SNS om etnisk och resursbaserad segregation

Etiketter: arbetsmarknad, integration, utbildning

Skans och Åslund har skrivit SNS välfärdsrapport 2009 om segregation i storstäderna som presenterades på DN-debatt igår. På SNS hemsida återfinns rapporten under rubriken ”Segregationens negativa effekter saknas forskningsstöd”. Det är dock inte det som Skans och Åslund vill säga, även om de menar att etnisk segregation i sig inte är det som är mest problematiskt, utan att det är den resursbaserade segregationen som är huvudproblemet. De menar att svårigheterna att bryta fattigdomen enligt forskningen förstärks av att omgivningen också är fattig, men som regel inte av omgivningens etniska sammansättning.

Uttryck på ett annat sätt, så bedömer Skans och Åslund att segregationen har huvudsakligen två problematiska aspekter. Dels finns det mycket trovärdig evidens för att diskriminering är en bidragande faktor till att segregation uppstår. I detta avseende är segregationen att betrakta som ett symptom på ett allvarligt samhällsproblem. Den andra negativa aspekten är att segregationen i vid bemärkelse indikerar stora underliggande skillnader i resurser. Dessa skillnader kan många gånger vara alarmerande och föranleda särskilda insatser från samhället. Däremot förefaller inte detta fattigdomsproblem att i någon större utsträckning förstärkas av den rumsliga segregationen mellan olika befolkningsgrupper i sig.

Skans och Åslund har en mycket god poäng när de framhåller att politiken därmed bör inriktas på de underliggande problemen: “Långtidsarbetslösheten och fattigdomen i stora invandrargrupper är på en nivå som knappast skulle accepteras om det gällde infödda svenskar. I vissa områden finns uppenbarligen också bostäder i ett skick som inte skulle godtas i andra sammanhang.” De förordar därmed interventioner inom introduktions-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiken och ett arbete mot diskriminering, då detta kan motverka både den resursbaserade och den etniska segregationen.

Skans och Åslund ifrågasätter därmed också den politik som går ut på att invandrade inte ska ha rätt att bosätta sig var de vill. De menar att erfarenheterna från den tidigare utplaceringspolitiken tyder på att den invandrade fattar bättre beslut än statsmakterna för att nå framgång på arbetsmarknaden – de som själva valde var de ville bo valde regioner som erbjöd större möjligheter till jobb. Även om den etniska segregationen orsakar splittringar i samhället som minskar tilltron mellan grupper i samhället så är det inte rimligt att de invandrade ska bära den fulla bördan genom att de ska hindras att bosätta sig var de vill. Och särskilt anmärkningsvärt blir detta om man tror att diskriminering från majoritetsgrupperna är en drivande faktor bakom de underliggande mönstren. Jag har tidigare bloggat om rätten för invandrade att bosätta sig var de vill.

Allt färre delar utbildningsministerns uppfattning

Etiketter: jan björklund, utbildning

Imorse på P1-morgon var det tydligt att både ansvariga för gymnasieskolans yrkesförberedande program och arbetsgivarna anser att elever på yrkesprogram behöver de teoretiska kunskaper, så som svenska och samhällskunskap, som de idag får på gymnasiet. Och att de inte är betjänta av mindre kunskaper så som kommer att bli fallet i den nya gymansieskolan. Karin Tapper på Teknikföretagen lyfter fram att dessa kunskaper inte bara är viktiga för att kunna gå vidare till högskolan utan att de kunskaperna behövs i jobbet.

På en direkt fråga vet inte utbildningsministern  hur många elever som läser på yrkesförberedande program som går vidare till högskolestudier. Högskoleverkets publikation (sid 22) visar att över tre av tio från de yrkesförberedande programmen går vidare till högskola eller universitet innan de fyllt 26 år. Av kvinnorna går över fyra av tio som genomgått ett yrkesförberedande program vidare till högskolestudier. Det är med andra ord ingen liten grupp.

Men denna grupp kommer inte att ha samma möjligheter framöver då de elever som läser på ett yrkesförberedande program kommer att behöva använda hela sitt individuella val plus läsa ett utökat program för att kunna läsa vidare på högskola eller universitet. Om dessa elever istället väljer att läsa in högskolebehörigheten på Komvux så hamnar de i en urvalsgrupp varifrån det är svårare att komma in på högskola eller universitet jämfört med dem som gått ett studieförberedande program.

