Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, kommuner, krisen, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, socialförsäkring, välfärd
I helgen hade Dagens Nyheter en relativt omfattande artikel om att allt fler nu tvingas söka socialbidrag (ekonomskt bistånd). Förändringarna av a-kassan och nya riktlinjer hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen gör dessutom att socialkontoren allt oftare får besök av grupper som inte tidigare varit aktuella för socialbidrag, enligt DN.
I DN-artikeln säger bland annat Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Växjö universitet: “Regeringen har ensidigt inriktat sig på att ställa krav på dem som stått utanför arbetsmarknaden. Det är som om det vore deras personliga egenskaper som är problemet.” Salonen pekar också på att bara 55 procent av de arbetslösa idag uppfyller kraven i arbetslöshetsförsäkringen. År 2004 var det ca 70 procent.
Professor Bengt Starrin, som också är medlem i TCOs expertgrupp i sjukförsäkringsfrågor, säger: “De som lever på socialbidrag befinner sig längst ned på statusstegen. Känslan av skam bryter lätt ned människor så att de känner sig som förlorare, de blir passiva och får inte energi att vara aktiva på arbetsmarknaden. Därför är det oerhört viktigt att de får del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som kan hjälpa dem att stärka självkänslan.”
Den bild som tecknas, av forskarna och andra, visar tydligt att de nedskärningar som den senaste tiden gjorts i arbetslöshets- och sjukförsäkringen knappast bidrar till att motverka det s.k. utanförskapet. Istället fastnar allt fler permanent i en situation som gör att de får allt svårare att ta sig in på arbetsmarknanden. Det verkliga “utanförskapet” ökar därmed.
Att allt fler arbetsgivare dessutom i lågkonjukturen mer aktivt börjat selektera bort arbetskraft med ohälsa, vilket bland andra TCO och Unionen varnat för i två olika undersökningar, gör inte bilden ljusare.
Denna gång är socialförsäkringarna dessutom sämre rustade för att kunna dämpa lågkonjunkturen än de var under 90-talskrisen, vilket gör att många enskilda som funnits i sjuk- eller arbetslöshetsförsäkringen nu istället görs beroende av kommunernas individuellt behovsprövade stöd.
Vad man då i första hand kanske inte tänker på är att detta, sett ur den enskildes synvinkel, innebär en kraftig frihetsinskränkning där den som söker stöd tvingas vika ut och in på hela sin ekonomiska och sociala situation. Efter att ha tömt familjens tillgångar tvingas man sedan att “stå med mössan i hand och be om en nådegåva från kommunen”, som någon uttryckte det.
För kommunerna innebär den analkande situationen att kostnader, som tidigare burits av de generella trygghetsförsäkringarna, nu vältras över på kommunernas selektiva bidragssystem. Vi går från generell välfärd till selektiv. Vi får fler bidragstagare.
Detta innebär att den redan utsatta kommunala ekonomin kommer att bli än mer utsatt, vilket riskerar att dra igång självförstärkande och destruktiva processer som gör det än svårare för oss att ta oss upp ur lågkonjunkturen. Det finns alltså all anledning att oroas över det som nu sker.
Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7, SvD8, SvD9, SvD10, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5