I nästan hälften av kommunerna leder de nya sjukreglerna till uppsägningar

Etiketter: anställningsskydd, kommunerna, sjukförsäkring, skl, SKTF, social trygghet, socialbidrag

Nästan varannan personalchef i kommuner och landsting säger att de nya reglerna i sjukförsäkringen (rehabiliteringskedjan) har lett till ett ökat antal uppsägningar. Det framgår av fackförbundets SKTFs senaste Personalchefsbarometer.

Eva Nordmark, SKTFs ordförande, kommentar siffrorna så här: “Det är en varningsklocka att nästan varannan kommun och landsting säger upp sjukskrivna. Slimmade organisationer medger inte plats för den som har begränsad arbetskapacitet. Stora kommuner och landsting borde kunna hitta omplaceringsmöjligheter till alla anställda. Därför är jag förvånad och oroad över siffrorna.”

Det är lätt att hålla med Eva Nordmark. SKTF:s ordförande är dock långt ifrån ensam om sin oro när det gäller hur sjuka drabbas av reglerna i dagens sjukförsäkring. I TCO:s rapportserie Jakten på Superarbetskraften blir bilden tydlig. Såväl de privata som offentliga arbetsgivarna har blivit hådare i sin utsortering av arbetskraften. Personer som varit frånvarande från arbetsmarkanden på grund av att de drabbats av ohälsa eller varit långtidsarbetslösa selekteras allt oftare bort. Arbetsgivarna jagar istället i ökad utsträckning efter en superarbetskraft som knappast finns.

Den senaste tiden har också arbetsgivarna på den kommunala sidan pekat på de orimliga konsekvenser som de nya sjukreglerna ställer till med. Tidigare i år presenterade Sveriges kommuner och landsting (SKL) en undersökning där drygt hälften (52 procent) av kommunerna uppgav att personer som drabbats av de nya sjukreglerna nu tvingas ansöka om socialbidrag (ekonomiskt bistånd) för att klara sig.

Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), var mycket tydlig i sin kommentar till SKL-undersökningen: “Det är inte acceptabelt att kommunerna får nya kostnader på grund av förändringar av de statliga trygghetssystemen. Vi uppmanar staten, inte minst för den enskildes skull, att förhindra en sådan utveckling.”

Den verklighet som SKTF:s och SKL:s undersökningar synliggör stämmer väl överens med de farhågor som många remissinstanser uttryckte långt innan regeringen sjösatte den s.k. rehabiliteringskedjan 1 juli 2008. Det är naturligtvis inte värdigt en välfärdsstat av vårt sort att den som drabbats av ohälsa sägs upp och i vissa fall tvingas ansöka om socialbidrag för att klara sig.

Vad både anställda och arbetsgivare på den kommunala sidan nu, på olika sätt och utifrån olika perspektiv, pekar på understryker bara ytterligare behovet av att de orimliga och rättsosäkra tidsgränserna i sjukförsäkringen så snart som möjligt bör ses över och ändras. De som hittills utförsäkrats från sjukförsäkringen, på grund av det orimliga regelverket, måste naturligtvis omförsäkras så att de inte tvingas söka socialbidrag för att klara sig. 

Dessa åtgärder brådskar och kan inte vänta på att den nyligen aviserade parlamentariska socialförsäkringsutredningen ska bli klar någon gång under år 2013. Det är således hög tid för regeringen att visa såväl förmåga till självkritik som handlingskraft.

Om vår naturliga skräck för trapetskonster utan skyddsnät…

Etiketter: a-kassa, ekonomi, grekland, kris, rehabilitering, sjukförsäkring, social trygghet, socialbidrag, välfärd

Tre dödades i Athen igår. Banker sattes i brand. Folk slogs blodiga på gator och torg.

Tyvärr är nog detta bara början. Enligt de nationalekonomer som jag talat med under de senaste dagarna är det till och med en 50/50-risk att “Greklandskrisen” leder till att valutasamarbetet i Europa sprängs sönder inifrån (pga det rigida regelverket). Inträffar detta då blir krisens spridningseffekt förödande och kommer också att drabba oss som står utanför eurosamarbetet. Vi riskerar då, ovanpå den arbetslöshetskris vi just nu är inne i, att få en ny finanskris.

