Etiketter: arbetstagare, egenföretagare, Maud Olofsson, socialförsäkring, välfärd
I fredags presenterade näringsminister Maud Olofsson förslag om förbättringar i välfärdssystemen för företagare. Enligt departementet är minskad trygghet jämfört med anställning ett vanligt skäl för att kvinnor avstår från företagande. En annan orsak till att unga inte kan tänka sig att bli företagare är den ekonomiska risken. “Genom att reformera de sociala trygghetssystemen och underlätta övergången från anställning till företagande kommer fler människor att våga ta steget och förverkliga sin affärsidé“.
Bra Maud!
Men det vore ännu bättre om samma resonemang hade använts också för vanliga arbetstagare och deras tillgång till välfärdssystemen isteället för att tala om fusk och bidragsberoende. Trygga människor vågar; egenföretagare likaväl som arbetstagare.
Etiketter: Barroso, dagens arena, EU-kommissionen, eu-parlamentet
Igår bekräftade EU-parlamentet Barroso som ordförande för nästa EU-kommission. Barroso sträckte ut en hand till fackföreningsrörelsen och socialisterna genom att åta sig att presentera en striktare tolkning av utstationeringsdirektivet och vid behov revidera direktivet. Detta i linje med de krav som bland annat Europafacket har lagt fram efter Laval-målet.
Idag kritiserade Per Wirtén på Dagens arena valet av Barroso och uppmanade den socialdemokratiska gruppen att bestämma sig för oppositionspolitik och inte gräva ner sig i koalition med de konservativa.
Det är fel politik av minst två skäl. Det första skälet är trovärdighet. Om Barroso sträcker ut en hand till sociallisterna och fackföreningsrörelsen vore det dumt att inte syna den före man för en oppositionspolitik som skulle kunna förhindra att vi får en bättre situation.
Det andra skälet är att maktfördelningen är annorlunda i EU än i Sverige. EU-parlamentet delar beslutsmakten tillsammans med ministerrådet till skillnad från i Sverige där riksdagen endast har en kammare. Flera länder i ministerrådet, däribland Sverige, vill inte ha en revidering av direktivet och skall en revidering bli av eller situationen förbättras måste den borgerliga gruppen och socialistgruppen samarbeta för att skapa ett tryck mot medlemsländerna. Det inbegriper naturligtvis också kompromisser i andra frågor.
Wirtén vill att parlamentet skall få ha flera kandidater att välja mellan så att det klart syns att valet till kommissionsordförande är ett parlamentariskt val. Jag är för en sådan ordning- men det innebär också ökad federalism.
Etiketter: Europafacket, rasism
Jag fick två obehagliga överraskningar i veckan. Den första var i Tallin där jag var lärare på en kurs om europeiska arbetsmarknadsrelationer. I gruppen fanns en hög facklig ledare från ett annat medlemsland som “underhöll” kursdeltagarna med nedvärderande kommentater om kvinnor, invandrare och romer. En av hans åsikter var att kvinnor endast skulle ha 50% av männens lön för att så många (män) inte skulle bli arbetslösa. Det var en påminnelse om att även fackliga organisationer inte är förskonade från människor med trångsynta, odemokratiska och rasistiska åsikter. Det var en fläkt av 1940-talet.
Den andra obehagliga överraskningen var att Sverigedemokraternas partitidning damp ner i brevlådan, som en påminnelse om att det snart är kyrkoval. I tidningen (och nej, jag tänker inte länka till den) såg jag artiklar om ett par fackligt aktiva som nu stödde Sverigedemokraterna. SD påstod också att de värnade den svenska modellen, fast de minsann ville avskaffa arbetsrätten och ändra den till att bli mer lik den danska. Jag kan tänka mig att i SDs Sverige blir personer med fel hudfärg eller fel religion fortare uppsagda än etniska svenskar (vilka de nu är).
