Fler unga och ensamstående mammor uppsöker kyrkornas välgörenhet

Etiketter: arbetslöshetsförsäkring, försäkring, kyrkor, sjukförsäkringen, sjukskrivna, välfärd, välgörenhet

Allt fler unga och barn till ensamstående mammor kommer i kontakt med kyrkornas diakoner när de eller deras familjer söker hjälp. Det visar en ny enkätundersökning som Lunds stiftskansli har gjort och som presenteras i senaste numret av Kyrkans tidning.

• 72 procent av stiftes diakoner upplevde att förfrågningarna om hjälp hade ökat under 2009.
• Det är framför allt ensamstående mammor och unga under 30 har sökt sig till diakonerna. 

“Den ekonomiska krisen har lett till en tillbakagång i samhället då fler blir utförsäkrade“, berättar stiftsdiakonen i Lund Janne Nilsson. Han, liksom andra diakoner i landet, upplever just nu att fler faller igenom det allt grovmaskigare sociala skyddsnätet. Många av dem är kvinnor. Av de drygt 50 000 som i år kommer att utförsäkras från sjukförsäkringen, inte pga att de tillfrisknat utan för att de passerat den “bortre tidsgränsen”, är ca 65-70 procent kvinnor.

Det handlar exempelvis om kvinnor som Britt-Marie, Karina, och Saida. De vill inget hellre än att arbeta och försörja sig själva, men deras ohälsa lägger hinder i vägen. De nya sjukförsäkringsreglerna gör dem försäkringslösa och de drar sig i det längsta för att uppsöka kommunens socialkontor och be om ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Denna verklighet upprör allt fler, inte enbart dem som sympatiserar med oppositionen.

En del av de utförsäkrade kommer inte ens att märkas i kommunernas, Försäkringskassans eller Arbetsförmedlingens framtida statistik. Har man exempelvis en make/maka som har en inkomst som gör att hushållet hamnar över existensminimum är man, även om man utförsäkrats, inte berättigad till socialbidrag. Dessa familjer fattiggörs och osynliggörs alltså på en och samma gång.

Med hjälp av statistik kan man visa mycket. Men det är trots allt, de som finns närmast de utsatta människorna som först märker när något är fel. Därför finns det stor anledning att lyssna till vad kyrkans diakoner varnar för. Om några månader är den verklighet de beskriver delvis omvandlad till statistik. Då kan det för många utsatta vara för sent att agera…

Är hushållsnära tjänster värt att subventionera?

Etiketter: hushållsnära tjänster, jobb, röd-gröna, välfärd

Frågan om samhället ska subventionera köp av så kallade hushållsnära tjänster delar nu oppositionen. Vänstern är emot och vill avskaffa, Miljöpartiet vill behålla, Socialdemokraterna vill vänta och se, enligt svt.s textnyheter. Upprinnelsen är tydligen en studie från Almega som skulle visa att subventionen skapat runt 11 000 jobb. 

Oavsett var oppositionen landar är det för de första på sin plats att granska Almegas studie. Den visar att det på årsbasiss betalas ut runt 1,1 miljarder i subvention för köp av dessa tjänster. Omräknat till helårsjob blir det ca. 7 500 helårsanställda och eftersom många arbetar deltid, ca. 11 000 sysselsatta i branschen. Så långt är det fullt rimligt. Men vad Almegas studie inte säger så mycket om är hur stor del av dessa jobb som har kommit till stånd genom själva subventionen. Förmodligen betydligt färre.

Hur som helst är det rimligt att subvention av hushållstjänster skapar nya, vita jobb som inte fanns tidigare. Det är oomtvistat. Det som oppositionen och regeringen istället borde ta reda på innan man bestämmer sig för det ena eller det andra är följande:

1. Är kostnaden för den uppnådda jobbeffekten rimlig, dvs. finns det bättre alternativ användning av skattepengarna som kanske till och med skapar fler jobb?

2. Bidrar subventionen till att förbättra vanliga yrkesarbetandes livspussel eller äldres vardagsliv i så hög grad att det motiverar åtgärden oavsett hur många jobb den skapar?