Jag vet att man inte ska “ropa på vargen” i onödan. Men det kan ändå inte hjälpas att det just nu känns lite svajigt när man försöker blicka framåt. Visst finns fortfarande förhoppningen att det stödpaket, som just nu håller på att tas fram inom EU, kommer att kunna hjälpa upp situationen. Men skulle olyckan vara framme och krisen skulle sprida sig till Spannien, Portugal och Italien då är vi snabbt inne i en svårkontrollerad och fullfjädrad eurokris.

Min oro stillas inte heller av vetskapen om att en växande del av oss idag står helt utan ett fullgott inkomstskydd vid en fördjupad kris:

• Professor Tapio Salonen pekade nyligen på att vi just nu ser en dramatisk ökning av andelen oförsäkrade arbetslösa i Sverige. Från att ha legat på ca 25-30 procent i slutet av 90-talet saknar idag nästan hälften (46 procent) av de arbetssökande varje form av arbetslöshetsskydd. 80 procent av de arbetslösa ungdomarna i åldern 18-24 år går utan a-kassa, trots att de uppfyller Arbetsförmedlingens krav. 
• När det gäller de breda tjänstemannagrupperna ser situationen inte heller särskilt trygg ut enligt den senaste TCO-rapporten. Räknat från 2002 har värdet av den svenska a-kassan för en person med medelinkomst enligt OECD, ca 32 000 kronor per månad, minskat med ca 4 000 kronor netto. Min kollega Thomas Janson visar i rapporten att om inga åtgärder vidtas, och vid normal löneutveckling, ger a-kassan om fyra år bara 40 procent i ersättning till en medelinkomsttagare.
• Till detta ska man dessutom lägga det faktum att kostnadena för socialbidrag just nu skenar (+ 20 procent under förra året). Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rapporterade nyligen att drygt hälften (52 procent) av landets kommuner nu uppger att de också tar emot personer som tvingats söka socialbidrag på grund av de nya och hårdare sjukreglerna (rehabiliteringskedjan).

Den bild som, mot min egen vilja, växer fram inom mig föreställer en cirkusartist. Hon som står på en trapets högt uppe i ett cirkustält. Trapetspinnen är smal. För ögonen har hon en bindel. Hon vet därför inte om det finns något skyddsnät under henne. Vad händer om hon halkar och tvingas ta ett steg ut i det okända? Finns då något/någon som fångar upp henne?

Brrr…jag ryser när jag föreställer mig situationen. Men jag försöker ändå så snabbt som möjligt sudda bort den otäcka bilden och “gå vidare”. Munnen ska ju, som Gullan Bornemark en gång slog fast, skratta och va´ glad…

DN blandar medvetet ihop social- och marknadsförsäkringar?

Etiketter: anna hedborg, dagens nyheter, privatisering, socialbidrag, socialförsäkring

Dagens ledare i DN argumenterar för att göra om dagens socialförsäkringar så att de blir “riktiga försäkringar”. Bakom DN:s formuleringar skymtar tanken att “riktiga försäkringar” är synonymt med de privata marknadsförsäkringarna (man exemplifierar med hemförsäkringen). Där är det minsann “raka rör” mellan avgift och ersättning, anser man.

DN:s analys och beskrivning är dock både försåtlig och förvirrande. Någon tydlig gränslinje mellan marknadsförsäkringar och socialförsäkringar dras inte upp i texten. Tvärtom. Istället för man ett ovanligt luddigt resonemang som leder fram till att marknadsförsäkringarna görs till en eftersträvansvärd förebild för socialförsäkringarna. Här skiljer sig DN:s ledarskribent tydligt från exempelvis Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning, som ju annars brukar citeras flitigt av DN:s olika skribenter.

I den första skriften som kom från Hedborgs Socialförsäkringsutredning var titeln just Vad är försäkring? I denna skrift görs några grundläggande och viktiga distinktioner mellan de olika försäkringsformerna, något som helt saknas i DN-ledaren. Socialförsäkringsutredningen formulerar sig så här: 

“Försäkringsmässiga socialförsäkringar måste bygga på ett för socialförsäkringar relevant försäkringsbegrepp /…/ “Den grundläggande skillnaden mellan marknadsförsäkringar och socialförsäkringar handlar om riskdifferentierade eller riskutjämnade avgifter. I en marknadsförsäkring är strävan att varje individ skall betala en premie som exakt speglar den individuella risken.”/…/

“I en socialförsäkring strävar man i stället normalt efter att utjämna avgifter mellan individer. Alla får betala samma premie som andel av inkomsten och försäkringstagare med låga risker kommer då att subventionera dem med höga. Ingen skall heller nekas att delta i försäkringen beroende på alltför hög risk. Alla skall få vara med och alla skall behandlas lika, dessa två ambitioner kan sägas utgöra det grundläggande motivet för socialförsäkringarna.”