Det är detta som enligt utbildningsministern ska göra gymnasieskolan bättre för elever på yrkesförberedande program. Det är allt färre som tror honom.

Så kom då äntligen fler utbildningsplatser

Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, utbildning

Så kom äntligen en mycket lovvärd satsning från regeringen: fler utbildningsplatser i Sverige. Fler människor kommer att få möjlighet att studera istället för att vara arbetslösa från och med 2010 inom den kommunala vuxenutbildningen, yrkeshögskolan och högskolan. Det är en bra satsning som tyvärr av valstrategiska skäl kommer allt för sent. Behovet av fler utbildningsplatser var tydligt för flera månader sedan och hade regeringen agerat mer för Sveriges bästa istället för största chans till omval så hade dessa utbildningsplatser redan funnits och människor hade kunnat ägna denna höst till studier istället för att en av tio är arbetslös. Vi visste redan tidigare att vi befann oss i en lågkonjunktur som skulle komma att ge än högre arbetslöshet och därtill visste vi hur stora kullarna som nått högskoleålder var (de föddes ju inte igår) så behovet av fler utbildningsplatser kom inte som en överraskning och reformen kunde ha sjösatts tidigare om vilja funnits.

SvD, DN

Inte bara vinst är dåligt för skolan

Etiketter: skolan, utbildning

Debatten om fristående skolor ska tillåtas gå med vinst som startade med en artikel av Carin Jämtin (S) går vidare. Svaret är självklart nej. Men varför då?

Jo, därför att våra skattepengar ska användas till sitt tänkta syfte. Syftet med pengarna som går till en skola är att alla elever ska uppnå målen i skolan och att alla elever ska lära sig så mycket som bara möjligt utifrån sina förutsättningar.

Sex socialdemokrater skrev ett svar på Jämtins artikel och frågade sig varför det ska vara tillåtet att tjäna pengar på att bygga en skola men inte på att driva en skola. Det kan vid första anblicken kännas som en relevant fråga. Men svaret är att byggbolaget som bygger skolan har vunnit en upphandling och färdigställt en av kommunen specificerad skolbyggnad och därmed är uppdraget slutfört och kan kontrolleras av kommunen (om än fusk med byggande naturligtvis kan förekomma och vara svårt att upptäcka). Om företaget som vunnit upphandlingen med att erbjuda en kombination av bästa kvalitet och lägsta pris ändå kan göra en vinst på byggandet så är det inte problematiskt (så länge det inte finns en byggkartell som håller uppe priserna eller de som byggt skolan erbjudits kollektivavtalsvidriga löner) om uppdraget som är beställt är slutfört.

Men det företag som driver en skola blir inte färdig med sitt uppdrag förrän pengarna är slut. En skola ska, som sagt, se till att alla elever uppnår målen i skolan och att alla elever ska lära sig så mycket som bara möjligt utifrån sina förutsättningar. Det syftet är inte uppnått förrän pengarna är slut. En skola kan alltid bli bättre. Eleverna kan alltid ges bättre förutsättningar att lära sig mer eller utvecklas till mer harmoniska individer.

Men det finns fler problem än att fristående skolor tillåts gå med vinst som inte behöver återinvesteras i verksamheten.

Den enhetliga skolpengen måste avskaffas. Det är inte rättvisa att alla elever och alla skolor får lika mycket pengar. Rättvisa är att alla elever uppnår målen i skolan. Resursfördelningen till alla skolor måste vara behovsstyrd och grunda sig på såväl enskilda elevers behov som strukturella faktorer.

Den fria etableringsrätten för fristående skolor tillsammans med den enhetliga skolpengen leder till att fristående skolor etablerar sig i områden där de kan undervisa elever med goda studieförutsättningar och hög studiemotivation. Det är ju billigare att undervisa sådana elever. Det, tillsammans med besparingar på lärare, lokaler eller material, är det som kan generera vinst till de företag som driver en fristående skola. Intäkterna kan ju inte öka, det är bara utgifterna som kan bli mindre.

