Luddig lärlingsprovanställning oroar, men andra förslag är bra

Etiketter: alliansen, arbetsrätt, provanställningar, ungdomsarbetslöshet, utbildning

Igår presenterade Alliansen sitt program mot ungdomsarbetslösheten, Utbildning för jobb och unga. Bland förslagen återfinns flera som platsar på TCO:s lista över bra åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Det är rätt att satsa på utbildning, folkkhögskolor, praktikplatser och riktade anställningsstöd. Argumentet att sänkta arbetsgivaravgifter och ökad otrygghet inte är den enda lösning på ungdomsarbetslösheten har uppenbart haft viss framgång.

Tyvärr finns det också saker i programmet som är mindre bra.  Framförallt gäller det förslaget till “lärlingsprovanställning”. Det beskrivs som följer:

LÄRLINGSPROVANSTÄLLNING FÖR UNGA UNDER 23
Alliansen har nu enats om att nästa mandatperiod också föreslå en ny anställningsform som riktar sig till unga som lämnat gymnasieskolan. Förslaget innebär att personer upp till 23 år ska kunna anställas med en lärlingsprovanställning i upp till 18 månader. Villkoren ska regleras på sedvanligt sätt på svenska arbetsmarknaden genom kollektivavtal. Arbetsgivaren ansvarar för att anställningen ges ett utbildningsinnehåll. Lärlingsprovanställningarna ligger vid sidan av det ordinarie utbildningsväsendet
De nya lärlingsjobben ska växa fram genom branschöverenskommelser mellan parterna och därmed anpassas efter behoven i respektive område

Beskrivningen är knapphändig och väcker fler frågor än den ger svar.

För det första kan arbetsmarknadens parter redan idag avtala om allt det som Alliansen beskriver. Avtal med särskilda villkor för unga nyanställda finns på flera områden.

Det som är problematiskt ur ett fackligt perspektiv är talet om ”en ny anställningsform”. Det betyder förändringar i LAS, rimligen genom ett tillägg i provanställningsbestämmelsen i 6§. Det finns flera alternativ för att utforma en sådan bestämmelse.

Det enklaste, och ur ett anställningsskyddsperspektiv värsta, är att stadga att ”Om arbetstagaren är under 23 år får prövotiden uppgå till högst 18 månader” och sedan låta resten av villkoren (inriktningen på de som lämnat gymnasieskolan, att utbildningen ska ha ett utbildningsinnehåll och att det ska finnas ett kollektivavtal) ligga som intet förpliktigande uttalanden i förarbetena. Det skulle vara en betydande försämring av ungas anställningsskydd.

Man kan dessutom ifrågasätta vad en sådan bestämmelse skulle tillföra då det redan idag är tillåtet att anställa tidsbegränsat upp till två år i allmän visstidsanställning och två år i vikariat. Enda skillnaden är att arbetsgivare kommer att säga upp dem när som helst, utan uppsägningstid och utan att ange något skäl. Konsekvenserna av långa provanställningar har bland annat beskrivits av TCOs ordförande Sture Nordh

Ett annat alternativ är en bestämmelse som säger att för personer under 23 år får prövotiden uppgå till om anställningen har ett utbildningsinnehåll. Det kräver en tydlig definition av begreppet “utbildningsinnehåll” som rimligen måste vara något mer än det naturliga att man lär sig nya saker på ett nytt jobb. En sådan bestämmelse skulle vara något mer avgränsad, men ställer inget krav på kollektivavtal för att användas, vilket underlättar för oseriösa arbetsgivare att utnyttja den.

Ett tredje alternativ är att säga att prövotiden för personer under 23 år får uppgå till 18 månader om det finns ett kollektivavtal som reglerar utbildningsinnehåll etc. En sådan regel skulle dock inte innebära något nytt jämfört med idag. Om det är det Alliansen avser sparkar de in en öppen dörr.