Jag tar dessa två exempel för att visa att rasismen kanske finns närmare än vad vi egentligen vill veta men också för att att dessa människor helt har missat en viktig del av den fackliga ideologin. Nämligen att vi värnar om fackliga rättigheter oavsett kön, religion, hudfärg eller sexuell läggning. Och ett internationellt arbete för fackliga rättigheter oavsett om en arbetstagare lever i Namibia, Sverige, Colombia eller Kina. SD och personen ovan vill istället skilja på rättigheterna och ge människor olika rättigheter beroende på ras, kön eller religion.
Jag läser för tillfället en bok om Christian Günther som var utrikesminister under andra världskriget. Inom de högsta samhällskretsarna i Sverige förekom antisemitism- så också i Utrikesdepartementet. Men när Günther under 1942, när rapporterna om förintelsen blev allt fler, insåg att tyskarnas fruktansvärda politik också skulle drabba hans närmaste (hans son var gift med en judinna) svängde han och började aktivt använda UDs resurser för att rädda judar undan förintelsen.
Vi är alla utsatta för lockelsen att se saker enkelt, att skylla arbetslöshet på invandrare, romer eller kvinnor och föreslå diskriminerande och felaktiga åtgärder för att rätta till missförhållanden. Faller vi för det blir inte bara samhället obehagligare, kallare och råare. Vi som människor blir också urholkade, berövade medkänsla solidaritet och förnuft. Det är inte ett samhälle jag vill bidra till.
Etiketter: eu, eu-ordförandeskap
Ursäkta att jag inte lämnat någon kommentar till Jan Wester ang inlägget om plakatpolitik. Jag skall bättra mig!
Det är klart att regeringen inte bara skall svara på interpellationer i riksdagen utan också ha tid för ordförandeskapet. Men varken TCO eller någon annan bör avstå från kritik om hur regeringen sköter sitt ordförandeskap eller regeringens politik i EU. Och det finns en del att vara kritisk till:
- Man försöker sig på samma utbudspolitik (arbetsmarknaden) som i Sverige
- Total koncentration på inre marknaden i diskussionerna om Post-Lissabon och
- Inget initiativ/vilja till att på revidera utstationeringsdirektivet.
Vad gäller Christian och Mats kommentarer så finns inte Lars Magnussons rapport i tryck än, den kommer finnas på TCOs hemsida om ca en vecka.
Arbetsmarknadens parter på EU-nivå gjorde en gemensam analys för två år sedan. I den framkom att EU inte lyckats producera jobb med hög produktivitet. Det är dessutom så att en stor den av jobben är visstidsanställningar som i sig sätter arbetstagare i större utsatthet än fasta anställningar.
produktiva-jobb
Etiketter: doing business, eu, fackliga rättigheter, Världsbanken
När jag träffar mina kollegor på den privata arbetsgivarsidan understryker de nogsamt att de minsann inte är en demokratisk organisation. Affärer kan man ju göra i demokratier såväl som diktaturer.
Nu har Världsbanken återigen publicerat sin rapport Doing Business som är en genomgång av “affärsklimatet” i länderna. Problemen med publikationen är flera:
- Liksom mina arbetsgivarkollegor är demokrati, etik eller moral inget Världsbanken byr sig om. Nej, de uppstickare som man framhåller är demokratiska giganter såsom Egypten, Vitryssland eller Förenade arabemiraten.
- Lagbrott (t.ex. brott mot EUs arbetsrättsdirektiv) belönas med bättre ranking.
- Det är till och med så att ju färre rättigheter arbetstagarna har i landet desto bättre ranking får man. Ett exempel är Vitryssland som har infört visstidskontrakt en masse, och då får en bättre ranking under avsnittet ”employing workers”.
Nej, lägg ner denna ranking. Det enda den gör är att uppmuntra diktaturer att fortsätta bryta mot de mänskliga rättigheterna.
