De vassa armbågarnas vaccination i vårdvalets Stockholm

Etiketter: filippa reinfeldt, sjukvård, stockholm, svininfluensa, vårdval Sthlm, vårdval sverige

Jag har en anhörig som har en svår lungsjukdom. Vi som står honom nära vill att han så snabbt som möjligt ska vaccinera sig. Och man kan knappast anklaga honom för att inte ha försökt.

Igår när vi talades vid berättade han uppgivet att han två dagar i rad i flera timmar stått i kö till en vårdcentral, men tvingats ge upp eftersom han inte längre orkade…

I andra landsting (ex.vis Skåne) har man kallat de s.k. riskgrupperna till vaccination. Systematiskt har man sedan betat av köerna, så att de med störst bedömt behov kommit först till “kvarn”.

Så inte i Sthlm. Vad beror detta på? Är man här så rädd för att främja “planekonomi” att man hellre låter de med vassast armbågar få hjälp först? Är det inte i så fall snart dags att lägga ideologin åt sidan ett slag och istället tänka praktiskt?

Ekonomism i vården leder oftast fel

Etiketter: ekonomi, landsting, sjukvård, stockholm, välfärd, vårdval sverige

Jag har, i min roll som välfärdsutredare, den senaste tiden fått ett antal sjukvårdsfrågor från upprörda TCO-förbundsmedlemmar i Stockholmstrakten. Det har då handlat om frågor som jag först inte riktigt förstått. Frågorna har formulerats ungefär så här: Varför kan jag inte längre få tala om hela mig och alla de “skavanker” jag har när jag träffar en läkare?

När jag ställt följdfrågor har jag förstått att bakgrunden till frågorna är det nya vårdvalssystemet som införts i Stockholm. Detta ger tydligen varje vårdgivare incitament att se till att öka antalet läkarbersök så mycket som möjligt. Resurstilldelningen till vårdgivaren ökar helt enkelt om antalet besök ökar.

Därför uppmanas exempelvis gamla mor Anna när hon träffar en läkare för en stukad fot att boka en ny tid om hon också vill ställa frågor om eller få behandling för sin reumatism. På så sätt bidrar mor Anna, genom sitt extra läkarbesök, till att den vårdcentral hon uppsöker får ökade resurser.

Uppenbarligen leder samma vårdvalssystem också till att vissa av vårdgivarna, i större utsträckning än tidigare, börjat hänvisa patienter till läkare istället för till sjuksköterskor. Trots att patienten skulle klara sig med en sköterskekontakt kopplas allt oftare en läkare in. Förklaringen till detta är tydligen att vårdgivaren får en större resurstilldelning för ett läkarbesök än för ett sköterskebesök.

Dessa två exempel visar hur fel det kan bli om man låter “räknenissar” styra i sjukvården. Det är lätt hänt att man då tappar bort själva “meningen med föreningen” och enbart ser till ekonomin. Efterfrågan, och inte vårdbehovet, får styra över verksamheten. Helhetsynen (att se hela människan) försvinner på vägen. Sjukvårdsresurserna används inte på det bästa sättet för patienterna.

Vi har helt enkelt inte “råd” med denna typ av ekonomism, om vi skall kunna ge god vård efter behov till hela befolkningen i framtiden.

Press: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2

Valfrihet är tvång!?

Etiketter: regeringen, sjukvård, tvång, välfärd, valfrihet, vårdval sverige

Om någon fortfarande går omkring och tror att orden valfrihet och tvång är varandras motsatser är det dags att tänka om.

Nu vill nämligen regeringen tvinga alla landsting att använda samma vårdvalsmodell, som landstingen i Stockholm och Halland infört. Det främsta motivet till förslaget sägs vara att öka valfriheten.

Jag, som just nu håller på att läsa om Orwells bok “1984“, slås plötsligt av aktualiteten i formuleringarna “War is Peace”, “Freedom is Slavery”, “Ignorance is Strength”…

Kanske kan vi nu till denna lista foga ett nytt slagord: “valfrihet är tvång”…eller?

Varför så brått med Vårdval Sverige?

Etiketter: sjukvård, vårdval sverige

Regeringen har nu lagt fram lagrådsremissen om Vårdval Sverige. Förslaget innebär att fri etablering - med offentlig finansiering - ska införas i primärvården. Dessutom blir alla landsting tvungna att införa någon form av vårdvalssystem som ger patienterna rätt att välja fritt mellan olika vårdgivare. Förändringen ska börja gälla redan från januari 2010.

Utredningen som ligger till grund för förslaget verkar till stora delar vara ett hastverk. Man presenterar inte något faktaunderlag som talar för de förslag som läggs fram och man har haft så bråttom att de olika vårdvalssystem som redan finns i drift varken kunnat - eller hunnnit - utvärderas. Det skulle annars varit ganska logiskt - då kunde konsekvenserna av vårdvalsmodellerna dokumenterats och analyserats och det hade funnits underlag att bedöma om vårdvalssystem är kostandsdrivande eller ej, och om det går att upprätthålla allas lika rätt till vård, och vård efter behov, med ett sådant system. 

Den politiska brådskan gör att man frågar sig om bristen på faktaunderlag, utvärdering och analys kanske är avsiktlig. Det finns en stark politisk vilja att genomföra förändringarna och politikerna kanske inte vill vet av några störande fakta.

Kritiken från remissinstanserna är massiv. Många landsting har gått emot hela eller delar av förslagen. Orsakerna varierar men ett viktigt skäl som många tar upp är att det det nationella beslutet att tvinga på landstingen vårdvalssystem - vare sig de vill eller inte - sätter betydelsen av landstingsvalen ur spel och undergräver det kommunala självstyret. Det finns goda skäl att fatta nationella beslut i vissa hälso- och sjukvårdsfrågor men det är klart att det är provocerande när regeringen gör det i en fråga med stora motsättningar - där det dessutom inte ens finns några starka krav på förändringar från verksamheten.

Kritik ur en annan aspekt förs fram bland annat av SBU, Kunskapscentrum för Hälso- och sjukvården (som har regeringens uppdrag att utvärdera olika metoder i vården ur ett samlat medicinskt, ekonomiskt, etiskt och socialt perspektiv). SBU anser att utredningen inte tillräckligt har analyserat hur kvaliteten ska säkras i ett fritt vårdvalssystem, eller hur patienterna ska få kunna tillräcklig information om den vård som erbjuds är av god kvalitet eller ej. Liknande frågeställningar berörs också av patientorganisationer och proffessionsföreträdare.
TCO konstaterade i sitt remissvar att utredningen inte ger tillräckligt underlag för att man ska kunna ta ställning till förslaget.  Även Vårdförbundet har i sitt reissvar tagit fram behovet av mer faktaunderlag.

Inom vården ställs allt starkare krav på personalen att de ska agera utifrån evidens - man ska veta vad man gör och varför - och man ska (med fakta!) kunna belägga att åtgärderna har en dokumenterat positiv effekt. Det är rimligt att ställa samma krav på politikerna när de ska genomföra viktiga systemförändringar i vården.  De borde i alla fall vara skyldiga att redovisa den forskning och de erfarenheter som finns. Väljer de sedan att fatta ett beslut som går på tvärs mot evidensen, vilket de i och för sig har rätt att göra, så borde det redovisas tydligt för väljarna .