Etiketter: IFS, vancouver
Just nu börjar det internationella fackets andra kongress i Vancouver Kanada. Ett tusental delegater från alla världsdelar, från de flesta av världens länder kommer att diskutera hur världen skall bli en bättre plats- att leva på och arbeta i. Att befinna sig bland kamrater som - ibland med fara för sitt eget liv, ibland med risk att bli avskedade för att de försvarat sina arbetskamrater fyller mig med stolthet att få tillhöra denna rörelse.
Att regeringar förföljer fackliga ledare är inte konstigt. Att arbetsgivare förlöjligar facklig organisering men samtidigt organiserar sig själva är inte heller konstigt. Facket är den enda rörelse som kan förändra arbetstagares verklighet världen över, som i sina bästa stunder räddar famljer från fattigdom, människor från arbetsplatsolyckor och skapar ett mer moraliskt och bättre samhälle.
Etiketter: EU2020, finanskrisen, välfärd
Efter att ha löst ut enorma kreditförluster och stöttat upp ekonomierna under den finansiella krisen befinner sig många regeringar i den föga avundsvärda situationen att de måste hantera sina egna skuldberg. Från att ha varit hjälte förvandlas staten till bov, och det både från höger och vänster. Vart regeringarna än vänder sig möter de kritiska och fientliga kommentarer.
Tidningen The Economist skrev i sin ledare att förut var regeringarna lösningen för den finansiella krisen, nu är det regeringarna som är problemet. Tidningen kritiserar nya finansiella regleringar, framför allt den tyska regeringens förbud mot blankning och förslag till en finansiell skatt. Varför, frågar sig tidningen, skall den finansiella marknaden låna ut pengar till regeringar som biter den han som föder dem?
Samtidigt kritiseras regeringarna från vänsterhåll för att genomföra alltför hårda sparpaket som riskerar att förvärra krisen. I Le Monde Diplomatique skriver James K. Galbraith att Greklands besparingar, som är till för att behaga Merkels väljare i Tyskland, kommer att öka arbetslösheten och minska skatteintäkterna-vilket kortsiktigt förvärrar krisen. Här är Galbraith (i princip) överens med The Economist. Det är ännu för tidigt att dra tillbaka stödpaketen och genomföra drastiska besparingar menar The Economist. Vi riskerar ytterligare en nedgång i ekonomin.
Det stora problemet är att flera internationella organisationer och nyliberala tyckare tycker att det nu är dags att återgå till den gamla sortens politik. Man ropar på “strukturella reformer” vilket i klartext betyder allt sämre sociala skyddsnät och en ökande utsatthet för arbetstagarna på arbetsmarknaden. Nästan alla OECDs rekommendationer handlar om att försämra välfärdssystemen, öka skillnaderna mellan de som jobbar och dem som för tillfället är sjuka eller arbetslösa. Att också då Ministerrådet i sina riktlinjer för medlemsländerna betonar att skattesystemet och bidragssystemen skall vara utformade för “make work pay” (vilket är EU-språk för nedskärningar i välfärdssystemen och lägre marginalskatter) hjälper inte att öka jämlikheten.
Samtidigt som dessa mycket inflytelserika organisationer kräver åtgärder som är impopulära, ökar de sociala spänningarna men en stor fråga hur effektiva nedskärningar i välfärdssystemen egentligen är. Det finns numer en hel del forskning som dömer ut utbudsorienterad politik och pekar på att människors ambitioner inte främst är ekonomiskt betingade. Dessutom visar Pickett och Wilkinson i sin bok Jämlikhetsanden att ekonomisk jämlikhet har en mängd positiva effekter för människors livskvalitet. Att i det läget förespråka åtgärder som ökar skillnaderna är rent av kontraproduktivt.
De nyliberala påtryckningarna sätter naturligtvis ett stort tryck på politikerna i de länder som vill föra någon form av rättvis politik där bördorna och vinsterna fördelas jämnt och minskade skillnader mellan människor är målet för politiken. Det uppskattas inte av finansmarknaderna, utan det enda som kan ge någorlunda fördelaktiga lånevillkor är istället drakoniska nedskärningar- som i sin tur riskerar att öka arbetslösheten och minska möjligheterna att ta sig ur krisen.
Damned if you do damned if you don’t
Etiketter: eu, Frankrike, Tyskland
I förra veckans European Voice citeras den spanska tidningen El Pais som påstår att Sarkozy hotade lämna euron om inte alla euroländer inklusive Tyskland godkände räddningspaketet till Grekland. Om detta är riktigt visar det tydligt hur interna problem i länderna kan hota att överskugga EU-samarbetet och det öppnar för frågan om var Tyskland står i EU. Är den politiska viljan till integration inte längre där när det blir svårigheter? Om Tyskland fokuserar allt mer på sig själv då kommer också EU-samarbetet att lida.
