Ett ilsket bävervrål ekar i rättens krater!

Etiketter: egenföretagare, Maud Olofsson, Näringsdepartementet, otrygghet, småföretag, social trygghet, trygghet

En snabb spaning i morse i nyhetsskörden signalerar att en ny fråga är på väg att segla upp och bli stor i den politiska debatten, nämligen sjukförsäkringen för egenföretagare (= “ivriga bävrar” enligt näringsministern). I ett blogginlägg från 9 juni förutspådde jag just detta. Nu tycks ”bäverupproret” vara en realitet.

Runt om i landet protesterar idag egenföretagare mot näringsminister Maud Olofsson och hennes förslag att utöka antalet karensdagar för egenföretagarna.

Fram till nu har nämligen egenföretagare haft möjlighet att välja hur många karensdagar man vill ha - mellan 1 och 30 dagar. Men från och med 1 juli i år ändrar Försäkringskassan reglerna efter ett beslut från regeringen. Då får egenföretagaren en karenstid på minst sju dagar. Den nya regeln innebär att den som driver en enskild firma, ett handelsbolag eller ett kommanditbolag får ersättning från Försäkringskassan först efter sju dagar. De första sju dagarna får egenföretagaren själv stå för.

För en tid sedan gick Företagarnas regionchef i Västra Götaland, Maria Derner, ut och blåste i stridstrumpeten när hon angående förslaget sade: “Det låter ju helt vansinnigt. Jag undrar hur Maud Olofsson tänkt egentligen.”

Högljudda bävervrål hörs nu inte bara från Västra Götaland utan också från Norrbotten, Västernorrland, Småland och Värmland.

Frågan laddades med extra partipolitisk sprängkraft när Miljöpartiet nyligen gick ut och lovade att om man kom i regeringsställning skulle man göra allt för att ta bort sjudagarskarensen. Temperaturen höjs dessutom av att ledande vänsterdebattörer sluter upp bakom detta krav.

Oavsett hur det går är det lätt att, bara genom att läsa igenom olika pressmedelanden, konstatera att regeringen och näringsministern valt att lyssna mer till storkapitalet än till “småkapitalet” i denna symbolladdade trygghetsfråga. Man kan därför fråga sig om centernledarens agerande i karensdagsfrågan ska ses som ännu ett uttryck för partiets positionsförflyttning bort från den “gamla landsbygdscentern” till den “nya Stureplanscentern”?

I nästan hälften av kommunerna leder de nya sjukreglerna till uppsägningar

Etiketter: anställningsskydd, kommunerna, sjukförsäkring, skl, SKTF, social trygghet, socialbidrag

Nästan varannan personalchef i kommuner och landsting säger att de nya reglerna i sjukförsäkringen (rehabiliteringskedjan) har lett till ett ökat antal uppsägningar. Det framgår av fackförbundets SKTFs senaste Personalchefsbarometer.

Eva Nordmark, SKTFs ordförande, kommentar siffrorna så här: “Det är en varningsklocka att nästan varannan kommun och landsting säger upp sjukskrivna. Slimmade organisationer medger inte plats för den som har begränsad arbetskapacitet. Stora kommuner och landsting borde kunna hitta omplaceringsmöjligheter till alla anställda. Därför är jag förvånad och oroad över siffrorna.”

Det är lätt att hålla med Eva Nordmark. SKTF:s ordförande är dock långt ifrån ensam om sin oro när det gäller hur sjuka drabbas av reglerna i dagens sjukförsäkring. I TCO:s rapportserie Jakten på Superarbetskraften blir bilden tydlig. Såväl de privata som offentliga arbetsgivarna har blivit hådare i sin utsortering av arbetskraften. Personer som varit frånvarande från arbetsmarkanden på grund av att de drabbats av ohälsa eller varit långtidsarbetslösa selekteras allt oftare bort. Arbetsgivarna jagar istället i ökad utsträckning efter en superarbetskraft som knappast finns.

Den senaste tiden har också arbetsgivarna på den kommunala sidan pekat på de orimliga konsekvenser som de nya sjukreglerna ställer till med. Tidigare i år presenterade Sveriges kommuner och landsting (SKL) en undersökning där drygt hälften (52 procent) av kommunerna uppgav att personer som drabbats av de nya sjukreglerna nu tvingas ansöka om socialbidrag (ekonomiskt bistånd) för att klara sig.

Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), var mycket tydlig i sin kommentar till SKL-undersökningen: “Det är inte acceptabelt att kommunerna får nya kostnader på grund av förändringar av de statliga trygghetssystemen. Vi uppmanar staten, inte minst för den enskildes skull, att förhindra en sådan utveckling.”

Den verklighet som SKTF:s och SKL:s undersökningar synliggör stämmer väl överens med de farhågor som många remissinstanser uttryckte långt innan regeringen sjösatte den s.k. rehabiliteringskedjan 1 juli 2008. Det är naturligtvis inte värdigt en välfärdsstat av vårt sort att den som drabbats av ohälsa sägs upp och i vissa fall tvingas ansöka om socialbidrag för att klara sig.

Vad både anställda och arbetsgivare på den kommunala sidan nu, på olika sätt och utifrån olika perspektiv, pekar på understryker bara ytterligare behovet av att de orimliga och rättsosäkra tidsgränserna i sjukförsäkringen så snart som möjligt bör ses över och ändras. De som hittills utförsäkrats från sjukförsäkringen, på grund av det orimliga regelverket, måste naturligtvis omförsäkras så att de inte tvingas söka socialbidrag för att klara sig. 

Dessa åtgärder brådskar och kan inte vänta på att den nyligen aviserade parlamentariska socialförsäkringsutredningen ska bli klar någon gång under år 2013. Det är således hög tid för regeringen att visa såväl förmåga till självkritik som handlingskraft.

Om vår naturliga skräck för trapetskonster utan skyddsnät…

Etiketter: a-kassa, ekonomi, grekland, kris, rehabilitering, sjukförsäkring, social trygghet, socialbidrag, välfärd

Tre dödades i Athen igår. Banker sattes i brand. Folk slogs blodiga på gator och torg.

Tyvärr är nog detta bara början. Enligt de nationalekonomer som jag talat med under de senaste dagarna är det till och med en 50/50-risk att “Greklandskrisen” leder till att valutasamarbetet i Europa sprängs sönder inifrån (pga det rigida regelverket). Inträffar detta då blir krisens spridningseffekt förödande och kommer också att drabba oss som står utanför eurosamarbetet. Vi riskerar då, ovanpå den arbetslöshetskris vi just nu är inne i, att få en ny finanskris.

Jag vet att man inte ska “ropa på vargen” i onödan. Men det kan ändå inte hjälpas att det just nu känns lite svajigt när man försöker blicka framåt. Visst finns fortfarande förhoppningen att det stödpaket, som just nu håller på att tas fram inom EU, kommer att kunna hjälpa upp situationen. Men skulle olyckan vara framme och krisen skulle sprida sig till Spannien, Portugal och Italien då är vi snabbt inne i en svårkontrollerad och fullfjädrad eurokris.

Min oro stillas inte heller av vetskapen om att en växande del av oss idag står helt utan ett fullgott inkomstskydd vid en fördjupad kris:

• Professor Tapio Salonen pekade nyligen på att vi just nu ser en dramatisk ökning av andelen oförsäkrade arbetslösa i Sverige. Från att ha legat på ca 25-30 procent i slutet av 90-talet saknar idag nästan hälften (46 procent) av de arbetssökande varje form av arbetslöshetsskydd. 80 procent av de arbetslösa ungdomarna i åldern 18-24 år går utan a-kassa, trots att de uppfyller Arbetsförmedlingens krav. 
• När det gäller de breda tjänstemannagrupperna ser situationen inte heller särskilt trygg ut enligt den senaste TCO-rapporten. Räknat från 2002 har värdet av den svenska a-kassan för en person med medelinkomst enligt OECD, ca 32 000 kronor per månad, minskat med ca 4 000 kronor netto. Min kollega Thomas Janson visar i rapporten att om inga åtgärder vidtas, och vid normal löneutveckling, ger a-kassan om fyra år bara 40 procent i ersättning till en medelinkomsttagare.
• Till detta ska man dessutom lägga det faktum att kostnadena för socialbidrag just nu skenar (+ 20 procent under förra året). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rapporterade nyligen att drygt hälften (52 procent) av landets kommuner nu uppger att de också tar emot personer som tvingats söka socialbidrag på grund av de nya och hårdare sjukreglerna (rehabiliteringskedjan).

