Etiketter: integration, utbildningspolitik
Utbildningsminister Jan Björklund lade igår fram ett förslag som innebär att elever i grundskolan som väljer att läsa ett tredje språk, utöver svenska och engelska, får ett högre meritvärde och därmed gynnas vid urvalet till gymnasieskolan. Men återigen vill Björklund missgynna elever som läser modersmål eller något av Sveriges fem minoritetsspråk, som tredje språk. För det är bara studier i de traditionella skolspråken som ska ge högre meritvärde.
Det är inte första gången som utbildningsministern vill missgynna de elever som läser modersmål som tredje språk. Från och med hösten 2010 får elever som läst moderna språk på gymnasiet extra meritpoäng när de söker till högskolan. Med elever som läser modersmål på gymnasiet får inget extra meritpoäng för det. TCO, tillsammans med Lärarförbundet och Miljöpartiet, uppmanade regeringen redan för snart två år sedan att se över varför vissa, men inte andra, språk ska vara meriterande. Regeringen har inte svarat.
Björklund hävdar, rätt på alla sätt och vis, att världen krymper med globaliseringen och att Sverige inte kommer att klara den internationella konkurrensen om dagens ungdomar lär sig färre språk än deras föräldrar. Men varför, varför ska då inte studier i modersmål också värderas och vara meriterande? Varför är det bättre att läsa ett annat tredje språk än att vidareutveckla sitt modersmål? Varför ska utrikes födda elever som kommit till Sverige och lärt sig svenska och engelska samt fortsatt studera sitt modermål ha sämre chans att komma in på önskad gymnasieskola och högskola än inrikes födda elever som lärt sig engelska och spanska och fortsatt utveckla sitt modersmål, svenska?
På detta, Jan Björklund, behöver du nu svara.
Postat av Kristina Persdotter
Etiketter: dimensionering av högskolan, högre utbildning, Sture Nordh, utbildningspolitik
Stundtals blossar det upp en debatt om huruvida vi behöver lärosäten i hela landet eller om vi i princip ska lägga ned de mindre och nyare lärosätena och satsa på att koncentrera den högre utbildningen till ett fåtal stora lärosäten i de traditionella universitetsstäderna. TCO anser att alla tankar och politiska beslut i den riktningen vore att beklaga. Den högre utbildningen måste finnas tillgänglig i hela landet.
Forskningen ger flera starka argument för detta. God regional tillgänglighet till högre utbildning underlättar social rörlighet, lärosäten har generellt tydliga regionala tillväxteffekter på både kort och lång sikt och de nyare lärosätena ger dessutom mångdubbelt bättre avkastning vad gäller patent jämför med de traditionella universiteten.
Om allt detta och mer skrev TCOs ordförande Sture Nordh en artikel på debattsajten Newsmill för en dryg månad sedan. I dag publicerade två av forskarna bakom en del av de resultat som refererades i Sture Nordhs artikel en lång och detaljerad forskningsredogörelse som underbygger TCOs resonemang om betydelsen av utbildning i hela landet.
På TCOs stora konferens om högre utbildning den 14 april tog Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern tydligt ställning för att vi behöver de lärosäten vi har runtom i Sverige. Övriga partier har inte lika tydligt deklarerat att den högre utbildningens och forskningens geografiska närvaro i hela landet är en prioriterad fråga. Det borde de göra.
Etiketter: högre utbildning, Kajsa Borgnäs, s-studenter, socialdemokraterna, utbildningspolitik
Om det är någonting jag saknar i den högskolepolitiska debatten, är det helhetsperspektiv. Alltför få debattörer försöker se den större bilden, ta ett samlat grepp på högskolepolitiken. Därför är det kul att läsa dagens debattartikel i ETC som Kajsa Borgnäs, ordförande för Socialdemokratiska studentförbundet, skrivit.
Även om jag inte håller med om allt är det väldigt kul att läsa ett inlägg som sätter ett antal högskolepolitiska reformer i ett större sammanhang och analyserar regeringens högskolepolitik på ett övergripande plan, utan att ägna sig åt de hårklyverier som vi utbildningspolitiska nördar ofta ägnar oss åt.
När kommer en borgerlig analys på samma övergripande nivå?
Etiketter: breddad rekrytering, social snedrekrytering, utbildningskvalitet, utbildningspolitik
Alla i den utbildningspolitiska svängen väntar nu spänt på regeringens kvalitetsproposition, som ska komma den 23 mars. Huvudpoängen med den är att en del av pengarna till den högre utbildningen ska kopplas till utbildningens kvalitet. Med andra ord ska de bästa utbildningarna premieras.
Högskoleverket (HSV) har på regeringens uppdrag redan tagit fram ett hyfsat detaljerat förslag på hur ett nytt kvalitetsutvärderingssystem skulle kunna se ut. Men regeringen är tydligen inte nöjd med HSV:s förslag. Enligt uppgift är två av förändringarna som regeringen överväger att göra i HSV:s förslag att (1) ta bort enkäterna där studenter får ge sin syn på utbildningen (läs mer om det här), och (2) att bedömningen av utbildningskvaliteten helt eller i mycket hög grad ska bero på studenternas resultat (till exempel nivån på studenternas examensarbeten). Man ska alltså i princip inte ta hänsyn till de förutsättningar studenterna har när de påbörjar högre utbildning.
Det här skulle innebära en betydande förändring i HSV:s förslag och en principiell omläggning av den svenska utbildningspolitiken. Om man enbart mäter studenternas resultat kommer nämligen det som premieras inte att vara utbildningens kvalitet, utan snarare studentsammansättningen. Studenter med goda förutsättningar kommer, som grupp betraktade, med stor sannolikhet att prestera bättre. Det får åtminstone två negativa konsekvenser.
För det första skulle de lärosäten som har en stor andel studenter från icke akademiska hem missgynnas av ett sådant system. Inte på grund av att deras utbildning skulle hålla lägre kvalitet än andra lärosätens, utan för att många av deras studenter har ett sämre utgångsläge än andra lärosätens studenter. Flera representanter för nyare universitet och högskolor som jag har pratat med har uttryckt stor oro över detta.
För det andra motverkar ett sådant resurstilldelningssystem lärosätenas uppdrag att bredda rekryteringen till den högre utbildningen, alltså att få ungdomar från underrepresenterade grupper att studera på högskolan. Detta eftersom det skulle skapa ett incitament för lärosätena att attrahera ungdomar med goda förutsättningar, som kan prestera bättre. På så sätt skulle man få bättre betyg i kvalitetsutvärderingssystemet och därmed mer resurser.
På ett seminarium om kvalitet i den högre utbildningen i förmiddags, arrangerat av Sveriges förenade studentkårer, var Marie Granlund (S), vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott, tydlig med att alla lärosäten i landet behövs, att utbildningarna på alla lärosäten ska ha stark forskningsanknytning och att breddad rekrytering är ett viktigt utbildningspolitiskt mål. Det är positiva besked inför valrörelsen. Regeringens politik pekar tyvärr i motsatt riktning. Så vad händer om regeringens kvalitetsproposition utformas på ett sätt som motverkar allt detta? Kommer de rödgröna att förändra systemet om de vinner valet?
