Etiketter: demokrati, finanskris, grekland, medelklassen, portugal
Krisen i Grekland är den allvarligaste som Euroområdet har upplevt sedan starten för drygt tio år sedan. Det som händer liknar ett svartepetter-spel där ingen, och framför allt inte Tyskland, vill ta i problemet. Jag har bott i Grekland och vet av egna erfarenheter att den svarta ekonomin inte är obetydlig. När man tankar bilen kan man glömma att få ett kvitto, detsamma gäller en taxiresa eller en stor del av de hushållsnära tjänsterna. Grekland måste naturligtvis ta tag i hur de sköter sin egen ekonomi, annars hjälper inget stödpaket i världen.
Men samtidigt handlar detta också om EU-samarbetet i stort och demokratin. Ett av syftena med euron är att försvåra en dominoeffekt där ett land utsätts för spekulation mot valutan, den valutan faller och spekulationerna fortsätter mot nästa svaga land. Det var det som hände när i början av 1990-talet mot t.ex. Storbritannien och Sverige. Enligt sajten Euractiv sprids nu skuldkrisen genom att Portugal och Spanien och fått sina ekonomier nedgraderade. Nästan alla länder har fått sina statsfinanser försvagade därför att de försökt mildra de sociala effekterna av den finansiella krisen och är därför mer utsatta för spekulationer än före krisen.
Och nu slår samma aktörer som orsakade krisen till igen - och vill avsluta jobbet genom att spekulera i att länderna inte klarar sig genom krisen. Inser de vad som är på spel och bryr de sig?
Le Monde rapporterar att i Portugal märks nu också krisen bland medelklassen. Efter att ha gått igenom en budgetsanering och fått näsan ovanför vattenytan för två år sedan drabbas nu Portugals medelklass av arbetslöshet och risk för fattigdom. Då är det också viktigt att komma ihåg att erfarenheterna från den svenska krisen på 1990-talet är att en stor andel av arbetskraften någon gång drabbades av arbetslöshet. För många blev arbetslösheten en återkommande händelse som sammantaget kunde vara i flera år. Ju mer arbetslöshet man upplevde desto släpar löner och livsvillkor efter. De sociala effekterna märks decennier efter en kris har tagit slut. Om detta också innebär att om människors, och då framför allt medelklassens, framtidshopp släcks då är demokratin i fara.
Demokratins legitimitet bygger på att den förmår kanalisera människors förhoppningar och drömmar om en bättre framtid. Och om det inte är möjligt, att fördela bördorna rättvist tills dess ekonomin kan återhämta sig. Medelklassen är central i att bära upp demokratin. Det finns otaliga exempel på att de ekonomiska kriser som slår mot medelklassen också leder till risker för demokratin, därför att människors tro om en bättre framtid, om att deras barn skall få det bättre än de själva inte ser realistiska ut. Vi ser det i Ungern där det främlingsfientliga Jobbik fick framgångar i valet. Vi ser det i Italien där framlingsfientligheten ökar och demokratin blivit en mediocracy.
Att rädda Grekland är därför inte bara en fråga om att att rädda euron. Det är i förlängningen en fråga om att försvara demokratin och inte ge spekulanterna öppet mål än en gång.
Etiketter: a-kassa, inkomsttak, regeringen, röd-gröna
De rödgröna är överens om att höja taket i arbetslöshetsförsäkringen till 950 kronor per dag. Det är ett välkommet beslut eftersom det inte skett någon höjning av taket sedan 2002, vilket skall poängteras både den förra socialdemokratriska och den nuvarande borgerliga är anvariga för. Det tillsammans jobbskatteavdrag har inneburit att den svenska ersättningsnivån nu kan karakteriseras som skräpklass om man travesterar på hur man rankar länders kreditvärdighet.
I rapporten Svensk a-kassa kvar i strykklass jämför TCO den svenska a-kassan med sju andra länders. De försämringar av arbetslöshetsförsäkringen som har varit ett av regeringens centrala teman utgår från självbilden att vi har ”världens generösaste abetslöshetsförsäkring” och ”bland världens mest stabila trygghetssystem”. Resultatet av rapporten är att den svenska a-kassan har varit allt annat än generös eller stabil.
