Facket förändras - också i Sydafrika
Har just kommit hem till snön efter några dagar i Sydafrika. TCO och LO har sedan länge goda förbindelser med centralorganisationen COSATU - ett starkt fack, med nära förbindelser med ANC, som spelade en viktig roll i kampen mot apartheid och för demokrati i Sydafrika.
Sydafrika spelar en viktig roll i Afrika - ekonomiskt, när det gäller fackens utveckling och på många andra sätt. Från TCO vill vi bredda våra kontaktytor och vi därför under en tid haft ganska mycket diskussioner med den andra stora centralorganisationen i Sydafrika , FEDUSA - The Federation of Unions of South Africa. Nu var det dags att besöka dem.
FEDUSA är, liksom COSATU, medlem av det globala facket IFS. Organisationen är till skillnad från COSATU partipolitisk obunden och organiserar delvis samma grupper som TCO-förbunden. Man har medlemmar inom de flesta sektorer och organiserar både privat- och offentliganställda. Vi träffade FEDUSA och deras största medlemsorganisationer. Utbytte erfarenheter om det fackliga arbetet - organisering, politiskt påverkansarbete och mycket annat. Att den ofta upprepade frasen “vi ska lära av varandra” verkligen är sann, blev mycket tydligt när vi besökte det största medlemsförbundet UASA - The Union. Deras elektroniska system för att hålla reda på och följa upp alla medlemsärenden skulle göra de flesta svenska förbund gröna av avund. Samma sak med systemet för snabb och återkommande medlemskommunikation via sms.
Jag har varit i Sydafrika flera gånger förut, och redan innan apartheidregimen föll. Jag har sett kåkstäderna och träffat människor som bor och lever där. Jag har lyssnat till berättelser om fackligt arbete, förtryck och brutalitet i skuggan av en orättfärdig regim som jag aldrig glömmer. Många kåkstäder finns kvar, många är utan jobb och det finns hur många problem som helst - men många har också fått det bättre. Samhället förändras och facken har en helt ny situation att orientera sig i.
Fackens arbete med att förändra sig och sitt arbete, i ett nytt sammanhang och med både gamla och nya uppgifter påminner om vårt, men de finns i ett annat sammanhang. Vi har mycket att lära av varandra!
Flera vi mötte sa’ att det, trots alla problem, finns en framtidstro och hopp om positiva förändringar och ett bättre liv hos många. Jag hoppas det!
De vi träffade nu var delvis andra grupper av människor än de flesta jag mött tidigare. Medelklassen växer - och den behöver också organiseras! En facklig kollega (medelålders vit medelklass, bakgrund i militären och skottskadad i kriget mot Angola eller om det möjligen var mot SWAPO i Namibia) berättade hur han - när han hörde Nelson Mandela tala om att han efter alla år i fängelse inte tänkte fortsatta vara inlåst, av känslor av hämnd - bestämde sig för att om Mandela kunde vara så förlåtande och generös och bara se framåt, då tänkte inte han haka upp sig på att blivit skjuten och hysa agg mot några tidigare fiender. Det går att tänka om!