Svaret på fråga ett är förmodligen att det finns andra åtgärder där skatepengarna skulle ha större direkt jobbeffekt, t.ex. i skolan eller vården. Om det bara var jobbeffekten som motiverade bidraget skulle det förmodligen inte vara värt pengarna. Men om svaret på fråga två är att subventionen i hög grad kan underlätta yrkesarbetandes livspussel och därmed vara bra för t.ex. stressade småbarnsfamiljer, då kan det motiveras utifrån detta.

Men om det skulle koka ned till att hushållstjänsterna inte i huvudsak kan motiveras med jobbeffekten utan också måste bäras av livspusseleffekten, då är subventionen helt felriktad som den ser ut just nu. Då är det inte rimligt att subventionera alla hushåll.

Lösningen på de rödgrönas konflikt i denna fråga (och för regeringen) bör därför bli att behålal subventionen av hushållsnära tjänster, kanke till och med utöka subventionen, men öronmärka adraget för yrkesarbetande med barn och äldre hemmaboende. Då skulle det både ge en viss jobbeffekt och samtidigt kunna ses om en del i en klassisk svensk välfärdspolitik.

Marknaden är inte självreglerande

Etiketter: ekonomi, kris, marknad, välfärd

Den ekonomiska krisen har visat att ekonomin inte är en självreglerande verksamhet, som med automatik skapar goda förutsättningar för tillväxt och välstånd. I själva verket har en obalans mellan marknad och stat, frihet och regler bidragit till att krisen har fått ett så förödande förlopp.

Krisen har visat på stora brister både när det gäller den dominerande ekonomiska teorin om det ständiga behovet av avreglering och har blottlagt en övertro på marknaders självreglerande förmåga.

Det finns ingen grundläggande motsättning mellan väl utvecklad välfärd, starka fackliga organisationer och en aktiv stat å ena sidan och en väl fungerande markandsekonomi å den andra. I själva verket har den senaste tidens utveckling både visat att tillväxten i de avreglerade länder som har svaga välfärdssystem inte är bättre än i mer utpräglade välfärdsekonomier, men också att ekonomier med svag reglering av marknaden eller små möjligheter att bedriva en aktiv stabiliseringspolitik har drabbats hårdare av krisen.

Tvärt om vad som ofta påstås är den aktiva välfärdsstaten ett smörjmedel för en väl fungerade ekonomisk utveckling.

Bra länkar

Krugman i N.Y Times

Stiglitz tal för African Develoment Bank Group

Karl-Bertil Jonssons återkomst

Etiketter: jul, karl-bertil jonsson, sjukförsäkringen, välfärd

De senaste dagarna har jag hört många berättelser om sjukskrivna, flera av dem småbarnsföräldrar, som inte vet vad de kommer att ha för inkomst efter jul. Flera har beskrivit en situation där de knappt vet om de kan bo kvar, där kyrkan och socialkontoret är de instanser om eventuellt träder in.

Julfirande och julklappar är det knappast tal om för den som tvingats leva på begränsad sjukersättning under lång tid - och nu dessutom inte ens vet när nästa utbetalning kommer.

När regeringen sviktar i värnandet av välfärdssystemen får Karl-Bertil Jonsson en förnyad aktualitet.

Att tro eller misstro…det är frågan…

Etiketter: misstro, sjukvårdsförsäkring, social trygghet, tco, tro, välfärd

I början av förra århundradet (1900-talet) delade vi in personer som behövde stöd av samhället i två kategorier. Man talade då om ”värdiga och ovärdiga bidragstagare”. På den tiden finns inte någon utbyggd sjuk- eller arbetslöshetsförsäkring. Var man fattig och arbetslös och hade man inte någon synlig funktionsnedsättning var bevisbördan tung…

Det fattig- och överhetssverige har vi nog lämnat bakom oss nu. Men frågan är hur det är med attityder och grundvärderingar. Historiker brukar ju säga att värderingar är bland det mest trögrörliga som finns. En lag kan snabbt ändras genom ett klubbslag i parlamentet. Men det tar betydligt längre tid att ändra grundläggande synsätt.