När de politiska partierna lägger förslag om ändringar i skatter och bidrag kräver journalister och väljare att de ska vara konkreta och genomräknade i varje detalj. Tyvärr verkar inte samma sak gälla för förslag om förändringar i arbetsrätten. Ska det gå att föra en vettig och för väljarna upplysande debatt om arbetsrätten måste förslagen vara mer konkreta än Alliansen lärlingsförslag eller de Rödgrönas tal om rätt till heltid.

En utestående fråga är hur de 18 månaderna ska räknas gentemot de tidsgränser som finns för vikariat och allmän visstidsanställning idag. Idag kan en arbetsgivare under en femårsperiod ha en person anställd två år på vikariat, två år i allmän visstidsanställning, sex månader i provanställning och en obestämd tid i säsongsanställning utan att arbetstagaren får rätt till en tillsvidareanställning. 18 månaders provanställning för personer under 23 år skulle innebära att dessa skulle kunna vara anställda 2+2+1,5 år under en 5-årsperiod, dvs utan begränsning. Mot bakgrund av EU-kommissionens formella underrättelse kan det starkt ifrågasättas om det vore förenligt med EU-rätten.

Om politikernas förslag mot ungdomsarbetslösheten kan man läsa i Expressen, DN, SvD.

Priset inte avgörande för ungdomsarbetslösheten

Etiketter: facket, kollektivavtal, ungdomsarbetslöshet, utbildning

Nils-Eric Sandberg, tidigare ledarskribent, skriver idag på DN Debatt om ungdomsarbetslösheten. Hans analys av orsakerna till denna är enkel - ungdomsarbetslösheten en prisfråga.

“Den centrala ekonomiska teorin, grunden för alla analys, utgår från ett samband mellan pris och efterfrågan. Det vore underligt om denna generella regel inte ska gälla på den viktigaste marknaden, den för arbete. Om den gäller bestäms efterfrågan på arbete av priset. Ju högre pris - det vill säga ju högre avtalsbestämda löner - desto mindre efterfrågan. Och desto högre arbetslöshet.”

Utifrån denna utgångspunkt kommer Sandberg till slutsatsen att kollektivavtalen sätter för höga minimipriser på arbetskraft vilket, tillsammans med arbetsgivaravgifterna, gör att arbetsgivare inte anställer unga. Hans lösning är något han försåtligt kallar “en lag om individuell kontraktsrätt”. Enskilda arbetstagare och arbetsgivare ska kunna komma överens om läner som är lägre än de som anges i kollektivavtalen.

Mot detta resonemang kan man rikta flera invändningar. För det första är, inte ens i ekonomisk teori, priset det enda som bestämmer efterfrågan på en vara eller tjänst. Kvalitet är minst lika viktigt. Vad arbetskraft bekräftar stavas kvalitet utbildning och erfarenhet. Det främsta problemet för de ungdomar som riskerar att bli långvarigt arbetslösa är inte att ett högt pris håller tillbaka efterfrågan på deras arbetskraft utan att oavslutade studier eller bristfällig utbildning gör att arbetsgivare inte är intresserade av att anställa dem - oavsett lön. Att i förbifarten avfärda utbildning som verkningsfull insats mot ungdomarbetslösheten på det sätt om Nils-Eric Sandberg gör är inte seriöst.

Om priset vore så centralt som Sandberg påstår borde dessutom regeringens nedsättning av arbetsgivaravgifterna för den som anställer unga fått betydligt större effekt än den fått. Riksrevisionen har visat att den insatsen dras med stora dödviktseffekter vilket innebär att den är ett dyrt sätt att skapa få jobb för unga.

För det andra skriver Sandberg, apropå sitt förslag om en “lag om invididuell kontraktsrätt” att “detta kräver inte att kollektivavtalen slopas - inte alls”. Men effekten av hans förslag skulle vara att kollektivavtalets bindande verkan försvinner - vilket i praktiken är samma sak. Redan idag finns det en individuell kontraktsrätt såväl hos arbetsgivare som saknar kollektivavtal som hos kollektivavtalsbundna arbetsgivare. Hos de senare är den emellertid begränsad till att gälla avtal som ger individen en högre lön och starkare rättigheter än avtalet. Om kollektivavtalsbudna arbetsgivare skulle ges rätt att frångå avtalen och erbjuda arbetssökande lägre löner än de som finns i avtalen försvinner en viktig anledning till att teckna avtal. Utan avtal ingen fredsplikt. Den modell Sandberg förespråkar riskerar alltså att leda till en betydligt fler och tuffare konflikter på arbetsmarknaden.