Bakgrunden till dessa viktiga distinktioner är att när våra socialförsäkringssystem byggdes upp var syftet också att de skulle medverka till att hålla ihop samhället. Detta grundläggande perspektiv tycks DN:s ledarredaktion ha glömt bort eller övergivit.

Med Socialförsäkringsutredningens nödvändiga och viktiga disktinktioner i ryggen kan vi ändå konstatera att det finns goda skäl till att göra våra socialförsäkringar mer försäkringsmässiga än de är idag. TCO och andra har länge krävt just detta. Det handlar då framförallt om att slå fast två grundläggande principer och sedan ta konsekvenserna av dem:

1. En försäkringsmässig socialförsäkring bör vara ekonomiskt självbärande. Sett över tid skall plus och minus gå ihop. Det betyder konkret att det som tas in i sjukförsäkringsavgift också återförs till sjukförsäkringssystemet, alltså att fiansminister Anders Borg (eller vid ett regimskifte Thomas Östros) förhindras att dra in “överskottet” till statskassan för att sedan finansiera annat.
2. I en försäkringsmässig socialförsäkring bör i princip premien/avgiften relateras till storleken på skadan/inkomstbortfallet – avgift skall bara betalas för den del av inkomsten som också ligger till grund för ersättning. Det handlar då bland annat om att successivt höja inkomsttaken i försäkringen, så att också tjänstemän och akademiker får det inkomstskydd de betalat för.

Tar vi steg i den riktning som dessa två grundprinciper stakar ut tar vi samtidigt steg i riktning mot en mer försäkringsmässig socialförsäkring, såväl på samhälls- som individnivån. Vi får en socialförsäkring som bättre kan lösa de uppgifter den rimligen bör klara av, vilket naturligtvis stärker dess långsiktiga legitimitet.

Men med den typ av “försäkringsmässighet” som DN hittills förordat i arbetslöshets- och sjukförsäkringen blir däremot välfärdsstaten, totalt sett, allt mindre försäkringsmässig och allt mer bidragstung. Allt fler överförs från de generella trygghetsförsäkringarna till det individuellt behovsprövade socialbidraget. Allt fler riskerar därmed att permanent låsas fast i ett “verkligt utanförskap”, samtidigt som taken i trygghetsförsäkringarna hålls så låga att de förhindrar en växande skara från att få ett fullgott inkomstskydd vid arbetslöshet och sjukdom.

Denna utveckling är något som på sikt hotar tilltron till välfärdsstaten, såväl bland dem som är mest utsatta för sociala risker som bland de akademiker och tjänstemän som idag betalar in avgifter som sedan inte ger dem motsvarande försäkringsskydd.

Slutsatsen av ovanstående resonemang är glasklar; vad vi behöver är inte socialförsäkringar som fungerar som marknadsförsäkringar, utan istället mer försäkringsmässiga socialförsäkringar.

Ett “verkligt utanförskap” biter sig fast

Etiketter: arbetsgivare, arbetsmarknad, socialbidrag, superarbetskraft, svenskt näringsliv, tco, utanförskap, välfärd

Även i lågkonjunktur har företagen behov av att rekrytera ny personal. Anställda slutar, säger upp sig eller går i pension också när det är ekonomisk kris. Under krisåret 2010 har, enligt en nyligen publicerad rapport som Svenskt Näringsliv (SN) tagit fram, ungefär hälften av företagen försökt rekrytera nya medarbetare.

Det mest intressanta med SN-rapporten är att företagen uppger att det är ungefär lika svårt att rekrytera nu i år, med en exceptionellt hög arbetslöshet, som det var 2007 då vi hade en “brinnande högkonjunktur”. Vid båda tidpunkterna misslyckas ungefär vart femte rekryteringsförsök.