Den bild som, mot min egen vilja, växer fram inom mig föreställer en cirkusartist. Hon som står på en trapets högt uppe i ett cirkustält. Trapetspinnen är smal. För ögonen har hon en bindel. Hon vet därför inte om det finns något skyddsnät under henne. Vad händer om hon halkar och tvingas ta ett steg ut i det okända? Finns då något/någon som fångar upp henne?

Brrr…jag ryser när jag föreställer mig situationen. Men jag försöker ändå så snabbt som möjligt sudda bort den otäcka bilden och “gå vidare”. Munnen ska ju, som Gullan Bornemark en gång slog fast, skratta och va´ glad…

Psykiskt sjuka upplever ökad psykisk press på grund av de nya sjukreglerna

Etiketter: information, kampanj, psykisk sjukdom, rehabilitering, sjukdag, social trygghet, välfärd, värmland

Nu slår de personliga ombuden i Värmland larm. Personer med psykiska funktionsnedsättningar drabbas orimligt hårt av de nya sjukförsäkringsreglerna.

I Värmlands Folkblad vittnar Anna-Greta Wirsén, verksamhetschef för ombuden i länet, om den hopplösa situation som många med psykiskt funktionsnedsättning hamnar i till följd av de nya sjukreglerna (rehabiliteringskedjan).

Artikeln i VF är en skakande läsning. Den borde läsas också av våra beslutsfattare och myndighetspersoner, inte minst av dem på socialdepartementet och i myndighetssfären som just nu håller på att sjösätta en informationskampanj för att öka förståelsen för personer med just psykisk funktionsnedsättning.

Vill man öka förståelsen för personer med psykisk funktionsnedsättning vore det kanske bra om denna förståelse först fick fäste hos dem som beställt kampanjen, d.v.s. de ansvariga ministrarna i regeringen.

Rätt arbetslinje i efterkris-politiken

Etiketter: a-kassan, a-kasseavgift, arbetsförmedlingen, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, arbetstidsreglering, kompetensutveckling, konjunkturpolitik, krisen, littorin, obetalt arbete, produktivitet, regeringen, social trygghet, sysselsättning, utanförskap

Arbetsförmedlingen presenterar en optimistisk prognos som visar att arbetslösheten snart når sin topp och börjar vända nedåt. Det antyder att en positiv utveckling på arbetsmarknaden sker snabbare än vad jag trodde. Det är givetvis glädjande.

Det finns dock faktorer som riskerar att ta knäcken på den positiva utvecklingen. En sådan är det starkt ökande övertidsuttaget. Risken är uppenbar att arbetsgivare använder sig av övertid istället för att nyanställa. På så sätt blir arbetslösheten högre än vad den behöver vara. Uppenbarligen finns det stora möjligheter för arbetsgivare att lägga ut mycket övertidsarbete, trots gällande lagregler. Den dolda övertiden exploderar nu, särskilt bland män inom privata tjänstenäringar. Regeringen bäddar för att detta blir ett än större problem genom att, i förenklingssyfte, tillåta att företag utan kollektivavtal i realiteten får ta ut 350 timmars övertid.

En annan osäkerhet gäller kvaliteten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna.  Arbetsförmedlingens nya satsning kallas Lyft. Regeringen sätter stort hopp till att denna satsning skall trycka ut många arbetslösa i jobb under innevarande år. Men då vill det till att praktikinslagen inom Lyft blir av hög kvalitet. Det måste finnas ordentligt med resurser för handledning. Programmet måste också bygga på lärande och kompetensutveckling. Det är de nya framväxande jobben som Lyft-deltagarna skall kunna ta, inte de gamla ty de är försvunna för alltid.

Diskussionen om arbetslinjen, eller snarare arbetslinjerna, blir akut efterhand som vi går ur krisen. Det finns nämligen åtminstone två arbetslinjer. Den första handlar om att gamla jobb med lågt kunskapsinnehåll och låga löner försvinner. De som blir arbetslösa får genom utbildningsystemet och arbetsmarknadspolitiken hjälp att komma vidare och ta de nya jobben med mer komplicerat innehåll och högre lön. A-kassan är så utformad att den premierar aktivt jobbsökande. Den här arbetslinjen är alltså en utbildnings- och kompetenslinje.