För det tredje är Sandbergs beskrivning av den svenska fackföreningsrörelsen som ett skråväsende gravt missvisande. Svensk fackföreningsrörelse har under decennier tydligt visat sin förmåga att ta ansvar för samhällsutvecklingen. Dessutom arbetar vi, i vart fall inom TCO-familjen, till skillnad från de gamla skråna inte för att begränsa utbudet av arbetskraft inom våra områden. Tvärtom är vårt främsta recept mot ungdomsarbetslösheten att flera unga ska få den utbildning som gör att de kan konkurrera om jobben inom våra avtalsområden.

Att fler personer med rätt utbildning är en bra insats mot ungdomsarbetslösheten anser även Svenskt Näringsliv.

Debatten om ungdomsarbetslösheten fortsätter

Etiketter: anställningsskydd, LAS, Per Skedinger, svenskt näringsliv, tidsbegränsad anställning, ungdomsarbetslöshet, visstidsarbete

I dagens SvD ges Per Skedinger från Institutet för Näringslivsforskning en slutreplik i vår debatt om anställningsskyddets betydelse för den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Som jag skrev i min bloggkommentar till Skedingers förra artikel var anledningen till att vi inte tog med hans femton år gamla forskning i rapporten att det i en kort rapport var nödvändigt att göra en avgränsning. Vi koncentrerade oss därför på studier från de senaste tio åren, vilka speglar det aktuella forskningsläget. Syftet var inte att undanhålla läsarna forskningsresultat.

Bloggar och debattsidor är egentligen fel forum för en så komplex fråga som forskningsläget vad gäller anställningsskyddets påverkan på ungdomsarbetslösheten. Det jag kan göra är att uppmana de intresserade att själva läsa de relevanta avsnitten i såväl TCO:s rapport om anställningsskyddets betydelse för ungdomsarbetslösheten som Skedingers bok i ämnet. En sak som vi uppenbart är överens om är de många fallgropar som studier av sambandet mellan arbetsrätt och anställningsskydd innehåller.

Som arbetsrättsjurist med specialisering på komparativ rätt vill jag särskilt peka på det svajiga i de index över anställningsskyddet som ligger till grund för majoriteten av studierna. OECD publicerade så sent som förra året en ny version av sitt index, där de försökt ta hänsyn till en del av de invändningar som rests mot tidigare index. En konsekvens av de nya beräkningarna är att Sverige nu rankas som det tionde mest liberala av de 30 undersökta länderna. Med OECD:s sätt att räkna är Sverige inte ett land med en strikt arbetsrätt.

Oavsett om man anser att forskningen visat att det finns ett samband mellan anställningsskydd och ungdomsarbetslöshet i Sverige eller inte, gäller det att inte glömma bort huvudfrågan. Tillhör anställningsskyddet de viktigaste förklaringarna till den höga svenska ungdomsarbetslösheten? Eller finns det andra områden som är viktigare och därför bör hamna i fokus för insatser mot ungdomsarbetslösheten?

Skedingers studie från 1995 visade på ett visst samband mellan arbetslösheten bland 16-19-åringar och ett strikt anställningsskydd. För 20-24-åringarna fanns inget sådant samband. Mot det ska ställas de tydliga forskningsresultat som finns vad gäller utbildningens betydelse för unga människors möjligheter på arbetsmarknaden (även efter fyllda 20 år). Rapporten Ungdomsarbetslösheten och folkhögskolorna skriven av Jonas Olofsson innehåller en redogörelse för forskningen på detta område.