Det vi ser är att skillnader i resultat mellan skolor ökar vilket också betyder att skillnaderna mellan eleverna ökar. Samtidigt som de bästa eleverna får bättre betyg når allt fler elever inte målen. Det är skolor i socialt missgynnade områden, områden med hög arbetslöshet, höga ohälsotal, hög andel socialbidragstagare och låg andel högutbildade, som har sämre resultat än skolor som ligger i socialt gynnade områden. Mer än var tionde elev gick i våras ut grundskolan utan behörighet till gymnasieskolan. Det orimligt att skattemedel går till företags vinster samtidigt som det i samma skola och/eller kommun finns elever som inte når upp till målen i skolan.

För att motverka skillnader mellan skolors resultat krävs starkare kompensatoriska åtgärder.  Pengar spelar roll, men inte bara mer pengar till skolor som har många elever från socialt missgynnade områden löser problemen. Det är inte bara föräldrar som spelar roll för elevens studieförutsättningar och studiemotivation även hela det sociala sammanhanget spelar roll. Elevsammansättningen på skolan spelar roll för den enskilda elevens resultat. Den ökade boendesegregation har lett till att skolors och därmed elevers resultat skiljer sig allt mer åt. Vi behöver på allvar komma åt den tilltagande boendesegregationen.

Innan vi har kommit till rätta med den allvarliga boendesegregationen så behöver skolan och skolpolitiken inriktas på att skapa mer jämlika förutsättningar för alla elever att nå kunskapsmålen och nå så långt de bara kan utifrån sina förutsättningar. Vi behöver också utveckla verktygen för att skapa studiemotivation hos elever som inte ser poängen med skolan.

Ungdomsarbetslöshet i fokus i Almedalen

Etiketter: arbetslöshet, svenskt näringsliv, ungdomsarbetslöshet, utbildning

Så är Almedalsveckan slut för i år. Ungdomsarbetslösheten stod i fokus på en mängd seminarier och tal.

Svenskt Näringsliv var först ut under veckan med att presentera vad som krävs för att minska arbetslösheten bland unga: borttagande av turordningsreglerna, minskat anställningsskydd, sänkta lönerna för unga, förändrat utbildningssystem, sänkta skatter och aldrig ett införande av förmögenhetsskatt. Det vill säga ungefär de politiska åtgärder som Svenskt Näringsliv brukar föra fram för att lösa även andra samhälleliga problem.

Jan Björklund presenterade lite senare i veckan enligt sig själv ett kontroversiellt förslag med lärlingar och lärlingslöner för att minska ungdomsarbetslösheten. Själva sakfrågan mottogs inte som kontroversiell och finns redan i ett antal avtal mellan arbetsmarknadens parter, däribland för byggnadsarbetare och elektriker. Det viktiga är att beslut om anställning som lärling och en lärlingslön ska beslutas av arbetsmarknadens parter och en lärlingsanställning ska innehålla ett stort utbildningsinslag av icke-företagsspecifika kunskaper. Lärlingar ska bara finnas där upplärningsstiden är lång och där lärlingen lär sig sådant som kommer till nytta i anställning hos en annan arbetsgivare.

Arbetslösheten bland unga (15-24 år) är oroande hög, enligt officiell statistik 24 procent under första kvartalet i år. Men det är viktigt att inte se till denna siffra utan att se till vilka individer som är arbetslösa och vad de kan behöva för att gå från arbetslöshet till sysselssättning. För det första är arbetslösheten bland gruppen 15-19 år 36 procent medan den i åldersgruppen 20-24 år är 19 procent. Unga mellan 15 och 19 år ska studera för utan en komplett gymnasieutbildning klarar man sig mycket dåligt på dagens arbetmarknad. Om skolungdomar söker men inte får ett extrajobb är det problematiskt men det är ett annat och inte lika graverande problem som om en ung person som gått ut gymnasieskolan inte finner jobb. Av dem mellan 20 och 24 år som är arbetslösa är 25 procent heltidsstuderande. Det ger att 14 procent av dem mellan 20 och 24 år är arbetslösa och inte heltidsstuderande. Det är fortfarande alarmerande många personer. 

