Myter och felaktigheter fortsättar att frodas i sjukförsäkringsdebatten

Etiketter: arbetsförmedlingen, forskning, sjukförsäkring, sven-otto littorin, tco

“Majoriteten av de som nu lämnar sjukförsäkringen och går över och får den här introduktionen på Arbetsförmedlingen. De kommer faktiskt att få lite mer i plånboken än man hade när man var sjukskriven“, så sade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin strax före jul.

Nu visar det sig, efter en granskning av Försäkringskassan (FK) som Dagens Eko tagit del av, att så inte blev fallet: “Av de 11 500 personer som hittills har flyttats över till arbetsförmedlingen var det 73 procent, eller över 8 300 personer som fick lägre ersättning i januari, än de fick som sjukskrivna /…/ Visserligen är det flera tusen utbetalningar som fortfarande är preliminära, och många kommer att få högre ersättning nästa månad. Men redan nu står det ändå klart att arbetsmarknadsministerns påstående att en majoritet skulle få högre ersättning är felaktigt.”

FK:s granskning och det utfall man pekat på ligger helt i linje med slutsatserna i en TCO-rapport, som  presenterades strax före jul förra året. Då varnade vi just för att många av de som utförsäkras från sjukförsäkringen vid årsskiftet riskerar att få en lägre ersättningar när de skrivs in på introduktionsprogrammet hos Arbetsförmedlingen (läs mer och ladda ned aktuell TCO-rapport här).

Helt uppenbart har det den senaste tiden spridits en rad felaktigheter och myter i sjukförsäkringsdebatten. För inte så länge sedan skrev jag exempelvis ett blogginlägg om den seglivade myten “att svenskarna som är världens friskaste folk för några sedan också var det mest sjukfrånvarande folket.” En myt som även forskaren Björn Johnson punkterat i en debattartikel i Sydsvenskan.

När Björn Johnson och utredaren Jan Rydh nyligen debatterade med DN:s ledarskribent Hanne Kjöller krossades fler myter, inte minst gäller detta den av Kjöller omhuldade myten om att sjuk- och ohälsotalens ökning under 90-talet berodde på attitydförändring eller på att folk då började överutnyttja sjukförsäkringen. Nu ligger hela denna intressanta debatt ute på nätet. Du kan också läsa ett spänstigt referat från debatten i Sydsvenskan.

Det vore synnerligen välgörande för det demokratiska samtalet om fler initierade forskare “tog bladet från munnen” och gav sig in i den av myter impregnerade sjukförsäkringsdebatten.

Man kan bara önska att när det framtida sjukförsäkringssystemet utformas kommer större hänsyn än hittills att tas till forskning och beprövad erfarenhet. En politik som styrs av devisen “hellre snabbt än rätt“ håller inte i längden.

(s)-utspel om a-kassan förvirrar

Etiketter: a-kassa, a-kassan, arbetslöshetsförsäkringen, facket, medelklassen, röd-gröna, sven-otto littorin, taket i a-kassan

På DN Debatt 4/1 2010 presenterar (s) arbetsmarknadspolitiska talesperson Sven-Erik Österberg utgångspunkterna för en översyn av arbetslöshetsförsäkringen i händelse av regeringsskifte senare i år. Det mesta handlar om administration och service till försäkringstagarna. Det är nog så viktigt, men i grunden berör det hygienfaktorer, alltså självklarheter i administrationen av en försäkring.

Österberg nämner också kort att taket i a-kassan skall upp och att avgifterna skall ned. Detta är den politiskt intressanta informationen. Därför vill jag veta av Österberg, socialdemokraterna och de rödgröna om följande:

• Hur högt kommer taket i a-kassan att bli med en rödgrön regering? Står de rödgröna fast vid Mona Sahlins löfte, att 80 procent av arbetstagarna skall kunna försäkra 80 procent av sin inkomst inom ramen för nuvarande arbetslöshetsförsäkring?
• Avser en rödgrön regeringen att trappa av taket i a-kassan, så att huvudsakligen TCO:s medlemmar påverkas negativt om man blir arbetslös, eller avser man att (såsom gäller idag) trappa av ersättningsnivån, så att alla arbetstagare känner samma tryck att ta ett jobb om de blir arbetslösa?