Etiketter: DGB, eu, krisen, Merkel, Tyskland
Tyskland har alltid varit Europas motor, både ekonomiskt och politiskt. Men nu upplever Tyskland sina egna problem. På DGBs kongress i Berlin talade både DGBs ordförande Mikael Sommer och Bundeskanslern Angela Merkel.
Den första punkten var ökningen av främlingsfientligheten och nynazismen. De demonstrerade den 1 maj i Berlin och det finns en känsla av att det under ytan är ett ökande hot. Framför allt i östra Berlin sker det trakasserier.
Finanskrisen med en ökande arbetslöshet och förväntade sparpaket ökar naturligtvis oron för ökade klyftor. Tyskland har en stort demografiskt problem med allt fler äldre i arbetskraften. Merkels recept var besparingar i välfärdssystemen, men också satsningar på utbildning, arbetsmarknadsåtgärder för unga, integration av den äldre arbetskraften och utbyggnad av förskolor. Men inte ett ord om höjda skatter!
Hur Tyskland lyckas är av avgörande betydelse för övriga Europa. Framför allt de länder som är i större svårigheter, Portugal, Grekland och Spanien kommer behöva tyska bankers hjälp. Merkel framhöll att det grundläggande problemet är att vissa medlemsländer har dålig konkurrenskraft och behöver förbättra den. En passning för att stärka det ekonomiska samerbetet och samarbetet i konkurrenskraftsfrågor. Men tyvärr också en hint om att Tyskland kommer kräva nedskärningar av välfärdssystemen i de länder som får låna pengar.
Det var första gången jag såg Merkel live och jag måste säga att det var imponerande. Trots en delvis fientlig publik fick hon publiken att skratta och fick fram sitt budskap. Imponerande.
Etiketter: medelklass, medelklassen, utbildning
När TCO för många år sedan gjorde en berättelse för TCO dvs hur vi skulle se på vår organisation och på de grupper våra medlemsförbund organiserar koncentrerade vi oss på att beskriva medelklassen. Den medelklass som bär samhället, som skjutsar barnen till fotbollsträningen, som väljs in i bostadsrättsföreningen eller Hem och skolaföreningen. Den medelklass som är lojal, jobbar på och bidrar utan att kräva mycket.
Ni kanske tror att denna beskrivning är en idealisering. Men verkligheten trotsar ibland beskrivningen. Min kusin, som är sjuksköterska är just nu på besök hos oss. Hon är på utbildning i intensivvårdskunskap. Naturligtvis trodde jag att hon hade fått denna genom sin arbetsgivare, en mer typisk yrkesrelaterad utbildning är svår att tänka sig.
Men hur fel hade inte jag. Detta är en utbildning som arbetsgivaren inte ville betala. Så hon tog semester. Betalade utbildningen själv. Betalade resan själv. Bekostade boendet själv. Och detta var inte första gången detta har hänt. Prata om lojalitet; gentemot sin arbbetsgivare och gentemot sina patienter. Ändå jobbar man på och gör sitt jobb.
Arbetsgivarna borde först tacka en högre makt för sådana arbetstagare och sen belöna dem bättre!
Etiketter: brors, dagens nyheter, demokrati, rödgröna
Jag surfar och kollar reaktionerna på de rödgrönas budget och stöter då på Henrik Brors analys av budgetmotionen. Rubriken på analysen är “Jobb kontra bidrag, precis som förra gången”. Och detta inom citattecken. Men när jag letar i texten hittar jag inte att Henrik Brors skulle sagt det i artikeln. Det är en rubrik som tydligen felaktigt citerar Brors.
I en valrörelse så bör Sveriges största tidning vara försiktigare på redaktionell plats. DN har ett folkbildningsuppdrag där det gäller att vara saklig i debatten. Annars riskerar man att hamna på en brittisk eller amerikansk nivå där media öppet och på redaktionellt utrymme tar parti för ett parti. Det mår inte demokratin bra av.
Etiketter: demokrati, finanskris, grekland, medelklassen, portugal
Krisen i Grekland är den allvarligaste som Euroområdet har upplevt sedan starten för drygt tio år sedan. Det som händer liknar ett svartepetter-spel där ingen, och framför allt inte Tyskland, vill ta i problemet. Jag har bott i Grekland och vet av egna erfarenheter att den svarta ekonomin inte är obetydlig. När man tankar bilen kan man glömma att få ett kvitto, detsamma gäller en taxiresa eller en stor del av de hushållsnära tjänsterna. Grekland måste naturligtvis ta tag i hur de sköter sin egen ekonomi, annars hjälper inget stödpaket i världen.
