Likvärdighet borde stå högst upp på den skolpolitiska agendan

Etiketter: skolan, social rörlighet, social snedrekrytering, utbildning

Sverige placerar sig högt, på femte plats, i en stor internationell studie av grundskoleelevers medborgarkunskaper som publiceras idag. Men i inget annat europeiskt land som deltar har föräldrarnas utbildningsnivå större betydelse för elevernas medborgarkunskaper än i Sverige.

Det är tyvärr inget nytt. Sedan början av 1990-talet har vi sett att föräldrarnas utbildningsnivå har fått större betydelse och att resultatskillnaderna mellan skolor och elevgrupper, framför allt utifrån social bakgrund, ökat. Resultaten i grundskolan har också försämrats generellt under samma tidsperiod.

Skolverket har sammanställt och analyserat forskning som belyser vad som kan ha orsakat försämringen. Det är forskning som skolpolitiken borde vägledas utav. I forskningen framträder ett komplext pussel av faktorer där den ökade segregeringen i samhället, den decentraliserade styrningen av skolan och den alltmer differentierade och individualiserade undervisningen alla har betydelse.

Den ökade skolsegregationen, det vill säga att det blivit vanligare att elever med likartad bakgrund samlas på samma skola, har drivits av införandet av det fria skolvalet och av att boendesegregationen samtidigt ökat. Både elevens egen bakgrund och klasskamraternas familjebakgrund påverkar en elevs kunskapsresultat. Skillnaderna mellan elevers kunskaper förstärks därmed av skolsegregation. Och ju mer homogen elevsammansättningen är desto starkare blir effekten av social bakgrund. Forskningen visar att kamrateffekter som är viktiga för i synnerhet lågpresterande elever förlorats och att lärares förväntningar på eleverna har starka samband med elevernas resultat.

Skolverket har också funnit att kommunerna i liten grad fördelar resurser utifrån skolornas olika förutsättningar, vilket ytterligare kan bidra till en ökad resultatspridning mellan skolor, och därmed mellan elever med olika social bakgrund. Många kommuner tar därmed inte uppgiften att ge alla elever likvärdiga möjligheter att nå målen på allvar.

Skolverket pekar även på att det förändrade undervisningsmönster i svensk grundskola i riktning mot individualisering, det vill säga en förskjutning av ansvar från lärare till elev och i förlängningen även

från skola till hem, leder till att stödet hemifrån blir allt viktigare och att föräldrarnas utbildning och kulturella kapital får större betydelse för elevens resultat. Individualisering, i betydelsen individuellt arbete, har negativa samband med elevernas resultat och också elevens motivation och engagemang påverkas negativt. Betydelsefullt för en positiv utveckling är en ämnesdidaktiskt kunnig, tydlig och aktiv lärare som förmår att engagera och uppmuntra alla elever.

Det utbildningspolitiska målet att skolan ska ge alla elever likvärdiga möjligheter att nå målen bör stå högst upp på den skolpolitiska agendan. Valet närmar sig, men vem är beredd att formulera den politik som krävs för att komma åt den ökande sociala segregationen i skolan och ge alla elever likvärdiga möjligheter i skolan?

Läs TCOs syn på skolan här.

Social rörlighet är något annat än att fara och flyga

Etiketter: flyg, social rörlighet, timbro, välfärd

En morgon i veckan fick jag kaffet i vrångstrupen. Jag hörde Maria Rankka från Timbro på radion säga att flyget inte bara ger fysisk utan också social mobilitet. Läste därför igenom den rapport “far och flyg” som Timbro publicerat kring rörlighet och hittade en osedvanligt tramsig rapport som inte gav något belägg för påståendet.

Visst är rörlighet i form av migration från fattiga delar av världen till rikare länder viktigt för många människors välfärd. Men att påstå att flyg ger social rörlighet är på gränsen till korkat. Flyget är bra för mycket men inte just det.

Det som istället ger social rörlighet enligt samstämmig forskning är just det som Timbro är så mycket emot: en skattefinansierad skola som inte separerar elever utifrån social bakgrund, sena profilval i skolan, starka trygghetssystem vid sjukdom och arbetslöshet, kollektivavtal, massiva satsningar på vuxenutbildning.

Social rörlighet stimuleras i själva verket bäst av den generella välfärdspolitik som Rankka och Timbro ägnar all tid åt att klandra.

Är det ok att arbeta för en folköl?

Etiketter: löneskillnader, social rörlighet, svenska dagbladet

På dagens ledarsida i Svenska dagbladet jämför Per Gudmundson rockbandet broder Daniels spelningar för folköl och fickpengar med att ungdomar faktiskt kräver avtalsenliga löner för ett jobb de utför som anställda. Syftet är att propagera för att lägre löner ger fler jobb för oerfarna.

Nu är ju knappast höga löner som är det största problemet inom kultursektorn. Istället är ett stort problem för Teaterförbundets medlemmar att många arbetsgivare inte följer reglerna i de kollektivavtal som de själva skrivit under. Många medlemmar drar sig för att stå upp för sina rättigheter av rädsla att inte få några fler jobb. Ockå i andra sektorer förekommer missbruk och löner som man inte kan leva på.

Dessutom är det så att löneskillnader har en tendens att fastna. Det finns en mängd studier som tyder på att små inkomstskillnader ökar den social rörligheten , liksom att lika möjligheter till utbildning stärker möjligheterna till klassresor.

Att jobba för en folköl kanske frälser ett band men rimliga villkor i arbetslivet frälser fler.

Social rörlighet störst i välfärdsländer

Etiketter: klyftor, social rörlighet, välfärd

I en intressant ledare i Dagens Arena idag skriver Per Wirten om att minskade klyftor ger bättre fungerande samhällen. Det går att visa på område efter område. Brittiska The Equality Trust (se deras hemsida) har en lång rad underlag som visar att länder med stora klyftor på många områden presterar sämre än mindre rika länder med små sociala klyftor.