Ungdomsarbetslösheten - Svar till Svenskt näringslivs forskare

Etiketter: institutet för näringslivsforskning, LAS, Per Skedinger, svenskt näringsliv, tidsbegränsad anställning, ungdomsarbetslöshet, visstidsarbete

I fredags, den 26/2, publicerade SvD en debattartikel av Per Skedinger där han anklagade TCO och undertecknad för “tendensiösa tolkningar och grova faktafel” då vi, i en rapport och flera debattartiklar, visat att anställningsskyddet inte kan förklara den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Ett svar har publicerats i SvD, med den rättvisande rubriken Utbildning är lösningen för arbetslösa unga. Det finns dock anledning att utveckla vissa resonemang på ett sätt som det inte går att göra i en kort debattsidereplik.

Skedinger motiverar sina anklagelser med att vi i rapporten inte nämner en studie han själv publicerade 1995 samt den kommentar till samma studie som Bertil Holmlund skrev i samma veva. I en kort rapport är det givetvis inte möjligt att redogöra för alla studier som finns på området. Vi koncentrerade oss därför på studier från de senaste tio åren, vilka speglar det aktuella forskningsläget. Som utgångspunkt tog vi den uppräkning av forskning som sägs bevisa sambandet mellan strikt anställningsskydd och hög ungdomsarbetslöshet som Skedinger själv gör i en artikel i Ekonomisk Debatt 7/2008.

Skedingers och Holmlunds artiklar, vilka både publicerades 1995, valdes bort därför att de hade mer än ett och halvt decennium på nacken. Läser man artiklarna kan man dessutom konstatera att de knappast ger grund för att en försämring av anställningsskyddet skulle vara något effektivt medel mot den höga svenska ungdomsarbetslösheten.

Såväl Skedingers studie som Holmlunds kommentar bygger på en jämförelse mellan olika tidsperioder då Skedinger menar att Sverige har haft ett mer strikt respektive ett mindre strikt anställningsskydd. Skedingers slutsats var att den relativa ungdomsarbetslösheten (men bara bland tonåringar, inte bland unga över 20 år) var lägre under den period då anställningsskyddet var mindre strikt. Artikeln utmynnade i en rekommendation till beslutsfattarna var därför att utöka möjligheterna till tidsbegränsade anställningar.

Det som gör att studien saknar relevans för den aktuella debatten är att beslutsfattarna gjorde just det. 2000-talets första decennium har sett en betydande avreglering av reglerna för tidsbegränsade anställningar (utöver den flexibilitet som redan låg i möjligheten att i kollektivavtal komma överens om andra regler). Anställningsskyddet är idag betydligt mer flexibelt vad gäller tidsbegränsade anställningar än under den senaste period som i Skedingers studie får symbolisera en period av mindre strikt anställningsskydd (1982-1992). T ex så behövde arbetsgivare då motivera varför en anställning skulle vara tidsbegränsad (arbetstopp, projekt, vikariat) något de inte behöver idag. Trots det har den relativa ungdomsarbetslösheten skjutit i höjden. Den medicin som Skedinger skrev ut 1995 har prövats, men utan att patienten blev bättre.

Skedinger gillar heller inte att vi i vår rapport påpekar det tämligen självklara att det faktum att en eller flera studier visar att det går att hitta ett samband mellan till exempel ett starkt anställningsskydd och en hög ungdomsarbetslöshet inte innebär att detta samband gäller för varje enskilt studerat land.

Sammantaget är bevisen för att det svenska anställningsskyddets utformning skulle vara en viktig förklaring till den höga svenska arbetslösheten så svaga att förklaringarna, liksom lösningarna, måste sökas på annat håll. TCO har, i rapporter och i vårt fempunktsprogram mot ungdomsarbetslösheten påpekat vikten av utbildning och ett bättre samarbete mellan skola och arbetsliv för att göra ungdomar attraktiva på arbetsmarknaden. För den som saknar gymnasieutbildning är varken slopat anställningsskydd eller sänkta ungdomslöner en lösning.

Avslutningsvis måste även några ord sägas om den organisation som Per Skedinger företräder, Institutet för näringslivsforskning. SvD ger Skedinger titeln “forskare” utan att någonstans nämna att hans arbetsgivare är en organisation vars huvudman är Svenskt näringsliv.  Såväl Urban Bäckström som Signhild Arnegård Hansen sitter i styrelsen. Per Skedinger är i lika hög grad en företrädare för ett partsintresse som författaren till dessa rader. Institutet för näringslivsforskning lika fristående från Svenskt näringsliv som semesteranläggningen Riva del Sole är från fackföreningsrörelsen.