Etiketter: eu, eu-ordförandeskap, Lissabonprocessen
Anna Odhner från regeringskansliet presenterade vad det svenska ordförandeskapet kommer att göra vad gäller Lissabonstrategin. Bland annat vill Sverige fokusera på
- Inre marknaden
- Få folk i jobb (samma strategi som i Sverige)
- Miljöfrågor
Det finns en konflikt mellan vad de fackluiga organisationerna vill och Sveriges position i de diskussioner som nu pågår i rådet. Det är att vi vill föra in en annan slags politik i Lissabonstrategin. Igår visade professor Paul de Grauwe att det fokus på statsskulden i medlemsländerna måste kompletteras med ett fokus på den privatägda skulderna. De senare växte kraftigt under det decenniet medan statsskulderna minskade. Nu ökar regeringarna upplåning för att finansiera kollapsen för de privata skulderna.
Skall vi fortsätta lösa ut bankerna med hjälp av nedskärningar i välfärden? Eller skall vi inom Lissabonstrategin också satsa på att öka välfärden för alla?
Etiketter: eu, Lissabonprocessen, sociala dimensionen
Jag sitter (precis som igår) på ett seminarium med Europafacket i Lissabon där vi diskuterar Lissabonprocessen (EUs tillväxtstrategi)-jag vet! Mycket Lissabon är det. Professor Lars Magnusson har skrivit en rapport om Lissabonstrategin för LO, TCO och SACO. Kärnpunkten i hans resonemang är att det senaste decenniet så har de jobb som skapats inte varit de högkvalificerade, säkra jobb som strategin hade som mål. Istället är det osäkra anställningar och relativt lågkvalificerade jobb som varit grunden för jobbtillväxten.
EU har dessutom tagit för givet att bara man får tillväxt så kommer jämlikheten att öka. Det är inte alls givet. Istället bör EU enligt Magnusson ha som mål välfärdsökningar för befolkningen, och då krävs mer än att bara skaffa fram jobb. Det handlar också om vilka jobb som skapas.
Det finns en risk att svaret på krisen kommer att bli
- Nedskärningar i statsbudgeten kombinerat med
- Utbudsskapande arbetsmarknadsåtgärder (nedskärning av välfärdssystemen)
Om regeringarna genomför dessa åtgärder kommer det leda till större inkomstklyftor, fler atypiska arbeten och mindre täckning av de sociala trygghetssystemen.
Vad bör facken göra på EU-nivå?
1. Trycka på för att reglera på kreditmarknaden
Hur man skapar ett klimat som främjar hållbara investeringar bör vara av stor betydelse.
2. Fokus på efterfrågesidan på arbetsmarknaden
Arbetsmarknaden har förändrats de senaste decenniet. Utbildning har blivit viktigare i konkurrensen om arbetstillfällen. Det finns en ökad selektivitet hos arbetsgivarna som drabbar dem på som är sjukskrivna och långtidsarbetslösa.
3. Fokusera på bristerna i politiken på utbudspolitiken
Den traditionella receptet för många länder har varit en blandning av kraftfulla åtgärder på utbudssidan (nedskärningar av förmåner, strängare kriterier för stödberättigande, skattesänkningar) tillsammans med en svag policy för livslångt lärande och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Men det kommer nu allt mer kritik mot den typen av politik (inte minst från Calmfors själv) . Det är dags att fokusera på att hitta bristerna i denna typ av utbudspolitik.
4. Stärk miniminormerna
Den sociala dimensionen har alltid varit underordnad den inre marknaden. En av de viktigaste verktygen för socialpolitiken i EU: s definition av miniminormer iakttagande av nationell lagstiftning och allmänt bindande kollektivavtal. Den senaste tidens domar från EG-domstolen Europeiska gemenskapernas ifrågasätter tillämpningen av dessa friheter.
5. Öka den fackliga organisationsgraden
Om man tittar på OECD: s statistik så har den fackliga organisationsgraden minskat betydligt. Det är viktigt att alla europeiska fack satsar resurser och tid för att värva medlemmar.