Finanspolitiska rådets rapport visar att den höga ungdomsarbetslösheten är ett resultat av ett mycket stort antal väldigt korta arbetslöshetsperioder. Fler övergångar från studier till arbete och mellan korta arbeten förklarar därmed en stor del av den höga arbetslösheten. Men det finns också unga som är arbetslösa under längre tid. De unga som inte har genomgått gymnasiet eller invandrat sent till Sverige har en klart ökad risk att vara långtidsarbetslös som ung.

För att minska arbetslösheten bland unga sänkte regeringen år 2007 arbetsgivaravgifterna för unga. Denna reform har fått hård kritik från Riksrevisionen för att ha höga dödviktseffekter, ha skapat få jobb och varje skapat jobb beräknas därmed ha kostat 900 000 kr. Dessa skattemedel kan användas effektivare.  Den viktigaste åtgärden för att minska arbetslösheten bland unga är att se till att alla unga har en fullständig gymnasieutbildning. Det behövs ett kunskapslyft för unga! De unga som inte klarade målen i skolan efter nedskräningarna i skolan under den förra ekonomiska krisen.

De kortare arbetslöshetstiderna kan minska genom en smidigare övergång mellan studier och arbete. Gymnasie- och högskoleutbildning bör ge elever och studenter möjlighet till praktik och därmed både kontakter och arbetslivserfarenhet. Ungas möjlighet till arbetslivserfarenhet behöver också stärkas däribland genom att alla unga bör ges möjlighet till sommarjobb och arbetsmarknadspolitiken riktad mot unga bör innehålla jobbpraktik.

Varselvågen i kommunerna måste motverkas nu!

Etiketter: anders borg, arbetslöshet, efterfrågekris, finanspolitik, utbildning

Det är inte bara i det privata näringslivet som varselvågen drar fram. Nu börjar också rapporter från de offentligt fiansierade verksamheterna komma in. Under februari varslades till exempel tusen lärare om uppsägning, berättade i veckan Lärarnas Tidning.

Detta är problematiskt set ur flera olika perspektiv. Dels vet vi att läraryrket är det yrke där flest känner att arbetet är psykiskt pressande. Deras arbetssituation lär inte underlättas av att det blir färre lärare ute på skolorna, som skall leva upp till de höga och växande utbildningskraven. Dels är det problematiskt för hela samhällsekonomin om man nu i kommunerna börjar säga upp folk. Den offentliga sektorns roll som automatisk stabilisator förminskas då och vi riskerar bara att dras ännu djupare in i lågkonjunkturen.

Det blir alltså allt tydligare att både kommuner och landsting (som också signalerat om en besvärlig ekonomisk situation) just nu behöver stödjas.

Att bara vifta undan detta med att vi trots allt har en finanspolitik som är en av de mest expansiva i Europa håller inte. Dels kan detta påstående på goda grunder ifrågasättas. Jämför man exempelvis stimulanseffekten av den svenska finanspolitiken i relation till BNP ligger vi inte alls, precis som LO-tidningen visat, i någon “europatopp”. Dels finns det stor risk för att “skadan redan är skedd”, d.v.s. många av varslen har redan lett till uppsägningar, om vi (regeringen) väljer att vänta med ett stödpaket tills senare i vår. 

Det behövs alltså en rejäl satsning på landsting och kommuner! Och den satsningen behövs nu!

Press: SvD1, SvD2, DN1, DN2,  DN3, DN4, AB1

IFAU: Fler företag borde kunna utbilda sina anställda i en lågkonjunktur

Etiketter: lågkonjunktur, utbildning

IFAUs ställföreträdande generaldirektör Erik Mellander intervjuades imorse på P1-morgon om Scanias satsning på att utbilda sina anställda istället för att varsla dem. Scania ser att det är mer lönsamt att vidareutbilda sina anställda istället för att varsla dem och sedan behöva rekrytera och utbilda nya personer när konjunkturen vänder. Nu har Scania istället en konkurrensfördel när konjunkturen vänder, med tillräckligt många och välutbildade anställda.

Mellander menade att fler företag bör kunna göra som Scania, särskilt de som befinner sig i sektorer med en snabb utveckling, såsom de miljöeffektiviseringar Scania behöver göra. Men Mellander ser två problem som försvårar för företag att göra dessa satsningar på sina anställda. Företagen kan inte låna pengar för att göra denna investering såsom de kan låna för att göra en investering i maskiner därmed kräver det att företagen har tillräckliga resurser. Därtill kan en avskrivning av investeringen inte göras utan kostnaden måste tas på ett och samma år vilket påverkar årets resultat.