Det är t.ex. inte i länder som USA,  där de stora klyftorna legitimeras med att alla ändå kan ta sig upp, som det är lättast att göra det. I själva verket är det lättast att göra en klassresa i välfärdsländer som Sverige, Norge, Finland och Danmark. Se diagram nedan.

OECD har i olika studier visat på samma utveckling, t.ex. i skrifterna “Growing Unequal” och i Employment Outlook 2006 när man i princip konstaterade att: de anglosaxiska, avreglerade lågskatteländerna förvisso kan prestera väl i ekonomiska termer, men till priset av väldigt stora sociala klyftor. Samtidigt som de nordiska välfärdsländerna presterar väl så bra i ekonomisk utveckling utan social aklyftor, men till priset av högre skatter. Chefsekonomen på fackförbundet Unionen, Daniel Lind, presenterade nyligen en spännande rapport är budskapet var detsamma - om det är någonstans den amerikanska drömmen lever är det i Sverige och Norden. (länk tillrapporten)

Stora sociala klyftor och undermåliga välfärdssystem går alltså inte ens att motivera med att de skulle ge bättre fungerande ekonomier.

Hur länge lever den amerikanska drömmen i Sverige?

Etiketter: högre utbildning, social rörlighet

Idag presenterade Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd en rapport om social rörlighet, författade av Daniel Lind. Rapporten når slutsatsen att den amerikanska drömmen är en realitet i de nordiska länderna, men i praktiken en mardröm på andra sidan Atlanten.

Orsakerna till den höga (låga) sociala rörligheten i Norden (USA) handlar om samhällets institutionella struktur – om i vilken utsträckning samhället tillåts kompensera för skillnader i uppväxtvillkor och familjeförhållanden, om utbildningssystemets struktur, om avkastningen på utbildning, om lönespridningen, om inkomstskillnaderna, om förekomsten av arbeten med låga löner, om graden av omfördelning.

Men många av de faktorer som gynnar den sociala rörligheten har under de senaste 10-15 åren hamnat under hårt tryck i Sverige. Vi befinner oss i en situation där vi fortfarande lyckas väl i ett internationellt perspektiv, men trenden är tydlig: de underliggande mekanismer som gynnar den sociala rörligheten håller på att försvagas.

Precis som lyfts fram i rapporten är en av de mekanismerna utbildningssystemet. Skolverkets rapport Vad händer med likvärdigheten i svensk skola?  visar att skolsegregationen har ökat med tio procent sedan slutet av 1990-talet och tre bakomliggande faktorer lyfts fram för att förklaradetta: (1) friskolereformen, (2) kommunaliseringen och (3) ökad boendesegregation. Skolsegregationen kommer i sin tur att påverka likvärdigheten i skolan, jämlikheten och den sociala rörligheten.

OECD slår fast att dessa aspekter av utbildningssystemet motverkar jämlikhet och därmed social rörlighet:

• Tidig selektering av elever kan öka ojämlikheten
• Stora skillnader mellan skolor missgynnar svaga elever
• Intagning på betyg kan skapa skillnader mellan skolor och förstärka redan etablerade fördelar
• Fria skolval kan minska den sociala mångfalden

I dagens utbildningspolitiska debatt är frågan om alla gymnasieelever ska ges goda möligheter att skaffa sig behörighet till högskolan en viktig fråga för den framtida sociala rörligheten.

Markus Jäntti, Stockholms universitet, berättade vid seminariet där rapporten idag presenterades att familjebakgrundens inflytande över barnens framtid minskade med en tredjedel när Finland införde en enhetlig grundskola på 1960-talet. En rungande framgång för jämlikheten och den sociala rörligheten!

Kommer dagens utbildningspolitiska reformer att bli lika rungande framgångar? Nej, det är det ingen som tror.

Myten om låglönesamhällets fördelar

Etiketter: social rörlighet, usa

En del ekonomer och politiker verkar tro på allvar att ett samhälle utvecklas bättre om lönerna pressas nedåt, om facken försvagas, om trygghetsssystemen urholkas och när människor tvingas ta första bästa jobb när de blir arbetslösa. I en artikel på Aftonbladets debattsida idag försöker jag visa att detta inte har varit en uthålligt framkomlig väg för USA, utan att det snarare verkar vara en återvändsgränd.

Bloggaren Ekonomisten tvivlar på den vetenskapliga grunden för mitt resonemang om den låga röligheten uppåt i USA jämfört med i  USA.  Jag nöjer med med tre citat och källor:

“International comparison showed USA and Britain had the lowest social mobility. Norway has the greatest social mobility, followed by Denmark, Sweden Finland and Canada, with Germany between the two extremes, but still much more mobile than the USA and Britain.” (Intergenerational Mobility in Europe and North America, Jo Blanden, Paul Gregg and Stephen Machin, April 2005)

“Although Americans still think of their land as a place of exceptional opportunity — in contrast to class-bound Europe — the evidence suggests otherwise”  (David Wessel, The Wall Street Journal, May 13, 2005

“…Mobility is lower in the U.S. than in the U.K., where it is lower again compared to the Nordic countries”. Jäntti, Markus & Bratsberg,Bernt & Røed, Knut & Raaum, Oddbjørn & Naylor, Robin & Österbacka, Eva & Björklund, Anders & Eriksson, Tor, 2007. “American exceptionalism in a new light : A comparison of intergenerational earnings mobility in the Nordic countries, the United Kingdom and the United States,”

Inkomstklyftor och klassresor

Etiketter: klassresor, social rörlighet, usa