Önskelistor och argument

Etiketter: jul, LAS, svenskt näringsliv, turordningsregler, ungdomsarbetslöshet

Julen är önskelistornas högtid. Men det är inte bara barn som har önskelistor. Alla intresseorganisationer med självaktning sitter med mer eller mindre explicita listor på förändringar och reformer man skulle vilja se genomförda.

Intresseorganisationernas önskelistor är en blandning av gammalt och nytt, långsiktigt och kortsiktigt, tidlösa och mer aktuella önskningar. Exempel från TCO:s lista är ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen mellan kvinnor och män, höjt tak i a-kassan, en väl fungerande sjukförsäkring och respekt för mänskliga och fackliga rättigheter.

En fara med önskelistorna är att det är lätt hänt att man använder varje argument man kan komma på för att övertyga den allmänna opinionen eller politikerna om att ens önskan måste uppfyllas - även de dåliga. Alltför långsökta argument - där kopplingen mellan den reform man vill ha genomförd och det aktuella samhällsproblem man hävdar att den ska lösa är svag - gör att man förlorar i trovärdighet.  

Högt upp på organisationen Svenskt Näringslivs önskelista står denna jul, liksom många föregående jular, förändringar i arbetsrätten. Särskilt i anställningsskyddet och hemskt gärna i turordningsreglerna. Det argument som  används just i år är den höga svenska ungdomsarbetslösheten. Problemet är argumentet tillhör den ovan beskrivna kategorin: de långsökta.

Som vi från TCO har visat så kan en försvinnande liten del av ungdomsarbetslösheten skyllas på LAS. Detta har retat upp Svenskt Näringsliv vilket bland annat har tagits sig uttryck bland annat i debattartiklar i Aftonbladet, på vilka vi givetvis svarat.

I januari kommer vi att presentera en ny rapport om anställningsskyddet och ungdomsarbetslösheten där vi bland annat går igenom hur reglerna ser ut och vad forskningen egentligen säger om det svenska anställningsskyddets effekter på den svenska ungdomsarbetslösheten.

Svenskt Näringsliv tror att ungdomsarbetslösheten beror på LAS. Om de ändå ska önsketänka kan de väl tro på tomten också.

Om ändå ungdomsarbetslösheten kunde falla lika snabbt som myterna om den

Etiketter: arbetsförmedlingen, LAS, statistik, turordningsregler, ungdomsarbetslöshet

Att med darr på stämman konstatera att “var fjärde ung svensk är arbetslös” har blivit comme-il-faut bland politiker, krönikörer och andra debattörer det senaste halvåret. Alla med minsta kunskap om arbetsmarknadsstatistikens utformning har dock vetat att så inte var fallet. På dagens DN Debatt skriver Arbetsförmedlingens GD och analyschef att sättet som arbetslösheten mäts på, där många studerande räknas som arbetslösa, ger en missvisande bild och riskerar att dölja de ungdomar som har verkligt stora problem på arbetsmarknaden.

Arbetsförmedlingen har rätt. Det råder inget tiviel om att ungas arbetslöshet är ett stort samhällsproblem, och att Sverige brottas med en högre relativ ungdomsarbetslöshet många andra jämförbara länder. Men det sätt på vilket statistiken är utformad riskerar att leda till felaktiga slutsatser om ungdomsarbetslöshetens orsaker och därmed om vilka insatser som bör göras för att bekämpa den.

Ett annat problem har varit mytbildningen om ungdomsarbetslöshetens orsaker. Ett otal debattörer, men även många forskare, har hävdat att turordningsreglerna i Lagen om anställningsskydd (LAS) leder till hög ungdomsarbetslöshet. Det kan låta logiskt att en regel som säger att den som är sist anställd är den som först får lämna sitt jobb vid arbetsbrist skulle leda till hög ungdomsarbetslöshet. Med hjälp av statistik från Statistiska centralbyrån har vi från TCO dock lyckats visa att detta är en myt. Våra beräkningar visar att bara 2,5 procent av de arbetslösa ungdomarna var utan jobb på grund av personal- eller driftsinskränkningar, dvs situationer där turordningsreglerna kunde ha aktualiserats.