Ibland när jag talar med medlemmar i TCO-förbunden, som har drabbats av de hårda sjukreglerna, brukar jag slås av just detta. I andra änden av telefonen sitter ofta en kvinna i medelåldern och berättar om sin kamp mot smärtan (såväl fysisk som psykisk). Men hon berättar också oftast om hur jobbigt det är att vara sjuk och samtidigt bli misstrodd.

När jag säger att de erfarenheter hon förmedlat är så viktiga att de borde föras vidare till andra blir det ofta tyst i andra änden. Efter ett tag så brukar hon säga ungefär så här: ”Ja jag vet, men jag vågar inte gå ut med ansikte och namn. Då riskerar jag att bli stämplad som latmask eller bidragsberoende. Och då får jag aldrig chansen till något jobb…”

Efter samtal av denna typ brukar jag ofta få dra djupt efter andan. Sätta mig ner och samla mig. För att orka jobba vidare. Hela tiden mal frågor i bakhuvudet på mig: Vad är det för samhälle vi håller på att skapa? Ett samhälle där sjuka skäms för att de är sjuka?

Läs ett av många liknande vittnesmål i dagens GP om Daniel Anderssons kamp mot sin egen ohälsa och om omgivningens syn på honom. Det jag vill säga är att Daniel, liksom många andra som går ut och vittnar om orimligheter i sjukförsäkringen just nu, är vår tids hjältar och murbräckor.

De belyser sprickor i den välordnade välfärdsmuren. Så att också vi andra får möjlighet att inse hur bräckliga våra egna liv egentligen är…

Läs om Daniel så förstår du nog vad jag menar.

Hård remisskritik vid offentlig utfrågning om sjukförsäkringen

Etiketter: arbetsförmedlingen, cristina husmark-pehrson, försäkringskassan, regeringen, sjukförsäkring, välfärd

Igår (torsdagen 5 november) var jag med som TCO:s representant på socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågningen rörande det sista steget i den s.k. rehabkedjan. Det handlar alltså om vad som skall hända med de 92 700 som fram till 2012 beräknas utförsäkras till följd av de nya tidsgränserna i rehabkedjan.

De remissinstanser som var närvarande var, liksom TCO, genomgående mycket oroande över att regeringen stressat fram en så stor och viktig förändring utan att lämna utrymme för eftertanke, kvalitetssäkring och analys.

Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lednder varnade för att “stora grupper av långtidssjuka riskerar att få perioder helt utan ersättning när de lämnar sjukförsäkringen nästa år“. Detta “riskerar att skada tilltron till socialförsäkringarna“, menade Lender enligt LO-tidningen.

Julia Pietrek från LO/TCO-Rättskydd lyfte fram konsekvenserna för vissa personer med  sjuk- och aktivitetsersättning som förlorat sin SGI. De står under karenstiden, som är på tre månander, helt utan försäkringsskydd vid sjukdom. “Om du som arbetssökande bryter båda benen och inte kan arbeta, så får du ingen sjukpenning. Den möjlighet att återkvalificera sig som införs vid årsskiftet råder inte bot på det“, säger Julia till LO-tidningen.

Anne Carlsson från Reumatikerförbundet varnade för hur det nya regelverket kommer att drabba Reumatikerförbundets medlemmar: ” Många av våra medlemmar arbetar på halvtid. Hittills har de kunnat komplettera med sjukpenning på halvtid. När de nu fasas ut ur sjukförsäkringen försvinner den möjligheten. Den gruppen har glömts bort, och det är djupt olyckligt.”

Detta är bara ett litet axplock ur den strida ström av kritik som vällde fram under utfrågningen. Regeringen har onekligen fått något att fundera över. Frågan just nu är om man, trots den kvalificerade och omfattande remisskritiken, vågar driva igenom sina förslag.

I december fattar riksdagen beslut och från och med 1 januari skall det nya regelverket, enligt regeringens nuvarande planer, börja gälla. Detta naturligtvis förutsatt att man väljer att helt ignorera vad remissinstanserna sagt..