Istället har Sverige det senaste årtiondet genomgått den största försämringen av alla länder i OECD-området. I inget annat OECD-land ser vi samma urholkning av det offentliga åtagandet att upprätthålla en rimlig ersättningsnivå, i inget annat OECD-land har man så grovt underlåtit att skydda försäkringen. Resultatet är att staten drar tillbaka sitt åtagande och de fackliga organisationerna har tvingats ta ett mycket stort ansvar för att upprätthålla en rimlig ersättningsnivå, men till ett pris där den solidariska finansieringen av välfärden urholkas snabbt.
Försämringarna är inte marginella utan kommer att spela stor roll för den svenska modellens fortlevnad. Görs inget för att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen kommer legitimiteten att raseras. Det är inte en bra grund för de förändringar som resultatet av en socialförsäkringsutredning kommer att behöva göra.
Etiketter: aktuellt, ikea, kollektivavtal, usa
Ikväll sändes ett reportage i Aktuellt om IKEAs fabrik i Danville, USA. Det amerikanska facket har under två år försökt att komma till tals med fabriksledningen men inte lyckats. IKEAs dotterbolag Swedwoods försvar är att man först vill att de anställda skall rösta om att facket skall få möjlighet att sluta kollektivavtal (där det krävs 50 procent plus en röst) för att börja diskussioner med träarbetarfacket. Enligt IKEA skulle det innebära att arbetarna fritt skulle välja att vara representerade innan samtal påbörjas.
Alla som har någon kunskap om amerikanska arbetsrättslagstiftningen och om relationerna mellan fack och arbetsgivare i USA vet att de anställda sällan fritt kan rösta för att bli representerade av en fackförening. Arbetsgivarna har full konntroll över vad som sker inne på fabriksområdet och använder sig av olika påtryckningsmetoder såsom hot om uppsägningar, hot om fabriksnedläggning eller andra trakasserier för att förhindra att omröstningar ens kommer till stånd. Fackföreningar får ofta kämpa i flera år för få omröstningar till stånd och detta till stora finansiella och personliga kostnader. Men när omröstningar väl sker så visar det sig att arbetare vill bli representerade och få ett kollektivavtal.
Varför det? Jo därför att då ökar chanserna att få en dräglig lön, att få en sjukvårdsförsäkring, att få till stånd förhandlingar på arbetsplatsen och att få regler som styr förhållandena. Jag har besökt arbetsplatser i USA där facket inte varit välkomna och vet att där råder ofta i praktiken arbetsgivarens godtycke.
IKEA, släpp in facket!
Etiketter: abf, demokrati, EG-domstolen, eu
Är EU ett medel för liberalisering och avreglering? Hur demokratiskt är egentligen EU och hur skall denna demokrati yttra sig? På dessa teman arrangerade ABF igår ett välbesökt seminarium med professor Fritz W Scharpf, en av Tysklands mest välrenommerade statsvetenskapliga forskare. Scharpfs tes är att det finns ett dubbelt demokratiskt underskott.
För det första genom att den komplicerade beslutsprocessen ökar riskerna för att frågor kör fast. Beslut tenderar därför att fattas i där medlemsstaterna har konvergerande och gemensamma intressen t.ex. på den inre marknaden medan på mer kontroversiella områden, t.ex. socialpolitiken, är mycket svårare att komma överens. Detta kallade han integration by politics.
Det andra demokratiska underskottet är att fördraget (med medlemsstaternas mycket goda minne) lägger mycket stor makt på kommissionen, Europeiska centralbanken och EU-domstolen. Syftet har varit att lägga makt på neutrala instutituioner som kan stå över nationella intressen. Scharpf menade att domstolen genom att tillerkänna företag och individer individuella rättigheter också utvidgar EUs kompetensområde. Ett exempel han nämner är Laval-målet där företagets rätt att bedriva verksamhet i Sverige också innebar att EU-domstolen reglerade strejkrätten, något som är i fördraget är en exklusiv kompetens för medlemsstaterna. Domstolen är dessutom per definition integrationistisk och därmed är det sällan eller aldrig en medlemsstat utvidgar sin kompetens i domslut. Detta kallas integration by law.
