Tack för helhetsgreppet, Kajsa Borgnäs!

Etiketter: högre utbildning, Kajsa Borgnäs, s-studenter, socialdemokraterna, utbildningspolitik

Om det är någonting jag saknar i den högskolepolitiska debatten, är det helhetsperspektiv. Alltför få debattörer försöker se den större bilden, ta ett samlat grepp på högskolepolitiken. Därför är det kul att läsa dagens debattartikel i ETC som Kajsa Borgnäs, ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet, skrivit.

Även om jag inte håller med om allt är det väldigt kul att läsa ett inlägg som sätter ett antal högskolepolitiska reformer i ett större sammanhang och analyserar regeringens högskolepolitik på ett övergripande plan, utan att ägna sig åt de hårklyverier som vi utbildningspolitiska nördar ofta ägnar oss åt.

När kommer en borgerlig analys på samma övergripande nivå?

Socialdemokraternas utbildningslinje är ett bra recept mot arbetslöshet

Etiketter: arbetslöshet, forskning, högre utbildning, Mona Sahlin, socialdemokraterna, utbildningslinjen

I dag skriver (S) ekonomisk-politiska talesperson Tomas Östros i Svenska Dagbladet om Socialdemokraternas jobbpolitik. Några viktiga ingredienser är en stärkt a-kassa (även om det tyvärr talas högt om ersättningsnivån men lågt om takbeloppet, som behöver höjas för att medelklassen ska få en rimlig a-kasseersättning), starkare fackföreningar, miljösatsningar och högre skatter.

Av särskilt intresse för mig är emellertid den så kallade utbildningslinjen, som är tänkt att komplettera arbetslinjen i framtiden. I själva verket handlar det om att delvis se utbildningspolitik som en ny, högkvalitativ och mer framåtsyftande arbetsmarknadspolitik. Den bakomliggande tanken är att vi kommer att behöva utbilda oss under hela yrkeslivet, både för att fördjupa våra kunskaper och stärka vår ställning inom vårt nuvarande yrke eller bransch, och för att kunna byta spår helt om vi tröttnar på jobbet eller om vi eller vår bransch drabbas av arbetslöshet eller strukturomvandling.

Förändringstakten på arbetsmarknaden har ökat och kommer att öka ännu mer, och då måste vårt utbildningssystem anpassas efter det. Ett utbildningssystem där man förväntas vara färdigutbildad efter högskoleexamen blir alltmer förlegat.

TCO har länge drivit den här frågan, både i vår utbildningspolitik med bland annat krav på fler högskoleplatser och mer resurser till kvalitet, men också genom att föra fram idén om en kompetensförsäkring som ska ge människor ekonomisk möjlighet att vidareutbilda eller omskola sig.

Därför är det positivt att både Tomas Östros i dagens SvD och Mona Sahlin i gårdagens DN lyfter fram behovet av utbildningssatsningar under hela yrkeslivet.

Om man ska anmärka på någonting, är det kanske att Tomas Östros utlovar mer resurser till forskning. Forskningen har fått ett enormt tillskott av den nuvarande regeringen, vilket är utmärkt (även om man kan ha synpunkter på pengarnas styrning och fördelning). Mer pengar till forskning bör alltså inte vara lika prioriterat som ökade resurser för att höja kvaliteten i grundutbildningen. I dag får en stor del av landets studenter inom exempelvis humaniora och samhällsvetenskap träffa sina lärare så lite som fyra timmar i veckan. Det är ohållbart.

De rödgröna har i sina skuggbudgetar avsatt 400 miljoner kronor som ska räcka för att ge de här studenterna ytterligare en och en halv föreläsning veckan. Det är bra, men långtifrån tillräckligt. Kvaliteten på delar av den högre utbildningen är redan allvarligt hotad. Om Socialdemokraterna menar allvar med utbildningslinjen behövs det åtminstone en satsning motsvarande den som gjorts på forskningen.

Vem skall känna trycket?

Etiketter: a-kassan, arbetslöshetsförsäkring, arbetslöshetsförsäkringen, avtrappning, budgetmotion, ersättningsnivån, röd-gröna, socialdemokraterna, taket i a-kassan

I veckan presenterades oppositionens skuggbudgetar. Jag ägnar blogginlägget åt vad som kan förefalla vara en detalj i (s) förslag till budget, men som i själva verket är ett allvarligt felsteg. Det gäller avtrappningen i a-kassan. Idag är ordningen sådan att ersättningsnivån trappas av. Man får 80 % i ersättning (upp till taket) i 200 dagar. Sedan sjunker ersättningen till 70 %.