Dags för en välfärdspolitisk haverikomission?

Etiketter: a-kassa, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, välfärd

TCO och andra har sedan en lång tid tillbaks utgått ifrån att det ska tillsättas en parlamentarisk socialförsäkringsutredning, så att vi kan skapa långsiktigt hållbara trygghetssystemen.

Regeringen lovade också redan i sin första regeringsförklaring 2006 att en sådan parlamentarisk utredning skulle tillsättas. Sedan hände ingenting…eller egentligen hände väldigt mycket med trygghetssystemen. Både A-kassan och sjukförsäkringen genomgick stora och omfattande systemförändringar. Men någon parlamentarisk socialförsäkringsutredning blev det aldrig…

Idag börjar det allt tätare droppa in uppgifter om att de revor i det sociala trygghetsnätet som slitits upp gör att många ramlar igenom. Några av dem fångas upp av det kommunala försörjningsstödet, andra tvingas vända sig till kyrkornas välgörenhet. Det handlar ofta om vanliga människor. Sådana som du och jag. Människor som i lågkonjunkturen haft oturen att bli arbetslösa eller sjuka. Människor som, till följd av regeringens regelförändringar, inte längre kvalar in till trygghetsförsäkringarna.

En effekt av nedskärningarna i trygghetsförsäkringarna, som får genomslag nu i lågkonjunkturen, rapporterade Ekot om i går: “De extrapengar som regeringen nyligen lovat kommunerna kommer i första hand användas till att betala så kallat försörjningsstöd, alltså socialbidrag.”

Det börjar kanske snart bli dags för oss som tror på långsiktigt hållbara lösningar i välfärdspoliken att, istället för att tala behovet av en parlamentarisk socialförsäkringsutredning, börja tala om behovet av en välfärdspolitisk haverikommission?

Tung remisskritik mot sjukförsäkringsförslag - igen…

Etiketter: försäkringskassan, kommuner, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, välfärd

Regeringen förde i ”höstproppen” fram en rad relativt omfattande regelförändringar inom sjukförsäkringen. Bl.a. inför man ett tre månader långt introduktionsprogram inom ramen för arbetsmarknadspolitiken, som ska ”fånga upp” de drygt 50 000 som annars på grund av “rehabiliteringskedjan” blir helt utan ersättning under 2010. Detta förslag har nu varit ute på en synnerligen kort remiss (remissvaren skulle vara inne 5 oktober).

Regeringsförslaget möter idag tung remisskritik (se aktuell artikel i DN). Adriana Lender, generaldirektör för Försäkringskassan (FK) säger till DN: “Det är en olycklig lösning som man valt, många kommer inte att kunna återgå till arbete och då kommer de tillbaka till oss igen.” Detta överensstämmer med den analys TCO gör i sitt remissvar.

Dessutom befarar Lender att många inte kommer att få någon ersättning då deras ärenden ska överföras från Försäkringskassan till a-kassorna: “Vi vet redan i dag att a-kassorna har det svårt. Flera personer kommer få glapp i sin försörjnining.”

Precis som TCO befarar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) att detta kommer att leda till ökade kostnader för kommunernas försörjningsstöd: “Vi är oroade över att man kommer vältra över kostnaderna på kommunerna när fler behöver socialbidrag“, säger Agneta Jöhnk, chef för arbetsgivarpolitiska avdelningen på SKL.

Återigen lägger alltså regeringen ett förslag på sjukförsäkringsområdet som får tung remisskritik för att inte vara tillräckligt genomtänkt. Man kan bara hoppas att regeringen denna gång, till skillnand från när man lade fram förslaget till s.k. rehabkedja, väljer att lyssna in remissinstansernas synpunkter (se aktuell samanställning ang. rehabkedjan här)…

Krångelmängden vid sjukdom ökar

Etiketter: cristina husmark-pehrson, proposition, regeringen, sjukförsäkring, socialbidrag, välfärd

Under nästa år kommer ca 50 000 personer, till följd av regeringens egna regelförändringar, att mista sin ersättning från Försäkringskassan. Det handlar bl.a. om ca 14 000 personer i gruppen med förlängd sjukpenning, som kommer att bli av med sin ersättning. Även ca 32 000 personer med tidsbegränsad sjukersättning kommer att lämna försäkringen under 2010, enligt Försäkringskassans och regeringens egna beräkningar.

