Rätt arbetslinje i efterkris-politiken

Etiketter: a-kassan, a-kasseavgift, arbetsförmedlingen, arbetslöshet, arbetslöshetsförsäkring, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, arbetstidsreglering, kompetensutveckling, konjunkturpolitik, krisen, littorin, obetalt arbete, produktivitet, regeringen, social trygghet, sysselsättning, utanförskap

Arbetsförmedlingen presenterar en optimistisk prognos som visar att arbetslösheten snart når sin topp och börjar vända nedåt. Det antyder att en positiv utveckling på arbetsmarknaden sker snabbare än vad jag trodde. Det är givetvis glädjande.

Det finns dock faktorer som riskerar att ta knäcken på den positiva utvecklingen. En sådan är det starkt ökande övertidsuttaget. Risken är uppenbar att arbetsgivare använder sig av övertid istället för att nyanställa. På så sätt blir arbetslösheten högre än vad den behöver vara. Uppenbarligen finns det stora möjligheter för arbetsgivare att lägga ut mycket övertidsarbete, trots gällande lagregler. Den dolda övertiden exploderar nu, särskilt bland män inom privata tjänstenäringar. Regeringen bäddar för att detta blir ett än större problem genom att, i förenklingssyfte, tillåta att företag utan kollektivavtal i realiteten får ta ut 350 timmars övertid.

En annan osäkerhet gäller kvaliteten i de arbetsmarknadspolitiska insatserna.  Arbetsförmedlingens nya satsning kallas Lyft. Regeringen sätter stort hopp till att denna satsning skall trycka ut många arbetslösa i jobb under innevarande år. Men då vill det till att praktikinslagen inom Lyft blir av hög kvalitet. Det måste finnas ordentligt med resurser för handledning. Programmet måste också bygga på lärande och kompetensutveckling. Det är de nya framväxande jobben som Lyft-deltagarna skall kunna ta, inte de gamla ty de är försvunna för alltid.

Diskussionen om arbetslinjen, eller snarare arbetslinjerna, blir akut efterhand som vi går ur krisen. Det finns nämligen åtminstone två arbetslinjer. Den första handlar om att gamla jobb med lågt kunskapsinnehåll och låga löner försvinner. De som blir arbetslösa får genom utbildningsystemet och arbetsmarknadspolitiken hjälp att komma vidare och ta de nya jobben med mer komplicerat innehåll och högre lön. A-kassan är så utformad att den premierar aktivt jobbsökande. Den här arbetslinjen är alltså en utbildnings- och kompetenslinje.

Så har vi den arbetslinje som regeringen för idag. Den handlar om två saker. Korttidsarbetslösa skall ta första bästa jobb oavsett kvalifikationer och utbildning. Det kallas matchning. Kostnaderna för arbetslösheten sjunker då kortsiktigt men det gör tyvärr också produktiviteten. Detta uppnås genom att försämra arbetslöshetsförsäkringen så till den grad att den inte går att klara sig på. Vidare ska de långtidsarbetslösa sättas i arbete. Men eftersom de inte kan klara komplicerade jobb så måste det skapas en låglönearbetsmarknad där de kan jobba. Det vill regeringen åstadkomma genom försämrad anställningstrygghet och möjligheter för arbetsgivare att pressa lönerna. Den här arbetslinjen är alltså en otrygghets- och låglönelinje.

Den viktiga frågan framöver är hur låg arbetslösheten kan förmås att bli i den kommande högkonjunkturen. Regeringen kommer att hävda sin arbetslinje, alltså otrygghets- och låglönelinjen, för att bringa ned arbetslösheten. Jag tror inte på den metoden. Utbildnings- och kompetenslinjen har historiskt visat sig framgångsrik i vårt land. Det finns ingen skäl att ändra på det.

Det verkliga utanförskapet tonar fram ur statistiken

Etiketter: arbetsförmedlingen, arbetslöshet, arbetsmarknadspolitik, littorin, superarbetskraft, sysselsättning, utanförskap, utbildningslinjen

Vi var några som idag fick en förhandsinformation om Arbetsförmedlingens senaste arbetsmarknadsrapport. Där finns några saker som borde göra regeringen bekymrad och föranleda en omprövning av politiken.

