…men man har ju inte råd att stanna hemma i onödan”

Jag vände mig bort och försökte undvika att träffas av kollegans hostningar…

Man skall ju inte sprida onödig oro rörande “svininfluensan”. Men jag kan ändå inte upphöra att fundera över vad som händer om mellan 20 - 40 procent av oss, som experterna tror kommer att smittas, stannar hemma från jobbet. Vad händer med verksamheten vid våra sjukhus? skolor? förskolor? äldreomsorgen?

Sett ur det perspektivet tror jag nog de flesta arbetsgivare inser att kostnanden för att tillfälligt slopa karensdagen, för att åtminstone få några fler smittbärare att stanna hemma, trots allt inte är så hög…

Vem skall betala den gränsöverskridande sjukvården?

Etiketter: eu, EU-val, reinfeldt, sjukvård

Nu är slutdebatterna i radio och TV inför EU-parlamentsvalet klara. Jag tycker att media (Public service-delen av den) har gjort ett mycket bra jobb med intervjuer, debatter och andra satsningar. Problemet är att partierna inte har satsat på detta valet som i ett riksdagsval. Det har märkts på diverse uttalanden från bland annat Fredrik Reinfeldt och Ibrahim Baylan om att EU-parlamentsvalet inte är viktigt. När åtminstone hälften av Sveriges lagar beslutas i Bryssel så måste man ta årets val på allvar.

I debatterna mellan parlamentskandidaterna förekom det en hel del rallarsvingar. I debatten igår om Lavalmålet (Vaxholm) så anklagar de borgerliga de rödgröna för att “spela rysk roulett med kollektivavtalen”.  I förslaget om gränsöverskridande sjukvård så får de borgerliga politikerna det att låta som om det skulle bli oöverstigliga hinder om det skulle krävas förhandandsbesked. De på vänsterkanten som om alla patienter skulle strömma ut ur lander och dränera landstingen på pengar.

I dagens Lördagsintervju med statsminister Fredrik Reinfeldt hyfsades debatten till om den gränsöversskridande sjukvården. Det framkom då att statsministern inte var beredd att låta läkarna skicka patienter utomlands med en in blanco check, utan att det krävs system för att säkra kvalitet och betalningsansvar. Det är en förflyttning bort från regeringens ursprungliga postion som var att okritiskt godkänna Kommissionens förslag, och ett avståndstagande från Alliansens EU-parlamentsledamöters åsikter om att det är bara att skriva en remiss och sedan kan patienten åka till vilket land som helst och få vården.

Problemet är att någon måste betala, och det skall helst inte vara patienten (vilket också Reinfeldt påpekade). Idag är det Försäkringskassan som betalar vård utomlands. Det innebär att det i konsekensens namn också måste vara Försäkringskassan som bör godkänna att patienten åker utomlands. Flyttas betalningsansvaret ner till landstingen så bör det vara landstingen som beslutar.

Det som är viktigt är att säkra att patienten inte åker iväg och opererar sig utan att ha en betalningsförbindelse. Det är att spela rysk rolett med människors ekonomi och öppna upp för en oreglerad vårdmarknad. Där verkar Reinfeldt och socialdemokraterna vara överens, till skillnad från regeringspartiernas parlamentsledamöter. Det illustrerar också att partier som verkar nationellt inte behöver vara överens med de kandidater som finns på EU-nivån.

TCOs remissvar på direktiv om patientens rättigheter vid gränsöverskridande vård