Det finns helt uppenbart något strukturellt i vårt samhälle som gör att utbud och efterfrågan på arbetsmarkanden inte riktigt matchar varandra. När vi analyserar värför det ser ut som det gör finns det naturligtvis skiljelinjer mellan Svenskt Näringslivs och TCO:s perspektiv och utgångspunkter.

Men jag tror ändå det blir svårt att förstå de många misslyckade rekryteringsförsöken om man inte väger in det som brukar kallas för den strukturella arbetslösheten, d.v.s. den arbetslöshet som existerar oberoende av konjunkturläge. Hit räknar man exempelvis en del av dem som av regeringen brukar kategoriseras som tillhörande det s.k. utanförskapet. Det handlar då exempelvis om dem som har arbetsmarkandsproblem på grund av lång ohälsohistora, långtidsarbetslöshet eller långvarigt socialbidragsberoende.

Efter de senaste lågkonjukturerna har allt fler hamnat utanför för att sedan, under högkonjunkturen, inte hinna få in sin fot på arbetsmarkanden innan konjunkturen på nytt vänt nedåt. Man skulle kunna tala om en ökning av ett ”verkligt utanförskap”, för att skilja denna grupp från alla benbrott, influensasjuka och studenter m.fl. som också ingår i regeringens betydligt “fluffigare” utanförskapsbegrepp.

Vad Svenskt Näringsliv nu pekar på i sin rapport överensstämmer väl med den bild som TCO tidigare visat på i rapportserien Jakten på Superarbetskraften. Den nu rådande utbudsfixerade politiken, med bland annat lägre ersättningar och hårdare villkor i trygghetsförsäkringarna, har uppenbarligen inte varit särskilt framgångsrik. Den har inte lyckats minska det antal personer som står längst bort från den reguljära arbetsmarkanden eller att bättre matcha arbetskraftsutbudet med efterfrågan på arbetskraft. Arbetsgivarna tycks ofta efterfråga en annan typ av arbetskraft än den som faktiskt finns.

Just nu är vi dessutom inne i en formlig bidragsexplosion där allt fler människor mitt i lågkonjunkturen, bland annat på grund av stramare villkor i trygghetsförsäkringarna, tvingas söka ekonomiskt bistånd (socialbidrag) för att klara sig.

Här har vi en av framtidens största mänskliga och samhällsekonomiska utmaningar. Lyckas vi inte bygga broar tillbaks till arbete för denna växande grupp människor då spelar det nästan ingen roll hur mycket vi exempelvis höjer pensionsåldern med. Vi kommer ändå inte att lyckas finansiera en utbyggd framtida välfärdssektor.

En sak blir allt tydligare: de gamla och beprövade lösningarna biter inte på problemet. Vi måste våga tänka nytt!

Ska vi klara av denna jättelika framtidsutmaning måste vi på olika sätt skapa en mer välkomnande och rymlig arbetsmarknad, där människors vilja till arbete tas tillvara på ett bättre sätt. En arbetsmarknad som bejakar den potential och variation av funktions- och arbetsförmågor som faktiskt finns hos befolkningen.

Det handlar om en arbetsmarknad som samtidigt är så konkurrenskraftig, dynamisk och kunskapsintensiv att vi har råd att finansiera den goda vården, skolan och omsorgen; det som lägger grunden för det vi kallar för livskvalitet och som också avgör morgondagens konkurrenskraft. Se där en utmaning som TCO och andra, utifrån olika utgångspunkter och perspektiv, nu mer fördjupat måste synliggöra och analysera.

Allt fler tvingas leva på socialbidrag

Etiketter: fattiga, klyftor, socialbidrag

I måndags hörde jag på ekot att färre är fattiga men att klyftorna ökar. Det var en rapport från socialstyrelen som visat att detta var utfallet mellan 1997 - 2007. Efekterna av de tuffa åtstramningarna i a-kassan och sjukförsäkringen kan man alltså inte se i studien - ej heller effekten av den arbetslöshet som krisen har lett tilll. Märkligt nog intervjuar man socialchefen i Solna som inte förvånande säger att i hans kommun märks inte så mycket. Nej, inte i Danderyd, Lidingö, Täby, Vellinge eller andra rika kommuner heller. 

Däremot märks det på andra håll i landet. En ny en rapport från socialstyrelsen visar kostnaderna för ekonomiskt bistånd ökade i 95 procent av Sveriges kommuner under 2009. I 105 av kommunerna var ökningen större än 30 procent. I endast tolv kommuner har utbetalningarna minskat.