Igår publicerade Aftonbladet en debattartikel av Roger Mörtvik och mig där vi förutom ovanstående även visade att de ungdomar som blivit uppsagda från en tillsvidareanställning snabb lämnar arbetslöshet. Arbetsförmedlingens är i sin artikel inne på samma spår.

Man kunde bara önska att ungdomsarbetslösheten föll lika snabbt som myterna om den.

Westerberg har fel om LAS

Etiketter: anställningsskydd, DN, huvudavtalsförhandlingarna, LAS, Nederländerna, rikard westerberg, ungdom, ungdomsarbetslöshet

Rikard Westerberg fortsätter i dagens DN sin kamp mot värderkvarnarna (dvs mot LAS). Westerberg menar att kompetens och inte anställningstid bör vara utsorteringsprincip vid uppsägningar och antyder att så inte är fallet. Men Westerberg har fel! Kompetensregeln gäller i LAS redan idag. Har man inte kompetens för de jobb som blir kvar vid en nedskärning så ryker man, oavsett anställningstid. Men Westerberg menar kanske att principen om anställningstid helt bör ersättas av en princip om kompetens i turordningsreglerna. Detta har diskuterats. Men då har det visat sig att arbetsgivarna är benhårda på att det är de - arbetsgivarna - som skall avgöra vilken kompetens som medarbetarna har och vilken kompetens som behövs på arbetsplatsen. Det blir i praktiken arbetsgivaren som godtyckligt får bestämma vem som skall få sparken och vem som skall få ha kvar jobbet. Jag har sagt det förr och säger det igen; om någon kommer på en bättre princip som skall gälla vid uppsägningar än anställningstid så gärna för mig. Men den ordning som vi har idag måste ersättas av någon annan ordning som skyddar mot godtycke, annars blir det ren arbetsgivarmakt. Det tål vi inte.

M hela folkets parti?.men inte utan LAS

Etiketter: alliansen, anders borg, anställningsskydd, facket, företagare, högerblocket, LAS, littorin, moderaterna, nyliberalism, omställningsavtal, regeringen, reinfeldt, rörlighet, sven-otto littorin, svensk modell, ungdomsarbetslöshet, ungdomslönerna

Av media att döma vill nu moderaterna bli hela folkets parti och inte en sammanslutning för företagare och dom där som sprutar champagne i Visby på somrarna. Det kan dom säkert lyckas med. Fast inte utan LAS, vilket partiledningen har fattat. Men det har inte Företagarna, som mörkar att turordningsreglerna i LAS går att förhandla bort och dessutom tillåter att småföretag undantar två anställda. Det har heller inte MUF-ordföranden Niklas Wykman. Han uppvisar en alltmer bisarr likgiltighet inför vad som blir resultatet av att spela ut unga mot gamla.

Den moderata partiledningen känner innehållet i LAS, dvs att den går att förhandla bort. Den vet också att LAS medverkar till att omställning och omstrukturering fungerar smidigt i vårt land. Vi får se om den moderata partiledningen nu också insett att man inte kan runda vår grundläggande fackliga värdering. Turordningsreglerna skyddar människor mot arbetsgivarens godtycke vid uppsägning. Utan principer för uppsägning, till exempel “först-in-sist-ut”, så står arbetstagarna utelämnade till arbetsgivarens godtycke. Arbetsgivaren kommer att kunna säga upp vem han vill efter eget gottfinnande. Att vi inte kan ha det så, tycker en överväldigande majoritet av vårt folk. Det är inte ens en rättvisefråga, utan en fråga om anständighet, en “hygienfaktor” som någon uttryckte det.

Sakförhållanden och rationalitet i all ära, men utan värderingar som bottnar i att Sverige skall vara ett anständigt land att leva i så blir inget parti hela folkets parti.