1. Den så kallade Jobbchanskvoten har ökat från 0,57 i september 2006 till 0,66 i augusti 2009. Jobbchanskvoten mäter spridningen i sannolikheten för sökandegrupper med olika arbetslöshetstider att få ett jobb. Att kvoten har ökat indikerar att personer med korta arbetslöshetstider har ökad sannolikhet att få ett jobb jämfört med de med långa arbetslöshetstider.
2. Matchningsindikatorn sjunker nu snabbt sedan hösten 2008. Matchningsindikatorn mäter avvikelsen mellan det faktiska antalet matchningar (av de som söker jobb med lediga platser) och det förväntade antalet matchningar. I rapporten anges att det teoretiskt kan bero på minskad sökaktivitet och högre kvalifikationskrav från arbetsgivarna. På annat ställe i rapporten förvånas man över den fortsatt höga sökaktiviteten. Slutsatsen blir att ökade krav på att få ett jobb i kombination med de humankapitalförluster som långa arbetslöshetstider innebär är förödande.
3. Första kvartalet 2007 hade 40 procent av de inskrivna vid Arbetsförmedlingen inte blivit anvisade en enda plats inom ett år. I rapporten säger man att “det kan ha varit svårt att hitta lediga platser att anvisa till denna grupp.” I gruppen finns en överrepresentation av funktionshindrade, lågutbildade och äldre. Vidare framhåller man att om arbetsgivare får många ansökningar från arbetslösa som inte har de kvalifikationer som krävs, så tappar arbetsgivarna förtroendet för Arbetsförmedlingen.

Det är ur denna statistik som de människor som är i verkligt utanförskap tonar fram. Och de har inte blivit färre med regeringens jobbpolitik. Ej heller har deras möjligheter att få ett jobb ökat nämnvärt under den högkonjunktur som rådde till för ett år sedan. I den jobbkris som kommer att vara under ytterligare ett antal år kommer dessa människors möjligheter att bli allt sämre om inte en mer relevant jobbpolitik förs.

Politikens “utanförskapsmultiplikator”

Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, oppositionen, regeringen, sjukförsäkring, utanförskap, valet2010

Den amerikanske f.d. arbetsmarknadsministern och samhällsdebattören Robert Reich sade tidigare i år i ett av sina blogginlägg: “Every lost job has a multipliereffect throughout the economy. For every person who no longer has a job and can’t find another, or is trying to enter the job market and can’t find one, there are at least three jobholders who become more anxious that they may lose their job.”

Den multiplikatoreffekt som Reich talar om skulle naturligtvis lätt kunna överföras till vårt land. Man skulle till och med kunna använda sig av hans tanke när man analyserar inte bara arbetslöshetsrisker, utan också risker förknippade med sjukdom och arbetsofrömåga. Det är givetvis svårt att försöka uppskatta hur stor eller kraftfull en sådan effekt då skulle kunna vara. Men om allt fler i vårt land, vilket alla undersökningar visar, oroar sig för att det inte finns ett fullgott försäkringsskydd när ohälsan/arbetslösheten är framme blir naturligtvis multiplikatoreffekten allt större.

Jag stod och funderade över detta när jag tidigare idag, under en manifestation vid mynttorget, lyssnade till vittnesmål från människor som drabbats av de allt hårdare och omänskliga reglerna i sjukförsäkringen.

Från och med årsskiftet beräknar regeringen själv med att ytterligare ca 50 000 kommer att bli av med sin ersättning från sjukförsäkringen. Många av dem kommer med stor sannolikhet att uppleva att de blivit övergivna av ett välfärdssamhälle de tidigare trodde fanns. Om man tänker sig denna grupp och dessutom tillför motsvarande grupp bland de arbetslösa, som står utan försäkringsskydd på grund av regelförändringar i a-kassan, har man nog ganska väl börjat ringa in de problem som den nuvarande regering kommer att ställas inför vid valet 2010.

Ett sätt att ta sig ur detta dilemma för regeringen skulle då kunna vara att hävda att man ändå gjort något åt förra valets stora fråga, det s.k. utanförskapet. Problemet är bara att detta just nu ökar kraftigt. Enligt SCB:s senaste beräkning har “utanförskapet” ökat med ca 68 000 helårsekvivalenter sedan augisti förra året (se artikel i R&D).