Så har vi den arbetslinje som regeringen för idag. Den handlar om två saker. Korttidsarbetslösa skall ta första bästa jobb oavsett kvalifikationer och utbildning. Det kallas matchning. Kostnaderna för arbetslösheten sjunker då kortsiktigt men det gör tyvärr också produktiviteten. Detta uppnås genom att försämra arbetslöshetsförsäkringen så till den grad att den inte går att klara sig på. Vidare ska de långtidsarbetslösa sättas i arbete. Men eftersom de inte kan klara komplicerade jobb så måste det skapas en låglönearbetsmarknad där de kan jobba. Det vill regeringen åstadkomma genom försämrad anställningstrygghet och möjligheter för arbetsgivare att pressa lönerna. Den här arbetslinjen är alltså en otrygghets- och låglönelinje.

Den viktiga frågan framöver är hur låg arbetslösheten kan förmås att bli i den kommande högkonjunkturen. Regeringen kommer att hävda sin arbetslinje, alltså otrygghets- och låglönelinjen, för att bringa ned arbetslösheten. Jag tror inte på den metoden. Utbildnings- och kompetenslinjen har historiskt visat sig framgångsrik i vårt land. Det finns ingen skäl att ändra på det.

Att tro eller misstro…det är frågan…

Etiketter: misstro, sjukvårdsförsäkring, social trygghet, tco, tro, välfärd

I början av förra århundradet (1900-talet) delade vi in personer som behövde stöd av samhället i två kategorier. Man talade då om ”värdiga och ovärdiga bidragstagare”. På den tiden finns inte någon utbyggd sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring. Var man fattig och arbetslös och hade man inte någon synlig funktionsnedsättning var bevisbördan tung…

Det fattig- och överhetssverige har vi nog lämnat bakom oss nu. Men frågan är hur det är med attityder och grundvärderingar. Historiker brukar ju säga att värderingar är bland det mest trögrörliga som finns. En lag kan snabbt ändras genom ett klubbslag i parlamentet. Men det tar betydligt längre tid att ändra grundläggande synsätt.

Ibland när jag talar med medlemmar i TCO-förbunden, som har drabbats av de hårda sjukreglerna, brukar jag slås av just detta. I andra änden av telefonen sitter ofta en kvinna i medelåldern och berättar om sin kamp mot smärtan (såväl fysisk som psykisk). Men hon berättar också oftast om hur jobbigt det är att vara sjuk och samtidigt bli misstrodd.

När jag säger att de erfarenheter hon förmedlat är så viktiga att de borde föras vidare till andra blir det ofta tyst i andra änden. Efter ett tag så brukar hon säga ungefär så här: ”Ja jag vet, men jag vågar inte gå ut med ansikte och namn. Då riskerar jag att bli stämplad som latmask eller bidragsberoende. Och då får jag aldrig chansen till något jobb…”

Efter samtal av denna typ brukar jag ofta få dra djupt efter andan. Sätta mig ner och samla mig. För att orka jobba vidare. Hela tiden mal frågor i bakhuvudet på mig: Vad är det för samhälle vi håller på att skapa? Ett samhälle där sjuka skäms för att de är sjuka?

Läs ett av många liknande vittnesmål i dagens GP om Daniel Anderssons kamp mot sin egen ohälsa och om omgivningens syn på honom. Det jag vill säga är att Daniel, liksom många andra som går ut och vittnar om orimligheter i sjukförsäkringen just nu, är vår tids hjältar och murbräckor.

De belyser sprickor i den välordnade välfärdsmuren. Så att också vi andra får möjlighet att inse hur bräckliga våra egna liv egentligen är…

Läs om Daniel så förstår du nog vad jag menar.

Välfärdssystemet blir mer bidragstungt

Etiketter: a-kassan, alliansen, generell välfärd, hushållens ekonomi, krisen, social trygghet, socialbidrag

Utgifterna för ekonomiskt bistånd (socialbidrag) ökar nu kraftigt i kommunerna. Exklusive ersättningar till flyktingar låg ökningen på 23 procent jämfört med samma kvartal i fjol, enligt Socialstyrelsens senaste statistik.

Det finns tydliga kopplingar mellan det som skett i trygghetssystemen och socialbidragsutvecklingen. Siffrorna över a-kasseutbetalningarna hittills i år har överraskat både regeringen och Arbetsförmedlingen. Ökningen har inte alls varit så stor som väntat. Mary Nilsson på Socialstyrelsen kan se att de kraftigt ökade socialbidragen hänger ihop med detta: “Det är många som inte är medlemmar i a-kassorna, den kopplingen kan ju finnas…Dessutom är det svårare att nå upp till villkoren för arbetslöshetsersättningen” säger hon till SVD.