Men samtidigt handlar detta också om EU-samarbetet i stort och demokratin. Ett av syftena med euron är att försvåra en dominoeffekt där ett land utsätts för spekulation mot valutan, den valutan faller och spekulationerna fortsätter mot nästa svaga land. Det var det som hände när i början av 1990-talet mot t.ex. Storbritannien och Sverige. Enligt sajten Euractiv sprids nu skuldkrisen genom att Portugal och Spanien och fått sina ekonomier nedgraderade. Nästan alla länder har fått sina statsfinanser försvagade därför att de försökt mildra de sociala effekterna av den finansiella krisen och är därför mer utsatta för spekulationer än före krisen.
Och nu slår samma aktörer som orsakade krisen till igen - och vill avsluta jobbet genom att spekulera i att länderna inte klarar sig genom krisen. Inser de vad som är på spel och bryr de sig?
Le Monde rapporterar att i Portugal märks nu också krisen bland medelklassen. Efter att ha gått igenom en budgetsanering och fått näsan ovanför vattenytan för två år sedan drabbas nu Portugals medelklass av arbetslöshet och risk för fattigdom. Då är det också viktigt att komma ihåg att erfarenheterna från den svenska krisen på 1990-talet är att en stor andel av arbetskraften någon gång drabbades av arbetslöshet. För många blev arbetslösheten en återkommande händelse som sammantaget kunde vara i flera år. Ju mer arbetslöshet man upplevde desto släpar löner och livsvillkor efter. De sociala effekterna märks decennier efter en kris har tagit slut. Om detta också innebär att om människors, och då framför allt medelklassens, framtidshopp släcks då är demokratin i fara.
Demokratins legitimitet bygger på att den förmår kanalisera människors förhoppningar och drömmar om en bättre framtid. Och om det inte är möjligt, att fördela bördorna rättvist tills dess ekonomin kan återhämta sig. Medelklassen är central i att bära upp demokratin. Det finns otaliga exempel på att de ekonomiska kriser som slår mot medelklassen också leder till risker för demokratin, därför att människors tro om en bättre framtid, om att deras barn skall få det bättre än de själva inte ser realistiska ut. Vi ser det i Ungern där det främlingsfientliga Jobbik fick framgångar i valet. Vi ser det i Italien där framlingsfientligheten ökar och demokratin blivit en mediocracy.
Att rädda Grekland är därför inte bara en fråga om att att rädda euron. Det är i förlängningen en fråga om att försvara demokratin och inte ge spekulanterna öppet mål än en gång.
Etiketter: a-kassa, inkomsttak, regeringen, röd-gröna
De rödgröna är överens om att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen till 950 kronor per dag. Det är ett välkommet beslut eftersom det inte skett någon höjning av taket sedan 2002, vilket skall poängteras både den förra socialdemokratriska och den nuvarande borgerliga är anvariga för. Det tillsammans jobbskatteavdrag har inneburit att den svenska ersättningsnivån nu kan karakteriseras som skräpklass om man travesterar på hur man rankar länders kreditvärdighet.
I rapporten Svensk a-kassa kvar i strykklass jämför TCO den svenska a-kassan med sju andra länders. De försämringar av arbetslöshetsförsäkringen som har varit ett av regeringens centrala teman utgår från självbilden att vi har ”världens generösaste abetslöshetsförsäkring” och ”bland världens mest stabila trygghetssystem”. Resultatet av rapporten är att den svenska a-kassan har varit allt annat än generös eller stabil.
Istället har Sverige det senaste årtiondet genomgått den största försämringen av alla länder i OECD-området. I inget annat OECD-land ser vi samma urholkning av det offentliga åtagandet att upprätthålla en rimlig ersättningsnivå, i inget annat OECD-land har man så grovt underlåtit att skydda försäkringen. Resultatet är att staten drar tillbaka sitt åtagande och de fackliga organisationerna har tvingats ta ett mycket stort ansvar för att upprätthålla en rimlig ersättningsnivå, men till ett pris där den solidariska finansieringen av välfärden urholkas snabbt.
Försämringarna är inte marginella utan kommer att spela stor roll för den svenska modellens fortlevnad. Görs inget för att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen kommer legitimiteten att raseras. Det är inte en bra grund för de förändringar som resultatet av en socialförsäkringsutredning kommer att behöva göra.