Etiketter: eu, euron, finanskrisen
Jag är just nu på en konferens arrangerad av Europafacket som handlar om krisen och åtgärder mot den. Det är slående hur hårt krisen har slagit mot löntagarna i många medlemsländer. Gemensamt för alla som kommenterar sitt lands kris är att Stabilitets- och tillväxtpakten inte fungerar och att det behövs nya instrument för att mildra krisen. T.ex på Irland handlar regeringens åtgärder mot krisen om lönesänkningar och besparingar i statsbudgeten. Orsaken är att Storbritannien genom att ha en flytande växelkurs får en ökad konkurrenskraft visavi Irland.
Frågan är nu: Håller Euron för krisen? Behövs det inte en större budget på EU-nivå för att solidariskt kunna möta kriser av detta slag utan att arbetstagarna får ta den största smällen?
Etiketter: eu, eu-ordförandeskap, fackliga rättigheter, Turkiet
Den turkiske utrikesministern skriver i idag på DN debatt att Turkiet har genomfört reformer som var otänkbara för bara några år sedan. Han säger att “Tabun har raserats, dödsstraffet avskaffats, vi har radiosändningar på kurdiska och utvidgad åsikts-, religions- och föreningsfrihet”.
Det är sant att de reformer som genomförts är de största på årtionden. Och Turkiet bör också bli medlem av EU. Men det kan ske först när Tukiet fullt ut respekterar mänskliga och fackliga rättigheter. Just nu sitter tiotalet fackliga förtroendevalda från KESK fängslade. KESK hade organiserat demonstrationer mot effekterna av den ekonomiska krisen och några av dessa slogs brutalt ner av polisen och fackliga förtroendevalda fängslades. I november kommer de ställas inför rätta.
Den globala fackliga organisationen IFS kritiserar i sin rapport om kränkningar av fackliga rättigheter Turkiet för att fackliga organisationer fortfarande stöter på problem när de ska organisera löntagare. De kan också drabbas av massavskedanden av medlemmar, tveksamma rättegångsprocesser och gripanden av ledare. Strejker och fredliga demonstrationer bemöts med mycket kraftigt polisvåld.
Dessutom har få verkliga framsteg har gjorts för att få lagstiftningen om löntagares och fackliga organisationers rättigheter att överensstämma med internationella normer. De flesta förändringar finns bara i form av utkast, till skillnad från vad som gäller för andra rättsliga områden där ändringar skett inför Turkiets eventuella EU-medlemskap.
Den turkiska regeringen hoppas att dess strategiska läge, dess beredvillighet att ställa upp med trupper i internationella sammanhang och dess ekonomiska tillväxtmöjligheter skall räcka för att EU skall bevilja Turkiet medlemskap, vilket också var tonen i artikeln. Jag hoppas att EU och den svenska regeringen fortsätter trycka på att Turkiet skall respektera de mänskliga rättigheterna fullt ut innan medlemskap kan komma ifråga.
Kampanjsajt för KESK
Etiketter: arbetslösheten, eu, finanskris, stimulanspaket
Nu kommer det allt fler rapporter om att ekonomin återhämtar sig. Det är uppgång på börsen, vissa länder har tillväxt och ekonomireportarna luktar till sig nya positiva resultat från företag. Men på ett område kommer det bli mycket värre inann det blir bättre- arbetsmarknaden. Igår kom Eurostat ut med den senaste arbetslöshetsstatistiken. Inom EU-området är nu arbetslösheten uppe på 9%. Den svenska arbetslösheten är bland de högre i EU (från att ha varit bland de lägsta). Ett sätt att tolka siffrorna är att regeringen misslyckats, till skillnad från i andra länder (Belgien, Tyskland) med att bevara arbetstillfällen.
Samtidigt visar analyser att de svenska stimulansåtgärderna till mycket stor del består av permanenta skattesänkningar. Det vill säga, de innebär ingen extra stimulans utan skulle ha genomförts i alla fall.