Mr Pisa var i stan

Etiketter: högre utbildning, oecd, överutbildning, utbildning

Andreas Schleicher, mannen bakom PISA-studierna, besökte igår Stockholm på ett seminarium anordnat av FEPS som just nu studerar hur Europas utbildning kan bli mer konkurrenskraftig.

Seminariets budskap var i stort sett identiskt med budskapet på seminariet hos Svenskt näringsliv dagen innan. Det är färdigheter som på OECD-språk kallas non-manual analytic och non-manual interactve som det finns ett ökat behov av i ekonomin och som skolan bör fokusera på att lära eleverna.

Schleicher framhöll också att det inom utbildningspolitiken finns ett motstånd mot flera reformer som vi av forskningen vet är de rätta att göra, han tog sitt eget land Tyskland som exempel, där den tidiga uppdelningen av barn, i dem som passar för att plugga vidare på universitet och dem som passar för att börja jobba direkt efter gymnasiet, gör att barn följer direkt i sina föräldrars fotspår och att framför allt barn till invandrade föräldrar nästan aldrig anses passa för universitetsstudier. Men tidig stratifiering är inte bara dåligt för jämlikheten utan också för resultaten i skolan.

Sydkorea är i detta motsatsen till Tyskland, föräldrarnas sociala bakgrund spelar mycket mindre roll för barnens möjligheter. De skilda utbildningssystemen leder också till att barnens ambitioner kommer att skilja sig åt. 9 av 10 femtonårinar i Sydkorea säger att de vill bidra till kunskapsekonomin, endast 23 procent av de tyska ungdomarna säger samma sak. Det kommer att påverka framtiden för dessa två länder.

Schleicher kommenterade till sist den allt mer frekvent förekommande debatten om överutbildning. Han var extremt tydlig: I Europa är efterfrågan på högskoleutbildade större än tillgången. Det kan man inte minst se genom att studera lönerna för högskoleutbildade. Lönerna för högskoleutbildade har ökat markant under samma tid som andelen högskoleutbildade blivit fler.

Utbildningsministern gör ett bra jobb

Etiketter: svenskt näringsliv, utbildning

Svenskt näringsliv bjöd igår in till ett seminarium om vilka kunskaper och färdigheter som behövs i det 20:e århundradet och därmed vad skolan bör lära eleverna. Charles Fadel från Partnership of 21st Century skills var där och talade för att skolan i större utsträckning måste fokusera på kreativitet, innovation, kritiskt tänkande, problemlösning, kommunikation och samarbete. Inte med det sagt att ämneskunskaper inte är viktiga men att lärandet bör ske tematiskt och att elever bör få djupdyka och inte bara skaffa sig en överblick. Den svenska skolan har rört sig i denna riktning de senaste decennierna med en backlash under de senaste åren. Charles Fadel har sett liknande backlashes i andra länder och var inte förvånad men tryckte på att det är dags att ta sig vidare från det dåliga rykte som problembaserat lärande fått i vissa länder. Nästa föreläsare för dagen, framtidsanalytikern Troed Troedsson, verkade känna ett behov av att försvara den svenska utbildningsministern: Björklund gör ett bra jobb. Hans jobb är att ge väljarna det de vill ha och att bli omvald, inte att skapa en bra skola.

En evidensbaserad skolpolitik?

Etiketter: högre utbildning, internationella jämförelser, jan björklund, utbildning, välfärd

“Elever som slutfört sin utbildning på jämförbara program vid kommunala skolor har bättre resultat än eleverna på fristående skolor när det gäller grundläggande behörighet till universitet och högskola.”

Den slutsatsen drar Skolverket i sin senaste jämförelse, som Svenska Dagbladet refererar till idag.

Samtidigt kan vi konstatera att vårt grannland Finland, som ju inte har något friskolesystem, är det land som i olika internationella kunskapsjämförelser brukar klara sig bäst.

Man kan fråga sig om skolminister Jan Björklund, som ju säger sig bygga skolpolitiken på evidensbaserad kunskap, nu kommer att föra in dessa fakta i sitt eget kunskapsunderlag?