Att socialdemokraterna har ambitionen att arbeta igenom reglerna för a-kassan är mycket bra. Men det blir förvirrande att Österberg aviserar en utredning om a-kassan som, i händelse av rödgrön valseger, kommer att ta lång tid. Betyder det att de rödgröna inte kommer att kunna genomföra de förbättringar i a-kassan som redan utlovats och som jag har kompletterande synpunkter på (se ovan)? Det vore olyckligt för de rödgröna, för det är svaren på de två frågorna som kommer att betyda något för TCO:s en miljon medlemmar, den organiserade medelklassen, i den kommande valrörelsen.

Välfärdspolitiskt myndighetshaveri mitt i lågkonjunkturen…

Etiketter: arbetsförmedlingen, cristina husmark-pehrson, försäkringskassan, jobbcoacher, ohälsa, sjukförsäkring, sven-otto littorin

De två viktigaste statliga myndigheterna för dem som mitt i lågkonjukturen är mest socialt och ekonomiskt utsatta har gått in i en djup kris.

Arbetsförmedlingen (AF) försöker just nu hantera haveriet med regeringsförslaget om “jobbcoacher”. Krismötena i AF-ledningen avlöser varandra just nu, samtidigt som rapporterna om lurendrejeri och oseriösa coachföretag strömmar in. Att man har en hel del att fundera över vittnar de reportage som Aftonbladet gjort den senaste tiden om jobbcoachbranschen.

Försäkringskassan (FK) försöker samtidigt hantera regeringens nya och krångliga regelverk rörande sjukförsäkringen. Även här hopar sig problemen. SVT:s Rapport meddelade exempelvis i fredags att anmälningarna till Justitieombudsmannen (JO) hittills i år ökat med nästan 50 procent. Väntetiderna för att få ut ersättning för enskilda personer är i vissa fall fortfarande orimligt långa.

FK:s ledning varnar dessutom för ett ännu större kaos, med ökad rättsosäkerhet och uteblivna utbetalningar, till följd av det regelverk som regeringen planerar att driva igenom vid årsskiftet.

Situationen är synnerligen allvarlig för regeringen. Man har tidigare tydligt och på olika sätt markerat vikten av “förnyelse” inom dessa två politikområden. Bland annat har regeringen avsatt två “sossestämplade” generaldirektörer och ersätt dem med mer lojala personer; AF:s förre chef Bo Bylund fick lämna sin plats till Angeles Bermudez-Svankvist, Curt Malmborg ersättes med Adriana Lender.

Detta gör att det blir svårt för regeringen att enbart skylla ifrån sig och peka på myndigheterna när de kritiska frågorna nu kommer. Utrymmet för “Svarte-Petterspel” om ansvaret har onekligen minskat för ministrarna Littorin och Husmark-Pehrsson.

De som, mitt i en av djupaste lågkonjukturerna i modern tid, får betala priset för myndighetskaoset är av allt att döma de som redan är mest utsatta; de arbetslösa och sjuka.

Det är nog många med mig som ställer sig frågorna: Vad kommer att ske från och med årsskiftet, då drygt 92 000 personer med ohälsa fram till 2012 ska börja föras över från FK till AF? Hur ska dessa människor kunna känna sig trygga i att samarbetet mella dessa två myndigheter kommer att fungera bra, när det verkar som att inte ens myndigheterna själva har den tilltron? Vilka kommer de mänskliga och sociala kostnaderna att bli om systemen kraschar? Vem bär det yttersta ansvaret för att se till att människor inte hamnar i käm och att sjuka och långtidsarbetslösa inte lämnas utan chans till försörjning?

Frågorna hopar sig…och väntar på svar…

M hela folkets parti?.men inte utan LAS

Etiketter: alliansen, anders borg, anställningsskydd, facket, företagare, högerblocket, LAS, littorin, moderaterna, nyliberalism, omställningsavtal, regeringen, reinfeldt, rörlighet, sven-otto littorin, svensk modell, ungdomsarbetslöshet, ungdomslönerna

Av media att döma vill nu moderaterna bli hela folkets parti och inte en sammanslutning för företagare och dom där som sprutar champagne i Visby på somrarna. Det kan dom säkert lyckas med. Fast inte utan LAS, vilket partiledningen har fattat. Men det har inte Företagarna, som mörkar att turordningsreglerna i LAS går att förhandla bort och dessutom tillåter att småföretag undantar två anställda. Det har heller inte MUF-ordföranden Niklas Wykman. Han uppvisar en alltmer bisarr likgiltighet inför vad som blir resultatet av att spela ut unga mot gamla.