Det scenario som  troligen kommer att uppstå under valåret är att oppositionen kommer att försöka föra upp problemen med ett växande “utanförskap” till debatt, samtidigt som regeringen kommer att försöka tala om annat. Vilket utfallet i valet blir är naturligtvis omöjligt att sia om. Men svaret på frågan är antagligen till stor del beroende av hur stark “utanförskapsmultiplikatorn” kommer att vara nästa höst…

Press: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2,

En kedja är inte starkare än sin svagaste länk…

Etiketter: cristina husmark-pehrson, regeringen, rehabilitering, sjukförsäkring, utanförskap

Det blir allt mer uppenbart att regeringens “rehabiliteringskedja” brister på grund av frånvaron av rehabiliteringsinsatser. En viktig länk i “rehabiliteringskedjan” har ju bland annat varit “en satsning på företagshälsovården“.

Staten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) ingick därför, för ett bra tag sedan, ett avtal om en utbyggnad av företagshälsovården ute i landets landsting och regioner. Nu visar det sig att denna utbyggnad, precis som en rad tunga remissinstanser tidigt varnade för, stött på stora och allvarliga problem.

I senaste nummret av Försäkringskassans egen tidning, Dagens Socialförsäkring (s. 4), konstateras: “Regeringen måste tänka om. Ambitionen om en mer aktiv företagshälsovård har inte givit resultat. Inte en enda överenskommelse har träffats.”

I sitt remissvar till Långtidsutredningen (SOU 2008:105) skriver dessutom Försäkringskassans ledning att integrationen av företagshälsovården i det nya sjukförsäkringssystemet ”inte utvecklats som statsmakterna tänkt sig”.

Tyvärr riskerar problemen med företagshälsovården och andra rehabiliteringsinsatser att leda till att de som drabbats av ohälsa och som just nu passerar de snäva tidsgränserna i sjukförsäkringen kan bli utan ersättning, trots att de inte ens fått chansen till en rimlig rehabilitering.

Dettta visar på behovet av en ordentlig översyn av hela sjukförsäkringen, så som TCO tidigare krävt.

Fattigdomen, utanförskapet och bidragsberondet ökar…

Etiketter: anders borg, finanspolitik, kris, lågkonjunktur, socialbidrag, utanförskap

“Jag är livrädd för att bli arbetslös eller sjukskriven“, så säger Urban Larsson i dagens Aftonbladet. Urban arbetar som processingenjör i Bengtsfors. Kommunalrådet i samma kommun, Per Eriksson, säger angående behovet av stöd till kommunerna: “Kommer det ingen medveten och långsiktig satsning från regeringen, ja då blir det en rejäl slakt i kommunerna.”

Detta är två tankeväckande bilder, som säger något om läget i landet idag. Både Urban och Per för fram en verklighet som i högsta grad har med den förda ekonomiska politiken att göra.

Regeringen har, precis innan lågkonjunkturen bröt ut, gjort kraftiga försämringar i både sjukförsäkringen och a-kassan. Idag är det därför svårare än tidigare att kvala in till trygghetssystemen och lättare att bli utkastad ur dem. Har man ändå ”tur i oturen”, och vid eventuell arbetslöshet eller ohälsa har rätt till stöd från trygghetsförsäkringen, tvingas man leva på en betydligt lägre ersättning än tidigare.

Den rädsla som Urban Larsson och många andra ger uttryck för är förståelig, men samtidigt livsfarlig för samhällsekonomin. Om människor, av rädsla för att ha otur, börjar lägga undan allt mer av inkomsten på banken istället för att konsumera riskerar lågkonjunkturen att fördjupas.

Riktigt illa blir det om Per Erikssons farhågor samtidigt besannas och kommunerna på bred front tvingas säga upp personal. Då blir den ekonomiska krisen ytterst svårstoppad. Från 1930-talskrisen känner vi igen vad som kan inträffa om politikerna för en allt för kameral ekonomisk politik. Lågkonjukturen görs då självförstärkande.