Det hade varit ganska enkelt för Ekots reportar att konstatera att Solna nog inte var ett så bra exempel.

Bidragsexplosionen skapar ökad inlåsning i permanent “utanförskap”

Etiketter: arbetslinjen, arbetslivsförsäkring, arbetslöshet, socialbidrag, utanförskap

Under förra året ökade kostnaderna för försörjningsstöd (socialbidrag) med 20 procent. Utbetalningarna ökade i ca 90 procent av landets kommuner. 259 kommuner redovisade ökade utbetalningar under den aktuella tidsperioden. 

Detta gör att man inte behöver leta särskilt länge för att finna exempel på denna utveckling i lokal- och regionalpressen. I till exempel Nybro, Växjö, Ljusdal och Sölvesborg rapporterar pressen om en svårare situation och om fler sjuka och arbetslösa som tvingas söka socialbidrag. Samtidigt rapporteras också allt oftare om att tillämpningen av socialtjänstlagen blivit tuffare och att handläggarnas arbetsmiljö försämrats på grund av det hårdnande trycket.

Vad vi nu bevittnar är alltså inget mindre än en bidragsexplosion och en tydlig förskjutning bort från stöd via de mer generella trygghetsförsäkringarna (sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna) till det selektiva och individuellt behovsprövade socialbidraget.

En aspekt av denna utveckling som hittills inte uppmärksammats så mycket är att när socialbidragen ökar, i synnerhet när det sker på bekostnad av de generella trygghetsförsäkringarna, blir det fler som permanent riskerar att stängas ute från arbetsmarkanden. Till skillnad från när det gäller de generella trygghetsförsäkringarna råder ju exempelvis inte inkomstbortfallsprincipen för den som söker socialbidrag. 

För att bli berättigad till socialbidrag måste man istället först ha “fattiggjorts”. Det handlar då om att man i princip måste ha gjort sig av med sina besparingar, sålt sommarstugan, bytt ned sig när det gäller boende osv. Inget är alltså mer missvisande än att påstå att man (som socialförsäkringsministern gjorde nyligen) enkelt kan “komplettera upp sin inkomst” med hjälp av socialbidrag.

För den som tvingats söka det behovsprövade socialbidraget innebär detta istället en risk för inlåsning. När inkomsten från förvärvsarbete ökar så minskas socialbidraget i motsvarande mån. För socialbidragen verkar alltså incitamentseffekten i rakt motsatt riktning jämfört med när det handlar om sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna, där ju en ökad inkomst från förvärvsarbete leder till att också inkomstskyddet uppgraderas.

Slutsaten av detta borde bli att om man vill förstärka incitamenten till arbete bör man, tvärtemot det som just nu sker, minska socialbidragstagandet och istället vältra över så mycket som möjligt av dessa utgifter på andra delar av välfärdsstaten och på arbetsmarknads- och utbildningspolitiken.

När regeringen själv kalkylerar med ökade socialbidragskostnader till följd av förändringarna i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen innebär detta alltså att man medvetet skapar en situation där allt fler permantet stängs ute från arbetsmarknaden. De risker därmed att hamna i den mest stigmatiserande formen av “utanförskap“, d.v.s. vad TCO och andra kallat för ett “verkligt utanförskap“.

Hur regeringen sedan får denna strategi att gå ihop med det som kallats för “arbetslinjen” och “kampen mot utanförskapet” förblir för mig fortfarande en gåta…

Välfärdssystemet blir mer bidragstungt

Etiketter: a-kassan, alliansen, generell välfärd, hushållens ekonomi, krisen, social trygghet, socialbidrag

Utgifterna för ekonomiskt bistånd (socialbidrag) ökar nu kraftigt i kommunerna. Exklusive ersättningar till flyktingar låg ökningen på 23 procent jämfört med samma kvartal i fjol, enligt Socialstyrelsens senaste statistik.

Det finns tydliga kopplingar mellan det som skett i trygghetssystemen och socialbidragsutvecklingen. Siffrorna över a-kasseutbetalningarna hittills i år har överraskat både regeringen och Arbetsförmedlingen. Ökningen har inte alls varit så stor som väntat. Mary Nilsson på Socialstyrelsen kan se att de kraftigt ökade socialbidragen hänger ihop med detta: “Det är många som inte är medlemmar i a-kassorna, den kopplingen kan ju finnas…Dessutom är det svårare att nå upp till villkoren för arbetslöshetsersättningen” säger hon till SVD.