(s) har istället valt att behålla en ersättningsnivå på 80 % under hela ersättningsperioden, men istället trappa av takbeloppet. Takbeloppet höjs visserligen (bra gjort) till 26 100 kr, men bara för de första 100 dagarna. Sedan åker taket ned till 22 000 kr. Det är krångliga regler, men de har en allvarlig innebörd.

Avtrappning syftar till att sätta ett tryck på de arbetslösa att ivrigare söka jobb. Ersättningen sjunker ju om man går och drar för länge på a-kassa. Trappas ersättningsnivån av, som idag, kommer alla arbetslösa att få känna trycket. Men (s) väljer att sätta tryck bara på de som har inkomster mellan 26 100 och 22 000 kr per månad. Det är ingen ovanlig lön för välutbildade, inte sällan yngre, TCO-medlemmar. Med (s)-förslaget så kommer de att tvingas börja jaga första bästa jobb redan efter en kort tids arbetslöshet. Risken är att de då förlorar såväl sin nyvunna ställning på arbetsmarknaden som den investering som de har gjort i sitt humankapital. En lågutbildad individ, med enklare och därför lägre betalt arbete, kan istället sitta med oavkortad a-kassa på 80 % under hela ersättningsperioden. Denna, till synes lilla, detalj kan i förlängningen få negativa effekter på arbetslöshetsförsäkringens möjlighet att bidra till att omställning och anpassning till nya framväxande branscher går smidigt. Denna anpassning måste gå hand i hand med att professionella och välutbildade ges möjlighet att förvalta sitt humankapital.

Slutsatsen är att om något skall trappas av i arbetslöshetsförsäkringen så är det ersättningsnivån, inte takbeloppet. (s) har på denna punkt tänkt rejält fel.

Kan EU göra något för jobben?

Etiketter: eu, eu-parlamentet, jobben, moderaterna, reinfeldt, socialdemokraterna, val

Socialdemokraternas huvudfokus i EU-parlamentsvalet ligger på jobben. Det kan tyckas som ett rimligt fokus i dessa kristider med ökande arbetslöshet. Men det kommer också kritik och påsåenden om att EU inte kan göra något för jobben. DN skriver idag på sin ledarsida att “När ledande politiker låter sin valargumentation handla om annat än frågor för EU-parlamentet är det inte underligt att medborgarna lägger sig på soffan eller röstar på nya uppstickare.”

Det är en sanning med stor modifikation. EU och EU-parlamentet kan påverka sysselsättningen, framför allt de långsiktiga förutsättningarna för jobbskapande. Från flera håll hävdar man t.ex att den inre marknaden långsiktigt skapar fler jobb. Gunnar Hökmark och Catharina Elmsäter-Svärd skrev i en debattartikel att direktivet om gränsöverskridande sjukvård och “Ett ökat samarbete kan också skapa arbetstillfällen genom att forskning och utveckling inom sjukvårdsområdet stärker Europas konkurrenskraft. Ett europeiskt vårdval innebär dessutom att människor från andra delar av unionen kan söka sig till Sverige för att få vård, vilket gynnar den svenska sjukvården.”

DN hade idag också en artikel om Moderaternas valprogram där statsminister Fredrik Reinfeldt pekade på att EU påverkar förutsättningarna för kreditgivning och jobb.

Ett annat sätt att öka konkurrenskraften och skapa fler och bättre jobb är att satsa mer pengar på forskning och andra framtidsfrämjande investeringar. Det märks i Socialdemokraternas valprogram där man säger att EU skall satsa på investeringar i utbildning och infrastruktur, för bättre arbetsvillkor och investera i modern miljöforskning.

Men EU kan också göra saker kortsiktigt, främst genom samordnade aktioner mellan regeringarna inom ramen för t.ex. EKOFIN (det ministerråd där finansminstrarna är representerade). Peter Wolodarski skrev på DNs ledarsida med anledning av finanskrisen att “Regeringen bör se som sin huvuduppgift att lägga grunden för en europeisk krispolitik, som syftar till att säkra ekonomisk stabilitet…Samtidigt måste form av protektionism och ekonomisk nationalism motarbetas.”

EU-parlamentet har en viktig funktion i att vara med och besluta om regler för den inre marknaden dvs. om graden av öppenhet.

Det finns således väldigt mycket som EU och EU-parlamentet kan göra för att säkra fler och bättre jobb. Det vore bra om valdebatten handlade om hur man skulle göra det istället för om EU och EU-parlamentet har med saken att göra. I en globaliserad värld där EU är världens största gemensamma marknad så borde det vara självklart att politiken på EU-nivån har betydelse för jobben.