Ungdomsarbetslöshet i fokus i Almedalen

Etiketter: arbetslöshet, svenskt näringsliv, ungdomsarbetslöshet, utbildning

Så är Almedalsveckan slut för i år. Ungdomsarbetslösheten stod i fokus på en mängd seminarier och tal.

Svenskt Näringsliv var först ut under veckan med att presentera vad som krävs för att minska arbetslösheten bland unga: borttagande av turordningsreglerna, minskat anställningsskydd, sänkta lönerna för unga, förändrat utbildningssystem, sänkta skatter och aldrig ett införande av förmögenhetsskatt. Det vill säga ungefär de politiska åtgärder som Svenskt Näringsliv brukar föra fram för att lösa även andra samhälleliga problem.

Jan Björklund presenterade lite senare i veckan enligt sig själv ett kontroversiellt förslag med lärlingar och lärlingslöner för att minska ungdomsarbetslösheten. Själva sakfrågan mottogs inte som kontroversiell och finns redan i ett antal avtal mellan arbetsmarknadens parter, däribland för byggnadsarbetare och elektriker. Det viktiga är att beslut om anställning som lärling och en lärlingslön ska beslutas av arbetsmarknadens parter och en lärlingsanställning ska innehålla ett stort utbildningsinslag av icke-företagsspecifika kunskaper. Lärlingar ska bara finnas där upplärningsstiden är lång och där lärlingen lär sig sådant som kommer till nytta i anställning hos en annan arbetsgivare.

Arbetslösheten bland unga (15-24 år) är oroande hög, enligt officiell statistik 24 procent under första kvartalet i år. Men det är viktigt att inte se till denna siffra utan att se till vilka individer som är arbetslösa och vad de kan behöva för att gå från arbetslöshet till sysselssättning. För det första är arbetslösheten bland gruppen 15-19 år 36 procent medan den i åldersgruppen 20-24 år är 19 procent. Unga mellan 15 och 19 år ska studera för utan en komplett gymnasieutbildning klarar man sig mycket dåligt på dagens arbetmarknad. Om skolungdomar söker men inte får ett extrajobb är det problematiskt men det är ett annat och inte lika graverande problem som om en ung person som gått ut gymnasieskolan inte finner jobb. Av dem mellan 20 och 24 år som är arbetslösa är 25 procent heltidsstuderande. Det ger att 14 procent av dem mellan 20 och 24 år är arbetslösa och inte heltidsstuderande. Det är fortfarande alarmerande många personer. 

Finanspolitiska rådets rapport visar att den höga ungdomsarbetslösheten är ett resultat av ett mycket stort antal väldigt korta arbetslöshetsperioder. Fler övergångar från studier till arbete och mellan korta arbeten förklarar därmed en stor del av den höga arbetslösheten. Men det finns också unga som är arbetslösa under längre tid. De unga som inte har genomgått gymnasiet eller invandrat sent till Sverige har en klart ökad risk att vara långtidsarbetslös som ung.

För att minska arbetslösheten bland unga sänkte regeringen år 2007 arbetsgivaravgifterna för unga. Denna reform har fått hård kritik från Riksrevisionen för att ha höga dödviktseffekter, ha skapat få jobb och varje skapat jobb beräknas därmed ha kostat 900 000 kr. Dessa skattemedel kan användas effektivare.  Den viktigaste åtgärden för att minska arbetslösheten bland unga är att se till att alla unga har en fullständig gymnasieutbildning. Det behövs ett kunskapslyft för unga! De unga som inte klarade målen i skolan efter nedskräningarna i skolan under den förra ekonomiska krisen.

De kortare arbetslöshetstiderna kan minska genom en smidigare övergång mellan studier och arbete. Gymnasie- och högskoleutbildning bör ge elever och studenter möjlighet till praktik och därmed både kontakter och arbetslivserfarenhet. Ungas möjlighet till arbetslivserfarenhet behöver också stärkas däribland genom att alla unga bör ges möjlighet till sommarjobb och arbetsmarknadspolitiken riktad mot unga bör innehålla jobbpraktik.