Vi tvingas alltså konstatera att när de generella trygghetsförsäkringarna nedrustats har välfärdspolitiken samtidigt gjorts mer bidragslik och bidragstung. Ökade socialbidragsutgifter signalerar att det är stora problem inom hela välfärdssektorn. 

Regeringens bevisbörda ökar i takt med de stigande socialbidragssiffrorna. Allt kan inte skyllas på lågkonjunkturen och finanskrisen.

Orealistiskt? överoptimiststiskt? eller överideologiserat?

Etiketter: försäkringskassan, kristdemokraterna, moderaterna, sjukförsäkring, socialbidrag, välgörenhet

Hur många av de 54 000 som från årsskiftet utförsäkras, till följd av regeringens nya sjukregler, kommer att kunna åtegå till arbete? Detta är en av de frågor som hittills fått luddiga och otydliga svar från regeringshåll.

I Dagens Nyheter idag reviderar Försäkringskassan (FK) sina egna prognoser rörande möjligheterna att få ut denna grupp på arbetsmarkanden: “Ungefär var tredje av de utförsäkrade bedöms återkomma till sjukförsäkringen inom 180 dagar efter de tre månader som måste passera innan de har återkvalificerat sig till försäkringen.”

Frågan är dock om inte också denna nya FK-bedömning är allt för optimistisk. I sitt eget remissyttrande nämner FK exempelvis de erfarenheter som gjorts inom ramen för det s.k. PILA-projektet (projekt för genomgång och bedömning av rehabiliteringspotential hos långtidssjukskrivna), där långtidssjuka som bedömndes ha möjlighet att återfå arbetsförmåga gavs olika typer av insatser och sedan studerades. Resultatet från projektet stämmer till djupare eftertanke.

Av de individer vars ärende togs upp av PILA under perioden från juli 2007 till juni 2008 hade 87 procent fortfarande ersättning från sjukförsäkringen ett år senare. Detta trots att det i dessa fall var frågan om försäkrade som Försäkringskassan bedömt ha förutsättningar att återfå arbetsförmåga som valts ut att ingå i verksamheterna.

För dem som vid årsskiftet passerar de nya tidsgränserna i sjukförsäkringen och blir utförsäkrade är situationen, när det gäller möjligheter att återfå arbetsförmåga, knappast ljusare än för deltagarna i PILA-projektet.

Man kan inte låta bli att drabbas av misstanken att det bakom regeringens optimistiska kalkyler, ang. hur många av de utförsäkrade som i framtiden kommer att kunna återgå i arbete, döljer sig ett överideologiserat synsätt. För dem som tror att de långtidssjuka i första hand inte är sjuka, utan främst saknar arbesvilja och arbetsmotivation, är det naturligtvis lätt att vara optimistisk rörande de långtidssjukas framtida arbetskraftsdeltagande.

En fråga som allt oftare infinner sig hos mig rör dock inte socialförsäkringsministern eller hennes parti utan istället Kristdemokraterna (Kd): Vilken är Kd:s syn på det som just nu sker i sjukförsäkringen? Hur stämmer det som just nu pågår, i form av utförsäkringar och personer med ohälsa som tvingas söka socialbidrag eller hänvisas till kyrkans välgörenhet, överens med den kristna barmhärtighetstanken?

Kyrkornas välgörenhet blir allt oftare sista utvägen för de försäkringslösa

Etiketter: fattigdom, kommuner, kyrkor, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, välgörenhet

Går man igenom lokal- och regionalpressen just nu slås man av i hur många kommuner det pågår diskussioner om skärpta krav och villkor för de som tvingas söka socialbidrag.

I Södertälje kräver exempelvis Allianspolitikerna att socialarbetarna gör fler hembesök. I Karlshamn känner sig en medborgare kränkt av att socialen knackat på dörren och bett om att få gå igenom innehållet i hennes kylskåp. I många andra kommuner upplever socialarbetarna att de tvingas bli restriktivare eftersom deras budget överskrids och bidragsansökningarna hopar sig på skrivbordet.