Den moderata partiledningen känner innehållet i LAS, dvs att den går att förhandla bort. Den vet också att LAS medverkar till att omställning och omstrukturering fungerar smidigt i vårt land. Vi får se om den moderata partiledningen nu också insett att man inte kan runda vår grundläggande fackliga värdering. Turordningsreglerna skyddar människor mot arbetsgivarens godtycke vid uppsägning. Utan principer för uppsägning, till exempel “först-in-sist-ut”, så står arbetstagarna utelämnade till arbetsgivarens godtycke. Arbetsgivaren kommer att kunna säga upp vem han vill efter eget gottfinnande. Att vi inte kan ha det så, tycker en överväldigande majoritet av vårt folk. Det är inte ens en rättvisefråga, utan en fråga om anständighet, en “hygienfaktor” som någon uttryckte det.

Sakförhållanden och rationalitet i all ära, men utan värderingar som bottnar i att Sverige skall vara ett anständigt land att leva i så blir inget parti hela folkets parti.

Trygghetssystemen spelar en central roll i Obamas krispolitik

Etiketter: anders borg, cristina husmark-pehrson, krisen, Obama, regeringen, sjukförsäkring, sven-otto littorin, usa

När man idag i den svenska samhällsdebatten ser kopplingar till president Obamas politk handlar det oftast om krisbekämpningen. Jämför man med Anders Borgs krispolitik framstår Obamas som både mer seriös och nationalekonomiskt bättre underbyggd. Ett stort antal välrenomerade nationalekonomer brukar, med all rätt, hänvisa till just Obamas krisprogram när de hävdar att den svenska regeringen borde vara aktivare i kampen mot efterfrågekrisen.

Vad som däremot inte så ofta kommer fram är att Obamas krisbekämpning inte bara handlar om kvantitet (omfattningen på insatserna), utan också om kvalitet (politikens innehåll). En viktig del av den amerikanska krisbekämpningen går, enligt väl beprövad nationalekonomisk visdom, ut på att skapa framtidstro och trygghet så att medelklassen och de breda löntagargrupperna vågar börja konsumera igen. Så kan “hjulen fås att snurra”. Så kan de negativa och självförstärkande krafterna bäst motverkas. Så kan världsekonomin successivt lyftas upp ur depressionens mörker.

Därför är den sjukvårdsreform som Obama just nu försöker sjösätta så viktig, också sett ur ekonomisk-politisk synvinkel. Precis som under “New Deal”-eran ser vi idag i USA en spännande social reformverksamhet växa fram, som dessutom är fast förankrad i en grundläggande helhetssyn. Den amerikanska ekonomisk-politiska debatten handlar därför just nu i stor utsträckning om hur trygghetssystemen skall byggas ut och stärkas.

Trots att det finns lite olika uppfattningar om hur ett nytt sjukvårdssystem skall utformas, också inom det Demokratiska partiet, är reforminriktningen för de flesta ändå tydlig. Paul Waldman gjorde sig nyligen till tolk för många medelklassamerikaners växande förhoppningar om ett finmaskigare trygghetssystem, när han i American Prospect skrev: “If the program really works as it could, more and more people will choose it, until the day eventually comes when all Americans have government health care.”

Det är onekligen inte endast när det gäller omfattningen på krisinsatserna som den svenska regeringen har anledning att studera utvecklingen i dagens USA. En studieresa till USA för finansminister Anders Borg, arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Pehrsson vore kanske inte helt bortkastade pengar. Möjligen (förhoppningsvis) skulle studieresan kunna leda fram till samhällsekonomiskt nyttiga kvalitetsförbättringar av politiken. Det handlar då inte minst om en ökad ekonomisk-politisk insikt rörande vikten av att ha starka sociala trygghetssystem i kristider…

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6, DN7, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,

A-kassans ersättningsnivå sämre i Sverige än i USA

Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, sven-otto littorin, Sverige, usa

Höj taket!