Den ekonomiska krisen är dock inte ödesbestämd. Vi kan faktiskt, också sett ur ett begränsat nationellt perspektiv, göra något åt situationen. Urbans och Pers farhågor kan mötas av en aktivare krispolitik. Statsstöd till kommunerna och reparation av våra trygghetsförsäkringar är då självklart två viktiga inslag i en sådan politik.

Frågan är om regeringen har modet att inse situationens allvar och lyssna till en allt mer samstämmig ekonomisk expertis, som kräver mer effektiva och omfattande efterfrågestimulanser än de som hittills genomförts och planerats…

Press: DN1, DN2, DN3, DN4, AB1, AB2,  SvD1, SvD2

Utanförskapsbegreppet i utförsbacken…

Etiketter: anders borg, arbetsmarknad, ekonomi, statistik, utanförskap

Tidigare har den vetenskapliga expertisen, med professor Bertil Holmlund i spetsen, sågat Alliansregeringens utanförskapsbegrepp.

Holmlund menar exempelvis att regeringens sätt att “beskriva all frånvaro från arbete som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen som utanförskap gränsar till missbruk av modersmålet.”

Nu går också Riksrevisionen, som har till uppdrag att granska den statliga verksamheten, ut och kritiserar regeringens användning av begreppet. Man säger bland annat att “begreppet utanförskap är svårt att styra efter och följa upp, eftersom det inte är tydligt definierat.”

Saknas snart bara att Kungen går ut och uttrycker sin tveksamhet till att använda det omöjliga utanförskapsbegreppet.

Ska man ändå försöka se saken från den allvarliga sidan är det naturligtvis problematiskt att finansministern tidigare sagt att han avser att ålägga SCB att ta fram ny statistik över “utanförskapet”. 

Om de statistikproducerande myndigheterna åläggs att ta fram statistik enbart för att bygga under ett ensidigt partipolitiskt perspektiv, som dessutom på goda grunder kraftigt är ifrågasatt, finns det anledning att vara allvarligt bekymrad.

Denna typ av partipolitisk toppstyrning av den opartiska statistikproduktionen har vi hittills inte varit särskilt vana vid.

Växande oro att förlora jobbet vid sjukdom

Etiketter: arbetsmarknad, jobb, lågkonjunktur, oro, sjukförsäkring, social trygghet, socialbidrag, utanförskap

Var tionde person under 31 år (ungefär 70 000 personer) tror inte att de kommer att kunna arbeta kvar i sitt yrke om två år på grund av ohälsa. Endast varannan av dem som varit sjukskrivna i mer än tre månader tror sig kunna jobba kvar i yrket om två år. Det visar en undersökning som Föreningen Svensk Företagshälsovård (FSF) nyligen gjort.

Detta är siffror som oroar, inte minst med tanke på att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Dessutom visar de analyser vi på TCO gjort (se bl.a. rapporten “Jakten på superarbetskraften fortsätter!”) att arbetsgivarna idag i allt högre utsträckning är negativa till att anställa personer med ohälsa eller ohälsohistoria.

Bilden förbättras inte när FSF-undersökningen sammanförs med de beräkningar som Försäkringskassan gjort angående hur många av de sjukskrivna som den närmaste tiden kommer att utförsäkras, till följd av regeringens hårdare regler och snävare tidsgränser i sjukförsäkringen.

Under den lågkonjunktur, som vi har framför oss, riskerar alltså ett mycket stort antal människor med ohälsa att ställas utan försörjning. De som inte har en make/makas inkomst att räkna med riskerar då att göras beroende av kommunalt ekonomiskt bistånd (socialbidrag).

Detta är en verklighet som politikerna, såväl i regeringen som i oppositionen, måste våga se i vitögat. Facket har dessutom ett extra stort ansvar att synliggöra denna bistra verklighet och att ta fram konstruktiva förslag så att utsatta medborgare och fackmedlemmar inte råkar illa ut.

Detta är några av skälen till att TCO nu bestämt sig för att starta upp ett arbete, under ledning av arbetsmiljöforskaren Töres Theorell, med att se över det regelverk som nyligen införts och sedan ta fram konstruktiva förslag.

Uppenbarligen är utmaningarna i detta arbete mycket stora. Men detta är ett så viktigt uppdrag att vi knappast kan avstå från att anta utmaningen. Det handlar ju ytterst om att ta de kärnfackliga värderingarna på allvar.