Samtidigt signalerar kyrkorna att deras välgörenhetsverksamhet numera uppsöks av kategorier man tidigare inte sett. I senaste nummret av Kyrkans Tidning talas om att “hårdare regler kring sjukskrivning och en ökad arbetslöshet är några av orsakerna till ökningen av hjälpsökande som lyfts fram“. Men framför allt har utsatta grupper fått det svårare: “Socialtjänsten har blivit betydligt hårdare i sin tillämpning av socialtjänstlagen”, säger Lena Ljungström som arbetar som diakon till Kryrkans Tidning.

Också i frireligiösa Jönköping märks denna trend av och även där har nya kategorier av människor fått det svårt: “Det är ensamstående föräldrar, mammor och pappor, man får inte ihop sin situation”, säger Ulla Gunnevik föreståndare på frälsningsarméns café i Jönköping.

För oss som arbetar med välfärdspolitiken på central nivå är det ett viktigt ansvar att uppmärksamma denna dystra verklighet. Omfattningen på socialbidragen och kyrkornas välgörenhetsverksamhet är inte bara en avspegling av lågkonjunkturen, utan säger också något om hur det står till med det vi brukar kalla för välfärdsstaten. För egen del har jag allt oftare börja ställa mig frågan om det snart inte är dags att tillsätta en välfärdspolitisk haverikommission?

Två “verkligheter” som kolliderar…

Etiketter: försäkringskassan, massmedia, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, svenska dagbladet

I gårdagens Aktuellt berättade Diana Nyström från Orsa, som har diagnosen fibromylargi, hur hon till följd av det nya regelverket i sjukförsäkringen ramlat mellan stolarna och av myndigheterna anses för frisk för sjukförsäkringen och samtidigt för sjuk för arbetsmarkanden.

Nya siffror från Försäkringskassan visar dessutom att Diana långt ifrån är ensam. De som mot sin egen vilja blivit av med sjukpenningen har flerdubblats det senaste året; från ca 200 personer under september 2008 till ca 900 under september i år. Till detta ska läggas dem som blivit av med sin sjukersättning (tidigare förtidspension).

De problem som regeringens nya regelverk ställt till med inom sjukförsäkringen åskådliggörs också av Försäkringskassans egen personal. Therese Karlberg som är enhetschef vid omprövningsenheten vid NFC Stockholm Klara (enheten som handlägger omprövningar av sjukförmåner, arbetsskador och handikappförmåner) konstaterar att antalet omprövningar ökat kraftigt efter att regeringens nya sjukregler trätt i kraft:

 ”– Vi har tidigare legat på en normalbalans av cirka 1 800 ärenden, nu är balansen uppe i ungefär 4 500. Det är verkligen sjukt mycket omprövningar nu och den största ökningen ligger inom sjukersättning och sjukpenning.Vi anade att det här skulle hända när vi såg regeländringarna och det är inte utan att vi fruktar tiden efter årsskiftet när människor börjar utförsäkras”, säger Therese till tidningen Dagens Socialförsäkring.

Nästa år kommer ca 54 000 personer, enligt regeringens egna beräkningar, att utförsäkras till följd av det nya regelverket. I sitt remissvar, rörande de insatser som regeringen planerar genomföra för att möta denna verklighet, varnar Försäkringskassan för att de nya krånliga och svårtolkade reglerna kommer att leda till en ökad rättsosäkerhet och att enskilda trots insatserna kommer att utförsäkras.

Mot denna verklighetsbild kan man ställa den som regeringen och borgerliga ledarskribenter just nu förmedlar. PJ Anders Linder skriver exempelvis i söndagens SvD  att “de borgerliga lyft in sjukskrivningsproblemen i samhällsdebattens mitt och skapat en rehabiliteringskedja med bestämda tidpunkter. Frågorna har blivit synliga /…/ Individerna tas på allvar /…/ politiken är rätt både i mänskligt och ekonomiskt perspektiv.”

Det är uppenbart att vi just nu ser två olika verklighetsbilder kollidera; en som kommer uppifrån och en som kommer nedifrån. PJ:s berättelse krockar med Dianas. Vilket av dessa perspektiv som tydligast synliggörs i media, den närmaste tiden, kommer att ha avgörande betydelse för utgången av riksdagsvalet i september 2010…

Press: DN1, DN2, DN3, AB1, AB2,