Etiketter: a-kassan, inkomsttak, sven-otto littorin

En ny rapport från a-kassornas samorganisation visar ånyo att en majoritet av alla arbetslösa är “underförsäkrade” och att inkomstskyddet vid arbetslöshet har därmed reducerats till att vara endast ett grundskydd för normalinkomsttagaren. Enligt Sveriges Radio vägrar arbetsmarknadsministern att höja det, därför att det skulle vara för dyrt.   

Littorins position blir allt mer ohållbar. Han var också mycket pressad när han intervjuades av Kielos och Rayman i Korseld. Bland annat berördes i intervjun den rapport där TCO jämförde i den svenska arbetslöshetsförsäkringen med sju andra länders system. Slutsatserna i rapporten var entydiga: Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är sammantaget sämst bland de undersökta nordiska länderna i ersättningsnivå för medelinkomsttagare och i bottenskiktet bland de undersökta länderna.

Ändå svarar Littorin i Korseldsintervjun att “Sverige har en av världens bästa arbetslöshetsförsäkringar” och sa också att TCOs rapport bara tar hänsyn till en parameter bland många. 

Jag vet inte om Littorin har läst rapporten, men om han har gjort det så skulle han upptäckt att det fanns flera andra faktorer än ersättningsnivån som ingick i rapporten. Här är exempel på en del:

Förutom ersättningsnivån bör medlems- och inträdesvillkoren, ersättningslängden och antalet karensdagar vara viktiga parametrar för att bestämma generositeten för försäkringen.

De olika ländernas medlems- och inträdesvillkor dvs. hur länge en person måste ha jobbat för att få ut ersättning skiljer sig åt mellan de undersökta länderna. Det svenska kravet är 12 månaders medlemskap (med förändringarna i år 6 månader). Ett år  krävs i Storbritannien, Danmark och Tyskland. Men i Nederländerna och Frankrike krävs det cirka ett halvårs medlemskap för att få ersättning och i Finland endast 10 månader.

En annan parameter är ersättningstiden. Sverige har en fast ersättningstid och det är 300 dagar vilket innebär en ersättningstid på cirka 15 månader. Det är i och för längre än Tyskland och Storbritannien med ett års ersättningstid men mycket kortare än den maximala ersättningstiden för Danmark (fyra år), Nederländerna (3 år), Frankrike (3 år) eller Finland med knappt två års ersättningstid. Återigen är Sverige inte bäst av de undersökta länderna.

Den faktiska ersättningsnivån i Sverige sjunker relativt sett genom att Sverige har flest karensdagar bland de undersökta länderna. Många länder har inga karensdagar vid ofrivillig arbetslöshet. I Danmark som har tre dagars karens, är det dessutom regel att arbetsgivaren betalar dessa om arbetstagaren sägs upp.

Det visar sig alltså att Sverige inte i något av dessa avseenden ligger i topp i generositet. Jag undrar hur länge som en minister kan fara fram med stora ord utan täckning i verkligheten?

Min fråga till Sven-Otto Littorin är: När han hävdar att Sverige har bland världens mest generösa arbetslöshetsförsäkring: Vilka studier lutar han sig mot? I vilka delar av arbetslöshetsförsäkringen ligger Sverige i topp i världen? (Förutom i VM i försämringar).

DN1, SvD1

Visa att ni menar allvar Kd

Etiketter: a-kassan, a-kasseavgift, arbetslöshetsförsäkring, desirée pethrus engström, kristdemokraterna, sven-otto littorin

En liten notis i dagens DN förtäljer att en arbetsgrupp inom Kristdemokraterna anser att a-kassan måste förbättras. Takbeloppet måste höjas och avgiften sänkas. Desirée Pethrus Engström, som är ledamot i arbetsmarknadsutskottet, stödjer idén.

