Etiketter: borgfred, eu-ordförandeskap, reinfeldt
Reinfeldt har sökt borgfred med oppositionen inför EU-ordförandeskapet. Syftet är att Reinfeldt vill att Sverige ska uppträda kraftfullt och enat, även inrikespolitiskt. Men tanken om borgfred är förlegad. EU är inta bara medlemsstaternas arena, det är också partiernas, medborgarnas, fackens, arbetsgivarnas med flera.
Det svenska ordförandeskapet har i sitt arbetsprogram saker som många tycker är bra, men också delar där det finns starka politiska skillnader mellan höger och vänster. Skall debatten läggas ner därför att regeringen nu representerar EU?
Självklart inte!
NSD, DN
Ps. Med ordet borgfred menas enligt wikipedia överenskommelse mellan annars stridande parter att hålla sams inbördes för att bekämpa yttre fiende.
Etiketter: Barroso, EU-kommissionen, eu-parlamentet, reinfeldt
Spelet om Barrosso blir allt mer komplicerat. För det första så har Europeiska rådet ännu inte nominerat Barrosso formellt. Enligt den engelska versionen av rådets slutsatser så kom stats- och regeringscheferns överens om att de “intend to nominate” Barrosso. Den svenska versionen är annorlunda och talar om att nominera Barrosso. Den svenska versionen är förmodligen felaktig.
Men först skall man ha konsultationer med parlamentet. Reinfeldt inbjöd därför parlamentsgrupperna till Stockholm för att diskutera detta. Men läget i parlamentet är oklart. Socialistgruppen är emot Barrosso. Likaså är de Gröna emot att Barrosso blir kommissionsordförande. ALDE (liberalerna) är delade. De franska, brittiska och tyska liberalerna vill inte se Barrosso som ordförande. Reinfeldts inbjudan föll därför platt till marken.
Men diskussionerna har också att göra med under vilket fördrag man skall välja Kommission. I det nya Lissabonfördraget får parlamentet större roll och därför vill flera aktörer att man skjuter upp nomineringen till Lissabonfördraget har ratificerats och trätt i kraft.
Den svenska regeringens önskan om en snabb hantering av valet av den nya Kommissionen lär inte uppfyllas.
Etiketter: Barroso, eu, eu-parlamentet, irland, lissabonfördraget
Igår nominerade stats- och regeringscheferna Barrosso till ordförande för Kommissionen ytterligare 5 år. Men hans återval är långt ifrån säkert. För det första är inte nomineringen slutlig utan först måste parlamentet godkänna nomineringen. Det innebär att parlamentet till viss del styr tidsplanen för beslutet om den nya kommissionen. Och de socialistiska och gröna grupperna i parlamentet vill inte rösta för honom, medan den liberala gruppen är splittrad.
Merkel och Sarkozy ville att Barrosso skulle utfärda en programförklaring. Så i onsdags skickade Barrosso ett brev till Europeiska rådet där han presenterar ett kort program för den kommande mandatperioden. I det syns det som kanske är den främsta tillgång han har, nämligen förmågan att anpassa sig efter medlemsstaterna och den politiska verkligheten.
Men innan mötet tar slut skall man också enas om de irländska garantierna. Här är texten i sin helhet. Det största hindret nu är Gordon Brown.
Etiketter: Barroso, eu-parlamentet, lavaldomen
Valdeltagandet i Sverige blev bättre än väntat, drygt 45 procent medan det sjönk i hela EU till 43 procent. Det innebär att valdeltagandet kontinuerligt har sjunkit sedan det första valet 1979. Ett stort demokratiskt problem och en legitimitetskris för Europaparlamentet.
Nu vänds blickarna mot Kommissionen, Irland och Lissabonfördraget.
Det var från början tänkt att Barrosso skulle sitta kvar som Kommissionsordförande för den gamla Kommissionen till irländarna haft folkomröstning och man visste om Lissabonfördraget skulle träda i kraft eller ej. Nu ser det ut som att det Europeiska rådets möte på torsdag och fredag (och ja det är tradition att de har toppmöten på midsommar) kommer att be Barrosso starta sonderingarna kring en helt ny Kommission. Det är dessutom så att Sarkozy och Merkel inte vill godkänna Barrosso formellt vid toppmötet utan istället be honom återkomma med ett program för mandatperioden.
Det hastar också med Lissabonfördraget. Irländarna har krävt undantag i ett antal frågor bland annat om arbetstagares rättigheter i förhållande till den inre marknaden. Planen var att förhandlingarna mellan de övriga medlemsländerna och Irland skulle vara klara till denna vecka i tid till toppmötet. Ett möte förra veckan ställdes in och istället möts utrikesministrarrna idag och ambassadörerna i Coreper imorgon för att se om man kan komma överens. European Voice rapporterar dock att Sverige tillsammans med Polen, Danmark, Finland och Storbritannien inte vill att arbetstagares rättigheter skall stå över inre marknadsreglerna. Från regeringen finns inga uppgifter om varför man har denna position.
Problemet är att Europafacket, tillsammans med bland annat TCO, i samband med Lavaldomen, har krävt att arbetstagares rättigheter just skall gå före inre marknadens regler. På fredag vet vi (kanske).