Om att missbruka modersmålet…

Etiketter: anders borg, arbetsmarknad, bertil holmlund, internationella jämförelser, socialförsäkring, sysselsättning, utanförskap

Nej, denna bloggpost kommer inte att handla om mitt modersmål “meänkieli”, utan om något helt annat.

I Upsala Nya Tidning (UNT) skriver nämligen Bertil Holmlund (professor i nationalekonomi) en mycket välformulerad och intressant artikel om det, i den samhällspolitiska debatten, så centrala utanförskapsbegreppet.

Här är tre smakprov ur artikeln:

1. “Att beskriva all frånvaro från arbete som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen som utanförskap gränsar till missbruk av modersmålet.”

2. “Att tala om utanförskap må vara effektiv politisk retorik, men att välja antalet helårsekvivalenter som central indikator på framgång i sysselsättningspolitiken skapar pedagogiska problem.”

3. “Finansministern är visserligen en god pedagog men hans pedagogiska talanger borde användas till något viktigare än utanförskapsexercis.”

Holmlunds artikel är intressant, i synnerhet som han i många andra sammanhang knappast kan anklagas för att vara särskilt regeringskritisk. Bertil Holmlund förekommer tvärtom ofta som referens i texter från exempelvis finansdepartementet.

Det skall bli spännande att se hur ofta (eller om) denna holmlundska text kommer att finnas med i någon fotnot när regering och departement i fortsättningen formulerar sig angående det s.k. utanförskapet.

Du finner Holmlunds artikel i UNT här. Läs den!

Ps! Tack Kristina för att du tipsade mig om artikeln. Ds

Rännskita, den svenska modellen och kanske också utanförskap

Etiketter: ssu, svenskt näringsliv, utanförskap

Jag har i tidigare inlägg raljerat med att Svenskt Näringsliv (SN) drabbades av magsjuka och därmed också utanförskap, enligt regeringens definition. Jag ber om ursäkt då det visar sig att det hela förmodligen var iscensatt av några idioter på vänsterkanten. Jag beklagar också att SSU-Stockholm stödjer saken och uppenbarligen tänker ge röda rosor till galenpannorna. Man undrar vilken kroppsdel SSU-Stockholm tänker med. Framförallt går tankarna till mina kollegor på SN, de som jag har daglig kontakt med. Vi är ju spjutspetsarna i ett partssystem som alla försöker att få fungera.

Men tänk om hela SN:s delegation till huvudavtalsförhandlingarna hade drabbats av rännskita? Vad hade hänt då? Inget avtal, istället lagstadgade minimilöner, slut med den svenska modellen, slut med facket, slut med SSU och med dess Stockholmsavdelning. Nåja, kanske lika bra det..åtminstone med det senare.

En tolkning av händelsen kan ju också bli den att (s) faktiskt är skyldigt till utanförskapet. Regeringen driver ju den tesen, om än inte ännu genom att hävda att (s) matförgiftat 1,5 miljoner människor i vårt land. Men SSU-Stockholms agerande bidrar ju inte till att blottlägga det verkliga utanförskap som råder, om man så säger. Följden kan bli att att alla, också de med rännskita, tvingas tillbaka till arbetsplatserna. Hur skulle det då bli, undrar jag? illaluktande om inte annat.

Så till personalen på Svenskt Näringsliv och till herrar Bäckström och Duker är inte mycket annat än att hälsa: “Fader, förlåt dem, ty de veta icke vad de göra” (Luk 23:34)

Under- och överskattning

Etiketter: arbetslöshet, budgeten, ekonomin, utanförskap

Regeringen är mer positiva om ekonomin än många andra bedömare. Man underskattar konjunkturnedgången och överskattar de långsiktiga jobbeffekterna av utbudspolitiken. Åtgärderna som presenterades i budgeten räcker inte för att möta en lågkonjunktur. Risken är att nedgången i ekonomin blir allvarligare, arbetslösheten ökar ännu mer och att det verkliga utanförskapet förstärks. Det kanske blir så att just frågan om jobben och utanförskapet visar sig bli regeringens svagaste kort i valrörelsen 2010.