Så längt är det andra forskare forskare som håller med, t.ex. Simon Hix och Andreas Follesdal fokuserar på det politiska demokratiska underskottet. Medan andra såsom Giandomenico Majone menar att med politisk demokrati kommer att förstöra syftet med EU nämligen att EU är ett effektivt sätt för medlemssaterna att samarbeta kring gemensamma frågor.
Scharpfs vidare resonemang är dock att denna exekutiva makt bara kan riva ner nationella lagar och därmed liberalisera och avreglera. Den kan inte skapa medborgerliga rättigheter inom respektive stat, det som varit huvudfokus för medborgerliga strävanden sedan industrialismen. Därför måste, enligt Scharpf, mer makt ges till medlemsstaterna för att de skall kunna skydda väsentliga intressen och välfärdssystem.
Jag tycker Scharpf för ett mycket intressant resonemang som är väl värd att ta fasta på. Det finns enligt min mening ett demokratiskt underskott och en juridifiering som inte förbättrar insynen i besluten som EU tar. Men om inte de nationella politikerna vill ta tag i problemet, vem skall då göra det? Om politikerna lever efter det som Luxemburgs premiärminister Junker påstås ha sagt- Alla politiker vet vad som skall göras, problemet är att bli återvald efter det- då är EU en bra syndabock.
Etiketter: eu, Obama, usa
Nu när den globala finanskrisens omedelbara fas är över är det allt fler som frågar sig- vart är vi på väg, vem är mest på väg och varför. Med andra ord för vilka länder kommer vårens ljus att skina extra starkt och vilka länder förpassas in i vinterns mörker. Debatten förs ofta i termer av styrka och makt, militär eller ekonomisk. EUs svaghet sägs visas av Kissingers fråga “Om man skall ringa Europa vem ringer man då?”
Idag publicerade DN en kolumn av David Brooks (finns på NY Times) som förutsäger en “”Orgie i optimism” i DN (där Ny Times hade satt den något mer nedtonade rubriken ”Relax w’ell be fine”). Artikeln handlar om att USA har ett antal fördelar framför Japan och Kina. och då framför allt en yngre befolkning och bättre produktivitet och innovationsförmåga. Det som är intressant är att Europa inte ens nämns i artikeln. Ett säkert tecken på det ointresse för vår kontinent som amerikaner i hyser?
Precis det ointresse inleder Göran Rosenberg med i sin utmärkta artikel. Göran Rosenberg hyllar det europeiska virrvarret ”som på gott och ont har definierat Europa”. Ur det virrvarret påpekar Rosenberg har det vuxit fram en europeisk union som är ”inte bara är det enda fredliga och någotsånär demokratiska försöket genom historien utan också det hittills mest framgångsrika.”
Virrvarret och flexibiliteten är något som forskaren Andrew Moravscik säger är Europas styrka och han utnämner EU till den tysta, växande supermakten. Moravscik avfärdar det demografiska argumentet och menar att det hör 1900-talet till. Det viktiga är att jämföra BNP per capita och de länder som har varit mest framgångsrika är ofta de mindre länderna.
Europa har dessutom den fördelen att det är en flexibel union med fler utrikes- och försvarspolitiska instrument till förfogande än t.ex. USA. Det handlar både om “hårda instrument” såsom försvarspolitik där Eu kan spela på ett mycket bredare register än USA. Men framför allt pratar Moravscik om de mjuka verktygen och menar då integrationen av nya medlemsländer, EUs grannskapspolitik och biståndspolitiken. EU är i många delar av världen en “good guy” där EUs sociala ambitionerna ses som avundsvärda.
Jag tror att Rosenberg och Moravscik är något på spåren. EU är inte som USA och skall inte vara det. Vi är mycket mer decentraliserade och pragmatiska och därmed mer flexibla. Många ser USA som ett flexibelt land och EU som en stel jätte på lerfötter. Jag tror inte det stämmer. Ett exempel är den sjukvårdsreform som Obama har drivit igenom. Det har tagit mer än fyrtio år för USA att genomföra en reform som liknar en allmän sjukförsäkring. Fortfarande återstår reformer i pensionssystemet som inom en inte alltför avlägsen framtid kommer gå med stora underskott. I gengäld finns redan många av de sociala trygghetssystemen redan på plats i de europeiska länderna och här är EUs mångfald en styrka.
Det är kanske dags att bättre uppskatta Europas mångfald = flexibilitet.