Etiketter: aktuellt, ikea, kollektivavtal, usa
Ikväll sändes ett reportage i Aktuellt om IKEAs fabrik i Danville, USA. Det amerikanska facket har under två år försökt att komma till tals med fabriksledningen men inte lyckats. IKEAs dotterbolag Swedwoods försvar är att man först vill att de anställda skall rösta om att facket skall få möjlighet att sluta kollektivavtal (där det krävs 50 procent plus en röst) för att börja diskussioner med träarbetarfacket. Enligt IKEA skulle det innebära att arbetarna fritt skulle välja att vara representerade innan samtal påbörjas.
Alla som har någon kunskap om amerikanska arbetsrättslagstiftningen och om relationerna mellan fack och arbetsgivare i USA vet att de anställda sällan fritt kan rösta för att bli representerade av en fackförening. Arbetsgivarna har full konntroll över vad som sker inne på fabriksområdet och använder sig av olika påtryckningsmetoder såsom hot om uppsägningar, hot om fabriksnedläggning eller andra trakasserier för att förhindra att omröstningar ens kommer till stånd. Fackföreningar får ofta kämpa i flera år för få omröstningar till stånd och detta till stora finansiella och personliga kostnader. Men när omröstningar väl sker så visar det sig att arbetare vill bli representerade och få ett kollektivavtal.
Varför det? Jo därför att då ökar chanserna att få en dräglig lön, att få en sjukvårdsförsäkring, att få till stånd förhandlingar på arbetsplatsen och att få regler som styr förhållandena. Jag har besökt arbetsplatser i USA där facket inte varit välkomna och vet att där råder ofta i praktiken arbetsgivarens godtycke.
IKEA, släpp in facket!
Etiketter: abf, demokrati, EG-domstolen, eu
Är EU ett medel för liberalisering och avreglering? Hur demokratiskt är egentligen EU och hur skall denna demokrati yttra sig? På dessa teman arrangerade ABF igår ett välbesökt seminarium med professor Fritz W Scharpf, en av Tysklands mest välrenommerade statsvetenskapliga forskare. Scharpfs tes är att det finns ett dubbelt demokratiskt underskott.
För det första genom att den komplicerade beslutsprocessen ökar riskerna för att frågor kör fast. Beslut tenderar därför att fattas i där medlemsstaterna har konvergerande och gemensamma intressen t.ex. på den inre marknaden medan på mer kontroversiella områden, t.ex. socialpolitiken, är mycket svårare att komma överens. Detta kallade han integration by politics.
Det andra demokratiska underskottet är att fördraget (med medlemsstaternas mycket goda minne) lägger mycket stor makt på kommissionen, Europeiska centralbanken och EU-domstolen. Syftet har varit att lägga makt på neutrala instutituioner som kan stå över nationella intressen. Scharpf menade att domstolen genom att tillerkänna företag och individer individuella rättigheter också utvidgar EUs kompetensområde. Ett exempel han nämner är Laval-målet där företagets rätt att bedriva verksamhet i Sverige också innebar att EU-domstolen reglerade strejkrätten, något som är i fördraget är en exklusiv kompetens för medlemsstaterna. Domstolen är dessutom per definition integrationistisk och därmed är det sällan eller aldrig en medlemsstat utvidgar sin kompetens i domslut. Detta kallas integration by law.
Så längt är det andra forskare forskare som håller med, t.ex. Simon Hix och Andreas Follesdal fokuserar på det politiska demokratiska underskottet. Medan andra såsom Giandomenico Majone menar att med politisk demokrati kommer att förstöra syftet med EU nämligen att EU är ett effektivt sätt för medlemssaterna att samarbeta kring gemensamma frågor.
Scharpfs vidare resonemang är dock att denna exekutiva makt bara kan riva ner nationella lagar och därmed liberalisera och avreglera. Den kan inte skapa medborgerliga rättigheter inom respektive stat, det som varit huvudfokus för medborgerliga strävanden sedan industrialismen. Därför måste, enligt Scharpf, mer makt ges till medlemsstaterna för att de skall kunna skydda väsentliga intressen och välfärdssystem.
Jag tycker Scharpf för ett mycket intressant resonemang som är väl värd att ta fasta på. Det finns enligt min mening ett demokratiskt underskott och en juridifiering som inte förbättrar insynen i besluten som EU tar. Men om inte de nationella politikerna vill ta tag i problemet, vem skall då göra det? Om politikerna lever efter det som Luxemburgs premiärminister Junker påstås ha sagt- Alla politiker vet vad som skall göras, problemet är att bli återvald efter det- då är EU en bra syndabock.