Irish Times
Etiketter: EU-val
Nu har jag gjort min medborgerliga plikt och röstat. Jag pratade också en kort stund med valförrättarna om valdeltagandet. En hastig koll på hur många som röstat gav vid handen att kl 1430 hade drygt 20 procent röstat i mitt valdistrikt, inklusive förtidsröster. Jag hoppas att det inte är trenden i resten av landet. Ett valdeltagande under 40 procent är katastrof.
Etiketter: eu, EU-val, reinfeldt, sjukvård
Nu är slutdebatterna i radio och TV inför EU-parlamentsvalet klara. Jag tycker att media (Public service-delen av den) har gjort ett mycket bra jobb med intervjuer, debatter och andra satsningar. Problemet är att partierna inte har satsat på detta valet som i ett riksdagsval. Det har märkts på diverse uttalanden från bland annat Fredrik Reinfeldt och Ibrahim Baylan om att EU-parlamentsvalet inte är viktigt. När åtminstone hälften av Sveriges lagar beslutas i Bryssel så måste man ta årets val på allvar.
I debatterna mellan parlamentskandidaterna förekom det en hel del rallarsvingar. I debatten igår om Lavalmålet (Vaxholm) så anklagar de borgerliga de rödgröna för att “spela rysk roulett med kollektivavtalen”. I förslaget om gränsöverskridande sjukvård så får de borgerliga politikerna det att låta som om det skulle bli oöverstigliga hinder om det skulle krävas förhandandsbesked. De på vänsterkanten som om alla patienter skulle strömma ut ur lander och dränera landstingen på pengar.
I dagens Lördagsintervju med statsminister Fredrik Reinfeldt hyfsades debatten till om den gränsöversskridande sjukvården. Det framkom då att statsministern inte var beredd att låta läkarna skicka patienter utomlands med en in blanco check, utan att det krävs system för att säkra kvalitet och betalningsansvar. Det är en förflyttning bort från regeringens ursprungliga postion som var att okritiskt godkänna Kommissionens förslag, och ett avståndstagande från Alliansens EU-parlamentsledamöters åsikter om att det är bara att skriva en remiss och sedan kan patienten åka till vilket land som helst och få vården.
Problemet är att någon måste betala, och det skall helst inte vara patienten (vilket också Reinfeldt påpekade). Idag är det Försäkringskassan som betalar vård utomlands. Det innebär att det i konsekensens namn också måste vara Försäkringskassan som bör godkänna att patienten åker utomlands. Flyttas betalningsansvaret ner till landstingen så bör det vara landstingen som beslutar.
Det som är viktigt är att säkra att patienten inte åker iväg och opererar sig utan att ha en betalningsförbindelse. Det är att spela rysk rolett med människors ekonomi och öppna upp för en oreglerad vårdmarknad. Där verkar Reinfeldt och socialdemokraterna vara överens, till skillnad från regeringspartiernas parlamentsledamöter. Det illustrerar också att partier som verkar nationellt inte behöver vara överens med de kandidater som finns på EU-nivån.
TCOs remissvar på direktiv om patientens rättigheter vid gränsöverskridande vård
Etiketter: centerpartiet, eu, folkpartiet, lavaldomen, moderaterna
Ända sedan Sverige gick med i EU har det för de svenska fackliga organisationerna varit viktigt att konfikträtten och kollektiavtalen skyddades från EUs gemensamma beslutsfattande. Därför hade Sverige i medlemskapsförhandlingarna gjort ett förbehåll när det gäller det svenska systemet att fastställa arbetsvillkor i kollektivavtal mellan parterna. Det skedde i anslutning till en skriftväxling med kommissionären Padraig Flynn. Flynn skrev att Maastrichtfördragets sociala protokoll innehåller ett uttryckligt tillkännagivande att denna del av fördraget inte är tillämplig på frågor om “löner, föreningsrätten, strejkrätten eller rätten till lockout.”
Med den skriftväxlingen nöjde sig de fackliga organisationerna och antog att EU inte kunde påverka rätten till konfliktåtgärder.
Nu förespeglas det både från Lena Ek (C), Moderaterna och Folkpartiet att Lavaldomen (och de tre andra domarna i samma fråga) på något sätt skulle respektera den svenska modellen, att vi kan hantera det på hemmaplan. Det är helt fel!
TCOs chefsjurist Ingemar Hamskär påpekade i en kommentar till Lena EK att domen innebär en klar begränsning av vad svenska fackföreningar kan kräva och att det handlar om en tydlig och klar minimilön samt minimivillkor i övrigt som ryms inom den s k hårda kärnan i direktivet bestående av uppräknade områden som arbetstid, semester m m. Detsamma gäller natulrigtvis i alla andra medlemsstater vilket gör detta till ett Europeiskt problem.
Dessutom säger domstolen i artikel 95 att “Av det ovanstående följer att det förhållandet att rätten att vidta fackliga stridsåtgärder är av grundläggande karaktär, inte medför att sådana åtgärder faller utanför gemenskapsrättens tillämpningsområde, när de vidtas mot ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat och som utstationerar arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna.“
Domstolens beslut i Lavalmålet innebär att man inte kan lösa problemet på hemmaplan. Skall de fackliga fri- och rättigheterna inte inskränkas måste man agera på EU-nivå.