Dessa personer görs nu i huvudsak till “föremål för insatser via Arbetsförmedlingen” enligt ett förslag i höstpropositionen. De kommer därför från och med 1 januari 2009 att erbjudas ett tre månander långt introduktionsprogram, där de skall “utredas och kartläggas”. De kommer också att under den tiden ges möjligheter att återkvalificera sig till a-kassan eller att återfå den Sjukpenninggrundade inkomsten, SGI:n, som regeringen tidigare plockat bort från dem.

Denna lösning är naturligtvis bättre än om inget görs. Dessa redan utsatta människor skulle ju annars, till följd av regeringens rehabkedja, helt ha utförsäkrades från en av våra viktigaste trygghetsförsäkringar. Fortfarande kommer dock ett antal av dem att ramla mellan stolarna och hamna i en hopplös social och ekonomisk situation. Men med sina åtgärder minskar regeringen ändå trycket på kommunernas förtsörjningsstöd något.

Sjukförsäkringssystemet blir samtidigt, på grund av de ”tillbakarullningar” som nu föreslås, mer oöverskådligt och svårbegripligt. Vi får fler lappar i ett lapptäcke av ersättningsformer, av tidsgränser samt en ytterligare differentiering av olika nivåer eller grader av sjukdom och arbetsoförmåga. Nya undantagsregler och fler definitioner av nya och centrala begrepp staplas ovanpå varandra.

Till viss del måste detta “lapptäcke” ses som en effekt av att regeringen tidigare valde att inte ta någon större hänsyn till remissinstansernas synpunkter innan man lade fram förslaget till s.k. rehabiliteringskedja (se aktuell remissammanställning här).

Detta kommer sannolikt att ställa till med en del nya tolkningsbekymmer för de ansvariga myndigheterna, vilket för den försäkrade riskerar att leda till ytterligare problem ur rättsäkerhetssynpunkt. Ett uttalande från Adriana Lender i gårdagens Rapport, om att det nya regelverket är för otydligt, styrker detta.

I sitt remissvar varnar Försäkringskassan också för att många, trots regeringens “tillbakarullning”, kommer att stå utan försörjning till följd av reglerna i sjukförsäkringen från och med årsskiftet. Tyvärr är det inte första gången som Försäkringskassan klagar över ett allt för svårtolkat regelverk och negativa effekter till följd av regeringens förändringar i sjukförsäkringen.

Det blir, till följd av det krångligare regelverket, också allt svårare för den enskilde att veta vad det är som gäller om hon/han drabbas av en långvarig sjukdom. Detta riskerar långsiktigt att urholka legitimiteten för hela välfärdsstaten.

Problemen för Försäkringskassan tycks fortfarande vänta på en lösning

Etiketter: cristina husmark-pehrson, försäkringskassan, regeringen, sjukförsäkring, välfärd

Nu meddelar SR:s Ekoredaktion att sjuka och arbetslösa svenskar måste vända sig till socialtjänsten för att Föräkringskassans handläggning tar för lång tid.

Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender säger till Ekot att detta är “gamla bekymmer”. Problemet är att så har hon sagt tidigare också, inte minst när “kaoset på kassan” diskuterades som intensivast förra vintern.

Lender är dock inte ensam. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson använde sig av samma taktik, när hon träffade ledaren för uppropet de sjukförsäkrades rätt (Margareta Tiger) i SvT:s morgonsoffa nyligen.

Är det inte lite märkligt att vi i spetsen för socialförsäkringen har två personer (Lender och Husmark Pehrson) som nästan regelmässigt, då medborgare vittnar om bekymmer och problem i socialförsäkringen, säger att ”det där är gamla probblem som vi nu har löst“. Hur länge kan man hålla fast vid denna retorik, utan att av journalisterna avkrävas bättre svar?