Vi tvingas alltså konstatera att när de generella trygghetsförsäkringarna nedrustats har välfärdspolitiken samtidigt gjorts mer bidragslik och bidragstung. Ökade socialbidragsutgifter signalerar att det är stora problem inom hela välfärdssektorn. 

Regeringens bevisbörda ökar i takt med de stigande socialbidragssiffrorna. Allt kan inte skyllas på lågkonjunkturen och finanskrisen.

En “smittosam” sjukförsäkring?

Etiketter: regeringen, sjukförsäkring, social trygghet, socialbidrag, svininfluensa, välfärd

Effekterna av de nya hårdare reglerna i sjukförsäkringen åskådliggörs numera med jämna mellanrum, i såväl regional- som rikspressen. I dag berättar Aftonbladet om enskilda som drabbats av det hårdare regelverket som regeringen infört. 

Samtidigt publicerar SKL nya siffror om att utgifterna för försörjningstöd (socialbidrag) ökar kraftigt. Det blir allt mer uppenbart att effekterna av nedskärningarna i a-kassan och sjukförsäkringen drabbar allt fler “medelsvenssons”.

Regeringen tar uppenbarligen en stor risk i och med sina nedskärningar i trygghetsförsäkringarna. Risken finns att allt fler, också de med idag relativt god hälsa och högt arbetsmarkandsvärde, börjar fundera i termer av att “det kunde faktiskt ha varit jag eller någon i min närhet som drabbats…” eller “nästa gång kanske det är min tur...”

…..

I helgen förde Försäkringskassan själv fram ett klokt förslag i dessa “svininfluensatider“. Enligt DN vill Försäkringskassan se “en temporär ändring av lagstiftningen. Man vill avskaffa kravet på läkarintyg för frånvaro längre än en vecka för att minska den tid läkarna behöver för att skriva intyg. En lagändring skulle minska smittspridningen om sjukvårdens väntrum fylls av färre personer, tror Försäkringskassan.”

Detta FK-förslag ligger helt i linje med TCO:s förslag om att temporärt avskaffa karensdagen (läs också Sture Nordhs inlägg på politikerbloggen i helgen). Ja, man skulle till och med kunna säga att de två förslagen kompletterar varandra. 

Nu återstår bara att se om regeringen klarar av att se bortom de kortsiktiga ideologiska klyschorna och låsningarna och istället använder de verktyg (bl.a. lagstiftningsvapnet) som man faktiskt förfogar över, för att på bästa sätt motverka smittspridningen av “svininfluensan”….

Press: DN1, SvD1, SvD2, SvD3,

Allt fler röster höjs för en bättre a-kassa

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, expressen, inkomsttak, social trygghet

Inte bara Centern utan även Expressen kan nu fogas till den skara som kräver bättre a-kassa genom högre tak. Expressen inser uppenbarligen att regeringens politik för oss i riktning mot en välfärd baserad på grundtrygghet och inte på inkomstbortfall. Något politiskt mandat för en sådan stor förändring fick Alliansen inte i valet 2006.

Däremot är Expressen fel ute när det gäller obligatorisk a-kassa.  I realiteten fungerade den gamla ordningen väl när det gällde att få med de allra flesta med behov av försäkringen. Vi har en grundförsäkring som alla kan få, medan den inkomstrelaterade delen kräver medlemskap i a-kassa, något som den alldeles övervägande majoriteten hade tidigare eftersom priset (avgiften) var låg och försäkringsvillkoren goda. Vägen till en mer heltäckande arbetslöshetsförsäkring går inte via ett obligatorium utan via lägre avgifter och bättre försäkringsvillkor.

Glädjande räntesänkning som ger en otäck smak i munnen

Etiketter: a-kassa, arbetslöshetsförsäkring, lågkonjunktur, räntan, regeringen, social trygghet

Riksbanken räntesänkning är givetvis glädjande. Massor med vanliga människor med bolån får flera tusen kronor mer över i månaden. Jag såg på Aktuellt just en sådan vanlig människa. Hon har jobb och lön, villa och bolån. Hon såg strålande glad ut. Det gör nog inte den arbetslöse som måste leva på lite drygt 11 000 i månaden. Den människan får ingen förbättring.

Skillnaderna mellan de som har jobb och de arbetslösa kommer att öka rejält nästa år. Krisen kan komma att slita sönder vårt samhälle om inget görs. Av detta och andra skäl måste taken i a-kassan upp. Och det rejält..nu!