Det gör jag också, något som framgått i ett antal blogginlägg här. Det känns ju positivt att Kd kommit fram till samma slutsatser. Liksom även Folkpartiet och Centern har gjort i arbetsgrupper på andra politikområden. Men arbetsgrupper ändrar inga a-kasseregler. Det gör regeringen och riksdagen. Skall Kd:s nya hållning i a-kassefrågan bli annat än fotnot, så måste Pethrus Engström boka en tid med Borg och Littorin och övertyga dessa båda herrar att ändra politiken. Jag lovar att hålla koll på om så sker.

Jakten på superarbetskraften hårdnar i lågkonjunkturen

Etiketter: a-kassa, arbetsmarknad, regeringen, sjukförsäkring, sven-otto littorin

“Visstidsanställda, långtidssjukskrivna och äldre är ofta de som arbetsgivare främst vill säga upp när det är dags för neddragningar.”

Det visar en enkätundersökning som fackförbundet Unionen nyligen genomfört, där man ställt ett antal frågor riktade till sina fackklubbar. Resultatet understryker den analys som TCO tidigare gjort i rapporten “Jakten på superarbetskraften fortsätter!”

De som har någon form av ohälsohistoria och hänvisas till att söka jobb via Arbetsförmedlingen (AF) kommer att få det mycket svårt i konkurrensen om de allt färre jobben. Inte minst handlar det om den grupp som, på grund av det hårdare regelverket i sjukförsäkringen, nu hänvisas till AF.

Det politikrelaterade “utanförskapet” riskerar därmed att växa sig allt starkare. Fler kommer permanent, under lågkonjukturen, att stängas ute från möjligheten att försörja sig själva. Ekonomiskt bistånd (socialbidrag) ökar i spåren av denna utveckling.

Den bilden bekräftas nu allt oftare, när analyser av läget på arbetsmarknanden presenteras från olika håll. Läget är synnerligen bekymmersamt och kan och bör inte enbart viftas bort med “- Ja, ja vi har väl ett par skitår framför oss”.

Tyvärr riskerar dessa “skitår” att generera långsiktiga och allvarliga effekter på såväl “utanförskap” som folkhälsa…

Press: DN1, SvD1, SvD2, SvD3,

Äpplen och päron?

Etiketter: a-kassan, anna könig jerlmyr, inkomsttak, sven-otto littorin

Sedan TCO släppte sin rapport med jämförelser mellan arbetslöshetsförsäkringar i olika länder så har det förekommit förvirring och diskussion kring om det går att jämföra de olika ländernas system eller inte.

Anna König Jerlmyr skriver på sin blogg i Expressen att “Jag väljer ändå att tro mer på Riksdagens utredningstjänst RUT, som konstaterat att det inte går att dra generella slutsatser vid jämförelser med andra länder eftersom olika länder har så olika system. Dessutom fattas det fortfarande 14 europeiska länder i granskningen, något jag inte fått svar på varför, samt att man bör ta hänsyn till att den danska kronan är betydligt starkare än den svenska.”

För det första så var det inte jag utan Sven-Otto Littorin som började jämföra system när han sa att Sverige hade världens mest generösa a-kassa. För det andra så går det visst att jämföra delar av systemen, t.ex. ersättningsnivåer, antalet karensdagar, ersättningsperiod m.m. Utifrån det har vi gjort en bedömning av den svenska arbetslöshetsförsäkringen, förmodligen med bättre underlag än vad Littorin hade.

De andra 14 länderna då? De plus några andra finns med i OECDs analyser. Dessutom har vi i rapporten redovisat rankingen vad gäller ersättningsnivå för 20 länder där Sverige fallit från sjätte till femtonde plats (tabell 2). Och till sist; vi har tagit hänsyn till att den danska kronan är mer värd än den svenska. Jämfört med genomsnittsinkomsten är inkomsttaket 64 procent i Danmark och lika mycket i Sverige (se tabell 1 i rapporten), medan Littorin hävdade att taket var mycket lägre i Danmark. 

Vi jämför således äpplen med äpplen medan Littorin jämför äpplen och päron.

Hans försvar (i efterhand) är nämligen att de privata inkomstförsäkringarna ger ett tillskott till den statliga arbetslöshetsförsäkringen. Då jämför han privata försäkringslösningar (som också finns i andra länder) med statliga trygghetssystem som fungerar enligt andra principer. Äpplen och päron.

Dags att höja inkomsttaket kanske?