Ett konstruktivt arbete för Europa
Igår bekräftade EU-parlamentet Barroso som ordförande för nästa EU-kommission. Barroso sträckte ut en hand till fackföreningsrörelsen och socialisterna genom att åta sig att presentera en striktare tolkning av utstationeringsdirektivet och vid behov revidera direktivet. Detta i linje med de krav som bland annat Europafacket har lagt fram efter Laval-målet.
Idag kritiserade Per Wirtén på Dagens arena valet av Barroso och uppmanade den socialdemokratiska gruppen att bestämma sig för oppositionspolitik och inte gräva ner sig i koalition med de konservativa.
Det är fel politik av minst två skäl. Det första skälet är trovärdighet. Om Barroso sträcker ut en hand till sociallisterna och fackföreningsrörelsen vore det dumt att inte syna den före man för en oppositionspolitik som skulle kunna förhindra att vi får en bättre situation.
Det andra skälet är att maktfördelningen är annorlunda i EU än i Sverige. EU-parlamentet delar beslutsmakten tillsammans med ministerrådet till skillnad från i Sverige där riksdagen endast har en kammare. Flera länder i ministerrådet, däribland Sverige, vill inte ha en revidering av direktivet och skall en revidering bli av eller situationen förbättras måste den borgerliga gruppen och socialistgruppen samarbeta för att skapa ett tryck mot medlemsländerna. Det inbegriper naturligtvis också kompromisser i andra frågor.
Wirtén vill att parlamentet skall få ha flera kandidater att välja mellan så att det klart syns att valet till kommissionsordförande är ett parlamentariskt val. Jag är för en sådan ordning- men det innebär också ökad federalism.
Lämna en kommentar